söndagen den 27:e juni 2010

Johanne igång igen

Johanne Hildebrandt har återigen visat att man faktiskt kan förstå vad fredsstödjande operationer är för något, även om man är civil.
I sitt senaste debattinlägg lägger hon flera smörpassningar till Helle Klein, Lindeborg och vänstern i gemen, passningar som skulle ha gjort Sven-Göran Eriksson lycklig.
Att Aftonbladet publicerar det hon skriver är anmärkningsvärt eftersom hon inte är emot Sveriges väpnade bidrag internationellt såsom många övriga skribenter är.
Johanne har under en månad varit på plats i Mazar-e Sharif och följt den svenska kontingenten och har verkligen koll på vad ISAF-bidraget innebär och vad de svenska soldaterna är för ena typer.

Hon har tidigare medaljerats för sina insatser för oss veteraner och hon visar sig gång på gång värd den utmärkelsen.

Det är dock inte passningen till vänsteryttrarna som är det mest finurliga i artikeln utan den till reklammakarna där hon vänder sig mot det orealistiska i hur soldatens tillvaro beskrivs. Jag fullkomligen älskar slutklämmen:
"...Har du det som krävs för att sitta inklämd i ett stridsfordon 90 i full stridsutrustning under 18 timmar och stirra på ett fält natt efter natt? Har du tålamod att leta efter vägbomber i timmar i 48-gradig hetta? Orkar du gå på fotpatrull i fyra timmar släpandes 40 kilo utrustning? Tycker du det är en utmaning med värmeutslag, ständigt väntande, fotsvamp och dålig mage på grund av grönpåsarna?


Framför allt – orkar du med att tyckare inom media använder dig som slagträ i den politiska debatten, trots att de inte har en aning om vad du sysslar med?

Då ska du definitivt bli soldat.
"
Det enda som kunde tillagts är något om att få reducerat traktamente för lyxen att bo i Mozzidome och äta grönpåse.


Johanne, stöter jag på dig i insatsområdet eller hemmavid så ska jag bjuda dig på ett glas. Det är du värd. Ditt slit och dina insatser gör nytta för mig och mina gelikar. När du går runt campen, sur över att ha missat ännu en transport, tänk då på att vi soldater och officerare uppskattar det du gör, att du har vårt stöd. Medaljen från Fredsbaskrarna och hyllningarna på internet får påminna dig.

torsdagen den 24:e juni 2010

Petreaus, ny chef ISAF

Då har Chefen för ISAF i Afghanistan General McChrystal tvingats bort efter att ha klantat till det med allt för frispråkiga uttalanden i media. Jag hade förväntat mig mer än så av denne kloke man. I PC-miljön så brukar det hoppa upp ett varningsmeddelande där det står "General Failure..." Det här kanske var något sånt?

Han ersätts nu av General David Petreaus som just nu är chef för US CENTCOM.
Petreaus ändrade strategin i Irak och var mycket framgångsrik där. Jag hoppas att han även blir framgångsrik i Afghanistan. Uppgiften är dock svårare den här gången.
General Petreaus har en gedigen bakgrund och jag tror att han är en vettig ersättare till McChrystal. Förmodligen blir det en fortsättning på den inslagna COIN-vägen så för gemene man blir det bedömt ingen större förändring.

Same strategy - Different general

Det blir nog bra.

lördagen den 19:e juni 2010

En del av mitt hjärta...


Jag vill slå ett slag för boken "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" av Diana Janse - ISBN 9789150112030.
Adlibris.com skriver: "En gripande skildring av en av världens mest omtalade platser just nu - Afghanistan. Den unga svenska diplomaten Diana Janse kastas in i ett liv långt från salonger och cocktailpartyn när hon söker en UD-tjänst med placering i Kabul. Plötsligt handlar vardagen om att lyckas få elektricitet till bostaden några timmar varje dygn, att hitta människor att lita på när ingenting fungerar och att längta hem. På mindre än två år förändras hela hennes världsbild för gott."

Boken är en naken och avskalad skildring om Dianas tid i Afghanistan och den beskriver landet helt makalöst bra. Jag känner igen mig i varenda stavelse.
Afghanistan är ett fantastiskt land som bebos av det kärvaste av folk. Jag har också lämnat en gnutta av mitt hjärta i Afghanistan, det lilla jag hade kvar. Det mesta har jag lämnat efter mig i andra tidigare insatser.

Diana synliggör också en känsla av utanförskap i kontakten med det svenska samhället. Detta utanförskap är helt i jämförelse med den alienation som många utlandssoldater känt i anslutning till deras mission. Livet i Afghanistan (eller annat område) är så olikt livet där hemma, prioriteringarna annorlunda, villkoren olika, värderingarna ändras.
Boken bör absolut läsas av alla blivande och varande ISAF-soldater och framförallt deras anhöriga. Genom att läsa Dianas utlämnande skildring så kan man få insikt om hur det kan vara för de där ute.


Tack Diana för att du delade med dig!

onsdagen den 2:e juni 2010

Kort reflektion: Att leda

Något som slagit mig är att man i samhället (och också i Försvarsmakten) talar om olika typer av ledningar; Verksamhetsledning, Processledning, Resursledning, mfl.

Det tycker jag är signifikativt för framförallt Försvarsmakten. Min grundsyn är att man leder människor (som utför handlingar) men det synsättet är avtagande. Människans värde förminskas allt mer.