torsdag 16 februari 2012

Gästinlägg: En akademikers perspektiv



I debatten om akademisering och det nya skolsystemet har vågorna gått höga i bloggosfären och i fikarum och mässar de senaste åren.
Som lite äldre officer på förband är det sannerligen inte lätt att veta vad som är fram och vad som är bak och ut och in i alla nya turer kring officersutbildningar och officerskategorier.
Som kadett och ny officer är det lätt att känna sig som en ovälkommen del av en organisation fientligt inställd till alla nymodigheter och moderniteter.

Inläggsförfattaren "Kadett vid OP 09-12" har tidigare bidragit till Cynismer genom gästinlägget "En kadetts reflektioner".
Den här gången delar Kadetten med sig av sin syn på akademisering och utbildning av framförallt sjöofficerare, och det är som vanligt intressant och tacknämligt att få ta del av erfarenheter från personer med färsk erfarenhet av skolsystemet.
Jag vill understryka att även om jag personligen inte delar Kadettens syn på akademisering (jag återkommer säkert i kommentarsfältet) så är det viktigt för oss på Cynismer att alla synpunkter får komma till tals och att alla får chansen att höras.

Därför, Kadett vid OP 09-12, är nu scenen åter din!

/Parabellum

Uppdatering 120217: Skipper publicerar gästreplik på nedanstående inlägg.

--------------------------------------------------


En Akademikers Perspektiv

När den nu pågående omstöpningen av Försvarsmakten diskuteras kommer av
naturliga skäl ofta det nya personalförsörjningssystemet på tal. Framförallt det
nya akademiska officersprogrammet får utstå mycket kritik och blir på något vis
en symbol för hela förändringen. Senast i raden av debattinlägg kring ämnet är
ett gästinlägg på bloggen Skipper där signaturen P.K. beskriver ett antal
problem med den nya utbildningen av sjöofficerare. Ämnet väcker känslor, inte
minst bland oss som läser på den nya utbildningen och jag kan inte låta bli att
känna mig närmast ovälkommen.

Detta förstärks framförallt av att jag inte känner igen mig i den bild som målas
upp. För att ta några exempel ur nämnda gästinlägg så beskrivs utbildningen
helt i onödan leda till den nautiska behörigheten N1, när det i själva verket hade
räckt med N5. Vidare påstås att den taktiska utbildningen inte är applicerbar
förrän på befattningar i nivån OF4. Därtill menar skribenten att utbildningens
innehåll är mer styrd av FHS ambitioner än av Försvarsmaktens behov.

En del av dessa påståenden är direkta faktafel. Officersprogrammets nautiska
profil leder inte till behörigheten N1 utan till just den efterfrågade N5.
Skillnaden mot tidigare är emellertid att vi får de högre behörigheterna efter
sjötid – alltså utan ytterligare studier. På samma sätt är våra kurser i taktik
och strategi något som ger oss ökad förståelse från dag 1, men som också
innebär att vi inte behöver gå tillbaka till skolbänken för att kunna användas
i befattningar på nivåerna OF2 och OF3. Vi borde därmed kunna betraktas som
mer användbara än fänrikar från det gamla yrkesofficersprogrammet.

Oaktat eventuella missförstånd kvarstår emellertid kärnan i kritiken, nämligen
mot akademiseringen i sig. Argumentationen kretsar kring frågan om varför ett
huvudsakligen praktiskt yrke kräver en teoretisk utbildning och jämförelser
görs med det gamla systemet. Detta är ett återkommande resonemang i kritiken
mot den nya utbildningen; den borde vara kortare och mer praktisk. Vad man
då glömmer är att merparten av dagens kadetter läser på SOU, som är just kortare
och mer praktisk.

För mig som bäst känner det nya systemet känns diskussionen faktiskt helt
bakvänd. Jag kan inte förstå hur myndigheten klarat sig utan en akademisk
officersutbildning sedan införandet av NBO. Officersyrket är förvisso unikt på
flera sätt, men är det så mycket mer ett hantverk än säg tandläkaryrket? Är
det så mycket enklare att framföra ett örlogsfartyg än ett handelsfartyg? Är
myndighetsutövningen och chefsskapet mindre komplext än inom andra stora
myndigheter som agerar på den internationella arenan?

Vi tar det för självklart att sjökaptener, läkare, ingenjörer, ekonomer,
personalvetare, och allahanda tjänstemän har gedigna akademiska utbildningar.
Att axla rollen som officer, med ansvar för liv och uppgift att utgöra politiskt
maktinstrument, kräver rimligen en minst lika djup och omfattande akademisk
examen.

/Kadett vid OP 09-12

11 kommentarer:

  1. Jag håller med. För många snusande hantverkare som ställd inför praktiska problem i myndighetsledningen med ett säkert uppträdande utbrister "Hur svårt kan det vara?". Det kommer morgondagens beslutsfattare kunna svara på.

    Dagens FM och dess resultat imponerar väl få om man ska tro på budskapen på bloggarna. Kompetensen att utöva det praktiska yrket i andra roller än trupptjänst är väl sisådär. Senast lyckades man missa budgetprognosen med "bara" 600 miljoner.

    18 år i det gamla systemet innan en mindre frustrerande civil karriär (på militära och akademiska meriter)

    SvaraRadera
  2. Det jag framför allt opponerar mig mot är synsättet att det är bättre att man lär sig "allt" ifrån början. Jag anser att det är bättre att tillämpa någon form av livslångt lärande. Utbildas mot en nivå-tillämpa, dra erfarenheter- ta med dig erfarenheterna till nästa utbildning- upprepa.
    Man brukar ju säga att för att kunna tillämpa uppdragstaktik så skall man ha förståelse för två nivåer upp. Alltså behöver en OF1 (Fk-lt) ha färståelse för bataljonen (eller motsv.).
    Utbildning i sig är inte fel, fråga är när man tar till sig den bäst. Kanske kan en kapten med några ärs tjänst ta till sig en utbildning bättre än en kadett med GMU i ryggsäcken?

    /R

    SvaraRadera
  3. Som OP-elev med mycket kort tid i grönkläder före man sätter sig på skolbänken har man inte förmåga att ta till sig högre taktisk utbildning. Det är pärlor för svin, om uttrycket tillåts. Visst kan man lära sig uttryck som Fleet in being, uppdragstaktik och Schwerpunkt samt lära sig rabbla ramsor om Eld-rörelse-skydd eller hur man planerar enligt PUT. Det blir dock i huvudsak apkunskap, alltså man lär sig saker som man sedan kan tillämpa på ett prov i skolbänken, men för att kunna omsätta detta till praktiken och för att kunna dra egna slutsatser under läroprocessen måste man ha något att relatera till. Verkliga situationer som man varit med om under t.ex. truppföring som plutonchef under längre övningar är en förutsättning för att kunna bli en bra kompanichef eller för att kunna taktisera under en fältövning på bataljonsnivå osv. Som signaturen /R är inne på krävs en viss grundnivå för att kunna ta till sig en utbildning.

    Som kadett och elev är det svårt att ta till sig sådana här synpunkter då man ju själv lever i sin verklighet, sin (skol)bubbla och man känner sig som guds gåva till försvarsmakten och kommer bara vi ut på förband, då jäklar. Jag känner själv igen det, även från andra hållet där man som elev ifrågasatt viss utbildning med orden "va fan ska vi läsa det här skiten för, det kommer vi aldrig ha nytta av". Sedan efter några år kommer man på att, jo, majoren på skolan hade visst rätt, det var jättebra att vi gick igenom det där!

    SvaraRadera
  4. Efter 25 år inom högskola, militär och civil verksamhet med ett otal kurser är det för mig en självklarhet att det är bortkastat att läsa in nivåer man vaken kan relatera till eller nyttja direkt efter utbildningen. Visst kan ett och annat fragment fastna, men det är dåligt utnyttjande av dyr utbildning. Min erfarenhet är närmast att FM karriärsystem befrämjar utbildning till närmaste inkompetensnivå. Den som börjar uppnå färdighet inom befattning, uppmuntras att vidareutbildning till nästa befattning där man placeras utan relevanta erfarenheter./Bosse

    SvaraRadera
  5. Angående N1-N5 är analogin att låta en körkortslös gymnasist läsa körkortsteori under ett halvår. Utan egentlig uppkörning fås bilbehörighet, efter att ha åkt med som passagerare under en tid skickas ett A-E kort inkl Taxi ut med posten och eleven anses kunna backa långtradarsläp på skogsväg... /Bosse

    SvaraRadera
  6. Jag kommer ihåg när vi kadetter tyckte FIRO-cirkeln, UGL och PEK-bokens analys av träffbild var ytterligt abstrakt och meningslös teori. Efter mycket kort tid i "verkligheten" insåg jag vilka otroligt kraftfulla verktyg jag hade utrustats med.

    Det finns en osund frikoppling mellan "teori" och "praktik" inom FM. Som om skolors enda syfte är att ge formell behörighet, en grad och därmed grund för högre lön. Ett oönskat "måste" mellan inhopp i det "riktiga" jobbet. I verkligheten är "teori" något som avses tillämpas i "praktik". Det finns en stark koppling. Teori är inget självändamål. Utan en praktisk tillämpning saknas värde av "teori" - det vet alla lärare och "teoretiker", särskild dem som kommer från en praktisk bakgrund. Praktik som inte bygger på en "teoretisk" plattform tenderar att bli både rörig och ineffektiv - oprofessionell. Taktik är teoretiska modeller omsatta i praktik för att mest gynnsamt hjälpa oss att överleva och vinna striden.

    När officerare betraktar utbildning och teori som något praktiskt användbart, då växer förbandens förmågor. Insikten om teorins användbarhet kommer kanske inte förrän man möter verkligheten. Av den anledningen kan det vara fördelaktigt (gammal sanning) att varva teori och praktik. Att momentvis utveckla kompetensen.

    En betraktelse jag gjorde under min civilingenjörsutbildning var att den spände över ett mycket brett teoretiskt område och var väldigt djupt teoretisk med få kopplingar till praktisk tillämpning av kunskapen. Den var tydligen "akademisk". Under utbildning fann jag det ofta svårt att förstå varför jag behövde kunskap inom så många olika områden, då jag sannolikt i min yrkesutövning bara skulle ha nytta av några procent av dessa ämnen. Insikten kom senare, när jag började arbeta. Utbildningen var ingen yrkesutbildning, utan den skapade en bred och generell kunskapsplattform för många olika typer av ingenjörsyrken. (Det finns många olika typer av officersyrken också, alla utbildar inte på trupp...). Genom utbildningen hade jag fått en "karta" och genvägar till kunskap. När jag ställs inför ett praktiskt problem så vet jag inom vilket område jag kan söka lösningen. Jag känner igen mig. Jag hittar dit och kan med mina grundläggande kunskaper ta till mig den högre nivå av kunskap jag behöver för aktuellt problem. Jag vet inom vilket område jag behöver fortbildning och har grundkompetensen. Därmed kan jag utvecklas mot en palett av specialiserade yrkesbefattningar inom kategorin "civilingenjör".

    SvaraRadera
  7. Gästskribentens replik på repliken finns att läsa.
    http://navyskipper.blogspot.com/2012/02/gastinlagg-replik-till-kadett-vid-op-09.html

    SvaraRadera
  8. @ Kadett vid OP 09-12

    Jag tycker absolut inte att du och dina kamrater ska se debatten som kritik mot er personligen. Ni är behövda på förbanden, ingen tvekan om den saken. Se debatten som ett sätt att göra en bra produkt bättre, men också att man måste genomlysa allt inom Försvarsmakten, även utbildningsvägarna, för att få så mycket "pang för pengarna" som möjligt. Det tror jag även är gästskribentens uppfattning .

    SvaraRadera
  9. Det är inte fel på att ge akademiska poäng för officersutbildningen. Det som är fel är upplägget med för hög andel teori och nivåmässigt för hög målsättning.
    Det vore mycket bättre att utbilda kadetterna mot OF1 och förbereda dem på arbetet på lägsta chefsnivå i FM.

    Förre rektorn på FHS lär ha sagt att han skulle ge FM de officerare som FM behöver, inte de som FM vill ha. Han satte sig visst över FM i den frågan.

    SvaraRadera
  10. Jag är en av de främsta förespråkarna av en mer professionell yrkeskår, med kvalitetsmärkt utbildning och kvalifikationer som står sig civilt. Akademisering är för övrigt inget nytt, Karlberg var ju trots allt en krigsakademi mellan 1792-1862.


    Men...

    Det som är nytt är det avståndet som vid införandet av det nya skolsystemet olyckligt uppstod mellan kadetterna och verkligheten. Där FHS skapade en målbild för kadetterna som inte ens var på samma planhalva som verkligheten.


    Kadett vid OP 09-12 väljer att jämföra sitt yrkesval med läkaryrket. En läkarstudent läser normal 11 terminer innan han är klar med skolan. Är det då en färdig läkare som kliver ut från sin högskola eller universitet?

    Högskolepoäng är ett mått på formell kompetens. Denna typ av papperskompetens väger lätt då den träffar verkligheten. Det spelar ingen roll hur mycket kunskap en individ tror sig ha inom ett område om det saknas kompetens för att att kunna göra något med den, att utverka någon slags förändring. Det är inte högskolepoäng allena som gör en yrkeskår professionell.

    Så är läkaren klar efter 11 terminers studier? Nej. Läkaren måste även göra sin allmäntjänstgöring i 1,5 år först innan han/hon får sin legitimation. 1,5 år av handledning och chans att med ett någorlunda skyddsnät skaffa sig viktig erfarenhet och en möjlighet att i verkligheten förankra alla erhållen kunskap. Detsamma gäller för den nykläckta officeren, något som FHS inledningsvis i sin iver att skapa stabsofficerare missade att tydligt förmedla.


    De första problemet jag upplevde med de första kullarna från det "nya" systemet var när kontakten med verkligheten uppstod (förbandens krav) så gav det upphov till rejäla konflikter, ilska och tandgnissel. Tjejer och killar som hade sett fram emot en stabil och bekväm karriär bakom en dator i ett kontor fick istället möta den blodsmakande verkligheten på jägarförband eller dieseldoften vid pansarförbanden. Självbilden och egon som FHS av misstag skapats tog sig rejäla törnar.

    (Detta gällde så klart alla kadetter. De som haft mer information/erfarenhet att gå på än vad som stått i rekryteringsinformationen kände sig säkert inte lika missledda.)

    FHS har nu under föregående år rest landet runt och get förbanden information om det nya skolsystemet och vad det producerar. Nu är de ärliga och de inledande problemen med skolsystemet har åtgärdats. Den fänrik som tar examen idag är precis lika oanvändbar som en fänrik alltid har varit. Det är upp till förbanden att klä på vederbörande med utbildning och kompetenser som möjliggör att han/hon kan lösa sin befattning. FHS skapar inga plutonchefer, den uppgiften är upp till respektive förband att lösa ut.






    -Räven

    SvaraRadera
  11. Till första kommentaren - Anonym 10:16:

    Ja, det blir kanske färre av det du föraktfullt kallar "snusande hantverkare" men på vilket sätt svarar OP upp mot framtidens praktiska problem i myndighetsledningen? Lär sig eleverna nämnvärt tex om projektledningsteknik, knowledge management, ekonomistyrning, cyberwar, system/organisationsutveckling? "Morgondagens beslutsfattare" behöver såna kunskaper och även inom andra områden som OP inte ens visar en Powerpointbild av - dom jag talat med säger att de flesta områden bara diskas av hastigt och utbildningen på K känns nästan som ett uniformerat gymnasium.

    OP är - liksom enbefälssystemet var - en svensk särlösning: så gott som inget annat land har valt den vägen för sin officerskår. Men det är klart att FHS vet hur detta skall göras bättre än alla andra. FHS vet ju så mycket om "vad som krävs", det visas ju i media gång på gång ;)

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.