söndag 17 april 2011

Whom shall I send, and who will go for us?

Jag spenderade nyligen ett par dagar i tjänsten tillsammans med ett antal polismän från hela Sverige. Ingen av oss kände någon av varandra innan vi träffades, och vi kunde snabbt konstatera att det var mer som förenade oss än vad det var som skilde oss åt mellan myndigheterna. Samma problem med löner, bristande ledarskap och moralpanik fanns även hos dom men även samma glöd och iver att göra ett bra jobb.
Det var dock en sak dom sa som högg tag i mig lite extra.

Poliserna hade mellan tre och trettio år i tjänst, och de första dagarna märkte jag att konstaplarna tystnade tvärt när frågan om rekrytering och värderingar hos nyanställda kom upp. De slöt sig och uppträdde lite misstänksamt och svarade bara i korta stavelser utan att säga nåt alls egentligen. Efter ett par dagar, när vi hade kommit en bit längre i FIRO-cirkeln och alla förstått att det inte var någon som skulle anmäla någon i det här sällskapet så lossnade tungornas band (så till den milda grad..)

I princip ALLA konstaplarna var rörande överens om att det hade skett något allvarligt med rekryteringen till poliskåren de senaste åren.
Kårandan som har varit en grund för trygghet inom kåren är tydligen på utdöende med kraft.
Nuförtiden är det tydligen vanligt att man som kollega anmäler varandra för tjänstefel till högre chef utan att i förväg tala med sin kollega. Dessutom är det tydligen så att man rekryterar folk som inte över huvudtaget har förmågan till våld i sig, såsom uttalade pacifister.
En polis berättade historien om när han och en nyexaminerad polisaspirant (under de första sex mån. provtjänst) fick uppgiften att gripa en psykiskt störd person som uppträdde hotfullt och störde den allmänna ordningen. När det var läge att gå fram så fick aspiranten nån form av stressreaktion och började applicera alkogel på händerna och sortera sina anteckningar istället för att hjälpa till med omhändertagandet.
Detta fick till följden att polisen, istället för ett kontrollerat tvåmannaingripande, hamnade själv med den psykiskt sjuke personen som blev våldsam och därigenom försatte den ensamme polismannen i en nödvärnssituation.
För att avbryta mannens brottsliga angrepp, återfå kontrollen och kunna handfängsla mannen var polismannen tvungen att knäa honom i magen. Väl inne på stationen blev polismannen uppkallad till sin chef, som berättade att polismannen anmälts av sin kollega för övervåld och tjänstefel.....

Denna typ av situationer bekräftades av i princip samtliga polismän.
En snabb sökning på internet visar att det finns fler exempel på poliser som anmäler poliser.

En annan standardhistoria som återberättades från alla landets hörn var den om de snälla polisaspiranterna som valde att se endast det goda i personerna de skulle hantera i tjänsten. I vissa fatala fall underskattade de avsikterna hos brottslingarna som misshandlade poliserna så grundligt att de slutade i yttre tjänst och i många fall helt inom yrket. Deras själv- och världsbild hade rämnat.
FBI gjorde en studie på Amerikanska poliser som dödats i tjänsten, och kom fram till att vissa gemensamma personlighetsdrag fanns hos många av de dödade polismännen:
-Friendly and well-liked by community and department
-Uses less force than other officers in similar situations
-Only 8% of partner officers returned fire

-Uses force only as last resort

-85% failed to fire their weapon

-Doesn’t follow all the rules, especially in regard to: - Arrests - Traffic stops

-Does not call for or wait for back up

-Tends to look for the “good” in others

-“Laid back” and “easy going”

-57% of the offenders characterized the victim officer as unprepared

-Only 15% were wearing body armor


Man skulle kunna dra slutsatsen att poliser med ovanstående personlighetsdrag utgör en riskgrupp för att utsättas för dödligt våld i tjänsten. Man skulle också kunna dra vissa paralleller mellan riskgruppen och många av egenskaperna och dragen hos de polisaspiranter som examinerats de senaste åren, om man skall tro polismännen jag träffade.

Nu är jag inte polis själv, så detta är bara andrahandsuppgifter som jag inte har kunnat bekräfta. Men om dom stämmer så är det allvarligt anser jag. Då har någon släppt in får på befattningar som bör bestridas av fårhundar, och det är farligt för alla.

Ni som är poliser, vad säger ni? Har poliserna jag pratade med rätt eller fel?
Hur ser det ut i poliskåren idag?
Hur bör det se ut?

Skickar vi rätt personer i farans väg?

/Parabellum

13 kommentarer:

  1. Problemet ligger främst i polisutbildningen. Utbildningen tenderar att göra de sk fåren till lamm istället. Skarven mellan ubildningstiden och verkligheten verkar vara rätt så stor. Tror personligen att verkligheten rättar till de flesta nybakade aspiranter. Är man lite naiv och blåögd under utbildningen så kommer verkligheten att korrigera de flesta, några få tror jag saknar förmågan redan från början, dessa utmärker sig redan på phs.

    /Blivande konstapel

    SvaraRadera
  2. Jag själv är studerande på PHS och kan förstå resonemanget som nämns. Vid ett flertal tillfällen kolliderar den rent "polisiära" verksamheten som innefattar våldsbruk och laga befogenhet med de mjuka värdena att - just det som nämndes - "det finns något gott i alla", en kram ska utdelas istället för slag.
    Jag tror definitivt att en hel del från den kull som nu går på PHS kommer få sig en eller två tankeställare efter första (eller kanske andra?) gången de blir slagna eller spottade på och inser att det i vissa fall inte alls finns något gott. Vissa människor föraktar polismyndigheten och dess tjänstemän lika mycket som de föraktar det som soldaten står för - den allmänna säkerheten, demokratiska värderingar och våldsmonopolet.

    Det som jag tillsammans med många andra på skolan är lite nervösa för är just frågan, kan jag lita på att min blivande kollega är redo att dra sitt vapen, eller bruka sig av våld, eller kommer jag behöva ha ögon i nacken eller bli tvungen att bli anmäld på grund av kollegans ovilja att använda sig av hela spektrat av de tvångsmedel vi har.

    // Polisstudent

    SvaraRadera
  3. Hur kan det komma sig att det endast är två blivande konstaplar som uttalar sig? Finns det ingen som har något mer att säga om det här? Speak up, damnit! Är det så här illa?

    /Gass

    SvaraRadera
  4. Som vanlig dödlig civilist känns det lite oroväckande när poliser inte litar på sina kollegor om det smäller.
    Jag hoppas Myndigheten förstår att det inte är en situation som ökar/bibehåller den breda allmänhetens förtroende för polisen.
    Många svenssons med taskig självkänsla ser polisen som sin sista försvarslinje och den måste hålla mentalt i alla lägen.
    Panga upp detta på t ex newsmill och lyft upp frågan så den uppmärksammas på allvar.

    SvaraRadera
  5. Håller med!
    Släng upp det på newsmill.se. Det här är för viktigt för att det ska glida under radarn...

    /Gass

    SvaraRadera
  6. Kan man göra inlägg på newsmill anonymt?

    SvaraRadera
  7. Ja, om jag inte missminner mig har Wiseman (Wisemans Wisdoms) gjort minst ett Newsmill-inlägg.

    SvaraRadera
  8. Inlägget refuserades av Newsmills redaktör eftersom det inte var underskrivet med namn utan endast signatur..

    SvaraRadera
  9. Jag vill bara påpeka att den FBI undersökning du hänvisar till är gjord av någon utan träning i att hantera statistik, och det är högst tveksamt att några starka slutsatser kan dras från det.

    Exempel på brister är att tidpunkten för dödsfallen inte redovisas alls för 14 % incidenterna, att det inte sägs om det är absoluta tal, medelvärden eller medianer som när man anger anger ålder, längd och vikt på de inblandade, etc.

    Viktigast för ditt resonemang är dock att man inte anger om Polisen stämmer in på en, flera, eller alla "Behavioral Descriptors" (flera av dessa descriptors är för övrigt inte karaktärsdrag, utan statistik för omständigheter rådande vid tillfället och bör således placeras annorstädes). Det är en stor skillnade mellan att säga att en trevlig polis utgör en risk och att en polis som stormar in utan att vänta på hjälp utgör en riskt, men från det material vi presenteras kan vi inte avgöra om det är en skillnad mellan de båda fallen.

    I förbigående kan nämnas att de misstag som listas i slutet på undersökningen inte tycks ha något större stöde i det data som presenteras(Data säger mest saker i stil med "Är du man är du i riskzonen"). För den del inte heller med den tes du framför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här var ett jättekonstigt inlägg. Självklart har FBI:s ansvariga för undersökningen ordentlig utbildning inom statistik. Det vore väldigt konstigt om så inte var fallet. Undersökningen lägger fram mängder med beteenden som leder till att en farlig situation inträffar.

      Om åldern på polismännen redovisas som medeltal eller median spelar ingen roll. Likaså om längd är medel eller median spelar ingen roll för situationen. Likaså vikt, det har ingen som helst betydelse. Skillnaden är att medelvikten kan antas till 188 pound = 85kg. Om vikten redovisats som median kunde det funnits en spridning på rimligtvis 2kg. Alltså helt irrelevant för undersökningens resultat.

      Kortfattat är det fel att söka statistisa fel och sedan hänvisa till att undersökningens kvalitativa resultat måste vara felaktigt. Det viktiga i sambandet är beteendet och inte antal kilo eller att exakt antal levnadsår redovisas.

      Radera
  10. Det ska bli intressant att följa skottväxling kring det här ämnet i ljuset av förra veckans diskussioner om kravsänkningar. Jag får hoppas att ingen drabbas av så kallad moralpanik och börjar slänga sig med en massa elitistiskt dravel.

    :D

    SvaraRadera
  11. Trött i mössan ... och ett helt år efter, men i alla fall.

    SvaraRadera
  12. Polisen har nyligen sänkt sina antagningskrav på ett KATASTROFALT sätt. FM:s diskussion är bara en krusning på vattenytan jämfört med detta. Jag har planerat ett inlägg om detta, kommer vilken mission som helst.

    http://www.polisen.se/Vastra_Gotaland/sv/Aktuellt/Nyheter/Gemensam/jan-mars/Nya-antagningskrav-till-polisutbildningen/

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.