torsdag 27 juni 2013

Nu är det nog


Jag har fått nog. Måttet är rågat. Försvarsmakten har under det senaste decenniet kört ner sin förmåga i botten och i raset tagit med sig sin personal.

Många av mina kollegor mår dåligt, mycket dåligt. Flera av mina nära vänner får kontinuerlig hjälp från psykolog för att de ska kunna hantera sitt liv i Försvarsmakten och även jag har under perioder behövt stöd för att hantera mina stressrelaterade problem.
En delmängd av stressproblemen är orsakade av tjänstgöring i internationella insatser med mycket hög hotbild och ohälsosam arbetsbelastning. Även rena strider finns i "cv:t" för mig och några av de värst drabbade kollegorna. Att man efter jobbiga internationella insatser mår dåligt är fullt naturligt. Krig är inte något trevligt.

Vad som däremot inte är naturligt är att en stor delmängd av stressorerna är läget i Försvarsmakten på hemmaplan. Personalen dignar under en allt för stor arbetsbörda där inget stöd står att finna eftersom alla stödfunktioner är bortrationaliserade. Det är en ständig strid om tid och resurser och väldigt få i min bekantskapskrets upplever att de har möjlighet att göra ett bra jobb.
Det i kombination med en slit och släng-mentalitet i personalpolitiken gör att folk mår ännu sämre.


Att personalen mår dåligt på grund av stress är inget unikt för Försvarsmakten men få av mina civila vänner vittnar om motsvarande situation som jag upplever i Försvarsmakten.
Två kollegor som jag jobbat nära har dödats av motståndsmän i Afghanistan och ytterligare en handfull inte fullt så nära har dött i anslutning till mina tjänstgöringar utomlands. Flera har skadats för livet när de fått benen bortsprängda, förlorat hörsel, skadat rygg och nackar och på annat sätt skadats i tjänsten.

Fem kollegor har tagit livet av sig och jag vet att det finns fler som jag dock inte känner. Man ska komma ihåg att dessa personer har genomgått tester där de funnits väl lämpade för militär tjänstgöring. De har haft en hög psykisk stabilitet när de gått in i yrket men har ändå knäckts.

Livet som militär påverkar inte bara en själv utan även de anhöriga. Många förhållanden har gått i kras till förmån för den militära karriären. Orsakerna varierar men mycket tid borta från hemmet är en vanlig orsak till socialt haveri. När jobbrelaterad stress dessutom läggs på är inte förutsättningarna för en bra social tillvaro särskilt bra. Soldathemsförbundet har startat prep-kurser för att hjälpa par att hantera relationsproblem. Det är mycket bra men det är symptomatiskt för Försvarsmakten att de behövs.

Jag har tidigare skrivit om hur det är att vara förälder i Försvarsmakten och ställt mig frågan om det är värt den uppoffring som det innebär. Då var mitt svar att jag inte visste. Nu har det gått några år och inget har blivit bättre. Tvärtom har livet i försvaret blivit än sämre på nästan alla plan. Den politiska styrningen av Försvarsmakten har drivit myndigheten över ruinens brant och vi står inför en helt omöjlig uppgift. Det rör sig om arbetsmiljöproblem av stora mått. Det är ytterst få av mina kollegor som inte ser sig om efter annat jobb och vad det får för konsekvenser på sikt är ganska lätt att sia om.

De senaste årens misär har fått mig att ta beslutet att sluta som yrkesofficer. Jag har kommit fram till att det inte är värt det. Det är inte värt att slita hund, må dåligt och fördärva familjen för ett jobb i en organisation som missköts på absolut högsta nivå. Min hälsa och min familj är värd en bättre arbetssituation och bättre arbetsgivare. Det är ett svårt beslut att fatta då officer är mer än ett yrke.

Jag har fått nog. Måttet är rågat. Beslutet är fattat och jag mår bättre än på mycket länge. En återkomst är inte utesluten men då krävs krafttag på politisk nivå likväl som HKV-nivån.


/C

Ps. Ni kommer inte att slippa mig helt då jag kommer att lösa uppgift i nära samarbete med FM. Ds.

62 kommentarer:

  1. Man förstår, lycka till, take care of Your family. Stratmil

    SvaraRadera
  2. Verkar som hela samhället förfaller. Många av de problem du beskriver/beskrivit liknar skrämmande mycket situationen inom svensk sjukvård (där jag jobbar). Läkare och sjuksköterskor slits ut, strassas och tvingas sluta för att de orkar, vårdplatser dras ner, patientsäkerhet och vårdkvalité sjunker, men det struntar de styrande i. Arbetsmiljön är usel, liksom löner, och Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen står och turas om utanför landstingsledningarnas dörrar med hot om vite för att de bryter mot alla möjliga lagar och regler i bästa Don Quixote-stil. En strid mot väderkvarnar. Det börjar till och med bli vanligare och vanligare att man hör vårdpersonal drabbas av PTSD pga sin arbetssituation. Många inom vården orkar inte längre, liksom du, och kastar in handduken och söker sig antingen till Norge eller byter bransch helt. Det är för jävligt och sorgligt hur så mycket i samhället kan demonteras så fort, samtidigt som de styrande gör allt de kan för att försöka dölja allt och hålla 'fårket' lugna med sina floskler.

    Det finns en grupp på Facebook, NEJ till nedskärningar inom vården, som har funnits i drygt något år, där folk diskuterar och postar länkar till tidningsartiklar från runtom i landet som beskriver hur det ser ut inom vården. Ta dig en kik om du vill se att likheterna med Försvarets situation verkar vara väldigt likartade, på gränsen till fascinerande. Verkar nästan som förfallet är medvetet och följer något slags plan. Länk till Facebookgruppen här nedan.

    https://www.facebook.com/groups/sjukvardreform/

    Ta hand om dig, och lycka till med ditt nya liv.

    Mvh
    ifåne

    SvaraRadera
  3. Jag måste tyvärr medge att detta var ett inlägg från verkligheten med många beröringspunkter med min teater.
    Flera av mina medarbetare lider också svårt av sviter från utlandstjänstgöring och får vård för detta.
    Tre av de sjutton, i det nuvarande teaterkompaniet, kommer att lämna FM innan året är slut.
    Ytterligare några söker med ljus och lykta en väg ut ur kaoset.
    En hel del av vårt logistikstöd är på väg att rasa samman och där finns flera som slutar efter semestern. FM-log avser inte att nyanställa någon, varmed stödet förmodligen nedgår med femtio procent. Detta kommer givetvis att öka takten mot det uppenbara.
    Undertecknad och stf teaterdirektör har fått erbjudande från industrivärlden, inom och utom landet, att svara på innan årets slut.
    Ytterligare två medlemmar i teatern har fått liknande erbjudande.
    För samtliga skulle det innebära betydligt bättre arbetsmiljö och mer än dubbel lön.

    Inom min bekantskapskrets har tre lyckats ta livet av sig och fyra misslyckats under de senaste åren.
    Dessutom har två nära anhöriga till kollegor begått självmord.
    Antalet skilsmässor, direkt eller indirekt, relaterade till jobbet är många.

    Frågan är om det längre kan anses vara värt att göra alla dessa uppoffringar.
    Vad får jag tillbaka?
    Vem uppskattar det jag gör?
    Jämför man lön och förmåner, med civila tjänster, är uppskattningen på en mycket låg nivå!


    En otäckt irriterande fråga som jag inte kan komma ifrån, är om dödsspiralen vi ser inom FM är planerad och i så fall av vem. Jag tror nämligen inte att någon kan komma fram till så många huvudlösa beslut i en följd bara av misstag!

    Jag önskar dig lycka till och svaret på frågan som jag skall besvara innan årets slut lutar nog åt att vi syns därute, på andra sidan staketet.


    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  4. Mycket väl beskrivet av här och nu, dvs den riktiga verkligheten!

    ALLA på min arbetsplats håller på att se sig om efter nytt jobb, unga säväl som gamla, nytt jobb ut i det civila och bort från det militära.

    INGEN kommer att söka över till att bli reservofficer!

    Skeppet sjunker fortare och fortare...

    SvaraRadera
  5. Det här är nog tyvärr bara en början.

    Nu kommer kvasten att gå även på HKV. Detta kommer att leda till att viktiga nyckelfunktioner slås sönder. I slutändan leder detta till att kontinuiteten försvinner och hela förmågor slås ut.

    Jag kan själv konstatera som RO att min personalkategori inte är vatten värd. Piskan viner över våra böjda ryggar. Försämringar i vår redan urusla personalhantering. Nu förväntas alla RO att bli SO med omgallonering till följd.

    Vem kommer överhuvud taget att rekommendera FM som en ansvarsfull och uppskattande arbetsgivare.

    SvaraRadera
  6. Jag är "bara" Hemvärnssoldat och instruktör men det märks att många officerare mår mycket dåligt.

    Förra åtet var jag instruktör på en KFÖ där de första CBRN-moment gick helt åt helskotta. På fredagen fick jag reda på varför då ansvarige officeren fick tas in på akuten eftersom han gått i tre dagar med bröstsmärtor i vänster arm men var så envis att han inte ville erkänna det.

    Den typen av envishet är både Försvarsmaktens största styrka och värsta fiende. Att saker och ting är på väg att gå åt helvete har vi sett länge. Men det är först de senaste åren som man varit villig att erkänna det och nu även fått med högsta ledningen på tåget.

    Du är med ditt bloggande en viktig del av den här utvecklingen och jag är tacksam för det.

    SvaraRadera
  7. Frågan är redan ställd ovan!

    "En otäckt irriterande fråga som jag inte kan komma ifrån, är om dödsspiralen vi ser inom FM är planerad och i så fall av vem. Jag tror nämligen inte att någon kan komma fram till så många huvudlösa beslut i en följd bara av misstag!"

    Är det inte dags att ställa Era stål-pryttlar utanför ett större Rosa hus i stkhlm? Innan det är försent. Inte för uppvigling utan för Er/Vår rätt till svar.
    Er uppgift är att försvara landet och det måste även innebära mot landsförrädare. Och de tycks sitta i beslutande organ. Det kanske är dags för en organtransplantation om inte klara och tydliga svar finns och kan ges?
    Vems stövlar ska stå på slottsbacken? Vems skrik ska ljuda i kasernerna? Det är en moderat gissning att det inte är svenska röster.

    Vilken och vems planering har stjälpt det som någorlunda fungerade till detta helvete till arbetssituation inom samtliga delar inom samhället? Är bagladys i västerlandet en sådan våt och härlig dröm?

    Vilken främmande makt tvingar oss dit? Det går som sagt inte av misstag ta så många dåraktiga beslut av så få som drabbar så många under så kort tid. Utan ett medvetet val! Det skulle inte vara möjligt. En något moderat och kvalificerad gissning skulle vara att den kognitiva förmågan upphörde med ett val 2006.

    Vem behöver slavarna och vem håller i pengarna är nog tråden att följa?!

    En som funderar....

    Eller...

    Behöver vi verkligen ha ett försvar? Nej! Vi är ju inte i krig ;-)
    Behöver vi verkligen en sjukvård för alla? Nej! Bara för de som kan betala för sig. De andra får låta bli helt enkelt.
    Behöver vi verkligen ett fungerade samhälle? Nej! Vi får leva i "vilda västern" och försvara oss bäst vi kan. Man kan ju alltid köpa motorcykel och organisera sig.

    Darwin hade rätt. Starkast vinner! För att hjälpa varandra är att stjälpa, enligt beslutfattarnas våta drömmar om kaos, vad det tycks.

    Och nej! Är inte kommunist! Och nej! Är inte Socialdemokrat. Bara en som observerar vad som någorlunda fungerade och vad som leder utför stupet och får saker att rämna.

    SvaraRadera
  8. Tack för allt du gett Sverige och dess medborgare, du har bidragit till att vi utanför försvaret kan sova gott om natten!

    //SP

    SvaraRadera
  9. Har full förståelse för ditt privata beslut.
    ...men, börjar det inte bli dags att även fundera/blogga på att ändra på förfallet?
    Vilka förslag finns på åtgärder ? Kanske dags att städa trappan uppifrån och ner.
    Förfallet är naturligtvis inte en slump.
    Varför vänta i ett civilt jobb, vi har ett ansvar mot kommande generationer.
    De politiker eller militärer som inte har gehör för radikala förändringar måste ersättas.
    Valet 2014 kommer att bli viktigt.

    SvaraRadera
  10. Förstår ditt beslut. Förstår INTE hur skola, försvar, vård mm kunnat förfalla så pass mycket som skett. Lycka till o hoppas dock få läsa mer av dig.

    Bästa sommarhälsningar,

    Lars

    SvaraRadera
  11. Jag vill tacka dig för dina tjänster för Sverige. Du är ett äkta frontsvin, mer än de flesta. Jag förstår att du som småbarnsfar känner att du måste hoppa av karusellen. Lycka till med din nya karriär!

    Roger Klang

    SvaraRadera
  12. Ställer frågan både här och på WW:

    Är det någon som sett till någon konkret (ej .ppt alltså) åtgärd maa FM VIND?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den blir väl som all aandra enkäter vi fyllt i. Det händer inte ett dugg, bara prat.

      Civilanställd

      Radera
    2. Som ett resultat av FM VIND inom FMLOG Ledtek har chefen åkt runt och "informerat". Det var bristen på information som det var mest kritik emot - så initiativet var absolut lovvärt och absolut också konkret.
      Och visst pratade han - länge och väl. Men efteråt undrade man vad innehållet var, vad var det han sa egentligen...
      Tja, så värst mycket informerad kände man sig ändå inte. I alla fall jag misslyckades med att hitta informationsbitarna i bland alla orden.

      Radera
  13. Lycka till! Må din nya arbetsgivare sköta sig bättre än din gamla...dock är väl oddset för det bara pengarna tillbaka...

    /EXC

    SvaraRadera
  14. Bravo! Och väl talat, som alltid. Jag har reflekterat mycket kring "lojalitet" de senaste åren maa situationen i firman. Jag anser ditt fattade beslut är det "lojalaste" man kan ta och det i nuläget bästa föregångsmannaskapet.
    Hade utrymmningsvägarna varit uppmärkta och det funnits nog med livbåtar så hade fler på denhär skutan kunnat följa ditt exempel. Själv tycks jag var inlåst i mörkret på maskindäck...

    Maybe next life.

    Lev väl!

    /Kackerlackan

    SvaraRadera
  15. Kan bara instämma till 100%. Utlandstjänstgöringar är precis som du skriver stressgenererande och att må dåligt efter en jobbig sådan är fullt naturligt. Har efter hemkomst och framförallt efter återgång till det dagliga arbetet på "förbandet" mått ännu sämre efter att drabbats av "Org 13". Kan nämna att en mycket stor majoritet av cheferna, på alla nivåer i detta "förband", har inte genomfört eller har ingen som helst avsikt att någonsin genomföra utlandstjänstgöring. Förståelsen är liten och de outtalade attityderna bland de hemmavarande kollegorna är av typen "välkommen tillbaka från din semester och till verkligheten" eller "inte har vi haft någon nytta av honom". Detta tar sig konkreta uttryck i löjeväckande kommentarer, RALS-påslag samt "ny" befattning vid omorganisation.

    Kan lugnt säga att hade jag inte haft min underbara familj som stöttar så hade jag troligen ej suttit här och skrivit utan befunnit mig 2 m under markytan och detta INTE pga erfarenheterna från utlandstjänstgöringen - allt beror på hur man blir behandlad efter hemkomst. Känns bedrövligt att bli behandlad som "något som katten släpat in" och få kommentarer som "var ska vi göra av dig då" efter återkomst till "förbandet"!

    SvaraRadera
  16. Som en enkel soldat på specialistnivå med flertalet utlandsmissioner i ryggsäcken genomförda från Bosnien till Afghanistan.

    15 år av mitt liv har gått till att göra något som jag kände var meningsfullt, jag gjorde skillnad, jag fick kvitto på att jag verkligen gjorde skillnad.
    Man offrade allt för FM, flickvänner och sambos lades bara till på en lång lista då man åkte iväg utomlands. Man åkte in och ut i yxornas korridorer. Jag valde själv ett liv i uniform före familj, det var ett aktivt val från min sida och soldaterna blev ett substitut för familjen.

    Till slut gick ett ljus upp även för mig, jag kommer aldrig någonsin sätta mig i kronans kläder igen, aldrig igen.

    PTSD, vi får leva med det, minnen kan aldrig raderas från varken hjärna eller hjärta men jag är ju blott en soldat, en av många.

    Idag har jag en ny lista med i min ryggsäck som tynger mig svårt. Vänner från missionerna som inte längre finns med, den senaste begravde vi i maj månad. PTSD är skador som kanske inte visar sig när vi kom hem, kanske inte heller på många år efteråt men till slut syns de på ett högst otrevligt sätt.




    SvaraRadera
  17. "En otäckt irriterande fråga som jag inte kan komma ifrån, är om dödsspiralen vi ser inom FM är planerad och i så fall av vem."

    Stedt
    Moore
    Kihl
    Föhlstad

    Behövs fler namn eller räcker detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finansminister Borg med sina budgetramar har ett ansvar.

      Radera
  18. Välkommen i klubben, jag lämnade in för snart 4 år sedan för det civila livet, lönen är dubblerad, jag kan styra mitt arbete på ett sätt som inte gick i FM - jag och min familj mår bättre än någonsin!

    Att någon ens överväger FM eller Landstinget som arbetsgivare är mig en gåta.

    Jag önskar att det existerade en kommission som kunde ställa de ansvariga till svar och utkräva något de fick betalt för men aldrig tog: ANSVAR.

    SvaraRadera
  19. Väl skrivet!

    Jag lämnade FM för ca 1år sedan (efter x antal år som soldat, inklusive tjänstgöring i affe). Måste medge att jag under det senaste året mått betydligt bättre, både fysiskt och psykiskt.

    Lycka till i framtiden!

    SvaraRadera
  20. Trist att du lämnar, men samtidigt full förståeligt. Att strid och internationella insatser sliter är fullt naturligt. Att fredstjänsten här hemma gör det är inte så. "Bit ihop och gör ditt jobb" är något man anser att en officer ska klara av i strid, men det får inte användas för att låta de anställda drabbas av otydlig politisk styrning och svagt ledarskap.

    Lycka till i det civila livet. Gräset är inte alltid grönare här, men det finns i varje fall ekonomiska incitament att jobba effektivare.

    SvaraRadera
  21. Lycka till!

    Ljusdal 4-ever
    (du vet vem)

    SvaraRadera
  22. Jag har en god vän och kapten som en gång sade till mig: "lämna det sjunkande skeppet innan det är för sent" nu har jag dock för ett och ett halvt år sedan lämnat det regementet jag vid tidpunkten jobbade vid, för att jobba vid en flottilj istället. Jag klamrar mig kvar vid den försvarsmakt som blivit mer än ett jobb, det är ett sätt att leva, och jag har fortfarande en liten gnutta hopp kvar om att det ska bli bättre.
    / före detta livgardist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett av problemen är ju att de som står uppe på bryggan på det Titanic som FM blivit fortsätter att ropa ut att allt kommer att lösa sig i högtalarna, trots att vi på nedre däck sedan länge börjat trampa vatten för att hålla oss flytande.

      Radera
    2. Jag känner igen det, fd Livgardist. Även jag försökte klamra mig fast men det höll på att kosta mig hälsa och familj. Den livsstilen var inte sund.

      Radera
    3. jag kommer trots allt ge det ett år till, målet är att sakta men säkert börja avveckla mig själv som försvarsanställd, troligtvis genom att jobba deltid i vakten för att kunna plugga lite samtidigt. Jag och sambon kommer tyvärr lämna bägge två för att överhuvudtaget kunna skapa ett liv tillsammans... / fd livgardist

      Radera
  23. Har ni aldrig tänkt på att FÖRR, då det fanns fler anställda! Gjorde de ingenting? Gick de omkring med händerna i byxfickan? Svaret är NEJ! De utförde ett arbete och fler personer hade en normal arbetsrytm som inte går att jämföra med dagens tempo!

    SvaraRadera
  24. Beklagar att du lämnar oss. Du tillhör den lilla skaran av personer som FM har alldeles för få av och det är just därför FM inte är bättre än vad den är.

    Lycka till med nästa utmaning!

    SvaraRadera
  25. Efter ynka tre år i Försvarsmakten tröttnade jag. Efter blott värnplikt och NBG så såg jag vilken riktning det bar, befälen på NBG ville skicka ner mig till Kosovo och mina gamla befäl ville ha mig som yoff.

    Jag kunde bara föreställa mig som gravt alkoholiserad och frånskild om jag valt en karriär i FM. Så jag tackade vänligt nej.
    Nu läser jag till nationalekonom, if you can't beat them, join them.

    Jag önskar dig lycka till och önskar att fler gjorde som du.

    SvaraRadera
  26. Kan bara sälla mig till övrigas synpunkter: STORT tack för alla dina mycket läsvärda blogginlägg. Tydligen har vi ännu inte nått den absoluta botten, innan det kan börja gå uppåt igen. Bara att hoppas att FM inte behöver användas tills dess...


    SvaraRadera
  27. Den totala uppgivenhet som finns bland FM personal är nedbrytande. Allt färre ska göra allt mer samtidigt som nya strukturer och stödsystem införs före de befintliga hunnits utvärderas!
    En massa uppblåst snack om nödvändigheten av nya befälskategorier, en rekrytering som helst bedrivs av civila nyanställda medelst varsin iPad, släpande löneförhandlingar där arbetsgivare och ATO allt mer blir på kollisionskurs, materielprocessen som är helt dysfunktionell, en lednings- och sambandslösning vi fortfarande väntar på, totalt toppstyrning nu även på lokal nivå. Officerare som får lägga tid på att skapa kundvagnar (vilket j-a uttryck!) för att få fram batterier till hörselskydd och skokräm till soldaterna, nej det har gått helt över styr! Jag förstår och respekterar dig till fullo. Själv är man inte bara löntagare utan även låntagare och förälder. Den tryggheten med in insättning den 25:e varje månad är enda anledningen till att jag själv är kvar i FM. Kanske dags även för mig att våga släppa hörnflaggan?
    /Kapten i arm'en

    SvaraRadera
  28. Ni har helt fel!

    I FM årsredovisning stod för bara en tid sedan:
    "internt uppfattas Försvarsmakten som en trygg och generös arbetsgivare med ordning och reda"

    Eller menar ni allihop att detta inte skulle stämma?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där citatet är ett strategiskt mål för FM. Tyvärr är man ganska långt ifrån den verkligheten.
      I fjol genomfördes en enkät som mätte hur nöjda de anställda var. Resultaten var inte särskilt goda och därför inte heller särskilt uppseendeväckande.

      Radera
  29. Ungefär lika sant som att rekryteringen går bra och att det finns 14 sökande till varje plats...

    SvaraRadera
  30. När började problemen och vad var det som gick snett? Hur kan FM förbättras?

    Ingen vet hur ni mår? Ingen bryr sig eftersom även om allt är skit och inget fungerar i FM så märks det inte utanför. Däremot om ett mindre fel uppstår i någon av de andra myndigheterna så slår Uppdrag Granskning genast till och det blir en mediastorm. Förhållandet ger försvarsministern fritt spelrum att måla upp vilken drömbild som helst där Sverige har ett fullgott försvar, alla trivs och allt fungera utan problem; även om inget fungerar och att eldkraften i markstridskrafterna är nära noll.

    Problemet är således att personal i FM tvingas att realisera en skönmålad bild av förband och staber som inte går att realisera om inte resurserna ökas flera gånger om. Ett annat stort problem är att system avsedda för förband tagits fram av ekonomer där enda kravet varit imaginära kostnadsbesparingar och att försvarsmakten skall anpassas utefter deras system och inte tvärtom. Att experter inom militär logistik förkastar systemen tas det ingen hänsyn till. Att personal sedan mår dåligt av att de måste låtsas som om och arbeta livet ur sig för att ge sken av att utdömda system fungerar bra förvånar mig inte alls.

    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog en rätt bra beskrivning, tyvärr.

      Radera
  31. Fortfarande inte någon i vårt avlånga land som kan ge ett enda exempel på konkret åtgärd maa resultatet av FM VIND?

    SvaraRadera
  32. Valde själv att lämna min tjänst som yoff för en månad sedan efter 15år i tjänst. Det är helt enkelt inte värt det. Lycka till med ditt fortsatta liv. Det civila mörkret är inte så mörkt faktiskt.

    SvaraRadera
  33. FM Vind? Läses snabbt av någon potentat, dras snabbt igenom för menigheten på persinfon, läggs i byrålådan! Åtgärder efter redovisat utfall? Inga.

    SvaraRadera
  34. Som jag sagt till dig tidigare,

    Come to the darkside, we HAVE cookies.

    Varför slita ut sig för en arbetsgivare som uppenbarligen bara blundar för problem och märker personal som framför klagomål och åsikter?

    Nej, mörkret är inte så mörkt som många tror utanför den gröna sfären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir "the dark side" och jag kommer att fortsätta bidra till Sveriges försvarsförmåga.
      Jag utesluter inte en återkomst till FM men då måste det ske en rejäl uppryckning när det gäller många saker, bland andra numerär och personalhantering.

      Radera
  35. För mig som inte är/varit anställd inom Försvarsmakten är det svårt att förstå vad vari problemen egentligen ligger; men jag inser att det inte är bra för Sverige och vår försvarsförmåga.

    En definitionsfråga: Räknas exempelvis FMV till det civila mörkret?

    SvaraRadera
  36. Käre cyniske vän:

    Om man som du är påläst, skicklig, ställer upp för sina kamrater, och vägrar personlighetsförändras för att vara en absurd, kollapsande organisation till lags är det rätt beslut att gå en annan väg.

    Lycka till, kör hårt och välkommen ut ur den militära garderoben.

    Och tack för senast;-)

    /Morgonsur

    SvaraRadera
  37. "En otäckt irriterande fråga som jag inte kan komma ifrån, är om dödsspiralen vi ser inom FM är planerad och i så fall av vem."

    Att det finns en björn i tigerburen råder det inga tvivel om. Jag är dock inte säker på att hen själv vet om vem hens husse är. Björnen jobbar på med ett syfte så gott utan att veta att hen går någon annans ärende. Resultatet blir demoralisering av större delen av FM.

    Ett fåtal på min arbetsplats har stoppat huvudet i sanden, oftast de som kör skrivbord 0730-1630, men de flesta har tröttnat och lägger inte längre ner någon energi i det de gör. De få gånger man har tid att verkligen prata med sina kollegor slutar det alltid på ett av två sätt, antingen med avlastningssamtal eller som en tävling där man utan att ljuga berättar den ena hårresande episoden ur vår verklighet efter den andra. Om skattebetalarna fick höra skulle de gråta. Om FML hade förstått hade de avgått. Om...

    Lycka till, jag gör dig snart sällskap på "the dark side".


    /M

    SvaraRadera
  38. Länken demoralisering slutade fungera. Tror jag tappade en parentes.


    /M

    SvaraRadera
  39. Var en "fluga på väggen" i vilket fikarum som helst inom dagens FM. Är det några positiva samtal som förs? Knappast. Det är som tidigare sagts:demoraliserande. Många går till jobbet och utför sina sysslor utan större entusiasm och försöker väl skärma av sig mot allt uppifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet då hur stämningen är på min arbetsplats, av vi "gamla" soldater är det åtminstone 9 av 10 som är bittra på FM och planerar att sluta inom två år, när man blir lovade massor av saker som aldrig inträffar av den simpla anledningen att det finns kompanier på andra flottiljer som favoriseras, blir inte stämningen bra. Inte ens det som just vårat kompani är specialiserade på får vi utföra trots att vi lever upp till kraven och en bra bit över kraven dessutom. Man kan inte vara annat än bitter. Fd livgardist

      Radera
  40. Jag är tämligen nyanställd fänrik, och har efter ett år redan börjar se mig omkring efter nytt jobb utanför uniform

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag antar att du gått den nya 3 åriga FHS/OP linjen. Hur pass relevant är utbildningen på den civila arbetsmarknaden?

      Radera
  41. Ryktet säger att hela kullen av regementets nykläckta serganter från i julas söker nytt jobb... Sant? Troligtvis...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan om vilket regemente detta rör känns irrelevant eftersom det lika gärna kan stå Försvarsmaktens.

      Radera
    2. Menar du nykläckta SOs, dvs förste sergs?

      Radera
  42. Glöm inte de civila, det är ingen dans på rosor att jobba för FMLOG heller, hur mågna av dessa tror ni har roligt på jobbet?

    Det sitter i väggarna att civilanställda har sämre status än grönklädda, så om ni/vi mår dåligt - hur har DE det?

    Med tanke på alla OPS-planer och konstant uppsägningshot: inte så bra, skulle jag gissa.

    Det civila livet är bättre på många sätt, men livet i busken hade definitivt sina fördelar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De civila har det inte mycket bättre i FM nej. Huvuddel åker inte på multipla insatser och övningar och slipper på så sätt några av stressorerna. Däremot är FMLOG (där de flesta civila finns) ännu en misskött organisation.
      Jag känner flera där som inte trivs men jag har också officersvänner där med bättre villkor och arbetsförhållanden än sina motsvarigheter inom "vanliga" FM.

      Radera
  43. Lycka till! Har haft samma tankar,men kör vidare.

    Fanjunkaren

    SvaraRadera
  44. Försöker också ta mig bort från FM, är bara bitter och less på allt. Som grädde på moset så lyckades förbandet medelst förhalning få ner min lön så för att kunna leva så måste jag ha ett extra jobb på kvällar och helger för att klara mitt uppehälle.
    Att leva på en sergeants lön funkar inte när man är 40 och har fru, villa och fyra barn...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den "goda" arbetsgivaren blev den "korrekta" arbetsgivaren förra året (officiellt).
      Löneersättning och hela det träsket kan vi skriva spaltmeter om...

      Radera
  45. Det är en ödets ironi att personalpolitiken driver bort personalen från FM, samtidigt som man har gått över från värnplikt till ett försvar baserat på frivillig rekrytering. Då är det inte bara viktigt att man har en bra rekryteringsförmåga som myndighet, utan man behöver även ambassadörer ute i samhället som har en positiv bild av sin tid i FM, både under och efter tjänstgöringen.
    Jag hoppas verkligen att debatten som pågår och som började genom ÖB utspel om "enveckasförsvaret" kommer att fortsätta fram till valet och att valet leder till att en annan försvarspolitik får majoritet. Annars är det katastrof som väntar, som redan har inletts...

    SvaraRadera
  46. Det här är ingen trevlig läsning blir upprörd av era inlägg. Det finns en arbetes miljö lag som arbetsgivare ska följa. Ingen ska bli sjuk av sitt arbete. Det är dags för uppdrag granskning att syna hur FM som organisation mår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt i sak men jag tycker inte att UG är rätt granskare av verksamheten.
      Riksrevisionen har haft allvarliga synpunkter på FM men det har inte inneburit några större förbättringar. Det krävs att politikerna tar sitt ansvar och finansierar verksamheten på ett adekvat sätt.

      Radera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.