fredag 19 oktober 2012

Försvarsmakten är för liten för att växa

Denna artikel är skriven för Hallandsposten efter önskemål från deras tjf politiska redaktör. Givetvis var den versionen som skulle publiceras där mycket kortare.
Hallandsposten har försetts med nödvändiga uppgifter för att kunna publicera (såsom namn och nummer) men man har ändå valt att inte ta med debattartikeln. Anonyma artiklar publiceras ej enligt deras regler och jag skriver under pseudonym. Publicering på insändarsidan erbjöds men var aldrig aktuellt från min sida. Den politiska redaktörens arbete med tema försvar är lovvärt och bra men tidningens interna regler stödjer inte honom i hans arbete. Gammelmedia har visst en bit kvar och vi kan därför konstatera att bloggarna fortsätter att fylla sitt syfte.


Försvarsmakten är för liten för att växa

Försvarsmakten går stegvis mot en organisation som ska utgöras av Insatsorganisation 14 (IO14) med tillhörande basorganisation. Insatsorganisationen ska utläsas som de delar som med vapen i hand försvarar svenska intressen oavsett det är utomlands eller hemma, basorganisationen är stödet som möjliggör att förbanden kan produceras, övas och sättas in.
Indelningen är lättbegriplig och organisationen är enkel att leda men upplägget är behäftat med problem varav två stycken är mycket kännbara i nuläget: Den ekonomiska situationen och personalläget. Det ekonomiska skrivs det spaltmeter om men den något svårare personalsituationen är det få som belyser.


Försvarsmakten är anorektisk
För att kunna lämna erforderligt stöd till förbandsproduktionen krävs en hel del i form av utbildningsinrättningar, övningsterräng, skolor och annan infrastruktur. Dessutom krävs personal såsom lärare och instruktörer, handledare, sjukvårdspersonal, hantverkare, tekniker, och övriga kompetenser för utbildnings- och produktionsstöd. Dessvärre är basorganisationen numera slimmad till ett absolut minimum varvid stödet ej uppfyller behoven.
Det innebär att krigsförbanden själva får stå för en hel del av de funktioner som basorganisationen borde lösa. I den vardagliga verksamheten rör det bland annat dukning av skjutfält, bemanning av sjukvårdsberedskap, lärartjänster, motorskolor, mm mm. I de senaste omorganisationerna och årets omstrukturering har även antalet civila reducerats kraftigt vilket kraftigt ökar tiden som läggs på egenadministration och -stöd.

Insatsorganisationen är inte dimensionerad för att utföra dessa stödtjänster utan är designade för att lösa tydligt definierade krigsuppgifter. Det finns inga hantverkare i krigsförbanden och inte heller någon extrapersonal som kan stödja när det egna förbandet övar. Konsekvensen blir att delar av förbandet inte övar alls utan i stället utför stöd. Organisationen har beskrivits som anorektisk.
I stället för att tränas mot målsättningarna genomför många krigsförbands personal stöd till andra krigsförband med högre prioritet, fanvakt, högvakt, städning av skjutfält, marknadsföringsjippon och dylikt. Detta tillsammans med ökad administrativ börda och en tydlig fokus på självförvaltning gör att tiden för övning, och därmed den allmänna dugligheten, minskar drastiskt.

De flesta krigsförband är inte personaluppfyllda till anbefalld nivå utan består fortfarande till stor del av krigsplacerade fd värnpliktiga som inte är övade. Förbanden har alltså inte personal att lösa ens huvuduppgifterna men förväntas ändå både svara för eget stöd och avdela personal till Basorganisationen (så kallad rörlig produktionsbefattning). En stor personalomsättning leder dessutom till att officerare gång på gång tvingas börja om i utbildningen av egen personal och aldrig kommer vidare till förbandsövningar.
Eftersom många krigsförband är under uppbyggnad och produktion krävs en hel del arbete med personalförsörjning och utbildning. Tidigare erhölls stöd för detta men nu ligger det på förbandsnivå.

Hemvärnet utgör numerärt en stor del av Armén och de fyller en viktig funktion för försvaret av Sverige. De har dock begränsad förmåga till utbildning och övning varvid krigsförbanden får avdela personal för att stödja Hemvärnet under deras övningar. Detta gör att krigsförbandet inte kan öva. Chef med förbandsproduktionsansvar (flottilj- eller regementschef) tvingas till prioritering när resurserna tryter och här prioriteras Hemvärnet framför krigsförbanden. Undantaget är förband som genomför missionsutbildning inför internationell insats.
På mitt förband har vi tvingats ställa in utbildning och övning till förmån för stöd till Hemvärnet. Vi har varit nödda att skicka soldater och officerare på hemvärnsövning veckan innan rotation till Afghanistan, alla andra vägar har varit uttömda. I stället för att förbereda sig själv för skarp tjänst har man fått lägga kraft åt andra att bygga upp andra förband.

Obalansen i interna och externa uppgifter leder till att viss personal i insatsförband lägger mer tid på att stödja andra än att själva öva, något som är skadligt för förmågan och framförallt för arbetsmotivationen.


Produktionsmålsättningar nås ej
Försvarsmakten hanteras som om den vore uppfylld med både materiel och personal. Förband har fler uppdrag än vad man har personal och det är ständiga avdömningar avseende prioriteringar. Nästintill uteslutande är det som stryks åtgärder för att förbanden ska kunna nå målsättningarna för Insatsorganisation 14. Agerandet medför att vi är väldigt långt ifrån anbefalld förmågenivå och prognosen ser allt dystrare ut.
I närtid kommer krigsförbandens planer att revideras och jag spår ambitionssänkningar och lägre tillväxttakt än det egentliga behovet.

Lönen har av Officersförbundet angivits som det viktigaste skälet till att soldater slutar, något som inte Försvarsmaktens egna undersökningar stödjer. Lönen är en viktig faktor när det gäller personalens välmående men ännu viktigare är att verksamheten känns relevant och att man ges möjlighet att lyckas i sin yrkesroll. Ständiga ambitionssänkningar, inställda övningar och utbildningar och bortprioritering av krigsförbanden leder till en negativ arbetsmiljö. Det gäller såväl soldater och sjömän som officerare och civila.

Ett krav för att behålla den personal vi har är att de får ägna sig åt den verksamhet de har rekryterats för. För att genomföra denna verksamhet krävs att chefer i insatsförband tillåts ägna huvuddelen av sin tid åt huvudtjänst och att göra sitt förband redo för insats. Men för att möjliggöra detta krävs en kapabel stödorganisation, men den organisationen kräver även den duglig personal som idag inte finns och suger personal ur insatsförbanden den skall stödja, en ekvation som idag inte går ihop
Att kompetensförsörja Försvarsmakten är svårt. Trots uppgifter om motsatsen fyller inte Försvarsmakten utbildningsplatserna vare sig till grundläggande soldatutbildning eller till officersutbildning. Glättiga kampanjer räcker inte utan det måste till krafttag och helhetsperspektiv för att nå balans i personalläget och stabilitet i tillväxten. Försvarsmakten är för liten för att ens växa.


För att säkerställa tillväxten mot IO14 krävs bland annat:
-En ökad basorganisation med förmåga att stödja insatsorganisationen. Basorganisationen ska kunna stå på egna ben;
-En bättre planering med längre framförhållning för produktionsplattformarna;
-Bättre samordning avseende stöduppgifter avseende nivå och kompetenskrav på stödbehovet;
-Färre "nice-uppgifter" såsom ovidkommande men ändå obligatoriska utbildningar och omotiverade fanvakter;
-En förenklad administration för att minska tiden för egenadministration för de anställda (här avser jag metod och inte IT-system) och;
-En kraftig anslagsökning för att kompensera för inflation, kostnadsökningar för bl.a. personal och för det mycket omfattande materielbehovet.


Att Insatsorganisation 14 i sig är alldeles för liten för att försvara Sverige och svenska intressen utomlands, det är en annan fråga.



Cynisk, officer och bloggare
http://cynismer.blogspot.se

50 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet. Du fångar stora delar av problemen.

    Det ska också påpekas att den Org 13 som efter inventering av behov fastställdes fortfarande är 400 personer över den siffra som Försvarsmakten lovat Riksdagen att komma ner i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dåligt blir värre alltså.

      Radera
  2. Jag känner inte alls igen mig i den verklighet du beskriver. Du slänger ur dig en massa påståenden utan att belägga dem. T.ex. säger du att antalet civila har reducerats kraftigt? Sista dec 2008 hade FM 6534 civila, 2009 7073, 2010 6760, 2011 6616 och i senaste omorg bedöms 80 st vara övertaliga. Kraftiga reduceringar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog ha skrivit "de civila som stödjer förbanden i dess dagliga värv". Det hade nog varit mer specifikt.
      Där jag har jobbat har de civila i stödfunktioner plockats bort allt eftersom. Det började med adjutanter på regementet och nu får hantverkarna på skjutfälten gå. Däremellan har telefonister, resehandläggare och andra "enablers" tagits bort för en centraliserad helpdesk.

      Stödet är klart mycket sämre nu och funktionsmässigt är det kraftiga reduceringar.

      Radera
    2. Vad som framför allt skett är "centralisering", då växeltelefonister, resehandläggare, mm centraliserats. I den första omgången ledde detta framför allt till nyanställningar där tjänsten hamnade medan de som innehaft denna befattning fick nya diton. I nuläget kanske det finns ungefär lika många kvar men stödet har minskat avsevärt.

      Radera
    3. Jag blir av med mina två civila på simulatorsektionen på LG och blir ensam kvar utan några "rörliga" befattningar som ersättning.

      mvh
      Kn Roger Johansson
      Simoff LG

      Radera
    4. Och då måste krigsförbanden ersätta dessa tjänster när de ska öva misstänker jag?

      Radera
    5. Nej det tog ett år innan den ene av de civila kunde göra något kvallificerat utan min handledning trots att han i grunden hade teknisk kompetens. Det är med simulatorer som med fordon, du kan inte gör ett motorbyte eller uppgradera elektroniken bara för att du har ett körkort på fordonet mao kompetens att tex avfyra ett simulatorvapen är lite värt närman skall göra service/reparationer/uppgraderingar. Att skicka ner några truppare till mig innebär att jag har ett trevligt sällskap som mest är i vägen.

      Radera
    6. Antalet civila är någolunda det samma. Men de tjänsterna har "flyttats" in till HR och PRIOgruppen. Anställda på verksam plats har minskat drastiskt.

      Radera
  3. Jag känner verkligen igen mig i problemen då jag arbetar i samma organisation. Man lägger enorm kraft på Hemvärnsövningar med massor med en stor övningsledning medan man i stort sett saknar övningsledning när man övar insatsförbandet. Oftast är man hänvisad till att öva sin egen pluton bäst man kan.
    För att möta Anonym kan jag bara säga att när organisationen med civilanställda redan är liten känns det verkligen när den blir ännu mindre. Tex på funktioner då det tidigare kanske var tre anställda och i framtiden bara är en. Det finns även funktioner som helt försvinner.
    Se det som om du själv måste hoppa in på dagis en dag i veckan för att passa ditt och andras barn när du egentligen behöver vara på ditt jobb så kanske du kan förstå våra problem.
    Jag vågar iaf stå för min åsikt.
    Lt Mattias Roslund
    C Repluton 61.Lvbat

    SvaraRadera
  4. Jo, jag känner verkligen igen mig. Jobbar på ett funktionsförband som från en plattform ska utbilda krigsförband, ha stridsskola, utvecklingsenhet, därutöver
    avdela personal till Tek Mark, Teknisk bataljon, Hemvärnet, bemanningsuppdrag i HKV, Skövde, Enköping m m. Stöd ska utgå till hemvärnsutbildning, utlandsstyrkan på Livgardet, allehanda jippon av varierande karaktär m. Detta innebär att plutons- och kompanichefen sällan har sin egen personal på plats, de är på "allt annat" och därefter friplanerade. Prodenheterna (regstab, stridsskolan, garnisonsenhet mm) har anorektisk bemanning vilket innebär att insatsbataljonerna måste stödja med "rörliga" befattningar för att få det att få fungera. Detta avlövar då insatsförbanden och det blir inte bra för någon. Detta var väl inte tanken med allt bemanningsarbete under året?
    Den ryckiga, i klartext usla planeringen och framförhållningen, gör att arbetssituationen och därmed trivseln är på ständig nedgång. Tidigare skarpa kollegor blir allt mer uttrötta men detta verkar arbetsgivaren ta med ro. Vill du inte längre finns det alltid nån annan...
    Problemet idag är att det inte finns någon annan. Slutar en man i en viss befattning får det dominoeffekter på hela förbandet. Efter bemanningsarbetet läggs nu kraften på att "rätta till" så att förbandet ska fungera EFTER den nogsamma bemanningen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det är svårt att leva upp till målsättningar när resurserna dras in. Stödet till Hemvärnet som ett problem kanske varierar över landet, men jag ser det som ett givande och tagande. I min del av landet, Nedre Norrland så är andelen anställda ur Insatsorg liten vid Hemvärnsövningar,kanske 1-2 av 20. Resten är från Utbildningsgruppen, angränsande HV-förband samt tyvärr även vår egen personal som egentligen skulle ha övat

      Sedan så får vi inte glömma att pga bristen i stödet från Basorg så är det även så att Hemvärnsförband deltar som övningstrupp för Utlandsmissionerna. Vi deltar även med personal vid t.ex Geltic Bear övningar för att öva FM's stabs- och ledningspersonal. Även Högvakt, Berdskapstroppar och Skyddsvaktsbevakning av FM's fartyg och materiel är något som HV bidrar med
      Anställda soldater och befäl får se hur en organisation som byggt på frivillighet har utvecklats kraftigt de senare åren och hur vi kan vara ett insteg till anställning och varmhållning av personal.
      Detta är något som kommer bägge parter tillgodo. Hemvärnet får chans att delta i större sammanhang med välutbildade kollegor, för det är vi ju.

      Så jag tycker nog inte att ni ska se HV som en belastning. Vi bidrar också. Det är de begränsade resurserna som är felet.

      Insatskompanichefen

      Radera
    2. Geltic bear är en LTÖ för Hemvärnsbataljonsstaber, så om HV-stabspersonalen i stället för att själva öva fick bistå andra så vore det ett exempel men så är det ju inte.

      Hemvärnet deltar inte i något stöd till insatsförberedelser eller annan utbildning eller övning som har tagits på hemvärnets utbildningskonto, dvs varit istället för ordinarie verksamhet.

      Jag ser inte Hv som en belastning utan det är stödet till Hv och andra förband som blir en belastning eftersom resurserna läggs på det i stället för förbandsproduktion.

      Radera
    3. Huruvida kostnader bokförs på HV eller annan var väl inte frågan här utan att personalresurser och planeringstid används till annat än huvudverksamheten.

      Jodå, Geltic Bear är pinpointad mot HV, men vi deltar som DUC och TYR-operatörer även mot FM's Internationella stabsövningar.

      Även om Det är FS24 som betalar så vill man ha personal från HV som hjälp vid missionsutbildningen.

      När FM's anställda deltar som instruktörer på HV's övningar så är det väl HV som betalar.

      Min poäng var inte vem som stod för fiolerna utan bara att vi har ett dubbelriktat samarbete.

      Radera
    4. Det var inte pengarna jag avsåg utan resurser i stort. Det mest kritiska är arbetstimmar.

      De resurser som avsatts för hemvärnet anspråktas inte för missionsförberedelser och andras stabsövningar. Däremot används resurser som är planerade mot annan förbandsproduktion till stöd för bland annat hemvärnet.

      Det dubbelriktade samarbetet sker på bekostnad av krigsförbanden och till förmån för hemvärnet. Det är min poäng.

      Hemvärnet behöver stöd men det gör övriga förband också. Basorg är för liten och underbemannad och krigsförbanden är inte dimensionerade för att stödja andra samtidigt som man ska lösa ut egen tillväxt OCH insats.

      Radera
    5. Det här handlar inte om att hemvärnet INTE ska ha stöd för det ska de givetvis ha. Det allting handlar om är att övriga förband också måste ha det för att säkerställa tillväxt för att IO14 ska kunna intas. Ja, för att förbanden överhuvudtaget ska överleva.

      Radera
    6. "Välkommen till vår verklighet" skulle jag inte vilja behöva säga här. HV har visserligen klarat sig bra relativt andra i FM under de senaste budgetarna. Vi har under lång tid och på frivillig väg lyckats upprätthålla soldaternas intresse för verksamheten trots avsaknaden av utr som det har funnits i mängder av men inte på tiotals år lyckats tilldelas oss.

      Vi har haft en liten ekonomisk kostym, men det är inte den som varit vårt största bekymmer, utan just tilldelningen av resurser som vi npå papperet skulle ha, men inte fått. Det har skett stora förbättringar de senaste åren, men vi har fortfarande inte fått det som orgen säger att vi ska.

      Vi har levt med det vi blivit tilldelade, men alltid sanat de sista 30 procenten. Långt innan dessa har lyckats komma fram så har vi fått en ny org där vi i åratal väntat att blt tilldelade upp till 70% igen. Och hjulet snurrar vidare.

      Nånstans så har vi lyckats att anpassa oss till detta, vi har ju en annan verklighet att gå hem till. Det är bara för oss att beklaga å övriga FM's vägnar att ni nu också får jobba från botten av hålet i strävan att nå upp över kanten.

      Radera
    7. Att Hemvärnet lyckas just nu är för att övriga förband styrs mot att stötta Hemvärnet. Utan krigsförbandens stöttning så hade det sett dystrare ut för er.

      Det är jättebra att ni får stöttning men det finns ingen annan som gör det jobb som uteblir pga stödet till Hv (mfl). Därför nås inte krigsförbandens målsättningar. Det i sin tur gör att folk ledsnar och säger upp sig med ännu större stödbehov som följd.

      Hemvärnet ska ha stöd, men det borde komma ur basorg.

      Radera
    8. Det visste jag inte att HV's existens stod och föll med övriga förbands stöd. Vad kan då detta stora stöd bestå i? Fysisk närvaro på mina övningar är minimal. Är HV's budget så liten att ni övriga måste skjuta till pengar?

      Jag verkar långt ifrån regemente och garnison. När det görs gemensamma rekryteringsåtgärder så är det HV som stöttar med trupp och materiel. Detta ser säkert annorlunda ut i andra landsändar.

      Jag kan förstå om ni blir frustrerade i er egen svåra ekonomiska och personella situation, men jag tror ärligt talat inte att det är tack vare andra förband som HV har framgångar. En hel del av era GSS K och T har ni fått av aktiva Hemvärnssoldater som sett en chans att bygga vidare på det intresse som de odlat fram inom HV.

      Jag ser det som olyckligt att ni ser på Hv som en belastning, när det i själva verket är så att vi har ett givande och tagande åt bägge hållen.

      Radera
    9. Den här texten har ett krigsförbands- och basorgsperspektiv. Om ditt hemvärnsförband klarar sig utan stöd från övriga FM är det väldigt bra.
      I stora delar av Sverige är läget ett annat och där trixas det med att få instruktörer till hemvärnets övningar.

      På de flesta förband pågår just nu planering inför 2013 varvid stöd till hemvärnet är en prioriterad uppgift. Det finns inte personal nog för att lösa den samtidigt som alla krigsförbandets egna uppgifter ska lösas.

      Mitt förband får INGET av Hemvärnet så där är det inget tagande utan bara givande. Det betyder inte att jag inte anser att Hemvärnet ska ha stöd.
      Hemvärnet ska ha mycket stöd för det behövs. Dock ska stödet inte gå ut över de reguljära förbanden i den omfattning som det nu är. Hemvärnet ska stödjas av en fungerande basorg. Det är där som problematiken ligger, inte i Hemvärnet eller inte.

      Radera
    10. Jag har också uppfattat att det finns stora regionala skillnader mellan hur saker och ting hanteras. Det är förstås synd om ni är hårdare drabbade än andra med att behöva tunna ut era resurser.

      Vi får väl då hoppas att ni senare också kan få både mer resurser och ett givande från HV. Lycka till med det!

      Radera
  5. Ingenting blir prioriterat när allt är prioriterat!
    Fråga 10 befäl (eller för den delen soldater) om vilken uppgift som är prioriterad? Du får garanterat mer än ett svar! Bra och tydligt ledarskap? Icke!

    SvaraRadera
  6. Vi är tydligen fortfarande 1000 OF för många vilket ska skruvas till nästa år för att komma i ram.
    Det lär bli en spännande ledarskapsövning då många nu pustat ut efter september erbjudandet.
    En redan havererad organisation lär köra ännu mer i diket under 2013.

    SvaraRadera
  7. Roslund!
    Två p i reppluton.

    Anonym 17.51
    Var jobbar du?
    Misstänker InfoS eller Gendercenter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk vad svårt allt blivit...

      När jag började i firman så utbildades en full bataljon varje år, det fanns en stödorganisation som var värd namnet och på varje pluton fanns det minst en kapten, en löjtnant, en fänrik och för det mesta en till två vinkelsergeanter...

      Minst en kvällstjänst i veckan, otaliga plutons- och kompaniövningar samt minst två bataljonsövningar, och en slutövning i minst brigads ram.

      Krigsplacerat befäl gjorde 40-50 övningsdygn (läs truppförde)under utbildningsåret...

      Vän av ordning kan fråga sig hur i hela helvete det kunnat gå så här snett och vad som fått det att gå så in i helvete snett...

      Jag är alldeles övertygad om att det "magiska året" 2019 när IO 14 ska vara intagen, personalen rekryterad, förbanden samövade och hela insatsorganisationen gripbar "här och nu" så kommer vi att stå där med en stor andel "pappersförband" utan vare sig materiel eller personal...

      Förvisso inte samma situation som vi hade i det "värdelösa" invasionsförsvarets tid...

      ...för då saknade vi bara materiel - personal fanns och förbanden var samövade.

      Radera
    2. "Vän av ordning kan fråga sig hur i hela helvete det kunnat gå så här snett och vad som fått det att gå så in i helvete snett..."

      Det är tack vare Alliansen och vår dumsnåle amatörekonom Anders Borg.

      Radera
  8. Anonym: notera att civilanställda numera gör uppgifter som värnpliktiga tidigare gjorde. Det kan kanske förklara varför antalet är liknande trots att det egentligen är färre civilanställda.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Bra skrivet! Liknande diskussion ur ett sjöstridsperspektiv:

    http://commanderslog.blogspot.se/2011/02/sjostridsforbanden-och-basorg-13_09.html

    / Commander

    SvaraRadera
  11. I veckan som gick fick ju förbanden order om att anställa och fylla upp sina GSS/T kvoter. Trots att förbanden har sina förbandsutvecklingsplaner med tänkta tillväxttakter ignorerades detta totalt! Anställ! Det är en order!
    Någon som känner igen det som skedde för ganska exakt ett år sedan då politikerna senast gjorde syn på antalet anställda soldater?
    Lägg nu till detta att insatsförbandens personalavdelningar dessutom skall hinna hantera de nya soldatlönerna, men även RALS steg 2. Detta måste vara klart senast vecka 45 om pengarnas väg genom PRIO skall resultera att de landar på olika individers lönekonton i samband med decemberlönen som ÖB utlovat.
    För att kommentera antalet civilanställda, kan man ju bara konstatera att jag såg en skrivelse där HRcentrum får anställa 33 individer. Detta samtidigt som man reducerar en del i de rekryteringar mot civila tjänster som olika OrgE anmält att de behöver göra efter org 13 arbetet.
    Livet är fantastiskt!

    SvaraRadera
  12. Det finns uppenbarligen mycket i FM som ligger och pyr under ytan. Det är bara frågan om när systemet brakar ihop ännu mer. Vi lever kvar i den gamla strukturen vad gäller uppgifter och ambition trots att vi är så mycket färre (och fel) personal. Vilken annan myndighet/företag skulle kunna hålla på så här år efter år?
    Någon (läs högsta ledningen) måste nu slå stopp i maskin och låta oss koncentrera oss på att gå in i ny org och hitta formerna för denna. Inte ösa på med uppgifter som aldrig förr.

    SvaraRadera
  13. Hårt men sant: för att den nya FM ska funka måste vi som är över 40 lämna över till den nya generationen. Den generation som är vana vid knappt plutons storlek när vi pratar förband, när man kommunicerar budskap i stället för att ge order, när det bara finns rättigheter i stället för skyldigheter, när frågan om rätt nätverksaktivitet direkt uppstår när man behöver ha hjälp en kväll, när allt som hände före 2000 bara var rikskass och Åsa-Nisse försvar.
    Ok, men vi är inte betjänta av att vi som sett något annat är de som ska driva FM framåt in mot 2019 där allt är vasst och bra. FM borde seriöst fungera på ett fungerande sätt att växla ut oss, ej endast med kommentaren: passar det inte så sluta!

    SvaraRadera
  14. Ibland går det snabbt i FM, 1000 kr i lönepåslag dessutom retroaktivt med snabb utbetalning. Själv väntar jag på RALS pengar från 2011! Denna hanns ju inte pga allt enormt arbete med FM Org 13. Det blev ju bra (både bemanningen och RALS-utbetalningen)...

    SvaraRadera
  15. Frukta icke! Vi kan ju alltid vända oss till försvarsutskottets utsände i utbildningsfrågor…

    http://navyskipper.blogspot.se/2012/10/abdirizak-waberi-m-ansvarig-for.html

    Med sina ovärderliga kunskaper om Försvarsmaktens organisation och utbildning borde ju Herr W kunna lösa många av problemen i kommentarerna ovan i ett nafs!
    Kanske kan han vara behjälplig med att komplettera värdegrunden om så behövs?


    All makt åt Tengil, vår Befriare!

    SvaraRadera
  16. Ångrar nu i mitt stilla sinne hade jag inte stake nog att kryssa nej till mitt "jobberbjudande" i september.
    Vad tackade man ja till? Ytterligare osäkra år i armod och uppgivenhet. Bra för den psykiska hälsan? Not!

    SvaraRadera
  17. Bekvämt att skylla på Hemvärnet för att man inte kan lösa sina uppgifter...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte Hemvärnet som beskylls men Hemvärnet är en stor avnämare av tjänster från övriga FM och framförallt krigsförbanden när det gäller instruktörer. Det är inte Hemvärnets fel (eftersom inte HV ligger bakom det) utan ett organisationsfel i FM.

      Det är faktiskt inte rimligt att de förband som ska ha hög krigsduglighet och kunna användas både hemma och utomlands inte ges möjlighet att utvecklas mot anbefalld nivå. Högvakt prioriteras högst men instruktörsstöd till Hemvärnet är politiskt viktigt och prioriteras därför mycket högt.

      Radera
    2. Det gäller att skilja på k-dar och morötter i denna debatten.
      Alla uppgifter är ju viktiga i sitt isolerade sammanhang men när helheten ska sammanfogas blir det konstant hack i skivan. Ständiga diskussioner om avvägningar, personal hit eller dit. Detta problem utgår från otydlighet från högre chef vad man vill uppnå! Det gör att vi längst ut på bandet hela tiden lever med knappt veckovis framförhållning. Ej hållbart i långa loppet.

      Radera
  18. HV bär just nu inte sin egen vikt i rikets försvar och skall därför utvecklas alternativt avvecklas. Med nuvarande organisation är det inte rimligt att förband skall behöva bistå med instruktörer då det får (för) stor påverkan på förbandet egna uppgifter. Hade vi en fungerande basorg hade jag dock inte sett några som helst konstigheter med att förbanden ur denna hade kunnat ställa instruktörer och övningsledning till hemvärnets förfogande. Men nu befinner vi oss där vi är och man kan som bekant bara gräva där man står. Alltså måste HV sköta sitt eget grävande om det inte ska få orimligt stora konsekvenser på övriga förband.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket annat försvar pratar du om?

      Sist jag tittade efter så är manöverbataljonerna inte på långa vägar uppfyllda med den personal som skall genomföra strid.

      Radera
    2. Det är väl det som är problemet som Cynisk skriver om? Krigsförbanden får lägga mer resurser på att stödja HV än på egen tillväxt.

      Radera
  19. Nu är det så att HV alltid har stått för sitt eget grävande. Vi har rekryterat, övat och utvecklat oss själva med mycket litet stöd från övriga delar i Insatsorgen. Våra övningar och utbildningar har ett mycket litet inslag av instruktörer från övriga förband.

    Vi har övningsledning och instruktörer från Utbgrupp, f.d. stamanställda, RO och tyvärr också från den övade truppen. FM-anställda är en mycket liten andel av instruktörerna.

    Ni andra bär inte heller er vikt helt själva. HV deltar i utb av Utlandsstyrkan, Högvakter, är rekryteringsbas till era GSS/K och /T.
    Verksamheter som hade tagit resurser från er.

    Det är alltså en hel del grävande på bägge hållen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du talar nog för din lilla del av HV nu för det förhåller sig alls icke så i hela riket så som du beskriver.

      Mitt lilla funktionsförband har en ett års (med sannolik förlängning) kommendering till HVSS och stöttar GMU HV i vänstervarv på olika orter med ~5 instruktörer. Varenda en av dessa individer har en uppgift att sköta i krigsförbandsproduktionen som blir lidande under deras bortavaro. Det större grannregementet har jag inte koll på i detalj men dom har sannolikt proportionerligt antal kommenderingar till HV. Till detta tillkommer uppdrag eftersom, motorutbildningar, instruktörsutbildningar osv osv

      Vidare vet jag otaliga utbildningsgrupper högt och lågt i riket som flitigt nyttjade möjligheten att ta in externa instruktörer på timersättning när det fortfarande var möjligt. Detta var ofta kadetter eller officerare som ville extraknäcka.

      Att HV med sina 22000 man lyckas bestrida högvakt ett par gånger per år är knappast mer än vad vi ska kunna förvänta oss av dess gripbara och tillgängliga förband, n'est-ce pas?

      Även detta med rekryteringsbas till K och T reagerar jag på, här i garnisonen kan man nog räkna antalet HV soldater som lämnat HV för stående förband på ena handens fingrar. Bland T är det sannolikt vanligare men knappast något som sticker ut.

      Radera
    2. Visst är det säkert stora regionala skillnader. Mina inlägg syftar bara till att bredda synen på att HV är en belastning på Insatsorganisationen. Att peka på att vi även tillför något tillbaka, säkert med regionala skillnader.

      Radera
    3. Ja hemvärnet tillför något, men inte till krigsförbanden.
      Hemvärnet har en viktig uppgift i försvaret men är inte närande i sin relation till krigsförbanden. Hemvärnet har ingen uppgift att stödja krigsförbandsproduktionen så det faller ingen skugga över hemvärnet. Det är ett krasst konstaterande att krigsförbanden stödjer andra på bekostnad av egen tillväxt och utvecking.

      Inte heller basorg är närande eftersom den är för tunn.

      Radera
  20. Kan någon förklara varför HV finns?
    Har de tyngre vapen? Stridsflygplan? Luftvärn värt namnet? Stridsfordon (CV 90 motsv)? Artilleri?
    Om inte vill jag påpeka att det är 2012 och att den trolige motståndaren sannolikt inte består av en cykelskyttebataljon utan ganska arga och välutrustade soldater uppsuttna i någon form av bepansrat fordon med någon form av beväpning tyngre än kulspruta.

    HV verkar i mina ögon vara ett självmordsuppdrag och att vi (Sverige) ljuger ganska friskt när vi hävdar att HV faktiskt kan bidra till försvaret att Sverige mer än i begränsad utsträckning.

    Lägg hellre pengarna på ett riktigt motoriserat förband med kvalificerad verkan- och skyddsmateriel

    SvaraRadera
    Svar
    1. HV har en viktig uppgift att lösa som bevakningsförband. Där är kvantitet en kvalitet i sig.

      Att ersätta HV med "ett riktigt motoriserat förband med kvalificerad verkan- och skyddsmateriel" skulle resultera i att kvantiteten försvinner. Då försvinner även verkan i uppgiften "bevaka".

      Radera
    2. Vårt svenska stridsflyg ska enligt planerna kunnas spridas på åtta flygbaser. Om då dessa flygbaser ska skyddas av ett riktigt motoriserat förband med kvalificerad verkan- och skyddsmateriel så har väl alla arméns manöverbataljoner gått åt?

      Radera
  21. Inte av någon avgörande omfattning men ändå mycket positivt att kadetter får öva med Hv:
    Gästspelande kadett

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ser jag som positivt. Det är bra att kadetter under utbildning får tillbringa tid ute i verksamheten. Just den här kadetten tycks ju ha en del mer än bara skolgången att luta sig emot och en del att ge.

      Radera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.