God Jul från Cynikerna!

En God Jul till alla och envar önskar vi på bloggen.
En särskilt varm hälsning går ut till alla er som på något sätt kämpar för sina medmänniskor i juletider, oavsett om ni är soldater, poliser, brandmän, hemtjänst, stadsmission eller arbetar i sjukvården. Ni gör världen lite bättre för alla oss andra.

GOD JUL!

Vi vill med denna bild särskilt påminna Högvakten om att inte alla tomtar i juletid vill er väl ;-)


/Cynisk och Parabellum

Ej FM-bloggare

Försvarsmakten har valt att ta med Parabellums senaste inlägg Nya FM - utan självförtroende, på sin egna blogg.
Vi på Cynismer ser det som ett kvalitetserkännande och tycker att det är modigt av Högkvarterets Informationsstab att ha med ett sånt kritiskt inlägg i sin publicering.

Informationsdirektören har tidigare inbjudit Cynismer att vara med på Försvarsmaktsbloggen under rubriken Inlägg utifrån men vi valde då att stå utanför för att säkerställa bilden av Cynismer som en fristående blogg.

Med detta inlägg vill vi meddela att vi fortfarande är helt oberoende och fristående. Jag har ställt en fråga till den på INFOS som är ansvarig för sociala medier om hur de resonerat när de tagit med Cynismer utan godkännande från oss.


Vad tycker du som läsare? Riskerar vi oberoendet? Är det bra att kunna länkas vidare från FM:s egna blogg?

/Cynisk

Nya FM - Nu utan självförtroende!

När jag var ung KB-elev i infanteriet så hade Chefen KB-skolan tillika krigsbataljonchefen ledarskapsutbildning med oss unga befälselever. Jag minns att hans ledstjärna i ledarskapet var "Följ Mig", och han levde som han lärde. Jag minns att Majoren höll minst tre övningar i veckan med oss soldater, och ofta var det han som höll i BRAK på morgnarna. Han inpräntade sin syn på ledarskap i oss både genom att vara en föredömlig officer och genom lektioner i ledarskap.
Under dessa lektioner minns jag att han tryckte på att Sveriges militära modell för ledarskap var så framgångsrik och effektiv just eftersom chefer ledde genom begreppet "Följ Mig" och genom föredömets makt. Han var mycket förtjust i begreppet uppdragstaktik och tredjedelsprincipen och försökte förmå oss att använda det i vårt eget ledarskap, när vi fick senare fick möjlighet att truppföra våra egna plutoner.
Jag minns också att han tog upp skillnaderna mellan angloamerikanska officerare och svenska, och att han ansåg att vårt system var mycket bättre -där officerarna under sin utbildning lärde sig hantverket underifrån. först som soldater, gruppchefer och plutonchefer under GU och därefter vidareutbildning under OHS. Det stod till och med om begreppet "fragging" i böckerna om ledarskap, och det var ett begrepp från vietnamtiden där soldater, missnöjda med sina chefer, kastade in handgranater i chefens barack för att göra sig av med honom. Detta skulle aldrig kunna hända här, menade han, eftersom vår ledarskapsutbildning och syn på chefer var så annorlunda.

Nu spolar vi fram tiden nåt decennium och landar i 2011.
Saker och ting har förändrats.
Officersutbildningen är helt annorlunda. Blivande officerare lär sig inte hantverket från grunden under sin utbildning. Majorer som håller tre övningar i veckan och dessutom BRAK med sitt kompani är oerhört sällsynta.
Det ledarskapsrenommé som FM traditionellt haft håller på att dö ut. Fortfarande är det hyfsat starkt utom FM, men inom organisationen så vet alla vart vi är på väg.
Istället för att den civila sektorn inhämtar erfarenheter och kunnande kring ledarskap från FM så är det nu tvärtom.

I en utbildning för första linjens chefer på A9 får officerare utbildning i "Coachande ledarskap". Det är Peter Cederqvist från företaget Newstart som utbildar officerarna i ledarskap och han säger bland annat "att det moderna mjuka ledarskapet är tvärt emot den förlegade bilden av Försvarsmaktens officerare."
Dessutom får officerarna lära sig att "Det mjuka ledarskapet handlar mycket om att samtala, skapa dialog och framför allt intressera sig för den man pratar med. Chefen behöver tillit och förtroende av medarbetaren, då kan han eller hon ge en order som utförs utan en massa missförstånd."

Jag vet inte, men sist jag kollade så var detta med dialog, empati och förtroende grundläggande verktyg hos officerare för att kunna ha ett bra ledarskap. Måste vi nu ha civila som lär oss detta?? Varför har vi fått för oss att vi inte klarar av detta själv?

"Plutoncheferna Niklas Hemphälä och Kent Andersson har gått sista uppföljningsdelen av kursen. Båda anser att den är bra och att alla oavsett antalet år som chef i Försvarsmakten har någonting att lära via det mjuka ledarskapet. Strategin är att delegera ner ansvaret där det löses bäst av personer som sitter med detaljkunskap."

Detta är också något jag vill minnas från min värnpliktsutbildning, jag vill bestämt minnas att Majoren kallade det för uppdragstaktik, något som vi som sagt höll på med på den tiden i FM. Har vi tagit bort det och glömt allt? Är det därför ett civilt företag nu skall lära oss detta igen?

Utbildningen är för övrigt "en intensiv kurs under två dagar där cheferna får lära sig nya grepp för att lättare leda bakifrån än framifrån."

Här trodde jag först att jag läst fel, men efter att ha läst om texten så förstod jag. Man vill alltså nu på allvar lära officerare att leda BAKIFRÅN hellre än framifrån.
"Följ Mig" har ersatts av "Framåt era svin"...

Samtidigt larmar anställda om förhållandena som råder på trupp. Händelserna på P4 som blåstes upp i media i höst visade att officerarna behöver leda just framifrån, inte bakifrån förankrad vid en dator.

Ett annat exempel på detta administrationens vansinne är konceptet Healthscore, som skall börja användas vid ett antal pilotförband i FM. Detta är ett system med enkäter som regelbundet skall fyllas i av den enskilde medarbetaren där chefen skall kunna utläsa hur hans medarbetare mår mentalt och vad dom anser om sin arbetsmiljö och om dom upplever att dom syns och får vara med och bestämma. Detta är såklart ett system utformat för civila arbetsplatser med den miljö som råder där och inte anpassat till militära sammanhang. Kulspruteskytten skall alltså sitta på sin tjänstetid framför en dator och fylla i långa enkäter där han på en sjugradig skala får ta ställning till om hans synpunkter tillåts bestämma slutproduktens utformning eller om han anser att hans arbetsmiljö är säker och fri från risker.
När jag var krigsplutonchef så behövde jag inga enkäter för att förstå vad mina soldater tyckte, det räckte med plutonens timme en gång i veckan och att jag var med dom dagligen i deras tjänst. Återigen ett civilt företag som tjänar pengar på FM.


FM saknar uppenbarligen självförtroende i ledarskapsfrågor.
Vi är själva så övertygade att vi inte har det som krävs att vi hyr in civila företag för att lära oss det vi har lärt dom en gång för tio-tjugo år sedan.
Vad har hänt? Hur har det kunnat bli så här?
Vad skall vi göra för att komma på rätt köl igen?

Vem är det som förstör min Försvarsmakt?

/Parabellum

Gästinlägg: Lillejulstider

Nu är det tid för Lillejul, den afton då den hierarkiska ordningen på förband sätts å sidan för framlyftande av mer och mindre begåvade genomföranden. Lillejul är tiden då förbrödring mellan yngre och äldre officerare sker och då yngre ofelbara officerare passar på att driva gäck med de äldre, väl medvetna om att de själva snart en dag ska vara de bespottade.

Lillejul är också en tid för uppträdanden och konst. Cynismer har fått ett bidrag från en läsare, tillika skald, nämligen EXC. Fler bidrag välkomnas:
-------------------------------------------------------------------------------------------



Lillejulstider! Här ska det nu diktas!

Ett spännande år i horisonten siktas

Vad väntar oss alla på andra sidan?

Kanske en fortsättning på den långa blidan…



Hur FM tar sig an år 2012

Blir intressant för oss nere på fabrikens golv

Många orgar ska första ljuset få se

Måntro om några av oss får stå breve’



Och titta på hur verksamheten krackelerar

En stark IO, man från högsta ort nonchalerar

Nu ska väl inte jag måla själve fan på väggen

Jag kan inte styrka alla dessa beläggen



Det är mer en känsla i magen jag har

Jag tror att många viss tvekan har kvar

Att alla förändringar ej ger den effekt

Som visas på bilder och kallas ”projekt”



Det syns att vår Tolgfors sig klamrar vid strån

Tyvärr vill vår ÖB ej säga ifrån

Många där uppe har tappat all sans

De säger att ekonomin är i balans!

Olämplig Lämplighetsbedömning?

Försvarshögskolan ansvarar för utbildningen till Taktiskt/Operativ officer. Den treåriga utbildningen Officersprogrammet leder till en akademisk yrkesexamen med olika inriktningar: Krigsvetenskaplig, Militärteknisk och Nautisk.
Efter examen ska den studerande vara anställningsbar som officer och fänrik i Försvarsmakten. Den nybakade officeren förväntas då kunna leda trupp och utbildning på lägre nivå i eget förband eller ansvara för komplexa tekniska system.

Ca en tredjedel av utbildningen sker vid någon av Försvarsmaktens skolor och centra genom så kallad Verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Under VFU:n får kadetten lära sig specifika kunskaper inom vald inriktning. Men skedet innehåller också grundläggande officerskompetenser såsom skjutledareutbildning, kastledare handgranat och andra kompetenser som anses behövas inom de flesta inriktningar. Det handlar om praktisk utbildning och övning med vapen, ammunition och trupp samt för vissa dyra komplexa system. Det är dyr och stundtals riskfylld verksamhet.

För att säkerställa att utbildningen kan genomföras på ett säkert sätt och att den studerande efter examen faktiskt är anställningsbar har Försvarshögskolan satt upp särskilda behörighetskrav stipulerande att den sökande ska vara godkänd vid lämplighetsbedömning. Den lämplighetsbedömningen bygger på intervjuer som genomförs av psykologer och professionsintervjuare, officerare som är utbildade att genomföra rekryteringsintervjuer. Utfallet av intervjuerna sammanställs vid kommissioner där den sökande bedöms som lämplig eller ej lämplig.

Vid lämplighetsbedömning framkommer inte sällan egenskaper som inte är önskvärda i Försvarsmaktens verksamhet. Vissa av de sökande bör absolut inte ha ansvar för vapen och inte heller leda annan personal. Det är dessa som sållas bort eftersom de inte kommer att kunna anställas som officer och dessutom kan utgöra en risk under själva utbildningen.
Denna säkerhetsåtgärd är satt under lupp och anses vara underordnad Högskoleförordningens betydelse.

Högskoleverket skriver i senaste numret av Studenträtt:

"Överklagandenämnden har ännu en gång underkänt lämplighetsprov som behörighetsvillkor. Sedan 2008 har Överklagandenämnden underkänt att Försvarshögskolan ställt upp krav på godkänt resultat på lämplighetsbedömning som behörighetsvillkor för sökande till officersprogrammen. Nämnden anser att behörighetskravet inte är förenligt med högskoleförordningens bestämmelser. Totalt rör det sig om ca femton studenter som fått bifall av nämnden.

Då Försvarshögskolan inte vidtagit åtgärder med anledning av nämndens beslut, har nämnden överlämnat en kopia av detta beslut till Högskoleverket i dess egenskap av tillsynsmyndighet. Ärendet är under utredning hos Högskoleverket.
(ÖNH:s beslut 2011-08-19, reg.nr 33-771-11)"

Här har vi alltså 15 sökanden som bedömts som olämpliga att utbildas till officer men som fått rätt av Överklagandenämnden för att...?
Det finns en lång historia av misslyckade rekryteringar som lett fram till de särskilda kraven. Har Överklagandenämnd och Högskoleverket redan glömt Fk Flink?


Jag hoppas verkligen att man snabbt kommer fram till en lämplighets-lösning som Högskoleverket accepterar. Det är helt avgörande att man sållar bort de värsta ytterskotten innan de får för stort ansvar där andras liv är i risk. Måtte ansvariga nu ta sitt förnuft till fånga och se till att en säker antagning till OP kan genomföras. Med säker avses inte bara rättvis utan framförallt med perspektivet verksamhets- och utbildningssäkerhet.


/Cynisk

Budgetnedskärningar

Nu aviseras kraftiga budgetnedskärningar för förband inför 2012. Den exakta innebörden av det är inte klart än eftersom förbanden analyserar uppgifterna men konsekvenserna lär stå klara inom ett par veckor.
Jag vill inte gå ut med siffror men vågar mig ändå på en gissning om konsekvenser, även om de får anses som så självklara att de inte borde behöva yttras:


-Minskad tillväxttakt för förbanden mot IO14. Förbanden får inte anställa GSS/K i den omfattning som är planerad. Det innebär att de redan anställda kommer att få fortsätta gå Högvakt och IBSS.

-Minskad andel GSS/K till fördel för GSS/T. GSS/T behöver inte kosta något alls om raderna fylls med tidigare värnpliktig personal. Förbanden är då uppfyllda numerärt och Försvarsdepartementet blir nöjda.

-Minskat övningsdeltagande. Det är en självklarhet att övningsverksamheten får stryka på foten när det ska sparas pengar. Om man inte ska genomföra KFÖ med GSS/T (enl antagande ovan) sparas ännu mer pengar.

-Reduktion av internationella insatser. Att FS-insatsen ska minska i slutet på 2012 är redan aviserat men jag tror att vi kan få se än fler reduktioner.


Samtidigt annonserar Försvarsmakten efter personal och Tolgfors slår sig för bröstet över framgångssagan Försvarsreformen och om en "ekonomi i balans".
Verkligheten ute på förbanden är en helt annan än den som förmedlas av de officiella organen.

För den som är genuint intresserad av hur det egentligen är kan ställa frågor till oss på bloggen. Räkna med att det kommer mer information på bredd i den här frågan.

/Cynisk

Se också blogg-kollegan Skipper: Stort underskott i FM ekonomi inför 2012

Fru Fara

"En del män är förälskade i livsfaran. De uppvaktar henne som en skräckinjagande älskarinna, utmanar henne eftersom det får dem att känna sig mer levande än någonting annat.







Krigare har gett henne många namn. Ishtar, Kali, Pallas Athena, Freja, alla var de aspekter för åtrån och fasan nära döden.
För andra var hon snarare en jobbig gammal släkting som man var tvungen att umgås med ibland.
Men visst ökade hon pulsen och lockade fram ett rus när kulorna ven genom luften under dödsdansen på kullen. Solen sken allt klarare från himlen, molnen blev vitare, luften blev ljuvligare att andas, livet hade aldrig varit så bräckligt och dyrbart.

Men det spelade ingen roll hur mycket hon än lockade och kråmade sig, för dem som inte undkom hennes förförelsekonster fanns bara sorg, smärta och död.
Hon var en omättlig bitch som tog betydligt mer än hon gav och det bästa var att hålla sig långt borta från henne."


Johanne Hildebrandt, Krigare 2011.

Recension av boken Krigare kommer senare.

Veteranfrågan ur ett utbildarperspektiv

1.Lt Ring, ROTC

Tidigare, i värnpliktssystemet soldatfabrik, kunde officeren alltid bygga sitt ledarskap och sin image på att han eller hon ALLTID hade mer erfarenhet än den värnpliktige soldaten. Oavsett om det var en nyexaminerad fänrik som stod framför truppen så hade han alltid gjort allt det som som soldaterna skulle göra. Nu, i det anställda försvaret, är situationen annorlunda. De många årens insatser i Afghanistan har gjort att vi nu har nått en punkt i Försvarsmaktens moderna historia där flertalet av de anställda soldaterna, unga specialistofficerarna och blivande officerarna har mer erfarenhet av stridssituationer och skarpa operationer än officerarna som är deras chefer och utbildare.
Detta är i många avseenden naturligtvis väldigt bra. Stridserfarna soldater och gruppchefer är ofta ryggraden i våra internationella insatser och stående förband och det är ofta deras rutin och erfarenhet som gör att plutonerna når de goda resultat så snabbt som de gör.

Detta medför dock ett antal nya företeelser och friktioner för organisationen, varav vissa är helt nya åtminstone för mig.

Vissa av dessa veteraner utvecklar en förmåga att betrakta alla nya utbildare de stöter på med stor misstänksamhet och misstro. En nykläckt fänrik som knappt är torr bakom öronen betingar inget högre värde som utbildare, men en kapten med tre missioner i öknen bakom sig går att lyssna på. Detta fenomen är kanske inte speciellt nytt, unga fänrikar har alltid haft en utmaning att nå fram till äldre och mer erfarna underställda. Det gäller nu lika väl som det gällde fänriken som var vagnchef på BA01. Skillnaden mellan dagens fänrik och gårdagens är utbildningen. Den akademiska utbildningen är inget som direkt hjälper dagens fänrikar i detta avseende utan snarare tvärtom.
Även vi med lite mer erfarenhet kan ha svårt att nå fram. Jag har själv utbildat veteraner i såväl stående förband, under rotationsutbildningar och under skoltiden, och jag har själv ofta upplevt misstänksamhet från ett litet antal veteraner.

Detta är väl egentligen inget problem som ett gott ledarskap och en god portion självförtroende inte kan lösa, men vad som är ett större problem är när veteranen inte vill lyssna på det utbildaren säger, trots att utbildaren har rätt. Kompetens inom ett område överförs inte automatiskt till andra områden. En soldat med ett stort antal strider bakom sig blir ju inte automatisk bättre på granatgevärets skjutregler för det, utan det kräver ju att han eller hon läser reglementen och instruktioner och övar med vapnet. Här kan jag uppleva att vi är på väg att få ett problem i FM. Ett antal veteraner kommer hem från insatsen med en bild av att "det där funkar inte i strid, så här måste man göra", och överför detta synsätt även på sin grupp. Beprövad stridsteknik, skjutregler och reglementerade order och kommandon sätts ur spel eftersom EN person i den gruppen eller det förbandet har dragit slutsatser utifrån sina inte alltid universella erfarenheter. När sedan en osnuten fänrik kommer och säger att granatgeväret skall nollställas på längre avstånd än 150 meter så är det lätt hänt att han avfärdas med ett nonchalant "150 meter funkade i Darzab".

Jag har en bild av att det förr i tiden var veteranerna eller "yxorna" som höll ordning på de yngre i grupperna. Åtgärder före körning, vapenkontroll och nollställning skulle gå RÄTT till, och det såg yxorna till. Nuförtiden när jag ser dagens förband så blir jag faktiskt oftare besviken på yxornas sätt att hantera materiel och fordon än vad jag blir på "pinkysarna".
Jag ser yxor som lägger nollställda granatgevär på fel sida på marken- PÅ sina nollställda riktmedel. Jag ser yxor som laddar granattillsatsen på fel sätt - säkrar EFTER att dom stängt eldröret. Jag ser yxor som laddar KSP90 på fel sätt- bandet ligger på först, SEN spänner man upp vapnet. Jag ser yxor som inte gör åtgärder vid förflyttning på rätt sätt utan rör sig runt med en klickad patron i kulsprutans varma patronläge. Jag ser yxor som intar dåliga skjutställningar och därför missar på längre avstånd än 100 meter, och svarar "jag gillar att sitta så här"...

Detta påverkar såklart de medlemmar i gruppen som INTE är veteraner utan mer "gröna" om uttrycket tillåts. I gruppens känsliga sociala spel så vill såklart ingen sticka ut och ta platsen som ärkepinkyn. Ingen vågar räcka upp handen och fråga om man är osäker på något utan man tittar på yxan och gör som han gör. Detta får till följd att INGEN längre är gruppens ordningsman, utan de unga lär sig fel beteende av de äldre, de som borde föregå med gott exempel.
Om några år när dagens pinkys är den tidens yxor, hur blir det då?

Nu vill jag understryka att detta inte rör ALLA yxor. Majoriteten är fortfarande bra, men det börjar bli oroväckande många som beter sig så som jag beskriver ovan.

Vad är dina erfarenheter?
Hur upplever du sitationen?
Hur har vi kommit hit, och vad kan vi göra för att vända situationen?

Jag vill gärna höra synpunkter från er alla- utbildare, yxor, pinkys och övriga.

/Parabellum

Dubbelfel FM

Med anledning av de senaste dagarnas mediarapportering om svenska veteraner och hur de mår efter hemkomst väljer Försvarsmakten att gå i svaromål. Man anser att media har fått det hela om bakfoten: Svensk trupp mår inte så dåligt som statistiken visar:

Fel i medierapporteringen om veteraner
"En jämförelse gjordes mellan två förband som tjänstgjort i Afghanistan, FS 17 och FS 19. Aktuellt redovisade absoluta tal vilka inte tog hänsyn till antalet undersökta individer. Vid FS 17 var det sju procent som visade milda symptom på ångest vid hemkomsten. Motsvarande tal för FS 19 var 8,4 procent. Vid FS 17 var det två procent som angav måttliga besvär av ångest och vid FS 19 var siffran 1,5 procent. Sammantaget finns det inga tecken på en statistiskt säkerställd ökad förekomst av ångest mellan de två angivna förbanden."

Det kan vara så. Vad jag vet är att det var en hel del folk som for illa under FS17 och en hel del som for illa under FS19. FS19 var i fler strider och drabbades även av dödsfall. Det var inga större skillnader på det psykosociala omhändertagandet vid rotation utan det var det vanliga. Det finns fler stressorer som påverkar men det är ingen skräll om FS19 har medfört mer problem än de tidigare FS-förbanden.
Man borde också jämföra antalet repatrierade (hemskickade) pga psykisk ohälsa mellan förbanden för att få rättvisande siffror.


Vidare skriver man:

"I jämförelse med svensk normalpopulation har hemvändande soldater från internationella militära insatser en betydligt lägre nivå av ångest än den genomsnittlige svensken. Ungefär 15 procent av svenska män och 25 procent av svenska kvinnor lider av oro eller ångest enligt Folkhälsorapport 2009."

Det är verkligen en dålig jämförelse. Ansvarig på HKV nästintill dumförklarar läsaren med den jämförelsen!
Det är INTE genomsnittlige svensken som åker på internationell insats. Därför är inte den jämförelsen relevant. De som tas ut för att åka har alla genomgått en rekryterings- och selekteringsprocess som sållar bort de som drar ner snittet för mycket. De som inte har psykisk profil att genomföra tjänsten får inte plats.

En riktigare jämförelse vore att mäta ett motsvarande klientel som INTE genomfört internationell tjänst och jämföra med våra veteraner.

"Som grupp mår svenska hemvändande soldater och sjömän bra men Försvarsmakten kan inte bortse från att enskilda individer mår dåligt. Därför satsar nu Försvarsmakten på att stärka stödet till veteranerna genom att tillföra ytterligare 60 personer till veteranstödet. Cirka 60 miljoner kronor satsas på rekrytering, veteranstöd, stöd till ideella organisationer och på forskning inom området."

Tidigare undersökningar har kommit fram till att dryga 10% har sviter efter internationell insats. Om det innebär att "gruppen mår bra" är väl en fråga om toleransnivå men jag tycker att andelen med problem är för hög för att det ska betecknas som "bra".
Man ska komma ihåg att det är fullständigt naturligt att ha lindriga stressymtom efter hemkomst. Det är kroppens och sinnenas sätt att bearbeta månader av förhöjd stress. Det är när man inte kan hantera det som det blir allvarligt och man ska ta hjälp.


Det är viktigt att detta tas på allvar och jag välkomnar Försvarsmaktens satsning. Det är inte en dag för tidigt. Jag välkomnar dock inte Försvarsmaktens företrädares laborering med statistiken. Att med ett sånt debattinlägg beskylla media för att ha fel blir ett dubbelfel. Lek med siffror flyttar fokus och det är bättre att konstatera att veteranstödet varit bristfälligt men att det nu tas tag i det.

Kränkande utbildning?

Svenska Dagbladet rapporterar idag om att en av Försvarsmaktens piloter ska ha anmält Försvarets Överlevnadsskola (FÖS) för att han kränkts under en fångövning. Han ska ha kallats "bög" under fångövningen, vilket då ska ha fått honom att känna sig kränkt.

Försvarsmakten genomför fångövningar med personal som kan komma att tas tillfånga för att förbereda dem mentalt på en del av de hemskheter som de då kan utsättas för. Tidigare genomgick de flesta blivande officerare fångövning men jag vet inte hur det ser ut nu för tiden.

Övningarna är jobbiga, framförallt första gången man utsätts för det. Många långa timmar stående med huva över huvudet och minst sagt omysiga förhör. Jag genomgick en rejäl fångövning under min officersutbildning. Det var bland det värsta jag varit med om!


Efter en veckas strapats med ytterst lite sömn och mat fångades vi in och placerades i fångfålla i knappt ett dygn. Jag mådde dåligt och svimmade ett par gånger men efter kontroll av sjukvårdspersonalen tilläts jag fortsätta. Mitt huvud spökade och jag hade hallucinationer.
Fångvaktarna var bryska men att få ett knä i njuren var ett skönt avbrott på den isolering som jag upplevde i min fånghuva; mänsklig kontakt. Det förekom en del jobbigheter och milt våld men inget som inte kändes motiverat med tanke på målsättningarna med övningen; att utbilda oss och träna oss i att överleva fångsituation. Det var läskigt, vissa grät och andra slogs. De flesta upplevde nog någon gång något som skulle kunna klassas som "kränkt" om det hade varit i den normala vardagen. Garanterat användes tillmälen som annars inte är okej.

Efter övningen hade vi ett samtal med förhörsledare och övriga inblandade som en defusing och för att diskutera eventuella oklarheter. En skön avslutning.
Förutsättningar och regler för genomförandet var tydligt, även om jag i min "komighet" hade svårt att skilja verklighet från fantasi, och allt sköttes utmärkt. Det är ändå bland det jobbigaste jag varit med om. Min självbild fick sig en liten törn eftersom jag inte hade sån bra resistans som jag hade trott men det samma gällde för huvuddel av de andra deltagarna.


Jag har svårt att tro att det bara är att piloten har blivit kallad "bög" som fått honom att göra anmälan. Det borde finnas något mer som får honom att göra det. Svenska piloter har hög mental kapacitet och är psykiskt starka och borde därför inte påverkas på detta sätt under av ett övningsscenario. Det torde vara uppenbart för alla att en fångsituation hos en motståndare skulle vara betydligt värre och att man behöver öva för att kunna hantera det om det skulle ske. Sålunda bedömer jag att det måste finnas något mer bakom; att övningen gjorts på ett felaktigt sätt; att det finns en historia mellan de inblandade; eller att man helt enkelt skyller på övningsledningen.


På Twitter och andra media pratas det om "Värdegrund" och att övningen skulle vara stick i stäv med Försvarsmaktens värdegrund i och med nyttjandet av tillmälen. Det är tydligt att folk missförstått värdegrunden.
Försvarsmakten är skyldig att tillhandahålla utbildning för att ge de bästa av förutsättningar för sin personal som i sin yrkesutövning tar oerhörda risker. Realistiska övningar är en självklarhet, inklusive fångövningar.


Jag tycker att Försvarsmakten och dess Överlevnadsskola genomför bra utbildningar som verkligen är viktiga. Även om det var bland det värsta jag genomlidit vill jag tacka för utbildningen. Låt oss hoppas att jag inte behöver nyttja kunskapen på riktigt.

Han kom hem

"Han kom hem som han var och blev aldrig riktigt bra efter drygt ett år i någon annans krig,
och familjen fick stå ut med att nerverna var slut och att kroppen lämnats trasig för alltid.
Över gräs och billigt vin till tabletter och morfin, bara något som lindrar smärtan och ger tröst som medalj över hålet i hans bröst.

Det finns ett hål i pappas arm dit alla pengar går och jesus dog för någon annans synd än vår.
Inget himmelrike bor i en sargad barnatro och ingen sång blir vacker i en trasig radio.

Några jobb men inget fast mer än skuggan av hans last 4 munnar och en djävul i hans blod. Och när pengarna tog slut såg han inga vägar ut så han skapade en väg som han förstod. Han var på gatorna jämt och han kom allt mer sällan hem och när han var där kändes huset som en kvart och när han gick ville ingen veta vart.

Det finns ett hål i pappas arm dit alla pengar går och jesus dog för någon annans synd än vår.
Inget himmelrike bor i en sargad barnatro och ingen sång blir vacker i en trasig radio.

Han kom hem som han var och blev aldrig någonsin bra, när demonerna besegrade hans själ. Och han är blind och döv och stum i de svala vita rum där de som söver honom bara vill honom väl. Och när drömmarna tar slut kan du bara härda ut och sedan be att det ännu finns någon kvar som kan se dig den man du en gång var.

Det finns ett hål i pappas arm dit alla pengar går och jesus dog för någon annans synd än vår.
Inget himmelrike bor i en sargad barnatro och ingen sång blir vacker i en trasig radio..."

---------------------------------------------------------------------------------------------

En ganska stor del av våra utlandsveteraner har, genom att arbetet i förhöjd stressmiljö, dragit på sig skavanker. Jag väljer "skavanker" efter en kongo-veterans beskrivning av sina sviter som han dragits med i 30 år. De var inte "problem" eller "fel" utan "skavanker" var bästa ordet för att beskriva det.

Alla dessa skavanker är normala (det är viktigt att förstå det) eftersom det är kroppen och sinnenas sätt att hantera det som man gått igenom. De flesta skavanker är lindriga och klingar av med tiden men en del är värre problem och kan följa med en hela livet, särskilt om man inte får hjälp att hantera dem.

Beräkningar anger att var tionde afghanistanveteran upplevt problem vid hemkomst, mörkertalet är dock stort.

Behöver du eller någon du känner någon att tala med?
Fredsbaskrarna har Kamratstöd och Invidzonen genomför stöd till anhöriga.

Om Stress och Återhämtning

Totta Näslund - Han kom hem

Vad ÄR egentligen klockan?

I ett tidigare inlägg ställde jag frågan om Flygvapnets klocka för flygande personal verkligen behövde vara så dyr och om det inte räckte med en Casio G-Shock eller motsvarande.
Jag fick svaret att det inte gick för sig eftersom det var oerhört viktigt att klockan ALLTID fungerade och att det inte fick finnas någon som helst risk att klockan skulle falla isär i bitar i cockpit.

Nu rapporterar Aftonbladet om att klockorna börjar komma tillbaka med reklamationer.

Vad är det som händer?
Ni med mer insyn: Fungerar klockorna inte som det var tänkt eller har Aftonbladet gjort en höna av en fjäder?

/Parabellum

Debattinlägg från KDU

Cynismer vill tipsa om ett debattinlägg från KDU som publicerats idag på Uppsala Nya Tidning UNT. Inlägget är ett svar på MUF:s vinkel om försvaret som en arbetsmarknadspolitisk funktion.
Deras grundsyn håller jag med om:

"Som medborgare har man nämligen inte enbart att kräva sina rättigheter, utan också att leva upp till plikter och skyldigheter. Tanken att man som medborgare ska kunna välja att avstå från att försvara friheten och demokratin är för oss främmande. Den som är bäst lämpad att försvara Sverige ska också kunna tas ut för att försvara landet då detta är nödvändigt. Därför är det vår grundinställning att Försvarsmaktens utbildningssystem även i fortsättningen ska bygga på plikt – inte på frivillighet. Ett sådant system ska kompletteras med kontrakterade och samövade förband som omedelbart är redo att sättas in i insatser hemma och utomlands."

Jag ser gärna ett system med allmän värnplikt kombinerat med en anställd del för omedelbara insatser och internationella diton. De många fördelarna med kontinuerligt tjänstgörande soldater som jag haft förmånen att få uppleva vill jag behålla men allmän värnplikt som grund är mycket bra. Det skulle dock kräva en hel del av samhället, inte minst ökade ekonomiska ramar för förbandsverksamheten.

Driftinformation

Cynismer har fått starta om räkningen med Statcounter, efter en uppdatering.
Vid uppdateringen hade vi haft drygt 120000 besökare.

Update: Vi har nu fått tillbaka vår gamla Statcounter

Norge tar bort röda korset

Norska försvaret har beslutat sig för att ta bort rödakors-markeringen på sin sjukvårdspersonal i Afghanistan. Rödakors-markeringen ska vara ett skydd för personalen enligt internationell rätt men det har återigen visat sig inte fungera som det är tänkt. Grundtanken är att sjukvårdspersonal inte ska bekämpas vid strid men det struntar man högaktligen i i Afghanistan.

Rödakorsmarkeringen innebär också att personalen endast får bära vapen för egenskydd. De får försvara sig själva och sina patienter när det är fara på färde men får inte gå post eller delta med eldgivning i normal strid. Såsom striderna är i Afghanistan har det inneburit en försämring av säkerheten för sjukvårdspersonalen. Norrmännen plockar därför bort röda korset och har därför större handlingsfrihet med sin sjukvårdspersonal. De kan då utrustas med tyngre vapen.
Det norska beslutet gäller Afghanistan enkom så de avser fortsätta bära utmärkningen i andra områden.

Ett brott mot Genève-konventionen, säger vissa men det ifrågasätter jag. Konventionen anger att det ska märkas ut till skydd för sjukvårdspersonalen för att den ska kunna arbeta med att rädda liv. Om man väljer att inte märka ut dem särskilt så åtnjuter de inget särskilt skydd utan omfattas av samma regler och villkor som övriga soldater. Det är inte konstigare än så faktiskt.

Tyskland har valt att inte ha rödakors-märkning på sina medics i Afghanistan, till skillnad från Sverige. Det har inneburit att tyska sjukvårdare har fått stå vakt i gemensamma operationer i det svenska området medan de svenska inte har fått göra det. Hos vissa svenskar har det varit upphov till frustration, eftersom personalläget är ansträngt och alla vill kunna vara med och bidraga.

I både Libanon och Bosnien var de röda korsen på vit bakgrund tacksamma måltavlor för motståndarna. De röda korsen var som kulmagneter och det är inte mycket bättre i Afghanistan.
Är det läge även för den svenska Försvarsmakten att överväga att ta bort rödakors-märkningen från vissa sjukvårdsresurser?

/C

Aftenposten.no

Uppdatering 2011-10-18 1545:

Kommentatorn H gjorde mig uppmärksam på att de svenska Medevac-helikoptrarna inte heller för det röda korset. Detta trots att de kör sk Taktisk Medevac mellan sjukvårdsinrättningar i norra Afghanistan.

Islossning?

Flera medier rapporterar att den israeliske soldaten Gilad Shalit är fri efter fem år i fångenskap hos Hamas. Han utväxlas mot 477 palestinska fångar, som senare ska kompletteras med ytterligare 550 stycken.

Även om växeltalet kan tyckas skevt så är själva utväxlingen ett viktigt steg mot bättre relationer mellan Israel och Palestina. Att Hamas överhuvudtaget samarbetat med Israel är uppseendeväckande och positivt.

CNN beskriver innebörden av det hela mycket bra på sin nätupplaga.
"Any movement in the stalled peace process might be enough to get the wheels of this heavy cart out of the rut in which it is trapped." säger Ronald W. Zweig, Professor of Israel Studies på New York University.


En liten farhåga för dock växlingstalet med sig; att terrorgrupper profiterar på fångna soldater. Om en IDF-sergeant ger närmare 1000 fångar, hur mycket får man då för en hel grupp, eller en officer?


Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
CNN

Gästinlägg: Bristande lojalitet mot högre chef och politisk ledning

Cynismer har förmånen att edera följande gästinlägg som är skrivet av en kollega med flera internationella insatser i bagaget. Det speglar en något mer positiv bild av Försvarsmakten än vad mina tidigare inlägg visat på.

/Cynisk
------------------------------------------------------------------------------------------


Bristande lojalitet mot högre chef och politisk ledning

I väntan på att vi ska inta insatsorganisation 2014 (IO14), vilket sker 2013-01-01, har våra krigsförband organiserats i en övergångsorganisation och fyllts på med officerare, specialistofficerare och till del även med soldater. Ännu så länge är det främst kontinuerligt tjänstgörande som placerats och endast i liten omfattning har man lyckats rekrytera tidvis tjänstgörande. I många fall bemannar kontinuerligt tjänstgörande officerare och specialistofficerare även de befattningarna som egentligen är avsedda för deras tidvis tjänstgörande motsvarigheter. Det är ett resultat av att det finns ett kraftigt överskott av
yrkesofficerare. I alla fall utfirån tilldelade ramar.

De stora skillnaderna mot den övergångsorganisation vi nu har jämfört med IO14 är egentligen ganska liten. Kvalifikationskrav för respektive befattning ska tas fram, mindre organisatoriska förändringar ska genomföras och kanske viktigast är att rätt person ska sättas på rätt plats. Så är det verkligen inte i nuläget.

I stor omfattning kan vi nog kalla armén för ett typiskt pappersförband. För även om officersbefattningar och specialistofficersbefattningar i stort är uppfyllda med namn så saknar mycket av personalen rätt kompetens och träning i sina befattningar. När det gäller soldatbefattningar så har dessa börjat fyllas på men det är egentligen bara befattningarna för kontinuerligt tjänstgörande som närmar sig uppfyllnad utifrån de ramar som ekonomin hittills har medgett.


När det gäller våra möjligheter att personellt delta i ytterligare internationella insatser är dessa sannolikt ganska goda eftersom inte alla krigsförband sätts in samtidigt och det finns tid för att rätta till brister i träning och för att rekrytera tidvis tjänstgörande inför varje insats. Men ur aspekten, nationellt försvar, är vi inte ens i närheten av att kunna nyttja förbanden. Då handlar det om enstaka plutoner och i undantagsfall något kompani som är gripbara.

Det kanske största orosmomentet är nog egentligen den enorma bristen på modern materiel och splitterskyddade fordon. Fråga vilken batljonschef som helst var dennes samtliga fordon befinner sig och jag lovar att svaret kommer bli skrämmande.


Vid våra förband finns det utöver insatsorganisationen en basorganisation som ska stödja den förra. Egentligen borde det vara solklart vilken personal som tillhör vilken men för att verksamheten ska gå runt har man av olika skäl hittat på egna organisationer, ibland sanktionerat men oftast inte, där personal är dubbelintecknad på flera olika befattningar för att få verksamheten att gå runt. Det kan tyckas vara ett smart drag att man gör sitt yttersta för att försöka lösa sina uppgifter men konsekvenserna blir förödande. Personal vet inte vem som är deras chef, löneutbetalningar fungerar inte, ansvar kan inte utkrävas och framförallt – den beordrade organisationen kan inte utvärderas eftersom den inte följts. Detta är ett lysande exempel på där lojalitet mot uppgiften inte går går att kombinera med lojalitet mot högre chef och övergripande syfte. Det vore önskvärt om vi nu på allvar faktiskt följer den beordrade organisationen, alltså den som är indaterad i PRIO, och därefter får det bära eller brista. Först då är vi lojala och kan gå vidare.


Folk och Försvar höll nyligen ett seminarium (http://www.folkochforsvar.se/index.php/fof-
play-filmvisare/items/foersvarsmakten-2014-makt-nog-att-foersvara-sverige) där det gjordes flera försök från politiker om att få ett svar om vilka förband som var gripbara. Det som förvånar min starkt är att Försvarsmakten inte besvarar frågorna. Det är trots allt politikerna som ger oss våra uppdrag. Det hänvisas ofta till sekretess men jag upplever att det används som ett svepskäl för att dölja våra tillkortakommanden och i vissa fall okunkap. Mycket av den informationen som politikerna efterfrågar finns i offentliga handlingar vid våra förband.

Om inte ens politikerna medvetandegörs om våra brister så kommer vi aldrig få resurserna för
att rätta till dem. Detta om något är bristande lojalitet mot vår uppdragsgivare.

/CS

Rörande personalrörlighet

Försvarsbloggaren Sinuhe refererade i ett inlägg till ämnet personalrörlighet och att det diskuterades väl lite under ÖB:s chefsmöte. Det fick mig att ta upp ämnet här.

I Försvarsmakten tycks personalrörlighet på många håll vara ett problem. Åtminstone hanterar man det som ett problem för även om man utåt sett säger sig sätta personalen i första rummet så behandlar man i vissa fall personalen som materiel, ett behov precis som många andra.

Jag vet flera fall de senaste åren där förband förhindrat förbandsbyte för anställda. Man har hävdat att den sökande har varit oumbärlig för förbandet och inte kunnat avvaras. Följden har blivit att officerarna slutat helt i Försvarsmakten och i stället blivit civila. Därmed står två förband utan den kompetensen i stället för ett. Denna trångsynthet är dålig för alla inblandade parter. Här måste FM inta ett helhetsperspektiv. Försvarsmakten och personalurvalet är för litet för en förbandscentrerad syn. Det kommer att bli än mer viktigt med en högre andel anställda, där de yngre har en högre rörlighet i uppträdandet.

Det finns goda exempel i Försvarsmakten också. Vissa chefer har förstått att det inte går att hålla personal mot deras vilja och att det är bättre att personal gör nytta någon annanstans i FM än utanför.

Nu kanske helt fri rörlighet är för svårt att hantera i FM med datasystemet PRIO och så men då kan man väl hitta lösningar. Sporten har transferfönster för att få lite stadga i säsongerna, något som kanske skulle kunna vara applicerbart även i FM? Förbandsbyte är möjligt vid hel- respektive halvårsskifte. På det sättet skulle cheferna kunna få en mer lätthanterlig personalrörlighet åtminstone.

Glöm era drömmar M och S!

Socialdemokraterna Urban Ahlin och Peter Hultqvist tycker att Sverige ska delta i fler FN-insatser. I en debattartikel i Göteborgsposten skriver de:

"FN ber om svenskt deltagande i en FN-ledd fredsbevarande insats i Sydsudan. Det är en insats vars uppgift ligger väl inom ramarna för svensk utrikespolitik. Socialdemokraterna har redan sagt ja, men varför dröjer regeringens svar?"

Man vänder sig inte emot NATO utan vill bara öka stödet till FN. Moderaterna å sin sida kontrar med:

"Det räcker inte bara prata om hur viktigt det är att Sverige bidrar med fler soldater till FN-ledda insatser. Vi måste även mer aktivt arbeta med hur dessa insatser är utformade, skriver Karin Enström och Cecilia Widegren (M), i en replik."

Moderaterna hänvisar till FN-resolution 1325 och påtalar bristen på kvinnor i fredsoperationer.

Vad ingen av dessa partier tycks ta någon som helst notis om är att det inte finns någon trupp att skicka. Alla förband har fullt upp med redan pågående insatser och tillväxt in i det anställda försvaret.


De anställda som är gripbara här och nu kan man säkert skramla ihop ett förband av men då får man begå rovdrift på personalen och göra stora avsteg från Skyddsregeln som anger att man efter internationell insats ska vara hemma dubbelt så lång tid som man var ute. Om jag gjorde sex månader ska jag alltså vara hemma ett år innan det är dags igen. Om avsteg från det ska göras ska jag genomgå en fördjupad undersökning för att säkerställa hälsostatusen.
Redan idag görs det avsteg, ganska många. Jag vet officerare (även kvinnliga) som de senaste åren varit ute på varannan insats i Afghanistan. De vill säkert det själva men hur bra är det ur systemsynpunkt och hälsomässigt? Skyddsregeln finns ju av en anledning.

Hur som helst, M och S; glöm beteckningarna på den som leder insatserna; NATO, FN, EU eller AU. Glöm 1325 med tilläggsresolutioner. Försvarsmakten har ingen personal att skicka. Det finns knappt några förband, det finns ingen materiel.
Ge Försvarsmakten lugn, ro och ekonomiska ramar för att lösa ut sin överlevnad. En ny markinsats vore förödande just nu. Om 5-8 år och med ökade försvarsanslag kan FM säkert lösa tre markinsatser och ha en högre andel kvinnor i insatserna.
Men jag kan väl även jag glömma min dröm...

/Cynisk

Oro på vår bakgård

Idag rapporteras det om oroligheter på vår bakgård, Kosovo.

AFP rapporterar:
"Fyra soldater ur Nato-styrkan Kfor och sex kosovoserber har skadats i oroligheter vid en omstridd gränsövergång mellan Kosovo och Serbien. Soldaterna skadades av en rörbomb som kastades mot dem, medan övriga skador inträffade när styrkan använde tårgas och gummikulor för att skingra omkring 1 500 serbiska demonstranter.
– De kastade stenar på tyska soldater. En soldat träffades och styrkorna tvingades öppna icke-dödlig eld i självförsvar, sade en Kfor-talesman."

Och bara en liten notis i DN.

Expressen sluter upp

Expressen sluter upp på utlandssoldatens sida!
Expressens Sakine Madon skriver idag en ledare om Afghanistan-insatsen och synen på den. Hon är mycket kritisk till hur svenska soldater behandlas och skyller det på att Sverige har haft fred i 200 år.
Sakine har tagit intryck av Johanne Hildebrandts skildringar av insatsen. Johanne hade nyligen ett release-party för sin bok Krigare som hon skrev som inbäddad med FS19.

""Världens bästa jobb, världens sämsta arbetsgivare", säger soldaterna om Försvarsmakten. De svenska Afghanistan-soldaterna har inte bara sämst betalt av alla i Norden; de som riskerar sina liv på mark tjänar sämst i den svenska försvarshierarkin. De får skyddsvästar som är livsfarligt utformade och deras löner utbetalas fel. Kurser om värdegrund erbjuds de, däremot. Jämförelsen med de danska flygplanen, till och från Afghanistan, är träffande. Svenskarna åker i ett osäkert charterplan och packas som sillar; danskarna har tillgång till god mat och rymliga säten."

Det är bra att bilden nyanseras. Soldaterna är bra men behandlingen av dem är undermålig. Det måste kommuniceras. FS19 hade för övrigt återträff den gångna veckan. Nu är den insatsen lagd till handlingarna men en del av arbetet man gjorde består.


Något som däremot inte alls är och som jag vänder mig mot kraftfullt är den polarisering mot Flygvapnet som artikeln innehåller:

"Och vad är tacken för insatsen? Medan Afghanistansoldaterna skälls ut på krogen när de kommer hem, hyllas Jas-piloterna i Libyen som hjältar."

Det här är ingen vi/dem-fråga. JAS-piloterna förtjänar hyllningar precis som knektarna från FS/KS och sjöbusarna i Adenviken gör det. Alla har valt bort familjen för att värna svenska intressen med risk för eget liv. De ska alla ha lön för mödan (i tid) och en god behandling.


Sakine avslutar med att ge Aftonbladet en rejäl känga och jag bedömer att vi snart får se en retur på den. Bra är att fler börjar stå upp för våra soldater och sjömän. Får vi se Försvarsmakten kommentera Expressens artikel?

/Cynisk

Försvarsmakten Blogg

Nu är den här, Försvarsmaktsbloggen!
Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten betecknar det som ett steg från information till relation. Med viss cynism väntar jag på när Försvarsmakten ska ta samma steg i förhållande till den egna personalen.

Han skriver:
"Bloggportalen innehåller dels bloggar som företrädare för de olika stridskrafterna svarar för, dels bloggar som skapas av enskilda inom ramen för befattning eller av intresse att förmedla kunskap och känslor. Till skillnad från Försvarsmaktens officiella webbplats är formen fri och utan begränsning av våra skrivregler. Försvarsmaktens officiella ståndpunkt kommer främst till uttryck genom denna blogg eller mitt twitterflöde."

Försvarsmaktsbloggen är alltså egentligen en bloggportal som länkar till flera olika bloggar som handlar om allt möjligt:
Afghanistan; Armén; Debatt; Flygvapnet; Gladan och Falken och; Helikopterkadetterna, för att nämna några stycken.
Bloggsamlingen är bred och kan kanske upplevas som spretig. Men jag ser hellre mer och själv få sålla än tvärtom.

Informationsstaben har spänt bågen hårt. Det finns potential i portalen och den kan med mycket engagemang ersätta en del andra kommunikationsvägar, såsom tex. Försvarets Forum. Utan hårt engagemang riskerar det bli ett trögrörligt forum som folk snabbt tröttnar på. Det kommer att kräva hög inläggsfrekvens från aktiva skribenter för att det ska lyckas.


Snabb recension:
+ Layouten är fräsch om än något blaskig i kulörerna.
+ Tydlighet att det är officiell blogg i förekommande fall.

- Vissa bloggar är inte så tydliga. Vive Somnium någonting är en sån vag blogg. Vilken del av FM representerar den?
- Något bristande överskådlighet på grund av mängden bloggar. Om det går att välja favoriter vore det kanske något?

Jag får säkert anledning att återkomma till en mer grundlig utvärdering. Om någon vill komma med sitt tyckande så är kommentatorsfältet öppet och det finns möjligheter till gästinlägg.


Det är ett spännande steg som Försvarsmakten nu tar. Informationsdirektören har fått utstå mycket kritik men han visar prov på dåd- och initiativkraft och har nu förändrat Försvarsmaktens kommunikation på flera plan. Bra!

Hur kommer Försvarsmaktsbloggen förhålla sig till den vanliga hemsidan egentligen? Det har inte jag lyckats lista ut. Någon som vet?


Andra i samma ämne:
Wisemans Wisdoms
Skipper
Commanders log
Cornucopia
Chefsingenjören

/Cynisk

FOI bekräftar Cynismer

På Ledarsidan i dagens Svenska Dagbladet skriver FOI:s Stefan Olsson om biståndet i Afghanistan och det i förhållandet till truppbidrag. I stort bekräftar han den syn som vi på Cynismer framfört flera gånger; att truppen behövs.

"Den humanitära nöden är stor och allt bistånd är inte meningslöst. Exempelvis driver sedan lång tid tillbaka Svenska Afghanistankommittén ett framgångsrikt arbete med skolor i landet.

Det vi bör ta till oss är snarare att bistånd inte kan ersätta soldater när det gäller att skapa fred."

Stefan Olssons inlaga har rubriken Bistånd kan inte ersätta soldater. Givetvis gäller det även det motsatta.

/Cynisk

Framsteg i infospåret!

I en tidigare diskussion här på Cynismer angående Försvarsmaktens sätt att publicera nyheter från insatsområden skrev jag:
"Ofta har det slagit mig att det verkar vara viktigare för FM info-tjänst att informera om att Kalle, 23 år och Maja, 21 år ryckte in på Ledningsregementet i måndags och att det känns jättespännande, än att informera allmänhet och anhöriga om vad som händer med deras soldater som faktiskt UTFÖR tjänsten och inte bara utbildas till den. Hur detta rimmar med Öppenhet, Resultat och Ansvar kan jag bara spekulera i."

Döm om min förvåning när jag idag hittar en mycket detaljerad redogörelse från striden häromveckan där en soldat skadades så svårt att han tvingats amputera ett ben.
Reportaget upplevs inte som friserat alls, utan de intervjuade soldaternas egna uttryck verkar få finnas kvar vilket så klart ger reportaget en oerhört mycket större tyngd och relevans än de torra texter som tidigare publicerats kring dessa ämnen.

Jag är helt övertygad om att detta är HELT rätt väg att gå för FM och Infotjänsten.
Det är sådant här, som osminkat speglar soldatens inte alltid speciellt glamorösa vardag, som faktiskt attraherar den typen av folk som vi behöver.
Det är smutsigt, folk blir skadade, vi dödar fiender och dom dödar oss. Att försöka förneka eller dölja det är bara kontraproduktivt, och det här reportaget representerar ett definitivt trendbrott och förhoppningsvis ett paradigmskifte inom Infotjänsten.
BRA jobbat FM, INFOS, INFODIR och PAO FS21, det är sånt här som ger mig hoppet åter!

http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Striden--verklighet-i-Afghanistan/

Krya på dig vapenbroder, och stöd våra trupper!

/Parabellum

Skjutfältstrams

Wiseman skriver idag om Någon-annanstansismen som går ut på att visst vill man ha ett försvar men öva, det får de göra någon annanstans.
Förbandsnedläggningarna har medfört högre tryck på vissa av de kvarvarande skjutfälten. Tex Härads skjutfält i Strängnäs används inte mindre sedan P10 lades ner utan minst lika mycket.
Andra skjutfält har använts sparsamt under de militära oåren som varit det senaste decenniet. Nu ska de börja användas mer igen och då klagar närboende. Exempel på det ses i Härnösand och Enköping, två gamla garnisonsstäder.

Häromåret var en tjänsteman i offentlig förvaltning inne på ett militärt övningsområde och gick på en Larmmina som glömts kvar efter övning. Tjänstemannen hotade i brev till garnisonen att polisanmäla Försvarsmakten för att man skadat henne. Området är uppskyltat och det är inte ens 50 meter mellan skyltarna. Dumheten vet inga gränser tydligen.

Självklart kan man ha synpunkter på att det smäller från skjutfält men ärligt talat: Den som köper en fastighet i närheten av ett skjutfält får faktiskt skylla sig själv.
Samma dumheter har förelegat i Linköping och flygfältet på Malmen. Trams!


Nu får Staten ta tag i detta och förklara att Sverige behöver ett försvar och att det måste öva. Just nu finns det inget förband i Storuman så jag rekommenderar en flytt dit.

Vädjan till ansvariga

Till höga vederbörande.

En gång i tiden, faktiskt inte så länge sen, var jag stolt över mitt yrke. Jag var stolt över att vara officer i den svenska Försvarsmakten. Det var en organisation som stod för gediget arbete, sunda värderingar, ledarskap, föregångsmannaskap och fina insatser världen runt.
Det kändes bra att bära uniform även utanför grindarna. Nu är nästan all stolthet borta.

Jag, liksom många andra, drar mig för att visa att jag tillhör Försvarsmakten. Organisationen har inget vidare rykte längre. Det har varit alldeles för många turer.

Folk frågar: "Är inte ni nedlagda? Några mutor på sistone, tveksamma konsulttjänster? Hur går det med SAP, hehe? Ni har väl inga soldater? Är det inte bäst att lägga ner hela skiten?" Jag ids knappt bemöta det längre.
Det har gått så långt att jag inte gärna bär minneskläder från missioner eller någonting som ens påminner om militärt utanför grindarna.

Jag vädjar nu till ansvariga: Återupprätta vår heder!
Med det menar jag inte att dåliga nyheter ska sopas under mattan eller döljas. Jag menar att vanvården av vår organisation måste sluta.
Sluta upp med att hitta på dumheter. Sluta upp med att trixa med siffrorna. Om ni märker att vi inte kan lösa uppgiften; men säg det då till Regeringen och Riksdagen: "Vi kan inte lösa uppgiften inom ram". Sanningen är bättre än skönmålningen.
Sluta upp med att gång på gång skämma ut oss!

The truth, the whole truth and nothing but the truth.

Jag, och fler med mig, har länge stört mig på att det som läggs ut på www.forsvarsmakten.se är en tvättad version av sanningen och mest avsett att vara rekryteringsfrämjande och inte avsett att vara informerande.

Ofta har det slagit mig att det verkar vara viktigare för FM info-tjänst att informera om att Kalle, 23 år och Maja, 21 år ryckte in på Ledningsregementet i måndags och att det känns jättespännande, än att informera allmänhet och anhöriga om vad som händer med deras soldater som faktiskt UTFÖR tjänsten och inte bara utbildas till den. Hur detta rimmar med Öppenhet, Resultat och Ansvar kan jag bara spekulera i.

I helgen skadades en Svensk soldat i strid i Afghanistan. Tyvärr var det nödvändigt att amputera hans ben. (För att hitta länken var jag tvungen att klicka runt på hemsidan ett tag. Man har tagit bort den från framsidan nu trots att äldre, mer rekryteringsfrämjande, nyheter får stå kvar.)

Hans kamrat, 1. Serg Christoffer Persson som också är på plats i Afghanistan upplever samma sak som jag och har skrivit ett läsvärt inlägg på FS21:s blogg om detta.
Läs det gärna!

Vad det innebär för den skadade soldaten att i ung ålder bli amputerad kan jag just nu inte föreställa mig här hemma i trygga Sverige.
Jag hoppas att han får all vård han behöver och att FM tar sitt fulla ansvar som arbetsgivare. Man har ju en del att bevisa på den fronten, minst sagt.

Krya på dig kamrat, och tack för din insats!

/Parabellum

Nytt utseende

Vi provar med ny design på bloggen.
Den gamla kändes plottrig och otydlig och vi har tänkt att byta layout ett tag. Den nya är lite mer militär i sin utformning, något som förhoppningsvis tilltalar.

Det kan komma att ske fler förändringar efterhand och ber om överseende för eventuella problem med det.

Kom det som någon överraskning?

Följande text skickades till mig idag. Den kommer från ett förbands felrapporteringssystem.
På ett jordnära sätt beskriver den hur viktiga detaljerna kan vara och hur illa det är på sina håll. Det finns en del att ta tag i för Försvarsmakten, något som belyses i inlägget.

/C
------------------------------------------------------------------


Kom det som någon överraskning?

För den som händelsevis inte har uppfattat det håller FM på att övergå från invasionsförsvar till insatsförsvar. Det innebär en del förändringar. Anställda soldater och gruppchefer är ett sådant exempel. Att materiel och persedlar måste finnas tillgänligt skulle kunna vara ett annat exempel.

Det har också bestämts, sannolikt på ganska hög nivå, att även dessa soldater och gruppchefer skall ha militära grader (lätt beslut eftersom huvuddelen av alla andra länders soldater också har någon form av gradbeteckning).

För vissa verkar dock ovanstående komma som en överraskning. Det finns nämligen inte, och har inte funnits "under mycket lång tid", några gradbeteckningar för sergeanter, korpraler och vicekorpraler att hämta ut på förrådet.

I ett koncernperspektiv är detta säkert en skitfråga, eller ännu värre en ickefråga. Men för den som inte förstått det, blir detta ett ledarskapsproblem för första linjens chefer (det betyder dom chefer som i verkligheten möter soldaterna dagligen - på riktigt).

Jag befarar att i den allmänna uppgivenheten över brister i storlekar, otillgänglighet på persedlar, brist på kläder för kvinnlig personal och alla andra problem som vi dagligen dras med i kampen att utrusta våra insatsförband till en lägsta-acceptabel-nivå, kan en sådan enkel sak som att "nu är även gradbeteckningarna slut" bli droppen som gör att bägaren med svart-vatten faktiskt rinner över och soldaterna slutar. Risken att vi "bara" tappar (ännu mer) trovärdighet tror jag vi ganska snart kommer att passera.

Nu är det läge att hjälpa FMLOG och stödja personalen på förrådet som faktiskt försöker beställa men hela tiden möts av "det är slut" eller "det finns inte". Jag bedömer att vi på förbandet måste bli mer aktiva och att chefer på olika nivåer måste börja slå näven i bordet.

Risken är annars som sagt att våra soldater faktiskt inte vill jobba hos oss innan dom ens hunnit bli varma i kläderna (om dom får ut några)...

Generalen lovar runt!

General Grundevik, Armeinspektören, skriver på Armébloggen väldigt fina ord som väcker förväntningar hos gemene man:

"Under hösten 2011 kommer armén att ha ett stort fokus på bl a följande utvecklingsfrågor;

1. Det nya personalförsörjningssystemet, främst utveckling av de tidvis tjänstgörande soldaterna (GSS T), och därtill kopplat utvecklingen av ett nytt KFÖ-system (Krigsförbandsövningssystem), dvs hur dessa soldater skall tränas på ett effektivt sätt för att kunna vara tillgängliga, användbara och väl samövade. Öv Tommy Karlsson, nyligen avlöst som chef Ing 2 i Eksjö, kommer under ett års tid att på heltid leda arbetet med att utveckla GSS T och det nya KFÖ-systemet."

Här pratas det om att utveckla GSS/T och KFÖ-systemet. Man borde i stället tala om att implementera det. Just nu finns det inget att utveckla. Hela personalsystemet är i olag och Försvarsmakten kommer att leva i en övergångsfas under lång tid framåt.


"2. Nationellt försvar. Artikel i Arménytt kommer att skapa både information och möjlighet till fortsatt debatt inom detta viktiga område."

Spel för galleriet eller på allvar?
Övningsscenarion blir allt mer nationellt präglade så vi kanske ser ett uppvaknande även på taktisk nivå?


"3. Fortsätta att utveckla systemet för specialist- och reservofficerarna."

"Börja utveckla" borde det heta. Det har inte gjorts mycket för att få Befälsordningen i balans. Just nu är det ett vakuum i vilket många förtvinar. Visst har man satt igång en arbetsgrupp på Militärhögskolan i Halmstad men det går ju för långsamt! Allt går för långsamt så bra personal hinner ge upp. En driftig kollega med många år som nischad officer ville karriärväxla men när handläggningstiden hade passerat två år fick han nog. Nu är han civil och anlitas av FM som konsult i stället. Hur många har vi råd att tappa?


"4. Minska det administrativa trycket på främst pluton- och kompanichefer så att bättre förutsättning skapas för att bedriva ett tydligt och fältnära ledarskap."

Halleluja!
AI har framfört det tidigare men än har inget hänt. En annan general slog sig för bröstet och försökte få bort lönerapportering i Palasso för soldatnivån men misslyckades totalt (det var bara HKV som fick använda de enkla beräkningsunderlagen). Byråkratin är ett arbetsmiljöproblem som ohanterat kan komma att få ödesdigra konsekvenser för personalsituationen.

Det är helt rätt av Grundevik att jobba i den här riktningen men han måste få understöd av samtliga funktioner på HKV, inklusive GD. Den byråkratiska degenereringen har gått för långt för att han ensam ska kunna räta upp det.

Jag applåderar hans utspel men bedömer hans chanser att lyckas som små. PRIO är större än Arméinspektören.


"Därutöver är det också viktigt att få ordning och reda i materielfrågor, vidareutveckla övning i brigads ram samt tydliggöra de fysiska kraven på all krigsplacerad personal."

Fyskraven är tydliga så där finns det inget att göra. Det som ska till är att styra upp konsekvenser för den personal som inte klarar de tydliga kraven. Just nu blir det inga konsekvenser utan den underkände officeren kan bara fortsätta att underprestera.

KFS-arbetet som genomförts under året på många håll hyser jag förhoppningar till. Jag tror att det kan vara första steget till en fungerande materielförsörjning. Inknappningar i olika system och beställningar är det andra. De springande punkterna är dock ekonomi och tillgång. Det finns för lite pengar och för få nyckelsystem (tex PTGB:er).


Generalen fortsätter med:

"Nu efter semesterperioden öppnas möjligheten till att mer föra debatt på Armébloggen. För detta krävs ditt engagemeng och dina idéer. Parallellt med Armébloggen (som skall ses som debattforum och information) publicerar vi Arménytt med fördjupningar, etc i centrala frågor.

Debattera och kommentera det vi skriver i Arménytt på Armébloggen och kom med förslag på fördjupningar i Arménytt och inlägg på Armébloggen."

Det är bra att Försvarsmakten och Armén äntligen förstått Internet och att Internetinformation är bäst i duplex. Jag tror dock att det kommer att ta många år innan Arméns anställda personal kommer att föra en sund debatt på Armébloggen. Det ses inte med blida ögon att "go public" särskilt inte på lägre nivå. Man ska gå till sin chef med sitt tyckande så att denne ges möjlighet att "hantera det", som en viss general uttryckte det. Hanteringen är oftast av karaktären filtrering, ibland rättmätig - ibland inte. Att inte tycka som chefen är dock sällan bra för ens trevnad på arbetsplatsen.
Det finns kategorier som inte har samma beroende av att hålla sig väl med sin chef; Tidvis tjänstgörande personal GSS/T och Reservofficerare samt Hemvärnspersonalen. Dessa tror jag kommer att gå i bräschen för armédebatten.


Arméinspektören har nu spänt bågen offentligt och med det väckt förhoppningar hos mannarna. Nu får han visa om han kan genomföra det också. Jag önskar honom all lycka i det arbetet. Det är välkommet och skulle öka Arméns förmåga väsentligt. Upp till bevis!


/Cynisk

Patetiskt Ofog

Anti-det-mesta-gruppen Ofog fortsatte sina aktioner under Stockholm Pride.
Den här gången gick de på försvarsanställda och trakasserade dessa under festivalen.
Det visar att det är en bra bit att gå innan världen kan vara utan skyddsfunktioner såsom Polis och Militär. Ofog tydliggör verkligen behovet av de som de försöker motarbeta. Snacka om kontraproduktivt!

Jag tror inte att Ofog fick särskilt mycket stöd för sin verksamhet genom den aktionen. Patetiskt!

/Cynisk

Uppdatering: SVD.se om manifestationen

INFODIR Lagersten:
– Här är vi besjälade av demonstrations- och yttrandefrihet och Försvarsmakten finns till för att garantera den. Men det är förjävligt att våra medarbetare som vågar stå upp och visa vilka de är ska ifrågasättas på ett personligt plan. För en del av dem i paraden har det säkert varit en svår process att våga visa vem de är, säger Erik Lagersten.

För jävligt sa Bull!

Uppdatering II: Soldater kränkta
Det antimilitära nätverket Ofogs attack mot Försvarsmaktens deltagande i Prideparaden kommer att polisanmälas. Flera soldater tog illa vid sig och kände sig kränkta.

Att kränka folk tycks inte vara helt i linje med Ofogs verksamhetsidé och nu polisanmäls de. Ganska misslyckat!

Gulligt Ofog!

Ofog har genomfört en liten "die-in" vid Försvarsmaktens tält på Stockholm Pride.
En "die-in" innebär att folk lägger sig ner och spelar död. Detta för att markera... ja vad vill man egentligen markera? Att militär makt kan innebära att folk dör? Det vet ju minsta barnunge som läst/sett Astrid Lindgren! De vet också att Nangilima är ett sagoland.

Ofog skriver på sin sida:

"Försvarsmaktens verksamhet är krig, krig som handlar om att få full kontroll över olja och andra naturresurser, om att använda mark som folk bor på eller lever av för att lägga pipelines och om att få ännu ett land att rätta sig i ledet."

Försvarsmaktens verksamhet är att var det yttersta verktyget för svensk politik och medel för den gemensamma politik som förs inom EU och FN med demokratiska och humanistiska värden framför ögonen.
Sveriges politiker verkar inte ha som målsättning att ta kontroll över andras olja men den dagen det händer kommer jag att rösta emot det.
Hittills i Försvarsmakten har jag inte utfört uppgifter åt det hållet som Ofog menar. Någon av oss har fel.


Vidare skriver de:

"Militären använder sin närvaro på Stockholm Pride för att legitimera sin övriga verksamhet, en verksamhet som handlar om våld och hot om våld."

Det stämmer inte och FM behöver inte legitimera sin verksamhet. Att vara med i Pride är rekryteringsfrämjande och eftersom plikten är borta måste FM ta alla chanser att framstå som en bra arbetsgivare där sexuell läggning och dylikt inte spelar någon roll. Även om jag själv är tveksam till statligt deltagande i manifestationer av den här typen förstår jag varför FM är med.


En sak har Ofog rätt i: Att Försvarsmaktens verklighet dödar. Det är liksom organisationens signum, att vara den yttersta utvägen när allt annat gått åt pipan. Hårdnackade motståndare rubbas inte av "Die-ins" eller klotter utan det krävs faktiskt lite mer för att få effekt.
Försvarsmaktens verksamhet syftar till att skydda Sverige och det samhällsskick som gör att folk kan vara öppet HBTQ eller för den delen manifestera med "die-ins".


/Cynisk

Fler som protesterar

Positivt om Flygvapnet

Så här i semestertider är det emellanåt svårt att få igång skrivlusten. Fokus är på badning, utflyktsmål och dylikt. Inte riktigt i bloggens anda varvid inläggen blivit få. Idag fick jag anledning att skriva lite:


Det brukar sällan skrivas positiva saker om Försvarsmakten, särskilt inte när SVD:s Mikael Holmström suttit vid tangenterna. Men i dagens Svenska Dagbladet skriver han en positiv artikel om Flygvapnets insats i Libyen.

Jag tycker att det är bra att även spetsflyget får känna på skarp insats, eftersom det brukar medföra en organisatorisk utveckling. Enligt utsago har man haft lite interna friktioner (som väntat) och jag hoppas att man tar till sig det för att förädla organisationen.
Nu är inte jag någon flygexpert så det kanske inte fungerar så men det kan säkert ni läsare skriva något om i kommentarerna?

Som försvarsvän blev jag nöjd över den positiva artikeln. Det är klass på svensk militär, det är bara kvantiteten som är för liten.

/Cynisk

Skärpning Försäkringskassan!

Aftonbladet skriver idag om att Försäkringskassan krävt att Mikael Thorén, afghanistanveteran, skulle börja jobba tre månader efter hans skada trots att läkare angivit sex månader som rehabiliteringstid.

Thorén bröt armen och fick en fraktur i bäckenet efter en IED-attack i Afghanistan i november 2009, den attack då en lokalanställd tolk dog.

Försäkringskassans agerande visar på hur dåligt Sverige är på att ta hand om soldater (och sjömän) som skadas i tjänsten. Det är bedrövligt och jag skäms för Sveriges och Försvarsmaktens räkning.

Försäkringsläget är vagt och Försäkringskassan kör ett eget race. Det borgar inte för en bra grundtrygghet och är verkligen inte rekryteringsfrämjande. Min uppmaning till HKV: Avbryt all rekrytering tills dess att personalens grundläggande behov kan tillgodoses. Till dessa hör trygghet i händelse av skada.

En bra bild med många bottnar

Jag läste i den faktiskt alldeles utmärkta flygvapenbloggen härförleden.

Det slår mig att vi inom Armén verkligen ligger efter på många fronter, kanske framförallt öppenheten hos chefer och anställda. Jag läser inlägg och kommentarer av både piloter, förbandschefer och även flygvapeninspektören himself och jag kan konstatera att inom Armén kommer det nog dröja ett tag till innan vi vågar och kan göra nåt liknande på de nivåerna.
Jag läste inlägget om SAE i Afghanistan, och det var framförallt en bild som tilldrog sig mitt intresse.
På Kaptenen till vänsters handled kan man skåda inget mindre än den omdiskuterade nya klockan för flygtjänst.
I ett tidigare inlägg blev jag upplyst om varför flygande personal behöver speciella klockor. Jag visste inte hur det förhöll sig och därför gladdes jag åt att få lära mig någonting nytt. Kul att få se den live!
Sen tittade jag lite närmre på detaljerna i bilden och gladdes faktiskt väldigt mycket!
Jag återkommer till varför, men först en liten bakgrund:

På många av försvarsbloggarna den senaste tiden har det uppstått ett ganska hätskt debattklimat kring utrustningens bärande och huruvida man som enskild medarbetare skall tillåtas gena i kurvorna eller inte.
Jag citerar en del av en kommentar till Wisemans Wisdoms inlägg "Signaleffekter"

Anonym 28 juni 2011 09:31
"Soldater ska INTE, på eget bevåg, ändra i sina arbetsredskap. Så gör inte arbetare i andra företag. Om inte arbetsredskapen passar i FM, vänligen sluta anställningen. Regelverk ska hållas. Drängstugan som t ex åskådliggjordes med stridsvästsymposiet-om uttrycket tilåts-var ett superbt exempel på kverulerande, egocentrerade,MÖP-nördar som gör ALLT för att få vara balla i lagom mängd i Affe. Tillräckligt balla för att få bilder att visa för kompisarna hemma.
Den typen av soldater ska bort ur FM. De har inget berättigande alls."

Hårda bud!


En annan kommentar från samma inlägg:

Anonym 26 juni 2011 08:38
"Händelsen i Vikbo, som sofliggaren tycker är ett bra exempel-från 1960(!), exemplifierar inställningen som fanns i Flygvapnet under 1950-talet. Det ledde fram till den katastrofala FV-övningen 1966 då en halv division förlorades-under övning-på en enda dag. Den händelsen blev sannolikt någon slags vändpunkt i tankesättet att gena i kurvor, tillämpa, alltid lösa uppgift, mörka, köra överlastat etc inom FV. Flygvapnet började alltså förändra detta macho-pannbens-samhällsbärande-synsätt för ungefär 45 år sedan. Med arméns stelbenta förhållningssätt till det mesta är det ju förståeligt om ungefär samma förändring kommer ta minst lika lång tid."

Jag får lätt intrycket att man från vissa håll i bloggosfären just nu vill polarisera Försvarsmakten på de lägre nivåerna i två motsatta läger- de som vill ändra och modifiera sin utrustning, och de som inte överhuvudtaget kan tänka sig att gena i några som helst kurvor.
Underförstått menas att i Flygvapnet råder ett oklanderligt säkerhetstänkande där man har lärt sig av dyrköpta erfarenheter med stora förluster som nu har lett fram till en kultur där man aldrig överhuvudtaget genar i några som helst kurvor.
Samtidigt menar man underförstått att i Armén, i Afghanistan framförallt, där råder en kultur där soldater har herrarnas fria åkning med materielen. Man köper och bär vilken utrustning som helst, allting man gör bryter mot alla former av säkerhetsbestämmelser och man gör detta endast för att se tuff ut på bild när man efter missionen skall visa bilder från kriget och på så sätt få respekt i andra likasinnade idioters ögon.

Jag vet inte om jag fullt ut vill lägga mig i just den diskussionen just här, eftersom jag inte har så bra koll på Flygvapnet och flygsäkerheten utan desto bättre koll på Armén och läget i Afghanistan just nu. Det jag kan säga om den situationen är att den inte är så extrem som vissa ger uttryck för i bloggosfären just nu. Man modifierar sin utrustning och man blundar för exempelvis lastvikter på RG32, men man gör det inte för att se tuff ut utan för att klara av att genomföra nästa uppgift. En uppgift som skall genomföras I NATT, inte om fem år när förslagsärenden och avvikelserapporter har nått hela vägen upp till beslut och sen hela vägen ner igen till åtgärd.

Eftersom jag inte har så bra koll på FV som sagt så har jag inte vetat vad jag skall tro, om det verkligen är så svartvitt som vissa vill få det att verka som.
Jag har inte riktigt trott på det, eftersom jag som sagt vet hur läget är inom Armén; det är inte så extremt som många vill påskina.

Därför blev jag glad, för att återkoppla till bilden, att se lite initiativ även inom flygverksamheten.

-Kaptenen till vänster med klockan bär en oknäppt flyghjälm under flygning.
-Skytten till höger bär sin pistol på ett sätt som strider mot SäkI Ehv/Pv. Han bär den inte i ett av FM godkänt hölster utan i en duellficka, fasthållen av det elastiska snöre som skall hålla kvar magasinet när locket inte är stängt.
-Samma person bär en väska på sin stridsutrustning som förmodligen inte är kronmärkt på sin högra höft bakom magasinsfickan som för övrigt är öppen utan att magasinet hålls fast av det elastiska snöret runt fickan.
-På operatören med ryggen mot kameran ser man att han har tagit bort stjärtlappen på sitt kroppsskydd 94 och dessutom inte använder grenremmen.

Jag är övertygad om att FM rekryterar och utbildar inget annat än proffs till dessa befattningar. Det skulle aldrig falla mig in att tro att dessa yrkesmän har gjort dessa modifikationer och tagit dessa genvägar för att se tuffa ut på denna bild. Jag tycker att dom ser tillräckligt tuffa ut ändå.
Jag tror att dessa besättningsmän vet EXAKT vad deras utrustning presterar och vad den behöver prestera, och de har fortfarande åtminstone mitt fulla förtroende, även efter att jag sett den här bilden. Om jag måste åka i en sjuktransporthelikopter någon gång så åker jag gärna i en Svensk sådan. Där får man till och med ett hemtrevligt logementstäcke, och man slipper förhoppningsvis psykopater bakom sidosprutorna.

Det glädjer mig att situationen inte verkar vara så polariserad som vissa vill få det att framstå.
Extremism är enligt min uppfattning alltid av ondo och sanningen är sällan svart eller vit.

Säga vad man vill, men en bra bild är det i alla fall. Även enligt FVI, som faktiskt personligen har kommenterat den i kommentarsfältet.

/Parabellum

Årets Fredsbevarare 2011

Stig von Bayer
Foto: Per Lennartsson

Veteranförbundet Fredsbaskrarna delade på Fredsbevararnas dag den 29 maj ut utmärkelsen Årets Fredsbevarare.
"Utmärkelsen Årets Fredsbevarare tilldelas person som utöver vad tjänsten normalt kräver gagnat svenska fredssoldater i internationell tjänst eller på annat sätt gynnat fredsutveckling på den internationella arenan."


I år gick utmärkelsen till Stig von Bayer, pensionerad officer och mångårig veteran. Motiveringen löd:

"Han får priset för sitt livslånga engagemang i fredens tjänst. Stig är en hängiven orädd fredsbevarare med ett livslångt engagemang i fredens tjänst och då inte bara under FN blå flagg. Han är en budbärare och talesman för Sverige och vårt fredsarbete."


Stig har bland annat fyra år i Kongo och fyra år på Cypern som officer i FN-tjänst i sin meritlista. Dessutom har han under många år värnat om veteransoldater i kamratföreningar, främst Kongoveteranerna.

Vi gratulerar Stig von Bayer till utmärkelsen och glädjs åt att det finns sanna hjältar i Sverige.

Tidigare mottagare av utmärkelsen:
Anders Brännström - General
Roland Rosenqvist - Fältartist
Ingemar Robertson - Officer
Helge Stålnacke - Bataljonspastor
Maria Sääf - Soldat
Jonas Jonasson - Soldat och skapare av Gula bandet.

/Cynisk

Peacekeepers day

Idag firas Veterandagen runt om i världen. I Sverige sker en ceremoni vid FN-monumentet vid Sjöhistoriska museet i Stockholm med start 1430.
Syftet är att hedra personal som deltar eller har deltagit i internationella militära operationer och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.

I år kommer även Försvarsmaktens nyinstiftade medalj för sårad i strid att delas ut till sårade i Afghanistan-insatsen.

Åk ut till Sjöhistoriska om du kan. Tyvärr har jag själv förhinder men gjorde mössa av när jag passerade igår.


/Cynisk

Fredsbaskrarna
Flygvapenbloggen
Aftonbladet
Annicka Engblom

FM-dagar på Karlberg!

Just nu pågår Försvarsmaktsdagarna på Karlbergs slott.
Där bjuds man på förevisningar av olika slag och får möjlighet att tala med personal från Försvarsmaktens alla håll.

Det är värt ett besök, även för anställd personal. Det finns lite nya prylar att titta på och alltid träffar man någon gammal bekanting, kanske fler än man önskar eftersom flera karlbergskurser firar jubileum där den här helgen.

Själv var jag där och fick se formidabla fallskärmslandningar på yttre borggården.

/Cynisk

Krig för fred VI

Det sjätte och sista avsnittet av SVT:s serie Krig för fred visades i onsdags. Titeln var Ten dollar taliban vilket symboliserar att allt går att köpa i Afghanistan även krigare och att alla motståndare inte är hårdkokta islamister.

Vi fick se en motståndargrupp ge upp och överlämna sig till myndigheterna. De fick behålla sina vapen och fick uppgiften av den lokale polischefen att skydda sitt område. I slutet framkom att några av dem hade bytt sida igen en stund senare. Typiskt afghanskt.


Serien var ett välkommet inslag i mainstream-TV, ett fint avbrott mellan Talang, ESC, Total Blackout och andra kvalitetsprogram. Det var kul att se verksamheten utifrån och jag tycker att den speglade vardagen därborta på ett ganska bra sätt. Personalen som intervjuats har framstått som verkligt öppna vilket är ett tecken på förtroende för filmteamet, något som är långt ifrån självklart. Det är vanligt med misstro mot media i branschen. Förtroendet tycker jag att filmteamet har förvaltat.

Vad jag saknade i serien var miljöbeskrivningar, både av terrängen och av hur det är att vara soldat i Afghanistan, villkor, boende, mat, battle wheel, etc. Jag kunde ha valt bort lite rökande officerare för att få rum med ett avsnitt om "livet på campen".

Klippningen i serien var konstig med hopp och kast mellan avsnitten. Den kronologiska ordningen följdes inte men det kanske bara stör oss som vet det? Men jag tror att en rakare berättelse med ett inledande avsnitt om konflikten i stort hade gynnat helheten.
Det finns extraklipp publicerade på SVT-play och jag rekommenderar verkligen intresserade att ta del av dessa.

Jag tycker att serien var bra, trots allt mitt gnäll, och ser gärna fler såna i svensk TV. Tydligen söker produktionsbolaget bakom Krig för fred veteraner från Afghanistan så det kanske blir något mer?
Det vore väldigt intressant att se en dokumentär om FL01 till exempel.

/Cynisk

Krig för fred I
Krig för fred II
Krig för fred III
Krig för fred IV
Krig för fred V

Vad är klockan? Upplys Parabellum.

Bra utrustning är tillsammans med rätt rekrytering, realistisk utbildning och rätt mental beredskap en förutsättning för att lyckas i insatsen, det är vi nog alla överens om.

Som alla vet har FM köpt in 1000 nya klockor till flygande personal till en kostnad av ca 10.000 styck.

Eftersom jag inte alls är flygande personal så skulle man såklart kunna dra slutsatsen att jag är avundsjuk och hänvisar till jantelagen eftersom jag ens tar upp detta ämne. Nu är det inte så, utan jag märker att jag uppenbarligen lever i en bubbla av kompetensbrist inom detta område och jag hoppas att någon med mer kunskap än jag inom detta område kan utbilda mig.

Jag trodde i min mekaniserade enfald att en flygförare skulle kunna tänkas ha fullt upp med att hålla händerna på styr och gasreglage och dessutom med att hålla fokus på sitt mål och att man därför kanske skulle kunna presentera tiden i hans hjälmsikte eller HUD när nu tiden på dygnet är av vikt. Att tvingas fokusera om på ett armbandsur stup i kvarten är kanske inget som hjälper den spetsige flygföraren i sin OODA-loop, kunde jag tänka.
Flygande helikoptermekaniker och sjukvårdspersonal skall naturligtvis även dom kunna avgöra tiden på dygnet, och om man inte kan använda en väggmonterad klocka som man gör i Epbv 90 så är såklart ett armbandsur att föredra. Men måste det vara av den kvaliteten? Skulle det inte kunna räcka med en Casio Mudman eller nån annan erkänt hållbar klockmodell?
Om det är av säkerhetsskäl, vilket såklart är ett fullständigt relevant skäl, så borde väl isåfall eventuella passagerare som befinner sig i samma kabin som den flygande personalen tvingas använda samma klocka, eller ingen alls?


Som sagt, detta är bara mina egna försök till resonemang kring saken, och jag är övertygad om att jag har fel på en massa sätt. Så vänligen, ni som sitter på mer information kring dessa saker, upplys mig!

Varför behöver 1000 flygande kollegor varsin UTC Skydiver?

/ Parabellum

Krig för fred V

Det femte avsnittet av Krig för fred visades i onsdag. Veckans avsnitt lade fokus på den civila utvecklingen av Afghanistan varvid vi fick höra ambassadör Bringéus syn på saken. Han gav en ganska bister syn på läget men var väldigt tydlig med att det är bara att fortsätta kämpa, även om det finns ljuspunkter. Avseende det militära ansåg han att en västerländsk urdragning nu skulle kasta Afghanistan rätt in i inbördeskrig.

En mer positiv bild gav den politiske rådgivaren på PRT:t. Han påtalade den utveckling som skett de senaste åren och han har jämförelsematerial eftersom han varit på plats ganska mycket, dels som officer på PRT:t och dels åt SAK i Kabul.
Båda var mycket tydliga med att det krävs tålamod, tålamod och åter tålamod. "Ting tar tid".


Vi fick också följa en strid väldigt närgående. Striden var hämtad från en patrull under FS17 sommaren 2009 i området väster om Mazar-e Sharif. Kaotiskt, svårt, mörkt och väldigt korta stridsavstånd kännetecknade striden som slutade mycket bra för den svenska truppen. Motsvarande typ av strid genomfördes även sommaren 2010 vid ett flertal tillfällen.


Filmteamet intervjuade förutom deltagande i den ovan nämnda striden också flera soldater ur hemroterande styrkan FS19. Det var luttrade, stridserfarna och något slitna soldater som reflekterade framför kameran, avspänt men med känsla och djup. Jag hoppas att de tas omhand på ett bra sätt hemma.


Detta avsnitt var det hittills bästa eftersom vi gavs en större bild än tidigare. Möjligen skulle man ha övervägt detta som ett första avsnitt i stället för femte?
Utöver den större bilden tyckte jag att det övriga innehållet kändes mer relevant och att det var bra berättat.

Jag såg just på svt-play att avsnitten bara är tillgängliga online till 10 juni. Passa på att se dem om du inte gjort det än!


/Cynisk

Krig för fred I
Krig för fred II
Krig för fred III
Krig för fred IV

Reträtt eller omgruppering

Expressen skriver idag om afghanistansinsatsen och synen på en förflyttning av trupp från provinshuvudstaden Aybak i Samangan till huvudcampen Northern Lights i Mazar-e Sharif.
Försvarsmaktens officella hållning har varit att man efter överenskommit med lokala aktörer att dessa skulle ansvara för säkerheten. Afghanska talesmän hävdar att ISAF dragit sig ur av säkerhetsskäl:

"Enligt en högt uppsatt person inom den afghanska säkerhetspolisen fick de svensk-finska trupperna ett ultimatum: Lämna eller ni attackeras.
- Vi sa till soldaterna att vi kan inte längre skydda er och vädjade att de skulle lämna provinsen, säger guvernören."

Överstelöjtnant Peter Nilsson i förbandsledningen på plats redogör för sin syn på saken:

"- Nej, de har inte skrämt bort oss. Problemet var inte att försvara oss själva utan vilka de civila förlusterna riskerade att bli vid en eventuell attack, säger han."

Vad som var en omgruppering för ISAF ses som en reträtt av motståndarna.
Oavsett vilka de tyngst vägande skälen till omgrupperingen från Aybak till CNL var nyttjas den obarmhärtigt av oppositionen i Afghanistan. PRT:t måhända fattade rätt beslut, både för egen måluppfyllnad och för den allmänna säkerheten men det är motståndarna till den afghanska regeringen som framstår som segrare. De anses ha skrämt iväg den finsk-svenska truppen från Samangan. Det blir en tuff nöt för PRT:ts PSYOPS-funktion att bita i.

/Cynisk

Nya besparingar!

Försvarsmaktens kvartalsrapport är klar, utgiven och till allmän beskådning på Försvarsmaktens hemsida. Jag tänkte inte penetrera den utan bara konstatera att slutsatsen man dragit är att det saknas pengar.

FM ska spara 300 miljoner kronor innevarande år. Det får konsekvenserna att det kommer att skjutas mindre, färre och kortare övningar. Det är vi vana vid.

Vad som också verkar drabbas är den grundläggande militära utbildningen (GMU) för frivilliga soldater. Det sägs att nästa kull kommer att reduceras vilket får förödande konsekvenser för förbandens ingående i Insatsorganisationen och för FM:s trovärdighet och attraktionskraft som arbetsgivare.

Från mig på golvet kan ni få följande tips: Gör tillfälligt halt på Projekt PRIO, avvakta utrullningen av nästa fas tills ekonomin är något bättre i balans. Det är helt obegripligt att satsa mångmiljonbelopp på nya affärssystem och marknadsföring när man inte kan avlöna de man försöker rekrytera. Det är idioti!

/Cynisk

Uppdatering:
Försvarsminister Sten Tolgfors skriver idag:
"Försvarsmakten stoppar inte anställningar av soldater, så som det under dagen spekulerats kring i media, utan följer sin plan. Jag har på förmiddagen ställt frågan till Försvarsmaktens generaldirektör, Ulf Bengtsson. "


En person far med osanning!
Jag har fått tämligen precisa uppgifter om vilken del av GMU som skulle stoppas och vilket/vilka förband som skulle nekas anställa soldater. Uppgifterna kom från de som förser GD med underlag, mycket bra källor med andra ord. Vem av Tolgfors och Bengtsson som är ute och cyklar blir vi nog snart varse om. Men jag är upprörd!


I samma ämne:
Wisemans Wisdoms

Klart skepp!