Foto: Jonathan Rieder Lundkvist
Igår var det Veterandagen då alla veteraner från insatser hedrades. Fokus är på de internationella insatserna men även nationella får vara med på ett hörn. Från och med i år har ceremonin status som statsceremoni och bevistades av inte mindre än HKH Carl-Philip och Försvarsminister Karin Enström.
Överbefälhavaren var där tillsammans med Försvarsmaktens övriga garnityr. Polisen representerades av Rikskriminalpolischefen och Tullen samt Kriminalvården var där med fanor. Diverse veteranföreningar med Svenska Veteranförbundet Fredsbaskrarna i spetsen hade stor närvaro.
Vädret var alldeles utmärkt med strålande sol men inte för varmt med lite vind.
Ceremonin var trevlig, värdig och lagom lång. ÖB och Fömin höll tal som följdes av korum med Fältprost Elmberg. Efter sedvanlig kransnedläggning till minne av stupade kamrater övergick det hela i medaljering.
Först erhöll ett antal veteraner Medaljen för sårade i strid för effekterna av stridshandlingar i Gaza, Kongo, Libanon och Afghanistan. Medaljörerna har de allra flesta livslånga men från sina insatser och några av dem är särskilt värda uppmärksamhet. Jag tänker på tex Torsten Stålnacke och Stig von Bayer.
"Det är medaljen man inte vill ha", kommenterade en kollega och det ligger en hel del i det.
Därefter utdelades Försvarsmaktens Förtjänstmedalj till vissa i guld med svärd, till några i silver med svärd och i ett fall i silver utan svärd. De med svärd delas ut för förtjänstfulla insatser i strid. Medaljörerna den här gången erhöll utmärkelsen tillhörde FS17 och FS19. Samtliga medaljer var synnerligen välförtjänta och det är mycket bra att Sverige och Försvarsmakten uppmärksammar de som är förtjänta av det.
Jag vet att det finns fler som skulle kunnat ha fått medalj, det föll sig inte så den här gången. Under 2009 och 2010 sattes en ny norm för medaljnominering. Strider blev allt vanligare och därmed ökade också kraven. Flera ur FS19 kommer dock att medaljeras på nationaldagen.
Slutligen erhöll 1.Serg Henrik Blomberg utmärkelsen Årets Fredsbevarare för sitt mod att kliva fram och berätta om de problem han erfor under sin senaste internationella insats i Afghanistan. Ett mycket bra val av pristagare!
Peace Keeper of The Year 2012 1.Serg Henrik Blomberg.
Strax efter ceremonin hyllades artisten Loreen på Hötorget av tusentals personer, något som fått veteraner att härskna till. Det var olyckligt att det krockade men jag tycker ändå att det är ett sundhetstecken att ungdomar går och tittar på sin idol i stället för en högtravande (men stämningsfull) ceremoni för krigsveteraner. Nästa år kanske man kan säkerställa att det inte blir någon krock så att åtminstone media inte måste välja bort ceremonin?
Jag är glad att jag fick möjlighet att närvara när kollegor och veteraner hedrades och uppmanar alla att delta nästa år.
Foton av Jonathan Rieder Lundkvist. Han har en hel sida med fina foton från Veterandagen: http://jrl5.blogspot.se/2012/05/veterandagen-2012.html
/C
Jag var där, hade en vän som medaljerades. Han sa inte till mig att han skulle ta emot den, jag sa inte att jag skulle komma. Jag stötte ihop med honom efteråt och kände mig lite tafatt, vilka ord använder man när någon man känner gått igenom det som han gått igenom? Jag frågade om man gratulerade, han sade att det gick bra. Vi skakade hans och skrattade lite åt varandra. Det kändes bra.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt om jag skulle vilja ha det sådär superstort som Loreens grej eller som de gärna gör i UK och USA. Den Svenska försvarmakten är en liten och rätt familjär organisation för de av oss som är eller har varit inne. Det finns en anledning till att vi kallar den för "firman". Jag kommer fortsätta gå, de som står där framme är mina bröder och systrar. Varför Klasse Civil som inte ville göra lumpen skulle gå vet jag faktiskt inte riktigt.
Det var en fin ceremoni i vilket fall. Värdig och enkel, precis sådär klädsamt understated som vi ibland lyckas med i det här landet. Som jag sade efteråt; det är ju tamigfan på tiden.