Det går inte att blunda!

Aftonbladets Åsa Linderborg uttrycker på AB:s kultursida sitt missnöje med hur Afghanistan-insatsen skildras och den effekt hon tror att det får på människor. Rubriken på artikeln är "Medier lockar unga till blodbadet i Afghanistan". Vad är det för blodbad hon avser? Vad tror hon egentligen om den svenska insatsen där borta?

Hon har hört några unga killar prata om att åka iväg till Afghanistan och skriver:

"Jag funderar, medan jag tjuvlyssnar, vad det är som behövs för att grabbarna ska övertygas om att deras framtidsutsikter ligger i att skjuta ihjäl afghaner.
Kanske SVT:s dokumentär Krig för fred, som ska börja sändas om några dagar."


Hon fortsätter med att döma ut SVT:s dokumentär med:

"Det är John Mork som ligger bakom serien, han som 2008 gjorde Fredssoldaterna för TV4, en propagandarulle i sex delar som kanske mer än nåt annat lockat unga svenska män att ta värvning i tron om att ett granatgevär kan sprida demokrati och jämställdhet. Jag har sett för lite för att avgöra om Krig för fred på samma sätt säljer in blodbadet, men det jag sett får mig att tro att den kan få grabbarna på tåget att lämna in sin ansökan."

Hon har alltså sett för lite av serien för att avgöra något men hon TROR att den kan få grabbarna att söka militärtjänst med möjlighet till tjänstgöring i Afghanistan.
Filmaren Mork uttryckte själv i SVT att han inte var riktigt nöjd med sitt tidigare arbete Fredsstyrkan och att han därför gjorde den här dokumentärserien för att bättre visa på hur det är. Om det är rekryteringsfrämjande eller ej är bedömt inte i Morks intresse.


I artikeln skriver hon om danska soldater och anklagar dessa för allvarliga brott:
"”Krig för fred” är inte Armadillo, den prisbelönade danska filmen som avslöjade hur danska soldater under Natobefäl avrättade obeväpnade män, kvinnor och barn."

Här är hon ute på riktigt tunn is. Utredningar har fastställt att danskarna inte begick några felaktigheter utan har handlat enligt både krigets lagar och ROE. Åsa har uppenbarligen inte kunskap i ämnet hon debatterar men det fråntar henne ändå inte ansvaret. Anklagelser av det här slaget är inte OK utan väldigt osmakliga.


I avslutningen på sin artikel visar hon på att hon inte förstått någonting om varför länder har en säkerhetsapparat, varför FN finns och hur världen fungerar på riktigt. Avslutningen vore gullig om den kom från en 10-åring men när det kommer från en journalist på en stor svensk tidning blir naiviteten nästintill ointaglig.

"Jag vill inte att pojkarna bakom mig på tåget ska komma hem i kistor.
Jag vill inte se fler ceremonier på Bromma, med flaggan på halv stång. Jag vill inte höra fler ”terroristexperter” eller läsa fler kolumnister som än en gång begråter de döda, med en försäkran till föräldrarna, att deras söner dog för en ädel sak.

Det räcker nu."

Om "Krig för fred" är rekryteringsfrämjande eller ej återstår nog att se. Enligt erfarenhet brukar skriverier om strider och incidenter öka söktrycket till internationell tjänst men eftersom de internationella insatserna nu ska bemannas av i huvudsak stående förband kommer inte själva insatserna att vara så påverkade av media. Intresserade (såsom killarna på tåget) får söka sig till Försvarsmakten för att senare eventuellt sättas in med sitt förband.


Det är tydligt att Åsa Linderborg inte tycker om att unga män är intresserade av att åka på insatser under FN-mandat. Det är tydligt att hon inte uppskattar skildringar av dessa insatser. Frågan är om hon reflekterat över vad alternativen är?

Det går inte att blunda för världens realiteter och låtsas som att allt är perfekt. Livet är farligt och det behövs säkerhetsfunktioner för ordningshållande. Ibland krävs det våldsinsats där liv spills för att hålla nere en ännu större dödssiffra. Våra förband behöver personalförsörjas och världen behöver hållas uppdaterad genom media och dokumentärer.


Jag vill inte läsa fler kolumnister som inte vet vad de talar om. Aftonbladet har även tidigare kommit med mycket oinitierat tyckande om insatsen i Afghanistan. Det vore på sin plats med en kvalitetshöjning i tyckandet och gärna med fakta som grund. Åsa och hennes kollega Helle ombeds titta på dokumentärserien och efter det är de välkomna att ställa frågor till mig om insatsen.

Det räcker nu.