fredagen den 26:e februari 2010

Överskott

I dagens SVD skriver man: "Försvaret har vänt underskott till rekordöverskott. Förra året blev det ett plus på 2,5 miljarder kronor."

Det är för mig helt otroligt.
Även Wiseman tar upp det på sin blog men jag känner ändå att jag måste skriva av mig.

Försvarsmakten har alltså kunnat spara 2,5 miljarder kronor under 2009.
Under samma tid så har HKV angett i svar på förbandens hemställan om att anställa personal, att Försvarsmaktens ekonomi är ansträngd. Därför har inte förbanden kunnat anställa för att kunna upprätthålla ordersatt produktion. Man har tvingats att dra ner på service på skjutfält och sänka ambitionsnivån på utbildningen av soldater för att spara pengar.

Jag kan för mitt liv inte förstå att Tolgfors kan gå ut med de här uppgifterna. Det är ett slag i ansiktet på oss som jobbar i Försvarsmakten. Vi får inte ut den utrustning vi behöver, vi måste snåla på ammunitionen under missionsutbildning och vi kan inte öva så mycket som egentligen skulle behövas. Vi åker på insats med en utbildning i ryggen som man snålat med. Ska det vara så? Nej skräp, hade Sverker Olofsson sagt. Han lämnar nu programmet Plus. Han är välkommen att skärskåda Försvarsmakten. Det skulle behövas någon som faktiskt talar om hur det står till.

Nu måste man ta tag i Högkvarteret. Det får inte fortsätta så här!

söndagen den 21:e februari 2010

Måtte det sluta nu


Bild: GD


Nu får det vara slutsnöat!

Det är inte pga att jag är less på snöskottning som jag säger det utan det är helt enkelt en fråga om samhället och dess förmåga. Sverige börjar på många håll närma sig smärtgränsen för vad man klarar av när det gäller snö och kyla. Tak rasar ner, trafikkaos och allmänt strul. Hittills har det gått bra men vad händer om det fortsätter snöa?

För 12 år sedan drabbades Gävle av ett toksnöande. Man tog hjälp av Försvarsmakten och Dalregementet eftersom Hälsinge regemente I14 lagts ner frya-fem år tidigare. Försvarsmakten ställde upp med bandvagnar som blev helt avgörande och som räddade ett antal liv. Nu är den funktionen borta. Försvarsmakten är nedmonterad och har inte inte kapacitet att stödja det civila samhället. Den uppgiften är dessutom nedprioriterad.

Med tillräcklig numerär så kan Försvarsmakten både utföra stödåtgärder till det civila och verkställa statens utrikes- och säkerhetspolitik i internationella insatser. Det finns behov av båda företeelserna men det ger också ett ökat behov av personal.

Har vi råd med det? Ja, det har vi.
Av 40 miljarder så är det mycket som återgår direkt till staten i form av olika avgifter, hyror till Fortverket, skatter, mm. Den egentliga kostnaden för FM torde ligga på någonstans kring 25-26 miljarder.
Med en annan ekonomistyrning så skulle det kunna vara möjligt att öka numerären utan att det behöver kosta skattebetalarna något. Jag tror att många skulle vilja ha en bättre krishanteringsförmåga.

tisdagen den 16:e februari 2010

Ökad beslutsamhet

Expressen skriver idag att stödet för den svenska insatsen i Afghanistan har ökat. Knappt hälften (48%) är för insatsen. Mest intressant är ökningen hos Vänsterpartiets väljare som gått från 18 till 42%. Det är något för Ohly att fundera på.

Jag har under den senaste veckan fått många frågor om hur jag känner det inför Afghanistan. Detta med anledning av attentatet mot den svenska skytteplutonen där Johan Palmlöv och Gunnar Andersson samt deras tolk dog. Naturligtvis har jag tänkt och reflekterat. Jag ska inte sticka under stol med att det känts och fortfarande känns. Den största känslan är den av beslutsamhet.

Runt om i Försvarsmakten upplever jag samma sak: folk är mer beslutsamma än någonsin, beslutsamma och fokuserade. Det lovar gott inför framtiden för det kommer att behövas beslutsamhet och fokus. Utvecklingen lovar inte gott.

Jag hoppas verkligen att det inte är något övergående utan att Försvarsmakten nu äntligen har vaknat från sin Törnrosasömn som den fått efter allt för många år i lågkonfliktområden. Att FM har vaknat på riktigt och tar tag i de problem som finns i organisationen. Beslutsamheten som personalen uppvisar på vilja, måtte den nu bara omsättas i konkreta handlingar. Ett ökat stöd från statsmakterna vore på sin plats.

söndagen den 14:e februari 2010

PROD för lång och trogen tjänst?

Försvarsmakten går in i en ny organisation där Insatsorganisationen är i centrum. Med Insatsorganisationen (IO) avses förband som är mer eller mindre gripbara för att nyttjas till vad man nu avser att nyttja dem till, exempelvis internationella insatser.

För många är det ganska klart hur det kommer att bli men på många förband är osäkerheten stor. Vad kommer det att innebära personalen?
Klart är att det kommer att finnas tre stycken kategorier bland de militära befattningarna:
1. Fast tjänst i Insatsorganisationen. Den anställde har sitt huvudsakliga dagliga värv i den befattning som han eller hon är tänkt att strida i.

2. Rörlig tjänst i Produktionsorganisationen (PROD). Den anställde har sitt dagliga värv i PROD men tillhör ett förband i IO och avses åka på insats med sitt förband.

3. Fast tjänst i PROD. Den anställde har sitt dagliga värv i stödfunktioner som inte är förbandsanknutna, exempelvis på någon av Försvarsmaktens skolor.

Kategori 1 och 2 är tänkta att använda i insatser. För Arméns personal så innebär det internationella insatser med en frekvens på ett halvår borta och två år hemma, för vissa ännu tätare.
Kategori 3 förväntas inte ianspråktas för insats överhuvudtaget.

Tanken är att det är i IO som lejonparten av personalen ska finnas och det är där man gör "karriär", dvs befordras och erhåller högre lön allt eftersom. PROD ska ses som ett nödvändigt ont för att ge IO nödvändigt stöd.
En tjänst i IO ska premieras men hur bra är Försvarsmakten på att belöna folk?

Hur många av dagens officerare skiter i karriären och vill i stället ha en mer normal tillvaro med familjeliv, söndagspromenader och kvällar hemma? Jag tror att det är ganska många.

Jag tror att det kan komma att bli så att man kommer att belöna folk som gjort sina hundår i IO med en PROD-befattning. Lite som en halv pension kanske: "Efter hemkomst från din femte internationella insats så får du en tjänst i PROD så får du lite lugn och ro och kan skaffa ny familj".
Det kanske är rätt och bra? Men får vi rätt personal i PROD då?

Snart kommer "hälla i-övningen"...

lördagen den 13:e februari 2010

Trolltyg i tomteskogen


Internet är fantastiskt!
Informationsteknologin har öppnat för alla att sprida sin uppfattning utan att det sållas eller redigeras. Till och med jag har en egen blogg!

Tyvärr så innehåller tomteskogen en hel del troll, något som ständigt är aktuellt. Mina grannbloggar (som jag länkar till) har fått sin beskärda del av fantastiska kommentarer. Ni som följer Wiseman och Chefsingenjören vet säkert vad jag menar. Nu är dessa kommentatorer inte troll i internets betydelse utan de ska nog snarare betecknas som något annat. De är ändå som trollen i Tomteskogen som sabbar det goda livet för tomtarna.

Nu har Stortrollet vaknat ur sin sömn och odören i hans andedräkt flyter genom Tomteskogens vintervila. Stanken som kommer ur Stortrollets mun är outhärdlig. Det måste bero på ruttet innehåll. Vem är det jag talar om? Jo, givetvis en av Sveriges minst briljanta kändisar Jan Myrdal.
Denne har en historia av att vara mer eller mindre på kollisionskurs med verkligheten och han har på Newsmill förorenat internet med sitt senaste tyckande om Afghanistan-insatsen.

Givetvis så ska insatser diskuteras och debatteras men man förväntar sig mer än osanningar, osakligheter och dumheter gränsande till förtal. Att jämställa svensk trupp på internationella uppdrag med Nazi-soldater är fruktansvärt osmakligt. Två statliga funktionärer och en lokalanställd har bragts om livet i sitt arbete med att genomföra den utrikes- och säkerhetspolitiska viljan som våra folkvalda pekat ut. Jan Myrdal ska väl då även beskylla Regering och Riksdag (både de nuvarande och förra) för att vara Nazister? Det är ju de som bestämmer att vi ska vara i Afghanistan. När han ändå är igång så borde ju Ban Ki-moon vara Hitler personifierad?

Myrdals inlägg får bedömt inte den effekt som han önskade eftersom han inte framstår som en seriös debattör. Det är nog bara han själv som kan överträffa denna senaste dumhet. Jag tänker då på hans tidigare bottennapp där han samtyckte till fatwan mot Salman Rushdie och homofobiska debattinlagor.

Jag hoppas att Trollmor snart hämtar hem Stortrollet och ger honom lite välbehövlig smisk.

torsdagen den 11:e februari 2010

Bra om Afghanistan

Föredetta Informationsdirektören Staffan Dopping har äntligen levererat!
Newsmill så skriver han om bevakningen och synen på Afghanistaninsatsen.
"Afghanistan är långa perioder i svensk medieskugga, och då ses Sveriges militära närvaro i det krigshärjade bergslandet närmast som ett pikant äventyr i fjärran.

Men när ett tragiskt attentat kostar svenska soldatliv aktiveras hela Mediesverige under några intensiva veckor. Dessvärre är rapporteringen grovt förenklad och inte sällan vilseledande. Verkligheten filtreras genom blågula glasögon, genom sedan länge uttjänta invasionsförsvarsglasögon, Suez- och Cypernkrisglasögon, anfallskrigs- och anti-Natoglasögon."

Han har så rätt i det och synnerligen bra är hans avslutning:
"Med för många färgade glasögon mellan svenska folket och det som sker i Afghanistan hämmas en saklig och konstruktiv debatt. Det leder inte bara till en ökad klyfta mellan väljare och valda. Det kan också leda till ännu mer lidande för afghanerna."

Resonemanget kan i sin helhet överföras på Försvarsmakten i stort.

söndagen den 7:e februari 2010

Mördande reklam? Uppdaterad 2010-06-15


Har du det som krävs för att bli officer?


Försvarsmakten har genom åren haft briljanta rekryteringskampanjer. En av de senare har till och med vunnit ett prestigefullt pris. Genom finurliga tankenötter så har man väckt nyfikenhet och intresse för officersyrket. "Har du det som krävs?" har varit den stående frågan.

Till beredskapsförband och Utlandsstyrkan så har man pumpat ut filmer och bilder på stiliga soldater som hjälper utsatta civila. Jättemysigt allt som oftast.

Tyvärr är inte verkligheten så mysig och väldigt sällan så är den som i reklamfilmerna. Försvarsmakten har tidigare fått kritik av Värnpliktsrådet och dess tidigare ordförande Ylva Forsberg för sin onyanserade marknadsföring som är nästintill vilseledande i sitt ljusblåa sätt.

Jag är rädd för att de senaste årens solskensreklam kommer att göra folk besvikna, folk som förväntar sig ett jobb där man gör bra saker för behövande i soliga länder eller löser kluriga uppgifter i modern infrastruktur.

Visst förstår jag att man ska lyfta fram det positiva men liksom Ylva Forsberg så önskar jag viss nyans i det hela. Försvarsmakten är en krigsorganisation, ingen biståndsorganisation. Det framgår ibland inte alls.

Vet folk som söker till officersyrket eller förbanden vad jobbet egentligen innebär? Vad vet sökanden till Afghanistaninsatsen egentligen om hur uppgiften ser ut och i vilken kontext den ska utföras?

Det var tydligen ett flertal ex-NBG:are som hoppade av väl framme i Mazar. De upptäckte ju att det var farligt och ville därför inte vara med längre. Ganska dåligt men kanske ett utfall av en kombination av marknadsföringen och en bristfällig mental förberedelse?
Jag tror att folk inte förstått att "konserverad gröt" inte är så smakfullt som reklamen påbjöd utan blev väldigt besvikna när de upptäckte det.

En viktig grund för framgång är relevanta ingångsvärden med rätt ställda förväntningar och dryftade farhågor. Om inte det är omhändertaget så är risken för besvikelse och stress stor, man gräver sin egen mentala undergång.


Jag hoppas att FM även fortsättningsvis gör intressanta och prisvärda reklamkampanjer eftersom FM behöver rekrytera. Dock så efterfrågar jag lite mer verklighet i dessa. NBG08-reklamfilmerna var i rätt riktning och jag önskar att man byggt på dem med lite "soldat-vardag". Då kan vi få rätt personer med rätt förväntningar att söka och även minska risken för personalens psykiska hälsa.


Uppdatering 2010-06-15:

Nu har även övriga Sverige vaknat:
Chefsingenjören
Wiseman
Borneo
Väpnaren
Svd

Jag hoppas att någon på HKV tar till sig detta!

Sorg


Idag har två kollegor betalat det ultimata priset för sitt engagemang i Försvarsmakten. Tillsammans med sin tolk blev de dödade och ytterligare en svensk skadades.

Mina tankar går till de anhöriga och soldaterna som är kvar där borta.

lördagen den 6:e februari 2010

Interntaktiserande


Bilden lånad från IFK Försvarsmakten

Något som jag funnit väldigt tråkigt med Försvarsmaktens GRO/PROD-del är det interna taktiserandet som präglar verksamheten. I insatser och krigsförband har jag inte upplevt samma sak utan det verkar vara kopplat till vardag och rutin hemma på förbanden.
Kort och gott handlar det om att folk spelar ut varandra och positionerar sig i organisationen för att nå fördelar såsom bättre RALS och bättre tjänster. Av någon anledning så upplever jag att det ökat de senaste 5-6 åren. Det kanske var mycket sånt även tidigare?

Jag tror att det har att göra med den utsatthet som många i FM känner. Det är ansträngt arbetsmässigt och svängrummet är litet. Det finns nästan inga reserver att ta av utan varje sekund räknas, något som får folk att i större utsträckning tävla mot varandra. Dessutom så har toleransen minskat.

Tidigare kunde felsteg justeras inom avdelningen genom regelrätta uppsträckningar av sektions- och avdelningschefer men nu för tiden så ska felsteg anmälas uppåt enligt "god sed", varvid det blivit en anmäla-kultur som fört föga gott med sig.

I Utlandsstyrkan jobbar folk mot gemensamma mål och man vet att ställa upp för varandra. Det är då som jobbet är som bäst. Alla vet att det är allvar och alla anstränger sig för varandra. Då når vi framgångar.
Hemma på förbanden jobbar folk mot sina egna mål och det är inte alls framgångsgenererande i samma utsträckning. Tvärtom så underminerar det hela organisationen.

Hur ska vi då göra för att minska interntaktiserande och egna agendor? Jag har tyvärr ingen universallösning men har identifierat några punkter som skulle underlätta:
-Öka personalramarna och på så sätt minska den totala ansträngningen.

-Grunda löneutveckling och nomineringar på annat sätt än idag. Mät resultat med större precision än vad som nu är gällande.

-Öka insatsförbandsanknytningen och håll ihop enheterna. På så sätt så jobbar fler mot gemensamma mål jämfört med dagens exodus. Detta behövs bedömt i mindre utsträckning på mekplattformarna även om jag misstänker att det kommer bli skillnader mellan första och andra bataljon på respektive förband framgent.

-Öka grundtryggheten för de anställda. De senaste åren har varit omtumlande och FM är en organsation i fritt fall. Hejda utvecklingen och låt personalen hämta andan och låt även halvdanna lösningar genomarbetas.
Just nu hänger inte allt ihop. Beslut kommer för snabbt och är inte underbyggda vilket skapar otrygghet varvid folk börjar bevaka sitt egna revir mot andra i organisationen.

Försvarsmaktens strategiska mål KL3 är "En attraktiv arbetsplats och uppskattad arbetsgivare". Det är en bit dit och det är mycket att göra. Steg 1 är att skapa en stabilare tillvaro för de anställda, såväl militärer som civila. På så sätt minskar behovet att spela ut kollegor mot varandra.