måndag 21 maj 2012

Gästinlägg: Godot kommer inte


-Parabellum

Jag har det senaste året upplevt en åtminstone liten kursändring från den kurs mot avgrunden som HMS FÖRSVARSMAKTEN haft under överskådlig tid. I samband med FB04 upplevde jag att stämningen blev mycket råare och hätskare i FM, långt från den laganda och vi-känsla jag tidigare upplevt. Det har ändå det senaste året känts som om öppenheten, mänskligheten och kompromissviljan åter fått ett litet fotfäste i det ledarskap som kommuniceras och bedrivs från HK.. förlåt - Koncernnivån. 
Efter den senaste veckans madrassdebatt angående logementssängarna på Livgardet är vi många som undrar var FM åter är på väg. 
Stf C Livgardet, Öv Martells sällsynt otaktiska givaktkommando riktat till C 72 komp Livgardet framför hela Svenska folkets seende ögon är exempel på ett ledarskap som mig veterligen i modern tid aldrig lärts ut på någon militär skola i det här landet. Praise in public, punish in private har alltid gällt på de platser jag har vistats och verkat.
Han är i gott sällskap i det okonventionella ledarskapets träsk av en Överbefälhavare och en Försvarsminister som fortfarande möter omvärlden och sina underställda med kompakt tystnad. 
En som också har uppmärksammat skiftet i FM är nedanstående gästinläggsförfattare - reservofficer i Amfibiekåren och Chef i den civila företagsvärlden. 

Nu gör vi på Cynismer plats för: 



En reservares betraktelser 

eller ”Godot kommer inte…”




Den 28.e augusti 1995 var jag livrädd, livrädd men förbannat stolt. Den natten, i en kal korridor, förbyttes en blond kalufs mot tre millimeter rakad skalle. Därefter stod vi uppradade i glåmigt ljus iklädda kronans pyjamas, stålgrå sådan, och sjöng nationalsången. Alla fyra verserna. 
Jag skulle bli soldat, och redan då visste jag att karriären skulle bli längre än så…
Det har gått en tid sedan dess. Då var man hungrig och odödlig. På vägen har man hunnit bli kapten, hunnit tjänstgöra i Amfibiekåren, Flottan och även Armén. Längs vägen har jag också haft förmånen att få ha ett antal mycket bra chefer. Den chef som gjorde mest intryck på mig var den kompanichef som under sin egen semester valde att hoppa ner i en kajak för att paddla en ”liten tur” med en pluton, för att sedan direkt tillbringa resterande överlevnadsövning som ”lasse i ledet” med övriga plutoner. Det, om något, lärde mig vikten av föregångsmannaskap. Min förhoppning, vilket jag kommer återkomma till, är att motsvarande minnen även finns hos FML.


De senaste åren har dock en märklig känsla sakta krupit på mig. Det började som man kanske skulle säga, som en skakning på nedre däck. Mina vänner som var yrkesofficerer började mumla. Något var ruttet i Danmark. Föregångsmannaskapet blev bara mindre och mindre ju närmare toppen man kom i min gamla firma. Samtidigt blev dessa hårt arbetande YO bittrare och bittrare…
Som reservofficer har jag dock alltid haft en lyx. Jag har kunnat ta mitt arbete och insats inom FM på fullaste allvar, men samtidigt mer eller mindre be samma firma att dra eftersom jag hade min civila karriär. En karriär utan IED och TICar men med samma lön som en Kapten på insats… Att be firman dra har dock sällan behövts eftersom åtminstone jag blivit lyssnad på.. Möjligheten har dock alltid funnits, och tyvärr kan det nu blivit dags. 


Fakta är som följer: 
Den gröna baskern, mässdräkten och ett större antal tjänstgöringstimmar väger i dagsläget mycket lätt. Den del av organisationen  som tidigare åtnjöt min fulla respekt har nu tappat den helt. Den del vi talar om är HKV/FML samt även i viss mån förbandsledingen på vissa platser. 
Efter lång civil utbildning både utomlands och hemma, efter ett antal år i civila företag av olika storlekar och i olika positioner samt efter ett långt och gediget umgänge med andra reservofficerare i samma situation och plats i yrkeslivet kan jag nu konstatera följande: Ni är, för att använda ett tydligt bildspråk, kokta. Ni har förlorat. Ni åtnjuter inte längre organisationens respekt. Inom firman är det uppenbarligen illa, sett till nuvarande debatt. På utsidan bland oss reservare är det än värre... Vi är inte längre några promoters. 


Ta därför emot denna feedback: 
   
  • Godot kommer inte.. Vad ni i FML än väntar så kommer det inte hända.
  • Agera inte likt en ilsk terrier.. Det gör er endast till åtlöje. Om ni gräver djupt inom er hoppas jag ni finner ett minne av en föregångsman ni mött. Agera som denne.
  • Ni kan eventuellt finna tröst i två saker:
    1. Den organisation ni idag arbetar inom, alt. desperat försöker leda, tycks förvånansvärt förlåtande. Hade ni, från Herr Martell upp till Herr Göransson, agerat på samma sätt ute i verkligheten i ett civilt företag med allt vad det innebär av krav, så hade ni för länge sedan fått kliva åt sidan. Var tacksam för de skyddande väggarna.
    2. Chansen kanske fortfarande finns att ordna till detta. Då krävs det nog dock att ni förstår att ni en gång var soldater och slutar leka företagsledare. Ni behöver leda. Detta är nog den chans ni har. Sikta inte på en exit till näringslivet, vi vet alla hur illa just det går generellt.

Som jag skrev inledningsvis, Godot kommer inte. Vad ni än tror er vänta på så kommer det inte hända. Ni försöker leda en organisation där samtliga skrattar åt en nidfilm om er på youtube.
Känner ni er lyckade?
Postens förra personaldirektör Marie Hallander Larsson, årets HR-Chef 2009, sa en gång något i stil med att ”får ni chansen så välj inte jobb, välj chef..”
Läs de orden igen, och igen, och hoppas sedan innerligt för Försvarets framtid och er själva att hon inte har rätt…


/Realistofficer.

9 kommentarer:

  1. Besviken reservofficer, fd moderat22 maj 2012 00:19

    Mycket träffande inlägg. Jag känner igen den känsla du beskriver. Om HKV bara begrep hur de har gjort bort sig i RO-kåren. Ingen av mina gamla kamrater från OHS känner sig längre lockade av att tjänstgöra i FM. Mycket tråkigt, men sant.

    SvaraRadera
  2. Du har rätt i allt du skriver!
    Och unga duktiga officerare med lite "vett i skallen" drar för de finner sig inte i detta i långa loppet! Medans de allra yngsta och äldsta stannar. Vi kommer få en demografisk svacka utan dess like om detta fortgår.

    SvaraRadera
  3. Som reservofficer i amfibiekåren (kj) skulle jag ha kunnat skriva samma rader själv. Jag och mina närmaste vänner, även de reservare i marinen, bär idag på bitterhet och besvikelse över hur vår Försvarsmakt har förändrats. Som en följd har den civila delen av vår tillvaro gradvis tagit över helt. Två har nu lämnat sin anställning och uniform m/48 kommer inte längre fram vid särskilda tillfällen.

    SvaraRadera
  4. Ett inlägg som får håren att resa sig på armarna, det säger mycket av det jag känner och bekräftar tyvärr att mina känslor ter sig rimliga.

    Har förmånen att fortfarande få tjänstgöra som RO i små utbildningslag inom försvarsmedicinens område 4-6v/år, där jag verkar isolerat från att hantera budget, PRIO och högre chefer. Får koncentrera mig på kärnverksamheten inom medicinalområdet för lägre militära förband. Här har dessutom fältmässigheten utvecklats enormt jämfört med för bara 7-8 år sedan. Insatsförband på väg till Afghanistan brukar beskriva de 3 v på Försvarsmedicincentrum som den enda riktigt verklighetsnära/fältmässiga utbildningen de får före missionsstart, inget dåligt betyg för en klassisk militär "slaskverksamhet" som sjv ofta uppfattats vara!

    Samtidigt blir jag så nedslagen av att höra hur det är att arbeta som yrkesofficer (rimligen också civilanställd), hur sällan andra RO efterfrågas, hur svårt det kan vara att få resurser till rent militär verksamhet samtidigt som stora summor läggs på Gendercentrum, PRIO mm. Men ffa hur ledarskapet på högre nivå inom Försvarmakten verkar fungerar!

    Jag har några gamla kurskamrater från Officerhögskoletiden på 80-talet som idag är överstar/kommendörer. De är så kloka när jag umgås med dem utanför tjänsten att jag inte förstår hur Försvarsmakten kan ha rört sig åt det håll den gjort sedan mitten av 90-talet. Kanske agerar inte heller dessa höga officerare lika klokt när de dagligen verkar inom FM. Men jag undrar ju i så fall varför? Är man idag så bakbunden av att göra allt "korrekt" ur både högre chefs synvinkel och ur samhällets synvinkel (t ex gender) att man tappat den kurage äldre tiders överstar och generaler uppvisade (t ex Öv1 Ulf Henriksson, Genlt Björeman mfl)?

    Polisen ska sammanslås till en myndighet, många goda skäl anförs därför. En baksida som inträffat sedan Försvarsmakten gjorde detsamma i mitten av 90-talet verkar vara just att "myndigheten" hos höga officerare försvann. Istället verkar regementschefer och uppåt följa rådande "mittfåra" inom Försvarsmakten och ser sig oroligt över axeln innan man tar både stora och små beslut. Måtte inte Polisen råka ut för samma baksida framöver!

    Ett fint råd finns i "Realistofficers" inlägg; finn minnen av föregångsmän vi mött och agera som dessa! Detta råd gäller både mig själv, mina gamla kamrater inom Försvarsmakten och alla andra.

    Vår Försvarsminister må ha varit tyst hittills, hon har dock inte trampat i klaveret, för mig finns det hopp om att när hon tar till orda och börjar verka så att det syns, så uppträder hon som en "föregångsman" för Försvarsmakten!

    KA-majoren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lös problemet! Skulle jag vilja skrika till ansvariga inom FM + våra sk. försvarsvänliga politiker med anl. vad jag läser ovan!
      Tänker tillbaka på min värnplikt på Amfbat (-93) och vilka eldsjälar till människor som såg till att vi verkligen utvecklades till en fungerande enhet! Det var ibland (ofta) tungt och jävligt, men våra befäl agerade alltid som föregångsmän. Detta resulterade i att befälen fick den respekt de förtjänade.

      Som Kontorschef på bank idag, så tänker jag dagligen på det jag lärde mig i Vaxholm om ledarskap och en lärdom som sitter är att jag alltid måste vara en föregångsman, varje dag och på varje möte! Är jag inte det så vet jag att det bara är att se sig om efter ett nytt jobb!

      Carl

      Radera
  5. Jag läser förnärvarande till specialistofficer inom armén och har tyvärr kommit till slutsatsen att jag inte vill jobba i FM. Jag kommer gå klar min utbildning och få min grad för att sedan jobba civilt. Förhoppningsvis blir det någon form av ordning inom FM (läs återgång till värnplitsförsvar) och man kanske kan få några lyckliga år i uniform igen... Just nu... Tack men nej tack...
    /kadetten

    SvaraRadera
    Svar
    1. En återgång till värnpliktsförsvar skulle inte lösa några som helst knutar för FM. De problem som upplevs nu är inte pga personalförsörjningen (vilande vpl) utan beror på att massa förändringsprocesser genomförs parallellt och att det inte finns pengar.

      Värnplikt är inte lika med ordning.

      Radera
  6. Otäckt träffande, ett av de mer rysansvärda inläggen i Försvarsdebatten i de "fria" medierna.
    Så många trevliga, intelligenta, kloka och vidsynta kollegor som jag haft genom karriären, både som chefer, sidoordnade och underställda - men jag blir också mörkrädd när jag ser hur ryggradslösheten brett ut sig. I sociologiutb på OHS berörde vi Groupthink (googla!), och det satte sig i minnet då och har följt med sedan dess. Ledarskapet i FM idag är ett skolexempel på Groupthink.

    Tänk om de som av någon anledning gjort det aktiva valet att bli chef dagligen ställde sig frågorna
    "Hur var jag som chef?",
    "Hur kommer jag att uppfattas av historien?",
    "Vad kommer man att säga om mig på mässen om 20 år?" och
    "Vill jag bli beskriven så?"

    Kanske, kanske skulle det se annorlunda ut...

    Patrik Lander

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att du ska skriva ett gästinlägg om din relation till FM Patrik Lander. Min uppfattning är att du har en del att säga.
      Maila mig på cyniskt@gmail.com om du är intresserad.

      Radera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.