2013, året då...

För mig var 2013 året då:

-Statens viktigaste uppgift, att skydda medborgarna, definierades som ett särintresse av regeringen.

-Konsekvenserna av de senaste decenniernas vanskötsel av försvaret kom upp i dagsljus. ÖB la korten på bordet och berättade att Försvarsmakten kan försvara Sverige i max en vecka OM medel tillförs. Det har inte skett.

-En kurskamrat och ytterligare en missions-kollega valde att ta sina liv. Hemskt. Jag kan förstå vägen dit, även om jag inte samtycker till beslutet. Det militära livet kan vara tufft och det är tämligen många som stundtals mår dåligt. Jag lider med de anhöriga.

-Den ryska kapacitetsuppbyggnaden och nygamla modus tydliggjordes under bland annat påsken då ryskt flyg övade mot Sverige.

-Omvärlden tittade på inbördeskriget i Syrien utan att intervenera.

-Sveriges deltagande i internationella insatser var som vanligt spretigt. Armén med understöd av amfibiekåren reducerade i Afghanistan, flygvapnet avslutade den 13 år långa markinsatsen i Kosovo och flottan genomförde ännu en insats i Adenviken. Alla fick vara med.

-Bloggen nedprioriterades till förmån för jobb, familj och Twitter.

-Övningar och uppgifter för förbanden ströks av ekonomiska skäl.

-Personal, framförallt civil, sades upp i FM-org 13. Konsekvensen av det är ännu mindre stöd för förbandsproduktion. Stödet är nu under minimi-nivå och produktionen haltar betänkligt.

-Media sjönk ännu djupare i sensationsjournalistiken och torgförde anklagelser mot bland andra FRA för brott. Några undantag i journalistkåren vill jag uppmärksamma: Terese Cristiansson, CB Perlenberg och Mikael Holmqvist. Dessa är hedervärda företrädare för journalistkåren.

-Wiseman röjdes av Ofog (som en maktdemonstration) och jag samt några andra bloggare/twittrare valde att lätta på anonymiteten som stöd till Wiseman. Ofogs metoder ger jag inte mycket för.

-De första Regements-/Flottiljförvaltarna utnämndes. Specialistofficerarnas varande går sakta framåt. Arbetsuppgifter och befattningar fylls med rätt kompetens men oron är stor i specialistofficersleden.

-Jag sa upp mig som yrkesofficer, ett beslut jag hittills inte ångrat en dag. Det var många turer som ledde fram till att jag slutligen accepterade ett bud från ett civilt företag. Tjänstledighet för prov av annan anställning godkändes inte av organisationsenheten så jag fick drastiskt säga upp mig. Det känns som ett bra beslut och jag får kanske anledning att skriva ett inlägg om hur det var att hänga av sig uniformen.


Sammantaget var 2013 ännu ett turbulent år som för mig fick ett mycket gott slut. Jag önskar forna kollegor att 2014 blir bättre än prognosen anger.

/C

God jul

Cynismer önskar alla en god jul och ett gott nytt år.

En särskild tanke till alla ni som inte kan vara hemma och fira med era nära och kära och givetvis era anhöriga.

Så här i jultider kan bagaget och frånvaron vara särskilt tungt. Jag tipsar därför om Fredsbaskrarnas kamratstödjare och Invidzonens anhörigstöd.

/C

Wiseman på riktigt

Wiseman's wisdoms har varit den ledande bloggen när det gäller försvarspolitik de senaste åren. Bloggen har varit obligatorisk läsning för i princip alla med intresse av Sveriges försvar och jag har sett att läsarna har funnits i vida kretsar. Jag har sett Wiseman's alster i allsköns miljöer, allt från utskrifter i Högkvarterets fikarum till bokmärken på datorer i industrin.

Bloggens storhet är dess saklighet och Wiseman's kunnande. Understundom har kommentarerna varit många och berikande men inläggen har själva varit bärande. Flera prominenta statsfunktionärer har skrivit gästinlägg på bloggen och har därigenom höjt statusen på den.

Det har frekvent framförts kritik mot att bloggen skrivits under pseudonym och att det skulle sänka trovärdigheten, något som jag vänt mig mot. Jag menar att budskapen har tagits emot bättre än om Wiseman hade skrivit under eget namn.

Wiseman var löjtnant när han började skriva och en löjtnant kan avfärdas tämligen enkelt med: "En löjtnant är säkert bra på sitt men ser inte helheten...". Den attityden har jag upplevt tämligen ofta. Wiseman's inlägg har varit så initierade och bra att bedömare har trott att han varit hög officer med central placering.

Nu har Wiseman "outats" och hans identitet känd. Det var väntat att det skulle ske förr eller senare och det kanske blir något bra av det. Carl (som han ju heter) har nu avancerat i det militära systemet och har nu nått en militär position och grad som motsvarar hans nivå på debattartiklar varvid anonymiteten inte är ett måste för att bibehålla genomslagskraft. Hans mångåriga värv inom försvarsbloggandet och påverkan på försvarsdebatten går inte att bortse ifrån.


Jag hoppas att Wiseman fortsätter sitt bloggande och att han fortsätter debattera via etablerade media. Han är viktig för försvarsdebatten, viktigare än de flesta andra.


Ett budskap till försvarsinstitutioner såsom KKRVA och Högkvarteret: Ge Major Carl Bergqvist en hög utmärkelse för sitt arbete med att belysa försvaret och försvarspolitiken. Han, om någon, har "gjort skillnad".


/C

Ps. Jag också nämna Wiseman's kollegor och närmaste chefer som har varit införstådda men som värnat om hans identitet och integritet. Ds.