Försvarsmaktens verksamhet är på många sätt så ansträngd att personalen tar stryk.
Det sägs att rekryteringen till Försvarsmakten går bra och att det är många sökanden till varje plats på grundutbildning. Att det är tämligen många som kliver av utbildningen och få som tar anställning talas det tyst om, liksom det talas tyst om att ett stort problem är att få personalen att stanna.
I detta gästinlägg får vi ganska dystra reflektioner från en officer som fått idealismen undantryckt av den egna organisationen. Kvar är en besk smak och en väntan på den 25:e.
/Cynisk
_______________________________________________________________________________
Över gränsen
I tisdags knäppte det till. Jag hade passerat gränsen och jag vet inte om jag kan gå tillbaka igen. Vilken gräns undrar ni kanske? Jag har helt enkelt givit upp och blivit desillusionerad. Jag tror inte på det Försvarsmakten gör idag, jag anser att det prioriteras fel bland både uppgifter och materiel. Jag ser heller ingen ljusning i närtid då mitt förtroende för chefer på högre nivå är kört i botten.
Jag skulle kunna lista en hiskelig mängd saker som är fel med Försvarsmakten just nu, men allvarligt
talat, jag tror inte det tjänar något till. Försvars- och säkerhetspolitik är en undanskymd del på den
politiska spelplanen och utan ett stort politiskt tryck på de högsta företrädarna, där det ges och utkrävs öppenhet, resultat och ansvar kring Försvarsmaktens huvuduppgifter mot en realistisk men negativ framtidsutveckling i vårt närområde så kommer inget heller förändras till det bättre.
Jag har givit detta över 14 av mina bästa yrkesverksamma år. Om jag ger det 14 till vette fåglarna. Nu
anser kanske de mer kritiska av er att jag ska dra dit pepparn växer om jag inte bryr mig längre, och
kanske har ni rätt. Men vem ska ersätta mig? Vem känner jag mig trygg nog att lämna över organisation och personal till? För personalen är orsaken till att jag blivit kvar så länge som jag blivit. Jag skulle aldrig vilja vara utan den tid jag haft med många fantastiska kollegor, underställda och på den tid det begav sig, värnpliktiga.
Nu kommer jag gå till arbetet och lösa mina uppgifter så länge jag är kvar, därom får inte råda någon
tvekan. Men min glöd har falnat och jag kan inte längre se mig försaka något för att göra det där lilla extra eller försöka påverka organisationen ovanför mig i en gynnsammare riktning. Förra veckan försökte jag fortfarande, baserat på min längre erfarenhet av mitt krigsförband, påverka chefer ovanför mig i pyramiden med kortare erfarenhet så att de skulle ta beslut som bäst gynnar vår organisation. Men nu är drivkraften slut.
Jag var officer 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Nu blir det snarare mellan 07 och 16, måndag till fredag, med viss modifikation för flextid.
Är det den Försvarsmakten vi vill ha? För den får vi – det är dit FM Vind pekar.
/En i den ökande skaran cyniker
Jag tillhör den generation som med stolthet sade att "jag är officer". Att man var sitt yrke var då inte något specifikt för officeren; du kunde lika gärna höra att "jag är snickare", "jag är lärare", "jag är XXX", osv.
SvaraRaderaDet kanske räcker med att gå 20 år tillbaka i tiden för att finna att kopplingen mellan yrkesrollen och individens var mycket starkare än idag. Yrket definierade dig då på ett helt annat sätt än idag och många kände en naturlig yrkesstolthet, oavsett bransch, som stärkte uppfattningen av att man "var elektriker", inte bara jobbade som.
För min egen del kan jag säga att jag fortfarande, trots pension och 55+ - avgång för nu snart åtta år sedan, i mångt och mycket fortfarande ÄR officer. Yrkeslivet, kamratumgänget, utbildning och olika erfarenheter har format mig som individ, mitt sätt att tänka, att ta mig an problem och lösa dem, min syn på omvärlden, mitt sätt att strukturera och prioritera. Många skulle kalla det en yrkesskada och det är det kanske. Det är i så fall en yrkesskada jag har lätt att leva med och det är en yrkesskada jag fortfarande är stolt över.
Då jag läser inlägg som dagens kan jag dock förstå att många av nutidens officerare ställer sig oförstående och ser på min inställning med ett visst löje.
Jag upplevde min tid som officer med stor glädje, som utvecklande och givande. Jag fick i huvudsak fullfölja den karriär jag själv valde och jag lyckades tacka nej till och avvärja vad andra planerade som avvek från detta.
Jag klev av och lämnade i precis rättan tid för att inte sugas in i det som jag nu med står bredvid och förundras över. Så visst, jag har full förståelse för alla tappade sugar och för att fler och fler bara är officer mellan 0700 - 1700, måndag till fredag. Kanske är det samhällsutvecklingen i stort som gör det; det kanske inte är lika många som ÄR elektriker heller i dessa dagar och förmodligen har ut- eller avvecklingen inom FM stor del i det.
Vare vilket som; jag beklagar dem som råkar ut för det, jag beklagar en hel yrkeskår som går miste om mycket av det som skänkte den naturliga och nödvändiga styrkan till både individen och kåren som sådan.
Peter Hammarberg
Ja,
SvaraRaderaJag tycker att du ska säga upp dig, å med detsamma. Din invändning att du inte har någon att lämna över till, luktar försvarsmekanism lång väg. Och här är min invändning: Att arbeta i FM är inte en mänsklig rättighet, det är ett val. Om du har kommit till vägs ände, byt riktning! Jag är själv anställd i FM och jag tar hellre att arbeta med fänrik vakans än att hantera tappade lustar (tyvärr har jag haft den tveksamma förmånen att göra detta flera gånger under min karriär).
Nu ett par förebyggande kommentarer:
1: Nej jag är inte general, Överste eller jobbar på Infoavdelningen.
2: Ja, jag tycker att debatt ska föras, och mycket mer än idag.
Nej, ditt gästinlägg var faktiskt inte konstruktivt på något sätt. Det genomsyras av en självuppfyllande profetia att allt är fel med FM. Då är det nog bäst att göra något åt sin yrkessituation så att du inte blir bitter i förtid. Det önskar jag ingen människa.
Det är lätt att säga så, särskilt om man inte inser att det finns ett antal områden där FM faktiskt inte har någon numerär att stödja sig emot. I det kompetensområde där den aktuelle officeren verkar i är det brist på folk. Det finns ingen kö av kompetenta, lämpliga och villiga att axla det ansvar som denne officer bär. Tyvärr är det lika på många andra håll i FM.
RaderaJag tycker att det vore bättre om man tänkte om i FM och tände glöden som en gång drev denne officer och dennes gelikar i FM.
Synen på personalen kommer från en tid då man kunde gödsla med folk. Det kan man inte längre.
Cynisk,
SvaraRaderaI sak håller jag med dig men det är aldrig den enskildes ansvar att stanna och därmed lösa bemmaningsproblematiken. Det är arbetsledningens ansvar. Därvid håller jag med dig igen, personalhantering måste bli bättre så att man vill stanna och trivas.
Men jag tror ändå att det är bättre att byta yrke om man har gett upp hoppet än att sitta kvar och vara arg/ledsen/uppgiven. För hur det än är har jag hittills aldrig hört talas om eller träffat någon som kan dölja ett arbetsmissnöje i det dagliga värvet, och det drabbar bara de närmaste, inte ledningen som bara ser att det inte finns någon bemmanningsproblematik på aktuell rad. Då är inget löst.
Men framförallt är det den enskilde som ska trivas i sitt yrkesliv och vara en glad människa när hon/han lämnar grindarna efter dagens förvärv. Allt annat är underordnat.
Gästinlägget beskriver vardagen för en majoritet av de anställda inom Försvarsmakten. Om någon inte inser det så är det bara att titta sig omkring bland kollegorna som arbetet något år på förbandet. Majoriteten drivs av lönen och saknar ett kall. Det innebär inte att man inte kan trivs med sitt arbete i kortare eller längre perioder, när man förtränger allt elände. Jag kan visst bidra med mitt strå till stacken även om jag anser att stacken byggs med felaktig byggbeskrivning.
SvaraRaderaMånga trivs med att arbeta i Försvarsmakten, andra inbillar sig att de trivs för att rättfärdiga egots karriärs- och prestationskrav, men de flesta har kommit till en annan insikt. Dra inte dina slutsatser enbart från dina närmsta arbetskollegor utan prata med några av de oftast flera hundra individer som tjänstgör på ditt förband, lägg ner skådespelet och prata med människan.
Jag kan välja att sluta om jag vill eller så kan jag välja arbeta kvar och försöka rädda skutan. Om alla som bara jobbar för lönen skulle sluta vore det bland annat en numerär katastrof för Försvarsmakten, då skulle verksamheten stanna. Jag förstår inte de som anser mig olämplig inom Försvarsmakten, då jag respekterar dem bör de respektera mig. Jag kräver inte att de som inte kommit till majoritetens insikt skall förklaras olämpliga. Försvarsmakten behöver inte endast likatänkande på alla nivåer. Intelligensen bekräftas på intet sätt med att tänka som alla andra och säga samma sak, sådana kvalitéer gynnar oftast den egna karriären men är uppenbarligen förödande för min Försvarsmakt.
GMY
@"En i den ökande skaran cyniker": Jag tror dina käsnlor är något som plågar alla kalla krigets barn och tonåringar. Det ter sig lika här vid er östra gräns och säkert överallt i Europa var väpnade styrkor kämpar mot yxor/osthyvlar. Med 11 år bakom mig och ett tjugotal framför mig, så har jag dels sett och dels upplevt samma känslor. En med ålder & erfarenhet ökad förståelse och insikt i FM vhet skapar denna känsla. Förutom en institutionell revolution (och en j**la oändlig reform) är vi också inne i en samhällelig omvandling. Officersyrket var en kallelse. Som läkare, polis, brandman osv. Inte så längre. Jag har läst att våra generaler "arbetar" på Huvudstaben. Min syn: officerare (soldater) tjänstgör, punkt slut. Men skulle vi i denna förändring hålla fast vid våra stenåldriga uppfattningar, så skulle vi kanske ha ett rekryteringsproblem värre än idag. Jag tror att det gäller att förstå vad som driver nutida soldater och behålla det goda dåtida arv man har.
SvaraRaderaDu har säkert flera valmöjligheter för dom 14 återstående åren. Välj det du bäst trivs med och försök hitta glöden, trots att det ibland ser ut som att vår högsta ledning och isht infoavdelningarna gör allt för att släcka den.
GMY, men med fast hopp om att mötas i samma gemenskap.
Välkommen till 25. Manöverbataljonen!
SvaraRaderaat James. Det var intressant som du skrev men något odifust. Jag förstod inte riktigt ditt budskap. För min skull: Sätt dig ned och fundera på hur du skulle formulera dig i en rapport genom radio.
SvaraRaderaMvh Magnus
@Magnus: Inget särskilt budskap förutom det att soldatyrket ändras. Reflekterade främst egna känslor och tankar. Hoppas något var gripbart.
SvaraRaderaVälkommen till min verklighet:
SvaraRaderaKommer ca 0730, börjar med kaffe med de andra "gnällspikarna" fram till 0800, 0815.
Loggar in, kollar litet mail, växlar över till Charon och läser Aftonbladet, Blocket m fl.
0900-0945 fika på mässen motsv. Därefter ngt meningslöst möte där jag mest bara sitter av tiden och slösurfar litet på iPhonen. Lunch mellan 1115 och 1230. Ytterligare ett tråkigt möte, ca 1400 fika igen. Därfefter ett fyspass och sen hem (eller hem direkt...).
Så är det för mig, säkert för många andra också.
Klaga eller bara åka med och plocka russinen ur kakan?
/Jag är inte bitter...
@Anonym 09 Nov 1959
SvaraRaderaNej, Du beskriver inte hur en majoritet upplever sin vardag. Uppriktigt sagt: avbryt genast att försöka förstärka dina åsikter genom att använda rena lögner. Du har väldigt lite aning om hur majoriteten upplever sin vardag.
@Anonym 11 Nov 11:17
Att du inte skäms.
@ThomasL 07:08
SvaraRaderaJo, det är mycket bättre att springa omkring löddrig i stabskorridorerna jagandes efter nytt panikinsatt möte, samtidigt som mailboxen svämmar över och mobilen ringer. Ju mer stressad du är desto viktigare verkar du...Det organisatoriska kaos vi upplever inom FM idag beror till stor del på att vi inte längre kan ta det lugnt och i rätt ordning. Snabba, ogenomtänkta puckar som sedan skall tas om hand far runt varje dag i min närmsta omgivning!
@ThomasL 07:08
SvaraRaderaBerätta för mig hur majoritetens vardag ser ut i din verklighet. Du som vet.
Anonym 09 Nov 1959
@17;26 och @ThomasL 07:08
SvaraRaderaMina inlägg var ju ngt provokativa men dock mer lika sanningen än inte.
Många av oss (och jag har så pass god omvärldskunskap och fingertoppskänsla) att jag vet vad jag pratar om har totalt tappat tilltron till FM och ledningens sätt att leda oss anställda och våra uppgifter på.
Linjeorganisationen och orderkedjan är helt körd i botten, stora omfattande verksamheter drivs nu genom mail, mobilsamtal och personliga överenskommelser. Det finns inte mycket skrivet (i orderform) att hålla sig i som medarbetare. Hur personalen mår efter FM Org 13 och allt annat tjafs och stök är det ingen som bryr sig, vi lägger på mer verksamhet än tidigare! I detta läget är det inte så konstigt att man resignerar och tar sin kaffekopp och bara konstaterar: varför ska jag må dåligt och stressa när organisationen i sig är helt dysfunktionell?
@Anonym 16:47
SvaraRaderaDu sätter två situationer mot varandra som inte är varandras motsats. Eftertanke ifrågasätter nog ingen men att uppenbarligen inte sköta sitt jobb ("slösurf på iphonen")är inte samma sak. Det gäller att skilja på äpplen och morötter...
@Anonym 17:26
Det jobbar drygt 19600 i FM (FM i fickformat 2011). Kan du föra i bevis att din åsikt stöds av minst 9800 så är du mer än välkommen att ställa dig som talesperson för majoriteten. Innan dess så tror jag att din "majoritet" är sådär en 30 personers skara vid ett specifikt förband inom en specifik funktion. Om du däremot skulle göra dig talesperson för den gruppen så är jag beredd att lyssna.
Min verklighetsuppfattning om FM tilstånd kommer från samtal med färre än 100 personer (ganska normal direktkontaktskarta tror jag). Jag skulle aldrig ta åsiktsgisslan på dessa 100 personer och därefter hävda att min extraherade kunskap skulle vara sanningen i FM.
Ibland önskar jag att det fanns någon uns av perspektiv bland de som skriver här. Min uppfattning är att vi fortfarande flyger, Flottan har sjötid och Armén har fältövningar. Eller har Org 13 tagit slut på det också så nu sitter alla o slösurfar?
SAS-anställda sitter antagligen lite till mans och räknar på hur de ska klara hushållsekonomin och familjerelationer med 20% lägre lön och klart längre arbetspass. Bara som ett exempel..
"Perspektiv" ges av bloggare och kommentatorer, men det perspektivet (inifrån verksamheten) tas för gnäll och raljerande.
RaderaMen för all del, fortsätt att tro att det är en försvarsmakt som flyger, har sjötid och fältövar. Känns det bättre för dig så fine. Under tiden så fortsätter vi, se som ser verkligheten som den är, att leverera vår syn.
Jodå, mina vänner: det finns MÅNGA här ute i den sk verkligheten som slösurfar, tar lång fika, lång lunch och långa fyspass!
SvaraRaderaMen håll gärna illusionen uppe...