onsdagen den 23:e februari 2011

Varumärket Försvarsmakten



I Försvarsmaktens Årsredovisning 2010 redovisas bland andra många saker den uppfattade synen på varumärket Försvarsmakten. Både den externa och den interna uppfattningen redovisas. Det är intressant läsning. Vad ska Försvarsmakten göra av sin kunskap?

Extern uppfattning om Försvarsmakten

Undersökningar slutförda under 2010 visar att kunskapen i samhället om Försvarsmakten som organisation och arbetsgivare generellt sett är väldigt låg. Syftet med Försvarsmakten är oklart bland allmänheten. Den kunskap som finns präglas till stora delar av ”lumpen”, amerikanska filmer och daglig nyhetsrapportering. Bilden av Försvarsmakten har sin tyngdpunkt på de negativa sidorna. Försvarsmakten ses som en verksamhet där ekonomiska neddragningar och förbandsnedläggningar är vanligt förekommande samtidigt som myndigheten uppfattas som en statisk, hierarkisk och gammaldags organisation som saknar modern struktur och nytänkande.
Ofta skiljer heller inte allmänheten på svensk eller andra försvarsmakters agerande. Sammantaget finns en stereotyp bild av Försvarsmakten som organisation och myndigheten uppfattas inte som en potentiell arbetsgivare.

Uppfattningen om Försvarsmakten som arbetsgivare är att det är en kortsiktig, snarare än en långsiktig, lösning. Försvarsmakten ses som en spännande men riskfylld ojämställd arbetsplats med starkt begränsade möjligheter till medinflytande där den anställde kan skickas ut i krig, något som även uppfattas påverka förutsättningarna för balans i livet. Att tjänstgöra en tid i Försvarsmakten kan vara meriterande, problemet är bara att målgruppen inte vet för vad och med vilket värde. Bilden av ekonomiska neddragningar och förbandsnedläggningar leder till uppfattningen om en otrygg arbetsgivare. Det finns ett stort gap mellan ungas förväntan och krav på en modern arbetsgivare och den uppfattade bilden av Försvarsmakten och dess verksamhet. Den stereotypa bilden gör att Försvarsmakten inte uppfattas som en arbetsplats för alla. Kvinnor har aldrig känt sig och känner sig inte adresserade av Försvarsmakten.

Kunskapsbristen har stor påverkan på intresse och ställningstagande oavsett anställning, men i synnerhet till det militära yrket och att arbeta som officer, specialistofficer, soldat eller sjöman i en bransch som aldrig funnits på arbetsmarknaden tidigare. Samtidigt präglas myndighetens kommunikation av ett språk som målgruppen inte förstår eftersom Försvarsmakten tidigare, i allt väsentligt, kommunicerat med individer som redan socialiserats i myndighetens kultur genom värnplikt.


Alla glättiga marknadföringsåtgärder till trots visar det sig att samhället har en dyster bild av Försvarsmakten. Den bilden är adekvat för det är faktiskt så många inom FM uppfattar den egna organisationen. Högkvarteret däremot tycks tro att vi internt är mer positiva, något som bedömt inte stämmer alls:

Intern uppfattning om Försvarsmakten

Försvarsmakten är inne i en förändringsprocess, vilket både uppskattas och skapar oro. Samtidigt som förändringen uppfattas som positiv och intressant finns en oro för framtiden kring t. ex. nedskärningar, problem med ledarskap samt interna splittringar.
Försvarsmaktens interna identitet har både en positiv och en negativ sida. Den positiva ger att förändring och utveckling är nödvändig och välkommen, samtidigt som medarbetarna uppfattar att Försvarsmakten gör nytta och att det är ordning och reda. Den negativa sidan präglas bland annat av oro inför nedskärningar och osäkerhet. Den externa bilden bekräftas till del i den interna.

Den interna uppfattningen om Försvarsmakten som arbetsgivare är mer positiv. Försvarsmakten ses som en trygg och generös arbetsgivare med ordning och reda och som erbjuder bra och övergripande utbildningar. Verksamheten präglas av utmaningar och arbetet leder till personlig utveckling och erfarenheter som är meriterande. Men samtidigt har medarbetarna svårt att se värdet av den utveckling och de meriter arbetet ger. På grund av nedskärningar finns en utbredd känsla av osäkerhet, som också förstärks av avsaknad av information kopplat till förändringar.


En sak ska jag vara väldigt tydlig med: Försvarsmakten ses inte alls som en "trygg och generös arbetsgivare med ordning och reda". Tvärtom!
Försvarsmakten känns oerhört otrygg som arbetsgivare och det är rörigt i organisationen. Otryggheten rör kommande reduktioner, oklarheter avseende utlandstjänst, dåliga försäkringar, brister i löneutbetalningar och oklarheter gällande kommande organisation.


I årsredovisningen anges hur man ska komma tillrätta med varumärkesproblemen och de metoder man valt handlar tydligen enkom om kommunikation. Det är tydligen bilden man ska förändra, i stället för att rätta till problemen. Om motivet är dåligt kan man alltid använda Photoshop för att få det snyggt, eller? En sminkad gris är ändå en gris!
Som säljare lärde jag mig att varje missnöjd kund spred sin negativa bild till 10 bekanta. Vi var mån om att sköta om våra kunder och vår personal för vi visste att mun-till-mun-metoden var bättre och billigare än annonsering. Det är dyrt att markandsföra bort fel i den egna organisationen. Försvarsmakten verkar inte veta det.

Rekryteringskontor, yrkesinformatörer, ungdomsverksamhet och andra aktiviteter för att "flytta perception" och skapa attraktion är det som ska ändra bilden av Försvarsmakten. Jag tycker nog att man skulle lägga pulvret på att få en fungerande organisation. En bra organisation med en sund verksamhet rekryterar sig själv. Det handlar om trovärdighet. Varumärket Försvarsmakten stärks genom ökad trovärdighet, såväl externt som internt. Ökad trovärdighet når vi genom Långsiktighet i planering, Upprättad ordning i byråkratin, Fokus på uppgiften och Tydlighet gällande läget (LUFT).

FM och idealisterna

Försvarsmaktens verksamhet går runt tack vare många individers idealism. Vad jag menar är inte bara gratisarbetande FM-personal utan hela organisationer som jobbar gratis. En statlig organisation bör ha tillräcklig ordning på verksamheten att man kan lösa sin behov professionellt, kan jag tycka. Därför är det ett rejält svaghetstecken att Försvarsmakten inte kan leverera i tillräcklig omfattning för att täcka de behov som inblandade har. Behov som folk får tillgodose genom ideella initiativ.


Fler föreningar och förbund har skapats för att täcka de luckor som FM har lämnat. Några av organisationerna riktar sig till individen och dess anhöriga såsom; Fredsbaskrarna och Invidzonen.
Andra organisationer syftar till att ge individen utbildning som Försvarsmakten inte ger. Några exempel på dessa är Försvarsutbildarna, Frivilliga Radioorganisationen, Bilkåren.
Dessutom finns ett otal kamratföreningar och nätverk med förbandsanknytning som alla jobbar för sina medlemmars väl och ve.


Det är fint att folk engagerar sig för att göra bra saker men flera av dessa organisationers verksamhet skulle inte behövas om Försvarsmakten tog sitt ansvar. Fredsbaskrarnas veteranvårdande verksamhet och Invidzonens anhörigstöd borde utgå från Försvarsmakten. Det är självklart i en allt mer professionell organisation, att man tar hand om de behov som personalen har. Visst utgår det medel från FM för dessa verksamheter men det räcker inte!


Jag har absolut inget emot de nämnda organisationerna och inte heller de jag inte räknat upp. Det är fantastiska människor som driver dessa föreningar på idell basis och jag värdesätter deras arbete mycket. Det kommer sannolikt alltid finnas vilja att organisera sig för sitt eget intresse, något som skulle fortsätta gälla trots att FM utvecklas. Vad jag vänder mig emot är de tunga poster som FM överlåter åt andra, ärenden jag tycker att man borde hantera själva.


Försvarsmakten jobbar med veteran- och anhörigfrågor, lite i det fördolda. Man har en utsedd veteranutredare, en överste med gedigen egen erfarenhet av internationell tjänst och man har börjat bygga upp en stödfunktion mot anhöriga. Nyligen publicerades Försvarsmaktens broschyrer för anhöriga till utlandssoldater och de var riktigt bra!
Utvecklingen tycks gå åt rätt håll men jag vill se högre tempo. De som FM vill rekrytera som soldater har andra drivkrafter och incitament till anställning än huvuddelen av de som redan är ute i arbetslivet. De är mindre idealister och mer krävande, enligt studier som gjort på FM:s uppdrag. Det är inte nödvändigtvis av ondo eftersom de kan stimulera en ökad utveckling av verksamheten. Men det krävs av varje arbetsgivare att man är beredd på vad som komma skall.


Organisationer som Försvarsmakten kan inte av trovärdighetsskäl ha viktiga funktioner vilande på ideell grund. Behoven och kraven ökar samtidigt som idealismen minskar. Den nya personalförsörjningen kräver en ökad professionalism som FM måste möta. Frivilligorganisationers och andra ideella organisationers ansvar måste ses över.

tisdagen den 22:e februari 2011

Ryskt exempel

Det är många som anser att det i Sverige råder allt för stor undfallenhet mot högre tjänstemän i offentlig sektor och hos oss försvarsbloggare framförallt högre officerare. Man tycker att lägre statsfunktionärer straffas för småsaker medan de med tjockast lönekuvert kan rada upp misstag och dåligheter utan att på något sätt drabbas.

Biträdande chefen för den ryska säkerhetstjänsten FSB fick sparken häromdagen av president Medvedev. Generalöverste Vjatjeslav Usjakov sparkades efter framställan från hans chef för "tillkortakommanden i hans arbete och brott mot tjänstekoden".

Nu är jag inte helt insatt i vad generalöversten har brustit i, mycket pga min dåliga ryska, men det kanske finns några läsare som kan fylla på med information?

Medvedev visade att inte ens garnityret i FSB kan gömma sig bakom grad och organisation. Hans agerande kan kanske vara något för Sverige? I så fall skulle det bli hög omsättning i en hel del statliga organisationer.

För Försvarsmaktens del skulle det kunna vara ett led i att fullfölja snacket om värdegrund (ÖRA). Öppenheten har förts upp på tapeten och HKV har gjort en kovändning i synen på internet. Nu väntar vi knektar på uppfyllnad av de kvarvarande bokstäverna; Resultat och Ansvar. Att ge påföljder likt det ryska exemplet skulle kunna strama upp precisionen och få folk att skärpa sig. Ta ansvar helt enkelt.

fredagen den 18:e februari 2011

En härlig kommentar

Så här på fredagseftermiddagen slösurfade jag runt på de olika bloggarna för att se vilka vindar som blåser just nu. På Wisemans Wisdoms blogg har det gått het diskussion om positiv särbehandling i antagningen till Försvarsmakten. Bland en hel drös av kommentarer fann jag en som jag inte vill ska försvinna i massan och därför "stjäl" jag den för publicering här:

"Det är fan fel på allt!
Det är fel på gamla officerare - de är kärringar som aldrig varit i strid bakom en mur i Afghanistan och som nu bara sitter på HKV och fiser,
det är fel på nya officerare - de är kärringar som inte var med under det kalla kriget,
det är fel på utrustningen - den är som gjord för kärringar,
det är fel på politiker - de ÄR kärringar,
det är fel på antagningen av soldater - den tar fram kärringar,
det är fel på kvinnorna i försvaret - de springer som kärringar,
det är fel på media som skriver fel saker om försvaret - jävla pk genuskärringar,
och mest jävla fel är det på folk på försvarets informationsavdelning eftersom de är kärringar som inte förstår någonting!

Men som tur var gled några praktexemplar av RIKTIGA MÄN igenom den felaktiga antagningen, som då för tillfället fungerade som den skulle, och tänk - alla har de samlats här [Wìsmans Wisdoms, Cynisk anm.] som duktiga sakkunniga...

God ton"


Jag tycker att kommentaren är underbar. Med inlägget vill jag inte dra igång ännu en genus-debatt. Jag har i tidigare inlägg berättat om min syn. Men kanske jag får folk att tänka ännu ett varv och reflektera över sin kunskap och förförståelse?

torsdagen den 17:e februari 2011

Utvärdering av FHS/ILM

Försvarshögskolan FHS har fått ny rektor. Denne har ett antal problem (utmaning på gammelspråk) att ta itu med: Trovärdighet, interna stridigheter, personalhantering och andra nötter att knäcka. Ett ämne som varit uppe och bubblat lite i det fördolda på andra bloggar är hur Ledarskapsämnet drivs.

HKV PERSS beställde en utvärdering av forskningsstödet till FHS Institution för Ledarskap och Management (ILM). Utvärderingen utgick itu från ett beställar/brukar-perspektiv och den är ingen rolig läsning.
Sammanfattningen lyder:

[FHS/ILM]
§ Inte tar ansvar för att klarlägga ledarskapsämnets fundament

§ Står för en introvert och reduktionistisk syn på ledarskapsämnet

§ Utvecklar modeller åt försvarsmakten som saknar koppling till den svenska militära kontexten och som har ett tveksamt utbildningsvärde

§ Blandar ihop egna ekonomiska vinstintressen med vetenskaplighet och kvalitet på ett sätt som undergräver tilltron till institutionen och dess produkter

§ Har en psykologisk slagsida på sina forskningsansatser som tycks vara förbunden med långvariga interna psykosociala arbetsmiljöproblem

§ Levererar klart mindre resultat med klart lägre kvalitet än andra nationella lärosäten som specialiserat sig på ledarskap

§ Lever på ett för vetenskapligheten och kvaliteten osunt monopol när det gäller att leverera forskningsstöd och utbildning i ledarskap till försvarsmakten



Utvärderingen består av 14 sidor detaljerad kritik av FHS/ILM. Ett av problemområdena är synen på ledarskapsmodell och förhållningssättet till den valda Utvecklande Ledarskap (UL). UL ses som en mjölkko som med klyschor saluför sunt bondförnuft till köparen Försvarsmakten. Jag får nog anledning att återkomma till UL.

Vidare påtalas i dokumentet omfattande interna problem som knappast är produktivt och smickrande för den institution som ska driva ledarskapsutvecklingen:

"En inte obetydlig faktor som ofta diskuteras men som sällan nämns i mer officiella sammanhang är de arbetsmiljöproblem och den brist på fungerande ledning och organisation som sedan många år tycks råda vid institutionen för ledarskap och management vid FHS."


Kvalitetsbristen i det som faktiskt levereras berörs också och även här är UL berört. Kritiken är mot nivån på litteraturen. Även kursen Indirekt Ledarskap får sig en skopa med samma motiv som UL och att även den kursen är för generell och inte ger beställaren Försvarsmakten något med militär prägel.

I avslutningen ges en förklaring till varför det har kunnat bli som det blivit och här får officerskåren en släng av sleven:

"Den låga akademiska kompetensen hos officerare i FM har medfört att alla tendenser till kritik har kunnat undanföras genom att man antingen »pratat bort» kritiker med ett akademiskt språk som inte kunnat motsägas, eller kanske ännu troligare att insikten om detta faktum skrämt officerare i FM från att ifrågasätta akademikernas definitioner och ståndpunkter.
En annan bidragande faktor till att ingen eller få tidigare har varit öppet kritiska är att ledarskapsämnet dessutom är ett snårigt och spretigt akademiskt ämne som få individer har orken och intresset att penetrera på bredden och djupet."


Tråkigt nog har ovanstående agerande medfört en negativ syn på utvecklingen av officersutbildningen. Kvalitetsbristerna kan skapa oönskade effekter på akademiseringen av officerskåren, enligt studien.


Utvärderingen konkretiserar de synliggjorda problemen med hänvisningar till dragna erfarenhet. Det gör att FHS faktiskt fått ett verktyg att använda för att komma till rätta med problemen. Någon enskild ansvarig utpekas inte i utvärderingen men det lär åligga nuvarande ledning att lösa ut det. För problemen måste lösas, ledarskapsämnet är viktigt för Försvarsmakten och utvecklingen är inte positiv just nu. Försvarsmaktens forna paradgren Ledarskap har övertagits av andra medan FM satsat allt på förvaltning och byråkrati.

Som sagt var; jag lär återkomma gällande ledarskap och UL.

tisdagen den 15:e februari 2011

Stupad finsk soldat

I förmiddags stupade en finsk soldat tillhörande PRT Mazar-e Sharif av följderna av en Improvised Explosive Device (IED). Försvarsmakten skriver:

Den finska enheten var på väg mot en skjutbana i ett område sydost om Aybak i provinsen Samangan när explosionen inträffade.
Explosionen resulterade i att fordonet välte och soldaten avled.
Ingen ytterligare personal skadades.



Samangan är en tämligen lugn provins med få attacker. Förra året var svensk-finsk trupp i strid där ett handfull gånger men det har ändå setts som ett förhållandevis lugnt område. Kan den senaste attacken innebära ett slut på det?

Det är sorgligt och tragiskt med det inträffade dödsfallet men det är inte oväntat. Vi får nog förbereda oss på det värsta för den här vintern har varit oroligare än föregående vintrar. Trenden är inte odelat positiv.


Svenskspråkig YLE
Försvarsmakten.se

måndagen den 14:e februari 2011

ALLA hjärtans dag


Invidzonen som är en intresseförening för anhöriga till utlandssoldater skriver följande idag:

Idag hoppas vi att vår omvärld vill ge en extra hyllning och hälsning till anhöriga.
Gå in på http://www.facebook.com/group.php?gid=42695196993 och skriv ett hjärtligt inlägg
!

söndagen den 13:e februari 2011

Samgruppering av HKV?

Försvarsmaktens högkvarter anses vara ineffektivt, bland annat på grund av att två huvudprocesser Insats och Produktion inte alltid jobbar tillsammans utan motarbetar varandra. I de flesta fall är det säkert inte så men när det sker är det olyckligt.

Högkvarteret är lokaliserat på fyra olika ställen i Stockholm. Eller är det tre ställen nu när HRC har bildats?

Vore det inte bättre med ett samgrupperat Högkvarter på till exempel Tre Vapen?
Då skulle närheten mellan processerna säkerligen minska friktioner och dubbelarbete och effektiviteten öka.
FMV skulle behöva flytta ut men de kan ju få andra lokaler. Finns det några aber med en samgruppering utöver det uppenbara med att ha alla ägg i en korg?

torsdagen den 10:e februari 2011

Bistånd och militärt stöd

"Blanda inte bistånd och militärt stöd!"

Kollega.se publiceras Björn-Åke Törnblom mångårig SAK:are. Hans budskap är tydligt och sakligt: bistånd och militärt stöd bör hållas separerade, stick i stäv med utvecklingen i Afghanistan där de två storheterna är allt mer sammanfogade. Artikeln är läsvärd framförallt för oss militärer.

Först och främst pekar han på säkerheten för SAK:

"När utländsk militär dyker upp vid ett biståndsprojekt är det alltid ett hot mot projektet. Oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationen och militären samarbetar. Det riskerar vår säkerhet (och även bybefolkningens) och därför vill vi som arbetar med bistånd inte ha något samarbete med militären i fält."


Nu ska man ärligt säga att det finns områden i Afghanistan där INGA biståndsorganisationer vågar ge sig in i, där det är allt för farligt. Där kan militär insats skapa en grund av nödvändig säkerhet för att NGO:s ska kunna etablera sitt fristående arbete. För fristående är nyckelordet.
Tidigare har militären använt biståndsprojekt för att skapa goodwill hos lokalbefolkningen men det hävdar Törnblom är en dålig metod:

"Flera studier har visat att de amerikanska ansträngningarna att vinna "hearts and minds" inte haft någon som helst positiv effekt och varför skulle svenska ansträngningar i samma ärende ha någon annan inverkan?"

Där pekar han på något allvarligt. Västerländska företrädare försöker närma sig lokalbefolkningen men har kanske inte rätt "empatisk tempering" för att handla på rätt sätt? Jag väntar med spänning på Skyttedoktoranden och vad han kommer fram till i hans studier. I väntan på det ska jag läsa en annan kollegas avhandling om problematiken med CIMIC och sammanblandning med vanlig militär krigföring.


Törnbloms syn på det svenska deltagandet i ISAF och liknande operationer är bra att uppmärksamma. Vänstern har sagt att biståndsorganisationer är emot all militär verksamhet i Afghanistan men här påvisas motsatsen.

"För att undvika missförstånd vill jag säga att jag tycker att Sverige skall delta i FN-sanktionerade militära uppdrag. Det vore fegt och osolidariskt att lämna det till Bangladesh, USA eller andra länder. Därför är det ok att delta i ISAF:s insats i Afghanistan."

Att den lilla svenska insatsen är mest symbolisk är också sant, liksom att ANSF behöver stöd som Försvarsmakten kan och bör ge.


Björn-Åke berättar också om framgångar i Afghanistan. Såna vill vi ha fler av. Jag har den största respekt för Svenska Afghanistankommittén som har gjort fantastiskt bra arbete under lång tid där borta. Lycka till säger jag till SAK:s nya platschef i Kabul, Andreas Stefansson.

torsdagen den 3:e februari 2011

Kort reflektion: Tur att alla inte är så okunniga!

Efter att ha läst Hans Linde och Jonas Sjöstedts debattartikel i Aftonbladet och följt debatten i Riksdagen vill jag bara uttrycka min lättnad för att inte alla är lika okunniga som dessa företrädare för Vänsterpartiet.

Linde och Sjöstedt uppvisar stor okunnighet avseende följderna av att ställa trupp till annan organisations förfogande och de faktiska förhållandena i Afghanistan.

Om man som Linde och Sjöstedt har kunskapsbehov, vilket de visat genom att ställa interpellationer, kan man tillgodose det behovet genom faktainhämtning. En osaklig debatt i Riksdagen är inte något bra sätt.
Tyvärr är det bedömt något som får falla tillbaka på Försvarsdepartementet och Försvarsmaktens Högkvarter som fatalt misslyckas med att utbilda politikerna.