”Chefer måste tydligt visa sin vilja att hjälpa sina underställda, när de behöver det. Av avgörande värde är chefens förmåga att leda samtal (inte ordergivning), förebygga och lösa konflikter samt hantera sin egen stress.
En människa måste först ha fått sina grundläggande behov tillfredsställda, som att sova, dricka och äta, innan hon eller han kan förväntas utföra någon motiverad handling. Varje sådant otillfredsställt behov ger en sänkning av prestationsförmågan. En sänkning av prestationsförmågan kan påverka människan såväl fysiskt som psykiskt.
En soldat, som förväntas utföra sin uppgift med livet som insats, ska visas stor respekt som individ. Hon eller han har rätt att känna att offervilligheten värdesätts högt. Soldaten kan exempelvis uppfatta brister i utspisningen (t ex kall mat) och försenade tvättbyten som tecken på att ledningen försummar och inte uppskattar sina underställda. Denna känsla av att vara förbisedd kan leda till en försämrad förbandsanda.”
I ljuset av gårdagens uppsägning av min blogg-kollega Chefsingenjören är det svårt att koppla samman citatet ovan med Försvarsmakten men faktum är att det kommer ur läroboken Pedagogiska grunder och beskriver del av Försvarsmaktens pedagogiska grundsyn. Stycket handlar om soldatens förtroende för organisationen och vikten av det. Det anses viktigt att hantera sin personal på ett bra sätt! Självklart kan tyckas men men... Vi som följt Försvarsmakten den senaste tiden vet att verkligheten inte överensstämmer med de fina orden.
Man kan säga mycket om ärendet Chefsingenjören. Även om Utlandsstyrkan är en del av ens vanliga anställning i Försvarsmakten (om än reglerad i tillagt lagrum); att det faktiskt finns anställda förband som är i princip insatsberedda och att utlandsobligatoriet var ett nödvändigt ont för att nå dit, så visar Chefsingenjörens inlägg på något väldigt absurt; nämligen personalhanteringen i Försvarsmakten.
Det hemskaste av allt är nog ändå att ingen av mina kollegor är förvånade, trots den nya bottennoteringen.
Förhoppningsvis kommer det något gott ur detta ändå. Jag hoppas och tror att:
-Att FM får sig en näsbränna av AD;
-Försvarsmakten och Högkvarteret lär sig av den näsbrännan men framförallt;
-Att Chefsingenjören får en bättre framtid.
Helt rätt! Utlandsobligatoriet är nödvändigt och utlandstjänst skall vara en naturligt del av tjänsten. Beslutet att personalen med hot om uppsägning skall skriva om sina anställningsavtal var dock inte nödvändigt.
SvaraRaderaDet enda som säger att deltagande i internationella insatser skall vara frivilligt är "Lag (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten" i vilken det stadgas i första paragrafen: "...Den som skall tjänstgöra i utlandsstyrkan och inte har en anställning i Försvarsmakten som omfattar skyldighet att tjänstgöra i internationell verksamhet utomlands [...] skall anställas särskilt för tjänstgöring i styrkan." Denna lag upphävs 2011-01-01.
Enligt "Förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal" femte kapitlet, första paragrafen "får den som tjänstgör vid Försvarsmakten beordras att fullgöra tjänsteuppgifter i ett annat land."
Beslutet var alltså onödigt, obligatoriet hade införts med automatik 2011-01-01. De negativa effekterna på FM strategiska attraktionskraft av denna hantering och kostnaderna i kompetensförlust och bad will kan inte överskattas.
Jag hoppas som du att FM får sig en näsbränna och att CI och övriga berörda får ett rejält skadestånd.
Jag hoppas även att centrala beslutsfattare tar konsekvenserna av misstaget och ställer sin plats till förfogande. Annars kan man undra vad A i ÖRA står för... Ansvar eller Avskedad?
/ Commander
Personalförsörjning och arbetsbrist…
SvaraRaderaSom lekman på området är det när man läser kap. 54 Arbetsskyldighet, sid 171-179 i betänkandet av utredningen om försvarsmaktens framtida personalförsörjning (SOU 2010:86), inte utan att man blir påtagligt fundersam över rådande rättsläge.
Har, så länge det de facto ännu inte existerar några nya anställningsavtal med internationell arbetsskyldighet inkluderad, försvaret något lagligt stöd för uppsägning av de anställda som inte svarat, svarat nej eller svarat ja med förbehåll på den intresseenkät som överbefälhavaren – mitt i sommarens värmebölja - lät skicka hem till de individer som ansågs vara anställda av myndigheten?
Det förefaller i enlighet med utredarens resonemang inte på något sätt vara självklart.
Det kanske mest tragiska är både att vi inte blir förvånade, och att i princip ingen jag talat med idag på jobbet tror på det som är FMs officiella svar.
SvaraRadera