Igår kväll fattade FN beslut om att intervenera i oroligheterna i Libyen.
FN-resolution 1973 innebär att:
”medlemsstaterna får tillstånd att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda civila och områden där civila bor och som står under attack i Libyen, inkluderande Benghazi, men utan att ockupera libyskt territorium.”
Det är mycket bra att FN markerar sitt missnöje med utvecklingen i Libyen. Förvånande nog motsatte sig inte Ryssland och Kina utan de lade ner sina röster, vilket som ska ses som en ganska klar markering.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av detta. Jag är lite kluven till effekten av resolutionen och den kommande interventionen. För att kunna skydda civila och områden där civila bor krävs någon form av markoperativ kontroll. Ett steg mot sådan kontroll är luftherravälde för med fientligt stridsflyg i luften vill ingen sätta in marktrupp. Nästa steg utgörs normalt av marktrupp och kontrollzoner för att skydda civila. Nu är det uteslutet, åtminstone med den liggande resolutionen. Kanske kan den utökas med ytterligare resolutioner som möjliggör marktrupp?
Nu får FN hålla sig till att upprätta No fly zone (NFZ), att attackera Khaddafis trupper från luften och upprätta embargon och dylika åtgärder för att sätta press på Khaddafi. Det vore bra om det räckte, det är ju inget självändamål att intervenera med trupp.
Sverige har i detta nu uttryckt att inte skicka något bidrag. Det är synd för både Flygvapnet och på sikt Flottan skulle kunna göra stor nytta. Jag håller med Wiseman om att EAW borde erbjudas insatsen.
Chefsingenjören
Chefsingenjören igen
Wisemans Wisdoms