onsdag 5 september 2012

Lämplighetsbedömning

I dagarna har det på Twitter rasat en debatt om den lämplighetsbedömning som görs på sökanden till officersutbildningarna. Jag utlovade ett inlägg i ärendet men väljer den lates väg, att länka till ett inlägg jag redan skrivit i ämnet: Olämplig lämplighetsbedömning.

Det är en helt absurd idé att Försvarsmakten på uppdrag av Försvarshögskolan ska tvingas utbilda elever som inte kan anställas efter utbildning. Vissa sökanden är så olämpliga att det inte går att genomföra utbildningen överhuvudtaget. Man får inte ge ansvar till olämpliga individer och heller inte riskera säkerheten med hänvisning till något lucia-tåg.

Exempel:
Person X är högerextremist och eftersom han har tagit del av underkännandet av FHS antagningsmetoder kan han vara helt öppen med det. Under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) ska kadetterna genomföra skjutledarutbildning där de som examination ska leda skarpskjutning. VHS anser att extremisten ska beredas möjlighet men är det verkligen Sveriges vilja? Man kan också fråga sig om FM verkligen får utbilda denne och sätta vapen i händerna på honom?
Den persontypen kan i många fall upptäckas redan under lämplighetsbedömningen och kan där sållas bort.


Akademisering av officersutbildningen är inte i sig det som föranlett eländet men att FM och FHS fullständigt böjer sig för VHS är vansinne, inget annat än vansinne.
Inget system är 100%-igt men jag påstår att rekryteringsprocessen med lämplighetsbedömning där tester och intervjuer görs av utbildad personal är en förutsättning för en sund personalförsörjning. Skolan och utbildningen ska leda till personalförsörjning av Försvarsmakten, punkt.

14 kommentarer:

  1. Den där akademiseringen är ett riktigt skämt. Det har jag hävdat sedan den började diskuteras i mitten av 90-talet då jag själv var elev på chefsprogrammet. FM behöver förstås akademiskt skolad personal i viss utsträckning, men se då till att de får gå på ett riktigt universitet och läsa riktiga ämnen och kurser istället för den misslyckade kvasilösning som FHS och FM krystat fram. Den saknar fullständigt trovärdighet.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår inte vad akademisering har med lämplighetsbedömning att göra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske kan komma med ett inlägg om hur du resonerar?

      Radera
    2. Akademisering av officersutbildningen (eller lärarutbildningen som min fru går för den delen) handlar om att bedriva en utbildning på ett visst sätt. I svenskt högskoleväsende handlar det om att etablera ett vetenskapligt förhållningssätt (att få det att likna forskning) och att inrätta en progression med tre terminer i ett huvudämne. För hustrun innebär det att hon läser Pedagoik I, II, och III där den sista kursen avslutas med en C-uppsats, vilken visar att hon har tagit till sig det vetenskapliga förhållningssättet. För en officer motsvaras det av att läsa Krigsvetenskap I, II och III och runda av med en C-uppsats i ämnet.

      Det här fungerar utmärkt i de ämnen som jag har läst, statsvetenskap och fred- och konfliktforskning. Det fungerar i allmänhet utmärkt för den typen av elever som läser sådana ämnen då de flesta fortsätter mot forskarnivån eller tar arbeten som analytiker eller liknande.

      Problemet i den HÄR diskussionen tror jag handlar om huruvida akademiseringen fungerar för yrken av mer praktisk natur, såsom officer, polis, eller lärare. Förespråkarna, vilka utgörs av en del akademiker och en liten klick officerare på FHS (tror jag), menar att det skänker någon form av intellektuell spänst och tänkarförmåga. Så kanske det är, vad vet jag. Motståndarna menar att "teorier" inte är viktiga för praktiska yrken och att officersyrket mer handlar om annat än kritiskt tänkande. Kanske det. Som både officer och akademiker skulle jag säga att båda ståndpunkterna är relevanta: Ja, kriget har en sådan karaktär att kritiskt tänkande inte är det centrala i officers- och soldatrollen/professionen, men för vissa officerare och soldater är ett analytiskt reflekterande och kritiskt tänkande synnerligen viktigt, även ute i insatsområdet.

      Men låt mig trots det säga att jag INTE är en förespråkare av akademisering av officersutbildningen. Anledningen är att jag inte har sett några övertygande argument för den saken. Tvärtom måste jag nog säga att frågan om akademisering idag sliter sönder den sammansatta kår som utbildar officerare, och att det därför vore bättre för utbildning och profession om man av-akademiserade officersutbildningen.

      Frågan om lämplighetsbedömning handlar, vad jag förstår, om urval av elever. Det är något helt annat än utbildnignens form och har därför ingenting med akademisering att göra.

      Trots det slängs ordet akademisering in i både inlägget och en av kommentarerna, och jag kan inte tolka det retoriska greppet på annat sätt än att ett underliggande ogillande av akademisering, hur den nu än förstås, gör att man låter begreppet utgöra slagträ i en debatt om någonting annat men tillräckligt närliggande.

      Jag tycker att det är ett undermåligt sätt att argumentera på, och jag skulle vilja ge följande förslag:
      1. Fortsätt att diskutera och kritisera frågan om lämplighetsbedömningar, men utifrån dess egna brister.
      2. Forstätt att ifrågasätta och kritisera akademiseringen av officersutbildningen! Om ni tillhör de som är kritiska till den så är jag rätt säker på att ni kan finna långt bättre argument i debatten än förespråkarna, för de har faktiskt inte torrt på fötterna.

      Slutligen vill jag be er att inte dra FHS som helhet i smutsen bara för att en del av skolan inte vet vad den vill vara och hur den skall göra för att vara det. Högskoleverkets utvärdering av våra statsetenskapliga program tyder på något annat än en "misslyckad kvasilösning", vilket jag dock inte anser att HSU längre kan kallas:

      Se sid 84-89:

      http://www2.hsv.se/download/kvalitet/freds--och-konfliktstudier-m.-fl.-2011.pdf

      Tack för ordet,

      Magnus Johnsson

      Radera
    3. Jag skulle nog resonera utifrån krigskonst eller krigsvetenskap.

      Konst eller vetenskap? Det första kräver ett handlag som är svårt att lära sig, du blir inte en Rembrandt för att ha lärt dig att måla tavlor i hans studio. Men Rembrandt kunde inte överföra till sina elever sin känsla i vad som blir vackra porträtt. Det andra innebär faktiskt att den stora massan kan lära sig mekaniskt vad det innebär, det innebär också att de kan lära sig att överföra sina tankar för efterföljare att ta åt sig av.

      Konsten kräver ett "geni" för att kunna utveckla ämnet, vetenskap kräver bara intresse. Jag har en fast övertygelse att man kan använda ett vetenskapligt förhållningssätt för att lära ut ett praktiskt yrke. Vetenskaplighet är också en förutsättning för att kunna uppnå en akademisk status men frågan är vilken akademisk status en Fänrik eller sergeant skall ha.

      Det gäller att ta lagom stora tuggor för att kunna uppnå legitimitet. Alla behöver vi lära oss grunderna, till och med Rembrandt behövde lära sig hur man blandar färg på en palette. Men en elev till Rembrandt behöver inte ha känsla för ljuset eller annat för att kunna måla av ett motiv av Rembrandt.

      Jag tycker inte det finns något att kritisera i tanken om akademisering av officersyrket. Diskussionen borde däremot handla om hur mycket akademi det skall vara i utbildningen. Jag finner det ganska roande över hur man anser att vi i princip skall utbilda Majorer direkt på militärhögskolan i med begrepp vi tidigare hade för Överstelöjtnanter. C-uppsats för att kunna ta yrkesofficersexamen/anställning som Fänrik...

      Jag tycker att vi skulle ha backat något steg i utvecklingen och trampat en bättre stig. Vi skulle kunnat ha behållit den gamla tvååriga utbildningen som mynnar i en motsvarande högskoleexamen där det självständiga arbetet antingen är en akademisk uppsats eller ett examensarbete inom den inriktning mot sin valda linje. Därefter kan anställning som officer med Fänriks grad kunna ske. Utnämning till Löjtnant, Kapten och Major sker efter utbildning eller dokumenterad kunskap i lämpliga steg, jag tänker mig att man med hjälp av dokumenterad kunskap endast kan utnämnas i sitt skrå. Byta skrå kräver validering av kunskaper än en gång eller utbildning. Utbildningen till Överstelöjtnant kan motsvara kandidatutbildning med eller utan förled beroende på inriktning och intresse.

      Ett vetenskapligt förhållningssätt är bra men vi skall inte bli "Skitnödiga akademiker" för det

      J.K Nilsson

      Radera
    4. Observera att jag tog mig vissa konstnärliga friheter att raljera lite ovan... ;-)

      J.K Nilsson

      Radera
    5. @ J.K Nilsson
      Detta var verkligen ironiskt: "Utbildningen till Överstelöjtnant kan motsvara kandidatutbildning med eller utan förled beroende på inriktning och intresse."

      Denna måttstock medför ju att lägre officersgrader än Överstelöjtnant motsvarar gymnasienivå och lägre! Och att alla disputerade med god marginal kvalar in som konkurrenter till ÖB.

      Flygsoldat 113 Bom

      Radera
  4. @Skyttedoktoranden

    Jag "slängde in" ordet akademisering i följande mening: "Akademisering av officersutbildningen är INTE i sig det som föranlett eländet men att FM och FHS fullständigt böjer sig för VHS är vansinne, inget annat än vansinne." Notera "inte".

    Även jag tycker att antagning till utbildning och genomförande av utbildning inte nödvändigtvis är samma sak. För mig är kompetensförsörjningen för FM det viktiga.


    Nästa vecka kommer förhoppningsvis ett inlägg om akademiseringen av officersutbildningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför gjorde du det om det inte var en orsak?

      Radera
    2. För att vara extra tydlig med att jag inte anser att det är akademiseringens fel att rekrytering/antagning fallerar.

      Radera
  5. Vad jag och högskoleverket http://www.hsv.se/densvenskahogskolan/sveengordbok/termer/h/hogskoleexamen2.4.8f0e4c9119e2b4a60c80004191.html vet så motsvarar inte en högskoleexamen "Gymnasienivå".

    Annars kanske det inte är en så dum tanke att generalspersoner skall ha liccat eller disputerat men det är ju inte så att en person som liccat i statsvetenskap heller anställs som konstruktör hos ABB per automatik.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Raljering från Dig versus ironi från mig det är skillnaden.....

      I den mån generalspersoner är bildbara, så bör man definitivt försöka lära dem att hälsa. Ty artighet är en dygd...

      ABB:s konstruktörer är troligtvis fullproppade med materiallära, Newtonsk mekanik, termodynamik och annat matnyttigt. Så de klarar sig bra utan statsvetenskap och andra irrläror...

      Flygsoldat 113 Bom

      Radera
    2. "I den mån generalspersoner är bildbara".
      "statsvetenskap och andra irrläror".

      Den typen av uttryck gör bloggande lite tråkigt ibland.

      Radera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.