Leif Pagrotsky frågade på sin Twitter:
"Militär som försvarsminister, när hände det senast? Var hände det senast i en demokrati? #svpol"
Leif verkar anse att det är uppseendeväckande att en yrkesman blir politisk företrädare för det funktionsområde som hon har expertis i. Detta som kritik mot utnämningen av Karin Enström som försvarsminister. En officer ska tydligen inte kunna engagera sig politiskt och bli försvarsminister?
Undertecknad gjorde en snabb googling och svarade att det skedde i Norge för knappt 100 år sedan, något som Pagrotsky inte tycks ha tagit till sig. (Finns det blocker/spamfilter på Twitter?)
Han har twittrat "Tyvärr, fick inget svar på min blyga fråga. Tydligen känsligt." och igen: "@Tyktikern Har du svarat på den enkla fråga jag ställde?" Han tycks undvika det faktum att han har fått svar.
Försvarsmakten har bemött Pagrotsky på både sin egen hemsida och på vanliga media:
"Som företrädare för en myndighet så brukar vi normalt sett inte ha anledning att blanda oss i den allmänpolitiska debatten. Men när Leif Pagrotsky, tidigare socialdemokratisk minister, på Twitter kommenterar utnämningen av Karin Enström till försvarsminister genom att fråga ”Militär som försvarsminister, när hände det senast? Var hände det senast i en demokrati?” så finns det skäl till att reagera.
Jag och flera med mig tolkar kommentaren som att Pagrotsky inte tycker att en demokrati kan ha en officer som försvarsminister. Om det är Pagrotskys uppfattning blir följdfrågorna många, Vilka andra yrkesgrupper ska uteslutas från möjligheten att göra politisk karriär och politiskt företräda egna kompetensområden? Kan t ex en jurist bli justitieminister eller en lantbrukare jordbruksminister?
Det vore bra om Pagrotsky tydliggör vad han faktiskt menar. Förhoppningsvis ser han inte några som helst problem med att en officer, eller tidigare officer, kan göra politisk karriär inom alla politikområden precis som alla andra yrkeskategorier. Om så inte är fallet, som hans kommentar indikerar, är det ytterst oroande och jag hoppas att det inte är en allmän uppfattning bland flera politiker.
Jan Salestrand
Chef Ledningsstaben & chef Högkvarteret"
Leif Pagrotsky har inte svarat generalen Salestrand.
Nätet kan ge Pagrotsky svar och utan att förta mig har jag hittat några exempel på yrkesmilitärer som blivit försvarsminstrar:
Lars de Geer, svensk försvarsminister 1978-79 var artillerist vid Svea Artilleriregemente och kapten.
Ivar Aavatsmark Norge var generalmajor och senare försvarsminister 1921-1923.
Caspar Weinberger USA var kapten och underrättelseofficer i US Army under Andra Världskriget och var försvarsminister under stora delar av 80-talet.
Lauri Malmberg Finland var generalmajor och försvarsminister 1924-25.
Rudolf Walden var general och försvarsminister under Andra Världskriget.
En av de mest kända kan jag förstå om Pagrotsky inte ser som en bra företrädare eftersom deras politik är raka motsatserna. Det är ändå ett exempel på en yrkesmilitär (fd) och officer som försvarsminister i en demokrati:
Donald Rumsfeld var pilot i US Navy. Han blev efter några år reservist och slutade som Kommendör. Han var försvarsminister 1975-77 och 2001-2006.
Listan kan säkerligen göras betydligt längre men ett enkelt svar till Leif: för sex år sedan i USA.
Kan du Leif Pagrotsky sluta med att undvika Försvarsmaktens fråga och svara på om officerare inte ska kunna engagera sig politiskt och vilka andra yrkesgrupper som ska undantas från sina demokratiska rättigheter?
/C
Krigsminister Lord Herbert Kitchener 1914-1916 (även om europeiska stater inte helt var demokratiska i dagens mening vid den här tiden) som var Fältmarschalk.
SvaraRadera/Per
Ehud Barak, israelisk försvarsminister och generalmajor ?
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRadera1931–1933 var Vidkun Quisling försvarsminister i två bondepartiregeringar, först under statsminister Peder Kolstad sedan under Jens Hundseid.
Vidkun Quisling avslutade 1911 sina studier vid den norska krigshögskolans artillerilinje. Hans studieresultat var ypperliga. Ingen hade erhållit så höga betyg sedan skolans grundläggning 1817. Quisling befordrades 1917 till kapten. Åren 1918–1919 var han stationerad i Petrograd (idag Sankt Petersburg) som norsk militärattaché. Åren 1919–1921 innehade han samma post i Helsingfors.
När massvält hotade Armenien och Ukraina igångsatte det nyetaberade Nationernas förbund en internationell hjälpkommitté för samordnade nödinsatser. Fridtjof Nansen, som efter världskriget arbetat med att repatriera krigsfångar, utsågs sommaren 1921 till högkommisarie för den så kallade Rysslandshjälpen. Den norske polarfararen engagerade Quisling för att sköta nödhjälpsinsatserna på plats. Uppdraget satte tills vidare stopp för den militära karriären.
Quisling fick tjänstledigt i sju månader från sin tjänst vid den norska generalstaben och anlände till Ukraina i februari 1922. Där uppskattade han att 8 miljoner av landets 26 miljoner invånare på något sätt var drabbade av katastrofen.
Hjälpsändningarna nådde Ukraina från och med maj 1922. Enligt en bedömare räddade Rysslandshjälpens insatser livet på en miljon människor, varav 200 000 direkt till följd av Quislings ansträngningar. Av Nansen erhöll Quisling strålande vitsord för sitt arbete som avslutades i augusti 1922.
Åren 1926–1929 var Quisling bosatt i Moskva. Under perioden tillvaratog han brittiska intressen – detta sedan Storbritannien brutit de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen. För sitt arbete belönades Quisling 1929 med utmärkelsen Brittiska Imperieorden. Britterna återtog emellertid utmärkelsen våren 1944.
@Gustav Wasa
SvaraRaderaJust Vidkun Quisling är kanske inte det bästa exemplet. Såvida du inte tog upp det av ironiska skäl...
Jag hade koll på Quisling men valde att inte använda honom som exempel då jag inte uppfattar att han valdes till försvarsminister i ett demokratiskt Norge.
SvaraRaderaBarak var ett bra exempel.
Fortsätt gärna komma med ytterligare exempel. Som sagt, jag gjorde bara en snabb sökning.
Pagrotsky brukar vara vettig, men det här var bara dumt.
SvaraRaderaMed tanke på att en stor del av Sveriges riksdag tidigare var reservare, så borde detta vara en icke-fråga.
Om det är hemskt med en officer som försvarsminister, hur illa är det då inte med en sådan som statsminister? Palme var vad jag kan se kavallerilöjtnant i reserven.
Övriga exempel:
Winston S. Churchill
John Nott
Charles de Gaulle
Marie-Pierre Kœnig
Pierre Billotte
Det kanske är så att vi inte heller ska ha ekonomer som finansministrar? Vi ska inte ha lokförare eller konduktörer som transportminister? Inte en entreprenör som infrastrukturminister? Pagrotsky kanske kan sammanställa en lista på opassande kombinationer!
SvaraRaderaDet var sällsynt dumt sagt herr P.
Om man nu med "militär" inbegriper reservofficerare så får vi ju inte glömma personer så som Mikael Odenberg.. Och då börjar det finnas fler i såväl grannländer som på andra ställen.
SvaraRaderaInhen statare som statsminister...och ej att förglömma ingen invandrare som integrationsminister...
SvaraRaderaFörslagen haglar in.
Skärp dig, Leif!!!
/EXC
Vår förrförre försvarsminister Mikael Odenberg är major till graden. Nog passar han in på epitetet militär och nog var han försvarsminister i en demokrati. Dessutom ganska nyss.
SvaraRadera/H
Jag valde att inte ta med alla reservarna eftersom det är för vanligt. Men du har helt rätt.
RaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaFörsvarsministrar väljs sällan demokratiskt eller i annan ordning till sina ämbeten. De utnämns nog oftast bara av en (1) regeringschef. Om denne är regeringschef i en parlamentarisk eller presidentstyrd demokrati, så kan man med förenklade termer säga att försvarsministern är demokratiskt tillsatt.
Att påstå att Norge hela tiden efter unionsupplösningen med Sverige inte varit en fullgod parlamentarisk demokrati är nog ungefär, som när jur kand A. Lööf häromsisten försökte sig på att omdefiniera Kinas diktatoriska status till något mer diffust.
Norge har sedan 1905 styrts i demokratisk ordning hela tiden. Visst verkställde Norge ett dödsstraff efter andra världskriget mot Vidkun Quisling och vi kan tycka mycket illa om alla dödsstraff. De flesta länder som idag har dödsstraff är inte demokratier, men alla stater med dödsstraff är inte automatiskt diktaturer.
Frankrike dömde också sin quisling (Petain) till döden efter andra världskriget, men verkställde aldrig straffet.
Ja, fel av mig. Det var ju innan kriget som han var försvarsminister.
RaderaPagrotsky vill antagligen inte ha några yrken alls representerade bland ministrarna. Han föredrar säkert politiska broilers, helst från Bommersvik, som saknar all arbetserfarenhet och vars enda merit i yrkeslivet är några kommunala sommarjobb.
SvaraRaderaHarald Malmberg, Generalmajor, svensk försvarsminister 1928-1930.
SvaraRaderaSverige införde allmän rösträtt för män och kvinnor 1919, och hade starka och självständiga institutioner på plats. Det räknas utan tvekan som "en demokrati".
Kanske hyser den gode Pagrotsky rent av dubier beträffande kaptenens i Kungliga Flottans reserv, Jan Eliasson, tillträde till ämbetet som vice generalsekreterare för Förenta Nationerna den 1 juli i år?
SvaraRaderaEn annan framgångsrik och väl meriterad sjöofficer, viceamiral Arvid Lindman, borde kanske inte medgivits ha varit konungarikets statsminister under perioderna 1906-1911 och 1928-1930.
Vem vet vad som kan susa runt i kupan på socialistiska avdankade före detta statsråd?
Folke Bernadotte var förvisso inte försvarsminister eller svensk partipolitiker men en spelare på den internationella politiska arenan. Han var också arméofficer och Ryttmästare innan han övergick i reserven och blev major.
SvaraRaderaJag vet inte vad Pagrotsky tycker om Bernadottes verk men det har ganska högt anseende generellt.
Leif Pagrotsky. Svenska officerskollektivet har gjort mer för fred och demokratisk utveckling än du kan drömma om - och därtill riskerat livet för det. Du är helt fel ute om du ifrågasätter vår demokratiska övertygelse. Du är helt fel ute om du menar att vi inte har plats i ett demokratiskt samhälle och inte kan inneha politiska förtroendeuppdrag. I kommentarerna ovan har du fått svaren på din "blyga fråga". Nu kan du vara så god att svara på vad du menade egentligen.
SvaraRaderaDet finns för övrigt fler exempel på officerare som blivit ministrar, eller vad sägs om Jan Björklund som utbildningsminister.
/ Tyktikern
Kompetens och yrkeserfarenhet verkar inte vara något som man går efter när man tillsätter en försvarsminister. Det man verkar göra vid en tillsättning av en minister till ovan nämnda stol, är att titta sig omkring och hitta en person som man vet inte kommer att klaga eller ställa till med en scen, samt har tjatat om en ministerpost som bara är politiker och inget annat. Betänk om personen har erfarenhet och kunskap om detta område då kommer denna person att ifrågasätta alla beslut och krav på besparingar nedskärnings vilket i slutända kommer att skapa mycket mer arbete för stadsminister och finansminister.
SvaraRaderaPraxis bland tidigare ministrar har varit att avsäga sig sitt politiska uppdrag när det har skorpat till sig lite deras närområde samt att låta någon annan städa upp efter dem.
Men plötsligt finns det ingen person utan erfarenhet som vill ta denna post, utan man måste ta en person som har erfarenhet och kunskap i sagda ämne, Plötsligt måste hela det politiska etablissemanget uttala sig, ifrågasätta och klanka ned på detta val.
Jag vill bara lyckönska vår nya försvarsminister samt hoppas att hon hjälper oss med att bevara det lilla som finns kvar av vårt försvar.
Jägargeneralen Väinö Valve, Finland.
SvaraRadera