Gästinlägg: Stridsväst och respekt

Svensk trupp på patrull i det oroliga området West of MES. I patrullen skönjas en soldat med Stridsväst 2000, övriga bär alternativa västar som bättre passar för ändamålet.
Bild: FS19.se


Den personliga utrustningen utgör grunden i soldatens behovsstruktur. För att soldaten ska kunna känna trygghet och förtroende för organisationen och på så sätt vara beredd att ta risker för den, krävs det att de grundläggande behoven är tillgodosedda. Som debatten den senaste tiden påvisat finns det brister i det avseendet inom Försvarsmakten.

Gästinlägget handlar om innebörden av stridsvästproblematiken som enklast kan förklaras med: Soldaten tycker att den tilldelade stridsvästen inte duger utan väljer att för egna medel köpa andra modernare. Detta är stick i stäv med Försvarsmaktens interna regler vilket har fått bland andra Arméinspektören att gå i taket. Försvarsmaktens interna regler bryter man inte mot så lättvindigt, inte ens om livet står på spel.

I texten står det om den nuvarande insatsen i Afghanistan FS19. Chefen för styrkan upptäckte hur det egentligen stod till och begärde att få skaffa en stridsväst som soldaterna anser duga. Högkvarteret tillät inte det. I en order i ärendet avslås Överstens begäran, helt utan motivering.

/C
---------------------------------------------------------------



Hur mycket är soldaterna värda EGENTLIGEN?

Jag har med stigande intresse följt den senaste debatten kring egna stridsvästars vara eller icke vara på bloggar, i nyheter och internetforum.

Det verkar föreligga en konflikt mellan vad soldater i skarp tjänst anser är lämplig utrustning att bära i stridssituationer och vad FM funktionsföreträdare och säkerhetsinspektion anser är lämplig utrustning.


Ett nytt kombinerat stridsväst/kroppsskyddssystem (PBSUS) var planerat att anskaffas till 2011 (2008 urpsrungligen), men pga att tillverkaren fuskat med testprotokoll i anbuds och anskaffningsprocess så ogiltigförklarades upphandlingen efter överklaganden från konkurrenterna.
Vad detta säger om FMV och dess förmåga att effektivt anskaffa lämplig materiel i rätt tid till FM:s slutanvändare behöver kanske inte utvecklas i detta inlägg, mer än att man kanske kan säga att den är självmarkerande.
I brist på vad slutanvändarna anser vara lämplig utrustning så har man i många fall antingen ur egen ficka anskaffat egen materiel eller kraftfullt modifierat Försvarsmaktens utrustning.


Vad kan man då säga om stridsväst 2000?
Har soldaterna fel? Är den fullt tillräcklig för uppgiften? Vill dom bara se balla ut?

En rent objektiv titt på stridsvästen och dess bakgrund visar att den togs fram i slutet av 1990-talet, för dom behov som då fanns och förutsågs.
Soldaten som den togs fram för var en avsutten standard-SoldF 2001-infanterist med AK 5, fyra magasin, ett pansarskott och en handgranat. Vårdsats, en vattenflaska och stridspackning på ryggen.

Dock visade det sig ganska snabbt att stridsvästen, en kompromiss i sig, inte passade för alla i det nationella försvaret. Specialförbanden förefaller aldrig ha använt den. Inte heller FJS, som använt sin egenutvecklade stridsväst på sina värnpliktiga soldater. Ing2 har använt stridsvästar från Snigel design på viss personal och som sagt även personal i utlandsstyrkan förefaller vilja välja annan utrustning.



En titt på stridsväst 2000 kopplat just till Afghanistan:
-Den är grön, eftersom det är den färgen som generellt är lämpligast för insatser i Svensk terräng.
Detta gör dock att den syns synnerligen väl i den Afghanska öknen. Syftet med maskering och signaturanpassning är att minska risken för upptäckt och identifiering, och då förefaller det märkligt för åtminstone mig att man lägger ner pengar och energi på att ta fram ökenfärgade långkalsonger till soldaterna, men att man fortfarande hävdar att en grön stridsväst är lämpligast.

-Den har inte något av dom universella fästsystemen för fickor och utrustning (MOLLE/PALS) som annars är standard på huvuddelen av den moderna stridsutrustning som produceras nuförtiden. Det gör att den inte är kompatibel med fickor off-the-shelf, vilket innebär att man till hög kostnad måste utveckla nya fickor för nya materielsystem som tillförs efterhand. Ett exempel är interngruppradiosystemet, där radio 1 har fått en speciell ficka, medan radio 2 fortfarande levereras till soldaten utan ficka. Till och med pannlampan har fått en egenutvecklad dedikerad ficka. Till vilken kostnad och effekt?

-Den är öppen framtill, eftersom soldaten år 2000 skulle kunna komma åt dragkedjan på sin fältuniform 90, och dessutom stoppa in sina tomma magasin innanför den halvöppna fältjackan. Det gör att fickor och buren utrustning måste placeras lågt på höfterna hela vägen runt midjan. Det finns ingen plats på bröstkorgen och mitt fram på bältet, eftersom fästremmarna sitter där. Detta är ett problem i trånga fordon, där man helt enkelt inte KAN bära utrustning bakom höftbenen på ett bra sätt. Man måste kunna bära utrustning även på framsidan av kroppen, annars blir utrustningen helt enkelt för skrymmande.

-Den har för få fickor och förvaringsmöjligheter. Soldaten i Afghanistan bär med sig väldigt mycket mer än SoldF 2001-soldaten.
6-8 magasin till AK5C, två magasin till pistol 88, ett antal handgranater och rökgranater, ett antal sambandssystem, bildförstärkare och andra mörkerhjälpmedel, sjukvårdsutrustning, lighsticks, personlig undsättningsutrustning, kartor, GPS, IR-närlys, signalpistol med ammunition osv osv.
Fickor och utrymme räcker helt enkelt inte till för att kunna transportera all materiel som föreskrivs i stående ordrar.

-Den har inga dedikerade handgranatsfickor. Det gör att handgranaterna måste förvaras i för ändamålet undermåliga flerbruksfickor. Eftersom konsekvensen av olyckan på Utö i somras, där en rökhandgranat detonerade i en flerbruksficka, blev att endast EN handgranat får förvararas i en i ÖVRIGT TOM ficka så måste man alltså avsätta tre stycken flerbruksficka liten för att kunna medföra tre stycken handgranater i sin burna utrustning. Det utgör ca 15x30 cm yta som upptas, eller ungefär nio magasin till AK5C.

-Den är bylsig, och utrustningens vikt bärs långt ut från kroppscentrum. Det gör att belastning på ryggmuskulatur och diskar ökar markant jämfört med andra bärsystem som placerar utrustningens vikt närmre kroppen. Belastningsskador har redan uppstått på yrkessoldater som bär samma utrustning dag ut och dag in i flera år.


När jag ser det hela ur soldaternas synvinkel så är det åtminstone för mig svårt att säga att dom har fel när dom säger att dom inte är nöjda med Stridsväst 2000 i Afghanistan. Jag måste ge dom rätt i många av fallen.


Säkerhetsinspektionens perspektiv?
Om man då ser detta ur säkerhetsinspektörens synvinkel så förefaller det vanligaste argumentet för att INTE använda egen utrustning vara att systemsäkerhetsansvaret inte tillåter användandet av egen utrustning.
Däremot förefaller systemsäkerheten tillåta att soldaterna modifierar sina M-nummermärkta stridsvästar bortom igenkännelse i många fall. Den intresserade kan snabbt hitta ett otal olika typer av konfigurationer på Stridsväst 2000, som hålls ihop med buntband, remmar, eltejp och ståltråd.
Dessutom använder väldigt många i FM annan materiel än kronmärkt och föreskriven när det gäller exempelvis idrottsutrustning, kängor, underkläder och synkorrektion.


Varför är det enligt säkerhetsinspektionen OK att använda andra underkläder än reglementerade? Varför är det OK att använda andra glasögon än Försvarsmaktens reglementerade?


Om det INTE är OK att göra detta, varför läggs det då inte lika mycket energi på att bekämpa användandet av dessa otillåtna materielsystem som det läggs på att bekämpa användandet av egna stridsvästar? Fler människor borde ju rimligtvis bryta mot bestämmelserna i dessa två exempel dagligen än vad folk bryter mot stridsvästbestämmelser?


Bristande argument
Om jag ser detta från perspektivet Markstridsskolans utvecklingsenhet för personlig utrustning, så är vanliga argument därifrån att man dels inte kan accelerera en inköpsprocess av nya västar eftersom man har att följa LOU.
Dessutom så förefaller det vara så att man från det hållet inte har något som helst förtroende för vare sig professionella soldaters eller deras chefers omdöme. En av anledningarna till att man från detta håll inte vill köpa in en väst av typen ”Chestrig” är att då kan soldaterna lockas att ta ut traumaplattorna ur sina kroppsskydd 94 och stoppa ner dom direkt i stridsvästen istället. Eftersom plattorna man har köpt in inte kan fungera tillräckligt bra utan ett skyddande aramidlager bakom sig, som fördelar chockvåg samt fångar upp splitter, så skulle det vara livsfarligt att göra så.
Att modifiera sin skyddsutrustning är såklart inget som en vettig soldat hade fått för sig, och skulle det nu ändå vara så att någon är så dum, så borde väl rimligen ansvaret falla på soldatens närmaste chef.
Det är inget annat än en förolämpning av yrkessoldaternas intelligens och deras chefers ledarskap att resonera på det sätt som funktionsföreträdarna verkar göra.


Vad gäller LOU så är jag för dåligt insatt för att kunna ha en underbyggd synpunkt, men rent allmänt så kan man kanske ifrågasätta hur benägna just MSS utvecklingsenhet är att snabbanskaffa ett materielsystem som inte har genomgått deras långdragna försöksprocess.
Att förorda snabbanskaffning av ett utrustningssystem utan att det först har stötts och blötts i deras korridorer skulle innebära att dom och deras funktion inte längre är oumbärliga i FM. Dessutom är det ju samma sektion som en gång i tiden tog fram stridsväst 2000, och att då nu säga att den inte räcker till är ju att inkompentförklara sig själv.
Ingen funktion eller enhet i dagens FM vill ju framstå som onödig och inkompetent av självklara skäl.



Stridsvästen i media
När jag tittar på rapporteringen från Afghanistan på Försvarsmaktens egen hemsida, så kan jag konstatera att sedan Augusti 2010 (så långt bak det går att hitta inlägg utan att titta i nyhetsarkivet), så har det knappt funnits EN ENDA bild på en soldat i stridsutrustning. Den 8 november finns en bild med på Per Larsson, som enligt bilden är Stf C NSE. Man kan precis ana att han bär en stridsväst 2000, men annars är det oerhört sparsamt med bilder på skyttesoldater i full utrustning.
Min teori är att detta beror på att soldaterna inte bär den reglementerade utrustning som FM föreskriver, utan egen inköpt utrustning och egna stridsvästar, och att FM inte vill visa att detta förekommer.
Denna teori stärks om man tar en titt på förbandet FS19:s egna blogg, där den absoluta majoriteten av skyttesoldaterna på bilderna bär annan utrustning än Försvarsmaktens.

Är det så att FM inte vill visa bilder på soldaterna i Afghanistan när dom bär icke reglementerad utrustning?
Om det är så; varför?
Skäms man för sina soldater? Gör dom ett dåligt arbete? Är dom ett dåligt föredöme för övriga soldater i Försvarsmakten?


Min egen uppfattning av vad jag sett av FS 19:s arbete hittills är att dom absolut inte har något att skämmas över. Dom har gjort ett solitt arbete, dom har varit professionella och inte vikt undan för motståndaren. Dom har tagit striden till fienden och dom har utan tvekan flyttat fram Sveriges positioner i ansvarsområdet.
Dessutom har dom ett antal gånger betalat det yttersta priset. Förbandet kommer hem med förluster i form av både stupade och skadade.


Högkvarterets åtgärder
Ändå skall HKV ha personal på plats under rotation för att ”leda” rotationen, vilket enligt uppgift kommer att innebära att man kommer att visitera personliga packningar och utrustningskollin för att säkerställa att ingen oreglementerad materiel vare sig medförs till Afghanistan av den avlösande kontingenten FS 20 eller att sådan materiel överlämnas eller säljs av hemroterande kontingent.
Legaliteten i att beslagta soldaters privat inköpta tillhörigheter kanske skall diskuteras i särskild ordning. Var går gränsen för egenmäktigt förfarande och stöld? Kan en soldat åberopa nödvärn och avbryta omhändertagandet (stölden?) av hans privata ägodelar? Många intressanta juridiska situationer kan komma att uppstå.


Varför respekterar inte FM dessa soldater bättre?
Varför förolämpar man deras intelligens och deras chefers ledarskap?
Varför publicerar man inte bilder på deras arbete på sin hemsida?
Varför tar man inte soldaternas erfarenheter och tankar på större allvar?

Varför förstår inte FM hur viktig denna fråga är för de soldater som dagligen utför det farliga arbetet?


/ Officer i uppgivenhetens öken