Whom shall I send, and who will go for us?

Jag spenderade nyligen ett par dagar i tjänsten tillsammans med ett antal polismän från hela Sverige. Ingen av oss kände någon av varandra innan vi träffades, och vi kunde snabbt konstatera att det var mer som förenade oss än vad det var som skilde oss åt mellan myndigheterna. Samma problem med löner, bristande ledarskap och moralpanik fanns även hos dom men även samma glöd och iver att göra ett bra jobb.
Det var dock en sak dom sa som högg tag i mig lite extra.

Poliserna hade mellan tre och trettio år i tjänst, och de första dagarna märkte jag att konstaplarna tystnade tvärt när frågan om rekrytering och värderingar hos nyanställda kom upp. De slöt sig och uppträdde lite misstänksamt och svarade bara i korta stavelser utan att säga nåt alls egentligen. Efter ett par dagar, när vi hade kommit en bit längre i FIRO-cirkeln och alla förstått att det inte var någon som skulle anmäla någon i det här sällskapet så lossnade tungornas band (så till den milda grad..)

I princip ALLA konstaplarna var rörande överens om att det hade skett något allvarligt med rekryteringen till poliskåren de senaste åren.
Kårandan som har varit en grund för trygghet inom kåren är tydligen på utdöende med kraft.
Nuförtiden är det tydligen vanligt att man som kollega anmäler varandra för tjänstefel till högre chef utan att i förväg tala med sin kollega. Dessutom är det tydligen så att man rekryterar folk som inte över huvudtaget har förmågan till våld i sig, såsom uttalade pacifister.
En polis berättade historien om när han och en nyexaminerad polisaspirant (under de första sex mån. provtjänst) fick uppgiften att gripa en psykiskt störd person som uppträdde hotfullt och störde den allmänna ordningen. När det var läge att gå fram så fick aspiranten nån form av stressreaktion och började applicera alkogel på händerna och sortera sina anteckningar istället för att hjälpa till med omhändertagandet.
Detta fick till följden att polisen, istället för ett kontrollerat tvåmannaingripande, hamnade själv med den psykiskt sjuke personen som blev våldsam och därigenom försatte den ensamme polismannen i en nödvärnssituation.
För att avbryta mannens brottsliga angrepp, återfå kontrollen och kunna handfängsla mannen var polismannen tvungen att knäa honom i magen. Väl inne på stationen blev polismannen uppkallad till sin chef, som berättade att polismannen anmälts av sin kollega för övervåld och tjänstefel.....

Denna typ av situationer bekräftades av i princip samtliga polismän.
En snabb sökning på internet visar att det finns fler exempel på poliser som anmäler poliser.

En annan standardhistoria som återberättades från alla landets hörn var den om de snälla polisaspiranterna som valde att se endast det goda i personerna de skulle hantera i tjänsten. I vissa fatala fall underskattade de avsikterna hos brottslingarna som misshandlade poliserna så grundligt att de slutade i yttre tjänst och i många fall helt inom yrket. Deras själv- och världsbild hade rämnat.
FBI gjorde en studie på Amerikanska poliser som dödats i tjänsten, och kom fram till att vissa gemensamma personlighetsdrag fanns hos många av de dödade polismännen:
-Friendly and well-liked by community and department
-Uses less force than other officers in similar situations
-Only 8% of partner officers returned fire
-Uses force only as last resort
-85% failed to fire their weapon
-Doesn’t follow all the rules, especially in regard to: - Arrests - Traffic stops
-Does not call for or wait for back up
-Tends to look for the “good” in others
-“Laid back” and “easy going”
-57% of the offenders characterized the victim officer as unprepared
-Only 15% were wearing body armor

Man skulle kunna dra slutsatsen att poliser med ovanstående personlighetsdrag utgör en riskgrupp för att utsättas för dödligt våld i tjänsten. Man skulle också kunna dra vissa paralleller mellan riskgruppen och många av egenskaperna och dragen hos de polisaspiranter som examinerats de senaste åren, om man skall tro polismännen jag träffade.

Nu är jag inte polis själv, så detta är bara andrahandsuppgifter som jag inte har kunnat bekräfta. Men om dom stämmer så är det allvarligt anser jag. Då har någon släppt in får på befattningar som bör bestridas av fårhundar, och det är farligt för alla.

Ni som är poliser, vad säger ni? Har poliserna jag pratade med rätt eller fel?
Hur ser det ut i poliskåren idag?
Hur bör det se ut?

Skickar vi rätt personer i farans väg?

/Parabellum