Hyllningarna till ÖB är många på internet nu. Det är säkert skönt för generalen som gått in i väggen och det är fina gester från underställda och försvarsvänner.
Själv tycker jag att det är häpnadsväckande att ÖB Sverker Göranson hyllas för att ha talat klarspråk och sedan sjukskrivits. Vittnar inte det om ganska låga förväntningar på ÖB från underställda?
Bloggen har tidigare kritiserat ÖB för att han varit osynlig och tycker därför att det är bra att han äntligen trädde fram och tog bladet från munnen. Jag hoppas på en snar återkomst till verksamheten och mer utövande av chefs- och ledarskap. Jag har större förväntningar på vår Överbefälhavare. Det är mycket som är skevt och Försvarsmakten behöver sin ÖB.
/C
Ps. Jag har inget emot ÖB Göranson som person utan det är ämbetet som jag förväntar mig mer av. Ds.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaAtt hysa höga förväntningar synes rent allmänt som begränsat cyniskt.
Att hysa höga förväntningar av ett ämbete är nog att hysa förväntningar av just de individer som ikläder sig sagda ämbete. Till exempel förväntan av att om de ej kan eller ges möjlighet att uppfylla förväntningarna på sitt ämbete, så skall de avgå, så som Odenberg gjorde.
Om något blev bättre av att Tolgfors kom att bli efterträdare som försvarsminister påverkar nog inte de förväntningar enligt ovan på Odenberg som infriades. Alternativet hade ju varit att Odenberg spelat den roll som Tolgfors och nu Enström spelar.
Orignalet är alltid bättre än kopian. Ingen annan skulle kunna fylla ut manteln som Tolgfors kunde och som Enström nu växer in i. Det skulle vara Widegren, Wallmark, Forsell och ytterligare dryga hundratalet namn i så fall. De levererar nog alla precis vad den allmäna opinionen efterfrågar. Det vore förmätet att klaga på opinionssiffrorna. Marknaden har alltid rätt!
Det är intressant att du endast skriver om försvarsministerämbetet när jag skriver om ÖB. Är det så att borgerliga försvarspolitiker (med tjänstemän) ser försvarsministern som den egentliga överbefälhavaren?
RaderaJag har förväntningar på att myndighetschefen ÖB i Försvarsmakten kliver fram och aktivt leder myndigheten och dess personal i tider av kris, såsom nu. Just nu spelar det ingen roll vem det är men det behövs göras.
Enström växer inte i någon mantel, tvärtom. Och "marknaden" kan nog visa vad den vill. Jag känner inte en människa som tycker att (M) med anhang är rätt ute när det gäller försvaret, inte ens aktiva borgerliga politiker i min bekantskapskrets.
Gustav Wasa sa...
RaderaOdenberg är ett exempel på att när instrumentet "Voice" inte räcker, så återstår bara "Exit". Några alternativ gives icke.
Vad Sverker Göransson gjort om än måhända mer eller mindre ofrivilligt är ett försök till "Time-Out". Han uppges ha diagnosen "arbetsutmattning" och det handlar om ett somatiskt sjukdomstillstånd eftersom det är "kroppen som sagt ifrån".
Det kan självfallet vara en ren tillfällighet att åklagarens misstankar om brott mot försvarssekretessen upplöses i intet i stort sett samtidigt som sjukskrivningen förlängs med en ordentligt mycket längre period än den ursprungliga sjukskrivningen.
Vi får väl se om den vikarierande Överbefälhavaren tar vid där den ordinarie Överbefälhavaren lämnade genomförandet av uppgiften försvarsupplysning till bredast möjliga krets av svenska medborgare. Eller om det nu blir mer av tyst diplomati från Lidingövägen 24?
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper
T. S. Eliot
Förstår ej varför Odenberg förefaller att ha blivit en sådan myt. Inom all annan verksamhet har men respekt för de som tar ansvar, anammar ledartröjan och leder en organisations svåra utvecklingsprocesser mot framtiden.
RaderaAtt kasta in handduken och att bli en självutnämnd martyr ger inte många poäng någon annanstans.
Gustav Wasa sa...
RaderaEnklare somatiska utmattningar som stressfraktur och benhinneinflamation innebär ofta årslånga behandlingstider.
Sannolikheten för att vår önskan om ordinarie Överbefälhavares snara tillfrisknande går i uppfyllelse ökar ju lindrigare han är skadad. Allmänheten har bibringats uppfattningen att ordinarie Överbefälhavare snart är tillbaka och åter kan leda "Framåt-framåt-framåt!"
Utfall mäts ofta mot förväntan.
Det kanske är just för att Odenberg uppträdde som man förväntar sig att en etnisk välsituerad svensk mitt-i-livet och från Östermalm ska agera som man känner sig bekväm med hur han skällde ut sin chef och smällde igen dörren efter sig.
Sättet på vilket Odenberg avgick sköt upp nedmonteringen av försvaret en kortare tid. Det var vad så mycket "bang" istället för "whimper" ledde till.
Analys bör vara deskriptiv och inte normativ.
Kan det kanske vara så att vi är så svältfödda på ledarskap och chefsskap från FM högre ledning att vi blir lyriska när någon tar bladet från munnen och säger som det är, det som alla (utanför riksdagen) redan visste? Oavsett vilket får ÖB min röst i nästa val. /C
SvaraRaderaRätt så, Commander. Då har han två röster nu.
RaderaÖB har under lång tid varit klämd mellan sköldarna och jag tror att han är en hedervärd person som tackat ja till ett jobb där egen övertygelse lätt kommer i konflikt med vad befattningen kräver. Hur skulle det sett ut om han inte följt de styrningar eller brist på styrningar som politikerna stått för? Den typen av motsättningar kan göra vem som helst sjuk till kropp och själ.
I Sverige är vi så otroligt måna om att uppnå konsensus att vi ofta glömmer bort vad slutmålet var. Resultatet blir därefter, dvs i bästa fall en halvmesyr. Jag tror att det ibland behövs att dom allra högsta cheferna offentligt säger ifrån, som Odenberg gjorde. Det "tar". Jag är helt övertygad om att ifall ÖB gick ut ännu hårdare, skulle detta resultera i att Svensson börjar engagera sig i Sveriges försvar. Då hakar massmedierna på, och till sist är det väl bara V och Mp som inte kan acceptera ett återtagande av vår försvarsförmoga.
SvaraRadera@Corse 23.14
SvaraRaderaFör att framgångsrikt manövrera sig fram i komplicerade organisationer måste man känna till hur organisationen fungerar i det offentliga samt även det dolda.
Min bedömning är att du uppger en from förhoppning på gränsen till önsketänkande. Tyvärr så är det inte så som politiken och relationen till myndigheter fungerar. En klar politisk majoritet önskar en fortsättning av inslagen väg mot återtagande av försvarsförmågan. Jag misstänker att du pratar om höjda anslag. Därtill så har vår försvarsförmåga ökat betydligt efter att ha deltagit i ett krig i över 10 år och därutöver en Libyen insats.
"Därtill så har vår försvarsförmåga ökat betydligt efter att ha deltagit i ett krig i över 10 år och därutöver en Libyen insats."
SvaraRaderaAtt jaga beväpnade bönder i grupp ökar inte förmågan att försvara landet mot en tekniskt kvalificerad angripare. Snarare tvärtom.
Vi måste ju kunna se saker ur många perspektiv. Nu har vi förhoppningsvis lärdomar om ledarskap på lägre nivå i stressade situationer. Nu kan vi ta in föreläsare till våra kadetter som varit med om strid, stress och dödsfall istället för någon gammal skytteplutonchef som fått en av gruppcheferna överbackade av en PBV på ett snöigt skjutfält.
RaderaMen att leda sammansatta förband över Sverige har vi inte övat på. Vi har under den här perioden glömt allt vad nationell flygvapenförsvarsplanering innebär. Har vi fortsatt att göra det vi gjorde 1998 fast i mindre skala samtidigt som vi började göra ISAF, m.fl. så skulle vår förmåga öka men nu vette f*n.
J.K Nilsson
@J.K Nilsson
SvaraRaderaHelt rätt,,,,det finns många svenska officerare som har haft möjlighet att genomföra planering och genomförande av verksamhet som i många fall överstiger de förmågor vi har och delvis även har haft inom FM. ,,,,blir matt när jag ser texten om att jaga bönder,,,,enda trösten är väl att alla som har deltagit i kriget förstår att individen i fråga ej har särskilt stor insikt ,,,
Upplys mig då om hur Afghanistan-doktrinen lyft vår förmåga att försvara Sverige.
Radera/FS18 & 22
Några exempel inom armén:
SvaraRadera- Vår förmåga till mörkerstrid har avsevärt förstärkts.
- Vår förmåga att från marken samordna mark och luftstridskrafter.
- Vår förmåga till underrättelseinhämtning och -bearbetning.
- Vår förmåga att leda större förband (bland högre chefer och stabsofficerare).
- Vårt ledarskap bland officerare.
- Högre andel av insatsorganisationens fordon som blivit bepansrade.
Sedan finns det givetvis ett flertal områden som blivit lidande, inte för att vi varit i Afghanistan, utan snarare för att vi inte övat försvar av Sverige hemma.
I grunden handlar det dock om att förstå vad som är vår uppgift just nu. Jag uppfattar fortfarande inte att det finns något politiskt beslut som säger att vi ska koncentrera oss på att öva försvar av Sverige (undantag för försvarsplaneringsbeslutet, som just bara är ett planeringsdokument). Det som fortsatt gäller är att försvaret av Sverige bygger på våra goda internationella relationer som uppnås genom våra internationella insatser. Förvisso har man inom Fösvarsmakten ändrat fokus något senaste året men utan att den politiska ledningen gett sitt samtycke. Pendeln slog tillbaka för hårt och kommer sannolikt åter korrigeras av politikerna. Diskussionen om anslagsökningar är ett tydligt exempel på att den politiska inriktningen fortsatt gäller och kan tolkas som en direkt korrigering av Försvarsmakten nya ambitioner att åter satsa på att öva försvar av Sverige.
FSx3