Det tredje avsnittet av SVT:s afghanistanserie Krig för fred visades igår.
Avsnittet handlade till stor del om en joint-operation med ANA och ANP där en höjd med en mastinstallation skulle tas. Tagandet gick bra men när objektet skulle överlämnas till ANP hade de gått hem. Typiskt.
Så är det i mångt och mycket. Våra ansträngningar kan tyckas vara fruktlösa och vi tar gång på gång risker för att nå kortsiktiga framgångar men man får inte glömma att det är den afghanska viljan som är gränssättande. Det är ANA och ANP som är huvudspelare i detta. Vi ska vara ett stöd för dem. Vill de gå hem så kan vi ge rekommendationer och stöd men där slutar vårt mandat i princip. Visst kan vi hävda att säkerheten kräver en egen operation och ibland är det så men syftet med allt är att afghanerna själva ska kunna lösa säkerhetsproblemen.
Några vänner har kallat avsnittet för "skinntorrt" och att det inte hände något. Förvisso får man inte längre förhöjd puls av verkanseld från svensk trupp men det finns inte så många TV-avsnitt som har det på menyn.
Avsnittet visade på hur marigt det kan vara att operera med ANA, något som är det viktigaste vi gör där borta. Den svenske kameramannen höll på att bli skjuten av en KSP-skytt och man kan ju undra över vapenhantering och säkerhet överlag. Men, mina damer och herrar, där har ni framtiden för Afghanistan, själva lösningen. Genom OMLT och liknande verksamhet byggs afghansk förmåga upp. Hur svårt det är tycker jag framkom i detta avsnitt.
Det tar sig.
Krig för fred I
Krig för fred II
Det röks troligen fler cigaretter i ett avsnitt än på alla våra övningsfält på ett år! Känns som en liten retrofläkt från 70-talets övningar och befälsrum.
SvaraRadera/Anchor
Vette tusan, det fältröks fortfarande rätt rejält på både GU-förband och inom frivilligförsvaret. Kanske inte bland befälen men väl bland manskapet.
SvaraRaderaSkulle vara intressant att få veta vilka instruktioner våra "mentorer" har fått inför dessa uppdrag. Som gammal officer synes de inte fått så mycket förberedande sig till livs. Eller är det kanske just det de har. I så fall kanske det är dags att dra sig ur detta äventyr. Med min bristande kunskap om alla detaljer i det som skildras verkar våra aktiviteter inte särksilt professionella.
SvaraRaderaMen att, som i avsnitt ett, låta en gevärsskytt på dryga 3 km avstånd uppta hela dagen för en afgansk pluton med svenskt stöd förefaller inte framgångsrikt. Att dessutom öda en stor och sannolikt dyr bomb på honom förmedlad av en dyr vapenbärare är för mig en seger för gevärsskytten och hans organisation.
Intressant också att se skillnaden i översättning från svt textremsor och tolken på plats.
Old School