torsdagen den 31:e maj 2012

En kommentar från WW

En kommentar på Wisemans Wisdoms förklarar dagens försvar och diskussionen om den. Jag har tagit mig friheten att återpublicera den här, den är för bra för att försvinna i mängden kommentarer. Håll till godo:


 Anonym sa...
Nja, i den tidigare säkerhetspolitiken och totalförsvarstanken, så försvarade vi vårt långa land (framgångsrikt) med en stor del papperssoldater. Då var inte syftet med stridskrafterna att de skulle strida, utan att undvika att behöva strida genom att verka avhållande mot viljan att angripa vårt land och dra oss in i krig. Det viktiga var inte vår faktiska förmåga, utan att vi uppfattades tillräckligt farliga för att inte vilja angripa oss. Med dagens säkerhetspolitik, där förband i strid inte längre är ett tecken på misslyckande utan tvärtom ett måste för att kunna rekrytera, så blir det anorlunda. Då räcker det inte med papperssoldater. Å andra sidan, så är nu heller inte syftet att försvara vårt långa land, då försvaret inte är tänkt att skötas längs våra gränser utan utanför dem, tillsammans med andra. Förebyggande.

När man ideligen blandar äpplen och päron i försvarsdebatten, så blir det rörigt. Det är självklart så att om man värderar dagens försvar utifrån gårdagens säkerhetspolitik, så verkar det helt galet. Varför är då ingen upprörd över vår nya säkerhetspolitik? Det är ju den som bestämmer hur stridskrafterna behöver se ut. Idag har alliansfrihet byts mot att göra saker tillsammans med andra, dvs. allierade. Neutralitet har bytts till att inte stå overksam om någon hotar våra allierade. Syftet med stridskrafterna är inte att i första hand själva kunna försvara våra långa landgräns. Så säger dagens säkerhetspolitik, sedan den gamla övergavs av riksdagen för 20 år sedan. Dagens stridskrafter utformas mot en helt annan uppgift. Gnäll inte på försvarsmakten om säkerhetspolitiken är fel. Den beslutas av riksdag och regering.

onsdagen den 30:e maj 2012

Veterandagen 2012

Foto: Jonathan Rieder Lundkvist

Igår var det Veterandagen då alla veteraner från insatser hedrades. Fokus är på de internationella insatserna men även nationella får vara med på ett hörn. Från och med i år har ceremonin status som statsceremoni och bevistades av inte mindre än HKH Carl-Philip och Försvarsminister Karin Enström.
Överbefälhavaren var där tillsammans med Försvarsmaktens övriga garnityr. Polisen representerades av Rikskriminalpolischefen och Tullen samt Kriminalvården var där med fanor. Diverse veteranföreningar med Svenska Veteranförbundet Fredsbaskrarna i spetsen hade stor närvaro.
Vädret var alldeles utmärkt med strålande sol men inte för varmt med lite vind.

Ceremonin var trevlig, värdig och lagom lång. ÖB och Fömin höll tal som följdes av korum med Fältprost Elmberg. Efter sedvanlig kransnedläggning till minne av stupade kamrater övergick det hela i medaljering.

Först erhöll ett antal veteraner Medaljen för sårade i strid för effekterna av stridshandlingar i Gaza, Kongo, Libanon och Afghanistan. Medaljörerna har de allra flesta livslånga men från sina insatser och några av dem är särskilt värda uppmärksamhet. Jag tänker på tex Torsten Stålnacke och Stig von Bayer.
"Det är medaljen man inte vill ha", kommenterade en kollega och det ligger en hel del i det.



Därefter utdelades Försvarsmaktens Förtjänstmedalj till vissa i guld med svärd, till några i silver med svärd och i ett fall i silver utan svärd. De med svärd delas ut för förtjänstfulla insatser i strid. Medaljörerna den här gången erhöll utmärkelsen tillhörde FS17 och FS19. Samtliga medaljer var synnerligen välförtjänta och det är mycket bra att Sverige och Försvarsmakten uppmärksammar de som är förtjänta av det.
Jag vet att det finns fler som skulle kunnat ha fått medalj, det föll sig inte så den här gången. Under 2009 och 2010 sattes en ny norm för medaljnominering. Strider blev allt vanligare och därmed ökade också kraven. Flera ur FS19 kommer dock att medaljeras på nationaldagen.

Slutligen erhöll 1.Serg Henrik Blomberg utmärkelsen Årets Fredsbevarare för sitt mod att kliva fram och berätta om de problem han erfor under sin senaste internationella insats i Afghanistan. Ett mycket bra val av pristagare!
Peace Keeper of The Year 2012 1.Serg Henrik Blomberg.




Strax efter ceremonin hyllades artisten Loreen på Hötorget av tusentals personer, något som fått veteraner att härskna till. Det var olyckligt att det krockade men jag tycker ändå att det är ett sundhetstecken att ungdomar går och tittar på sin idol i stället för en högtravande (men stämningsfull) ceremoni för krigsveteraner. Nästa år kanske man kan säkerställa att det inte blir någon krock så att åtminstone media inte måste välja bort ceremonin?

Jag är glad att jag fick möjlighet att närvara när kollegor och veteraner hedrades och uppmanar alla att delta nästa år.


Foton av Jonathan Rieder Lundkvist. Han har en hel sida med fina foton från Veterandagen: http://jrl5.blogspot.se/2012/05/veterandagen-2012.html

/C

måndagen den 21:e maj 2012

Gästinlägg: Godot kommer inte


-Parabellum

Jag har det senaste året upplevt en åtminstone liten kursändring från den kurs mot avgrunden som HMS FÖRSVARSMAKTEN haft under överskådlig tid. I samband med FB04 upplevde jag att stämningen blev mycket råare och hätskare i FM, långt från den laganda och vi-känsla jag tidigare upplevt. Det har ändå det senaste året känts som om öppenheten, mänskligheten och kompromissviljan åter fått ett litet fotfäste i det ledarskap som kommuniceras och bedrivs från HK.. förlåt - Koncernnivån. 
Efter den senaste veckans madrassdebatt angående logementssängarna på Livgardet är vi många som undrar var FM åter är på väg. 
Stf C Livgardet, Öv Martells sällsynt otaktiska givaktkommando riktat till C 72 komp Livgardet framför hela Svenska folkets seende ögon är exempel på ett ledarskap som mig veterligen i modern tid aldrig lärts ut på någon militär skola i det här landet. Praise in public, punish in private har alltid gällt på de platser jag har vistats och verkat.
Han är i gott sällskap i det okonventionella ledarskapets träsk av en Överbefälhavare och en Försvarsminister som fortfarande möter omvärlden och sina underställda med kompakt tystnad. 
En som också har uppmärksammat skiftet i FM är nedanstående gästinläggsförfattare - reservofficer i Amfibiekåren och Chef i den civila företagsvärlden. 

Nu gör vi på Cynismer plats för: 



En reservares betraktelser 

eller ”Godot kommer inte…”




Den 28.e augusti 1995 var jag livrädd, livrädd men förbannat stolt. Den natten, i en kal korridor, förbyttes en blond kalufs mot tre millimeter rakad skalle. Därefter stod vi uppradade i glåmigt ljus iklädda kronans pyjamas, stålgrå sådan, och sjöng nationalsången. Alla fyra verserna. 
Jag skulle bli soldat, och redan då visste jag att karriären skulle bli längre än så…
Det har gått en tid sedan dess. Då var man hungrig och odödlig. På vägen har man hunnit bli kapten, hunnit tjänstgöra i Amfibiekåren, Flottan och även Armén. Längs vägen har jag också haft förmånen att få ha ett antal mycket bra chefer. Den chef som gjorde mest intryck på mig var den kompanichef som under sin egen semester valde att hoppa ner i en kajak för att paddla en ”liten tur” med en pluton, för att sedan direkt tillbringa resterande överlevnadsövning som ”lasse i ledet” med övriga plutoner. Det, om något, lärde mig vikten av föregångsmannaskap. Min förhoppning, vilket jag kommer återkomma till, är att motsvarande minnen även finns hos FML.


De senaste åren har dock en märklig känsla sakta krupit på mig. Det började som man kanske skulle säga, som en skakning på nedre däck. Mina vänner som var yrkesofficerer började mumla. Något var ruttet i Danmark. Föregångsmannaskapet blev bara mindre och mindre ju närmare toppen man kom i min gamla firma. Samtidigt blev dessa hårt arbetande YO bittrare och bittrare…
Som reservofficer har jag dock alltid haft en lyx. Jag har kunnat ta mitt arbete och insats inom FM på fullaste allvar, men samtidigt mer eller mindre be samma firma att dra eftersom jag hade min civila karriär. En karriär utan IED och TICar men med samma lön som en Kapten på insats… Att be firman dra har dock sällan behövts eftersom åtminstone jag blivit lyssnad på.. Möjligheten har dock alltid funnits, och tyvärr kan det nu blivit dags. 


Fakta är som följer: 
Den gröna baskern, mässdräkten och ett större antal tjänstgöringstimmar väger i dagsläget mycket lätt. Den del av organisationen  som tidigare åtnjöt min fulla respekt har nu tappat den helt. Den del vi talar om är HKV/FML samt även i viss mån förbandsledingen på vissa platser. 
Efter lång civil utbildning både utomlands och hemma, efter ett antal år i civila företag av olika storlekar och i olika positioner samt efter ett långt och gediget umgänge med andra reservofficerare i samma situation och plats i yrkeslivet kan jag nu konstatera följande: Ni är, för att använda ett tydligt bildspråk, kokta. Ni har förlorat. Ni åtnjuter inte längre organisationens respekt. Inom firman är det uppenbarligen illa, sett till nuvarande debatt. På utsidan bland oss reservare är det än värre... Vi är inte längre några promoters. 


Ta därför emot denna feedback: 
   
  • Godot kommer inte.. Vad ni i FML än väntar så kommer det inte hända.
  • Agera inte likt en ilsk terrier.. Det gör er endast till åtlöje. Om ni gräver djupt inom er hoppas jag ni finner ett minne av en föregångsman ni mött. Agera som denne.
  • Ni kan eventuellt finna tröst i två saker:
    1. Den organisation ni idag arbetar inom, alt. desperat försöker leda, tycks förvånansvärt förlåtande. Hade ni, från Herr Martell upp till Herr Göransson, agerat på samma sätt ute i verkligheten i ett civilt företag med allt vad det innebär av krav, så hade ni för länge sedan fått kliva åt sidan. Var tacksam för de skyddande väggarna.
    2. Chansen kanske fortfarande finns att ordna till detta. Då krävs det nog dock att ni förstår att ni en gång var soldater och slutar leka företagsledare. Ni behöver leda. Detta är nog den chans ni har. Sikta inte på en exit till näringslivet, vi vet alla hur illa just det går generellt.

Som jag skrev inledningsvis, Godot kommer inte. Vad ni än tror er vänta på så kommer det inte hända. Ni försöker leda en organisation där samtliga skrattar åt en nidfilm om er på youtube.
Känner ni er lyckade?
Postens förra personaldirektör Marie Hallander Larsson, årets HR-Chef 2009, sa en gång något i stil med att ”får ni chansen så välj inte jobb, välj chef..”
Läs de orden igen, och igen, och hoppas sedan innerligt för Försvarets framtid och er själva att hon inte har rätt…


/Realistofficer.

Soldatboende

I dagarna rasar en debatt om soldaternas villkor. Huvudfokus har varit boendet på Livgardet där soldater nu vräks från logementen där de som inte löst annat boende haft tillfällig inkvartering. Det hela har utvecklats från ett lokalt problem vid Livgardet till ett offentligt ledarskapsproblem som får menlig effekt på Försvarsmaktens attraktionskraft. Du följer det bäst på http://wisemanswisdoms.blogspot.se/ och SVD:s ledarblog.

Enligt andra bloggare planeras det nyetableringar för att lösa Amfibieregementets bostadsproblem och det är ju ett bra tecken. Dock tar det för lång tid för att de akuta problemen ska lösas.

Jag undrar om man (Försvarsmakten eller FortV) övervägt att upprätta barackbyar för att lösa den akuta krisen? Baracker har tidigare satts upp på Karlberg för att lösa bostadsbrist vid peakar i antalet elever och när Chefsflygeln renoverades. Om jag inte har helt fel finns det baracker där nu.
Inför P7:s uppsättande av beredskapsförbandet IA06 stod man inför motsvarande problem. Det löstes genom att man etablerade Camp Gripen, ett barackläger där anställda soldater kunde bo.

Det är spartanskt och barackbyarna har fått allsköns öknamn men det är åtminstone bättre än tältläger. Det skulle gå att hyra ut enkelt barackboende mot en skälig summa. Livgardet har plats direkt utanför grindarna på den gamla värnpliktsparkeringen. Det gäller dock att få igång en fungerande dialog med soldaterna. Boendefrågan är ett problem, ledarskapet ett annat.


/C

söndagen den 20:e maj 2012

En lustig vinkel på soldatdebatten...

Det har ju som bekant rasat en debatt i medierna den sista tiden kring logementsboendet på Livgardet och andra fenomen, och mycket frustration har ventilerats i bloggar och på twitter.

Igår dök följande elaka men fyndiga film upp på nätet, och den är bara för rolig för att inte uppmärksamma.

HKV har nu nåtts av ryktet om debatten och vi får här se reaktionerna i ledningsgruppen....   :-)




/Parabellum


tisdagen den 15:e maj 2012

Soldat - Som vilket yrke som helst?

Den här bilden kommer från ett bildspel från en operation i Afghanistan. Jag har lånat den eftersom den så fantastiskt bra återger hur det kan vara att vara soldat i internationell tjänst. Soldaterna vilar i värnet, tätt sammanslingrade för värmens skull och med kroppskydd som täcke. Vapnen ligger bredvid och de kan när som helst behöva använda dem. 
Bilden har fått mig att skriva ett bittert inlägg om villkor och synen på soldaten och vår verksamhet. Om du inte vill ha bitterhet så kan du titta på bilden och skratta lite och låta bli att läsa texten nedan.


I dagarna diskuteras soldaters villkor på bloggar och i media. Ett genomgående tema är att soldatyrket är som vilket annat yrke som helst och att villkoren ska vara därefter. Nu senast är det boendet för kontinuerligt tjänstgörande soldater som är på tapeten. Alla har ju förstått att det kan vara svårt att på kort tid ordna med boende på en ny ort och man har därför inrättat boende på garnisonerna som soldaterna kan hyra för en billig penning. Tanken har varit att det skulle vara ett interimsboende tills soldaten/sjömannen hittat ett eget boende ute på stan. Nu vräker Livgardet soldaterna och många av dem tvingas därför sluta i Försvarsmakten då de vare sig hunnit hitta eget boende eller har råd. En soldatlön blir man inte fet på.

Andra debatter har rört skattelättnader. Förespråkare tycker att soldater och sjömän ska skattebefrias under internationella insatser medan motståndare anser att man inte ska särbehandla militärer. Just det sistnämnda tycks vara det bärande argumentet.


Titta på bilden på de sovande soldaterna och fundera på vilka andra yrkesgrupper i Sverige som har motsvarande arbetsmiljö?
De ligger och sover i sitt av arbetsgivaren tillhandahållna boende och äter mat som egentligen är nödmat och som inte anses vara nyttigt i längden. De är i en oförlåtande ökentrakt med en hotbild som är en av de värsta i världen. De är där utsända av Sverige.
Eftersom de får fri mat drar Staten av 85% av traktamentet drygt 380:- per dag. Traktamentesreglerna är ju skrivna för andra förutsättningar men har inte anpassats för Försvarsmaktens verksamhet. Det märks tydligt i skrivningen: "Efter 3 månader reduceras det [traktamentet] med 30%".
Nu kan man ju säga att traktamente är fel metod att avlöna personalen i internationell tjänst eftersom syftet är kostnadsneutralitet. Tidigare fick man ut hela traktamentet men då var grundlönen sämre. Det jag vänder mig emot är att man använder sig av de vanliga verktygen för villkorsättning men inte anpassar dem utifrån verkligheten. Vad är arbetsmiljön på bilden egentligen värd?

Det går alldeles utmärkt att göra undantag för väpnad personal när det gäller lagstadgade rättigheter, såsom yttrandefrihet och semester. Varför går det då inte att göra undantag när det gäller skatteregler eller fritt boende? 


Försvarsmakten rekryterar med glättiga bilder och events. Mycket sällan kommer verkligheten på bilden fram även om det faktiskt blivit lite bättre på sistone med bland annat filmer från insatserna. Rekryteringen sköts centralt och för att få ett brett rekryteringsunderlag så är de allmänna kraven ganska lågt satta och inte motsvarar inte alls kraven enligt bilden. Visst ska man inte ha för höga krav på folk på väg in i en ny verksamhet utan man måste ge dem tid att bygga upp förmågor men det behövs ändå en solid grund att bygga på, inte minst fysiskt. Det är ett mycket krävande yrke. Soldaterna i värnet vilar. Efter en kortare vila ska de fortsätta arbeta för att sedan få några timmars vila till under bar himmel. Det kan pågå i dagar.
I Afghanistan är det snöigt och kallt på vintern och på sommaren är det varmt, riktigt varmt, över 50 grader i skuggan är inte ovanligt. Då går det inte att tulla på kraven i rekryteringen.


Förvaltningen av Försvarsmakten övergår allt mer till en civil företagsdrift. Civila metoder är ofta bra, i det civila. Det är inte alls säkert att de fungerar i det militära, framförallt inte när man inte delegerar mandat.
Effekten för Försvarsmakten är en krånglig och stel byråkratisk ordning och ett administrativt system som binder chefer vid datorerna i stället för att leda personal och verksamhet. Vilket affärssystem har moduler för väpnad strid? Vilken kod använder man för att göra avdrag för fientlig beskjutning? Kan man lägga en så kallad kundvagn för att beställa indirekt bekämpning av Talibaner i Tandurak?
Verksamheten på lägre nivå leds inte genom affärssystem!


Vare sig Högkvarteret eller den politiska ledningen tycks inse vad det innebär att vara soldat i Försvarsmakten. Man jobbar inte alls tillräckligt för att skapa goda förutsättningar för yrket. Tyvärr anammas synsättet av funktionärer i HR-spåret på förbanden. Så dåligt som möjligt verkar parollen vara på sina håll.
Många officerare och civilanställda är bittra efter åratal av omstruktureringar, nedläggningar, villkorsförsämringar och allmän otrygghet. Bitterheten och bristen på framtidstro har blivit normalbild. Nu är Försvarsmakten på väg att fördärva nästa personalkategori; de anställda soldaterna.
Det är inte fackförbunden som ska agera utan arbetsgivaren som måste inse att att man inte kan behandla personalen hur som helst och att soldaterna och sjömännen inte är intvingade värnpliktiga. Det är dags att plocka fram de nordöstra delarna av det Utvecklande Ledarskapet, FM:s ledarskapsmodell. En av tre storheter i det ledarskapet är Personlig omtanke. Att leva som man lär verkar inte vara så noga.

Jag har just svarat på Försvarsmaktens senaste medarbetarundersökning FM-Vind. Det fanns om jag minns rätt en fråga om jag kunde rekommendera Försvarsmakten som arbetsgivare. Jag kan ärligt säga att jag är mycket tveksam till det. För äventyrare som vill genomföra internationell tjänst javisst, men inte för någon som är mån om livet och vill leva ett fungerande liv med skäliga villkor och möjlighet till socialt liv med familj.


Att vara militär är inte som vilket annat yrke som helst. Jag har haft civila arbetsgivare och har därför jämförelseunderlag. Det skiljer sig stundtals väldigt mycket. Att jobba i lagret på Coop är inte i närheten av att ligga på OP i krigszon. Den som tror det misstar sig å det grövsta.

Att vara soldat är att offra en del av sig själv för någon annan och något annat. Att vara soldat innebär att man är beredd att riskera sitt liv för att någon högre upp i hierarkin säger att man ska göra det. Att vara soldat innebär att man ska vara beredd att få skit från förståsigpåare och mediaelit när man gör skitjobbet åt Staten och skattebetalarna. Att vara soldat innebär att man ska vara beredd att göra det värsta tänkbara; att döda andra människor.
Det är dags att sluta låtsas som att soldatyrket är som vilket yrke som helst och ge soldater och sjömän goda förutsättningar, villkor och uppskattning för jobbet. De är värda det!

Att vara soldat är det finaste man kan vara. 


/C

Foto: Försvarsmakten.


Tidigare inlägg: Miljöbild Afghanistan