Regeringen vill spara på försvaret och har siktat in sig på personalkostnaderna den här gången. Det var bara några månader sedan som hela Försvarsmakten omorganiserades på anmodan från statsmakten och nu aviseras ytterligare omorganisationer och nedskärningar. 500 miljoner ska sparas på personalkostnader och man ska enligt SVD kapa med ca 500 officerare och 300 civila. Detta i en organisation som lider av ett svårt vakansläge. Ifjol saknades ca 800 officerare och man har svårt att rekrytera soldater.
Jag uppskattar att man räknat lågt avseende lönekostnaderna för de 800 rader som ska strykas. Det (om det stämmer) indikerar personal med ganska låg lön, varvid man kan spekulera i hur det verkställs.
Nu får det vara nog. Smärtgränsen var redan nådd och nu drar försvarsminister Enström ett varv till på sträckbänksveven. Försvarsmakten är minimal, mindre är inte möjligt för då går det inte att växa.
Är det någon som inte förstår varför Försvarsmakten har svårt att både behålla och rekrytera personal?
/C
SVD
DN
Wisemans Wisdoms
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg
onsdag 13 mars 2013
fredag 19 oktober 2012
Försvarsmakten är för liten för att växa
Denna artikel är skriven för Hallandsposten efter önskemål från deras tjf politiska redaktör. Givetvis var den versionen som skulle publiceras där mycket kortare.
Hallandsposten har försetts med nödvändiga uppgifter för att kunna publicera (såsom namn och nummer) men man har ändå valt att inte ta med debattartikeln. Anonyma artiklar publiceras ej enligt deras regler och jag skriver under pseudonym. Publicering på insändarsidan erbjöds men var aldrig aktuellt från min sida. Den politiska redaktörens arbete med tema försvar är lovvärt och bra men tidningens interna regler stödjer inte honom i hans arbete. Gammelmedia har visst en bit kvar och vi kan därför konstatera att bloggarna fortsätter att fylla sitt syfte.
Försvarsmakten går stegvis mot en organisation som ska utgöras av Insatsorganisation 14 (IO14) med tillhörande basorganisation. Insatsorganisationen ska utläsas som de delar som med vapen i hand försvarar svenska intressen oavsett det är utomlands eller hemma, basorganisationen är stödet som möjliggör att förbanden kan produceras, övas och sättas in.
Indelningen är lättbegriplig och organisationen är enkel att leda men upplägget är behäftat med problem varav två stycken är mycket kännbara i nuläget: Den ekonomiska situationen och personalläget. Det ekonomiska skrivs det spaltmeter om men den något svårare personalsituationen är det få som belyser.
Försvarsmakten är anorektisk
För att kunna lämna erforderligt stöd till förbandsproduktionen krävs en hel del i form av utbildningsinrättningar, övningsterräng, skolor och annan infrastruktur. Dessutom krävs personal såsom lärare och instruktörer, handledare, sjukvårdspersonal, hantverkare, tekniker, och övriga kompetenser för utbildnings- och produktionsstöd. Dessvärre är basorganisationen numera slimmad till ett absolut minimum varvid stödet ej uppfyller behoven.
Det innebär att krigsförbanden själva får stå för en hel del av de funktioner som basorganisationen borde lösa. I den vardagliga verksamheten rör det bland annat dukning av skjutfält, bemanning av sjukvårdsberedskap, lärartjänster, motorskolor, mm mm. I de senaste omorganisationerna och årets omstrukturering har även antalet civila reducerats kraftigt vilket kraftigt ökar tiden som läggs på egenadministration och -stöd.
Insatsorganisationen är inte dimensionerad för att utföra dessa stödtjänster utan är designade för att lösa tydligt definierade krigsuppgifter. Det finns inga hantverkare i krigsförbanden och inte heller någon extrapersonal som kan stödja när det egna förbandet övar. Konsekvensen blir att delar av förbandet inte övar alls utan i stället utför stöd. Organisationen har beskrivits som anorektisk.
I stället för att tränas mot målsättningarna genomför många krigsförbands personal stöd till andra krigsförband med högre prioritet, fanvakt, högvakt, städning av skjutfält, marknadsföringsjippon och dylikt. Detta tillsammans med ökad administrativ börda och en tydlig fokus på självförvaltning gör att tiden för övning, och därmed den allmänna dugligheten, minskar drastiskt.
De flesta krigsförband är inte personaluppfyllda till anbefalld nivå utan består fortfarande till stor del av krigsplacerade fd värnpliktiga som inte är övade. Förbanden har alltså inte personal att lösa ens huvuduppgifterna men förväntas ändå både svara för eget stöd och avdela personal till Basorganisationen (så kallad rörlig produktionsbefattning). En stor personalomsättning leder dessutom till att officerare gång på gång tvingas börja om i utbildningen av egen personal och aldrig kommer vidare till förbandsövningar.
Eftersom många krigsförband är under uppbyggnad och produktion krävs en hel del arbete med personalförsörjning och utbildning. Tidigare erhölls stöd för detta men nu ligger det på förbandsnivå.
Hemvärnet utgör numerärt en stor del av Armén och de fyller en viktig funktion för försvaret av Sverige. De har dock begränsad förmåga till utbildning och övning varvid krigsförbanden får avdela personal för att stödja Hemvärnet under deras övningar. Detta gör att krigsförbandet inte kan öva. Chef med förbandsproduktionsansvar (flottilj- eller regementschef) tvingas till prioritering när resurserna tryter och här prioriteras Hemvärnet framför krigsförbanden. Undantaget är förband som genomför missionsutbildning inför internationell insats.
På mitt förband har vi tvingats ställa in utbildning och övning till förmån för stöd till Hemvärnet. Vi har varit nödda att skicka soldater och officerare på hemvärnsövning veckan innan rotation till Afghanistan, alla andra vägar har varit uttömda. I stället för att förbereda sig själv för skarp tjänst har man fått lägga kraft åt andra att bygga upp andra förband.
Obalansen i interna och externa uppgifter leder till att viss personal i insatsförband lägger mer tid på att stödja andra än att själva öva, något som är skadligt för förmågan och framförallt för arbetsmotivationen.
Produktionsmålsättningar nås ej
Försvarsmakten hanteras som om den vore uppfylld med både materiel och personal. Förband har fler uppdrag än vad man har personal och det är ständiga avdömningar avseende prioriteringar. Nästintill uteslutande är det som stryks åtgärder för att förbanden ska kunna nå målsättningarna för Insatsorganisation 14. Agerandet medför att vi är väldigt långt ifrån anbefalld förmågenivå och prognosen ser allt dystrare ut.
I närtid kommer krigsförbandens planer att revideras och jag spår ambitionssänkningar och lägre tillväxttakt än det egentliga behovet.
Lönen har av Officersförbundet angivits som det viktigaste skälet till att soldater slutar, något som inte Försvarsmaktens egna undersökningar stödjer. Lönen är en viktig faktor när det gäller personalens välmående men ännu viktigare är att verksamheten känns relevant och att man ges möjlighet att lyckas i sin yrkesroll. Ständiga ambitionssänkningar, inställda övningar och utbildningar och bortprioritering av krigsförbanden leder till en negativ arbetsmiljö. Det gäller såväl soldater och sjömän som officerare och civila.
Ett krav för att behålla den personal vi har är att de får ägna sig åt den verksamhet de har rekryterats för. För att genomföra denna verksamhet krävs att chefer i insatsförband tillåts ägna huvuddelen av sin tid åt huvudtjänst och att göra sitt förband redo för insats. Men för att möjliggöra detta krävs en kapabel stödorganisation, men den organisationen kräver även den duglig personal som idag inte finns och suger personal ur insatsförbanden den skall stödja, en ekvation som idag inte går ihop
Att kompetensförsörja Försvarsmakten är svårt. Trots uppgifter om motsatsen fyller inte Försvarsmakten utbildningsplatserna vare sig till grundläggande soldatutbildning eller till officersutbildning. Glättiga kampanjer räcker inte utan det måste till krafttag och helhetsperspektiv för att nå balans i personalläget och stabilitet i tillväxten. Försvarsmakten är för liten för att ens växa.
För att säkerställa tillväxten mot IO14 krävs bland annat:
-En ökad basorganisation med förmåga att stödja insatsorganisationen. Basorganisationen ska kunna stå på egna ben;
-En bättre planering med längre framförhållning för produktionsplattformarna;
-Bättre samordning avseende stöduppgifter avseende nivå och kompetenskrav på stödbehovet;
-Färre "nice-uppgifter" såsom ovidkommande men ändå obligatoriska utbildningar och omotiverade fanvakter;
-En förenklad administration för att minska tiden för egenadministration för de anställda (här avser jag metod och inte IT-system) och;
-En kraftig anslagsökning för att kompensera för inflation, kostnadsökningar för bl.a. personal och för det mycket omfattande materielbehovet.
Att Insatsorganisation 14 i sig är alldeles för liten för att försvara Sverige och svenska intressen utomlands, det är en annan fråga.
Cynisk, officer och bloggare
http://cynismer.blogspot.se
Hallandsposten har försetts med nödvändiga uppgifter för att kunna publicera (såsom namn och nummer) men man har ändå valt att inte ta med debattartikeln. Anonyma artiklar publiceras ej enligt deras regler och jag skriver under pseudonym. Publicering på insändarsidan erbjöds men var aldrig aktuellt från min sida. Den politiska redaktörens arbete med tema försvar är lovvärt och bra men tidningens interna regler stödjer inte honom i hans arbete. Gammelmedia har visst en bit kvar och vi kan därför konstatera att bloggarna fortsätter att fylla sitt syfte.
Försvarsmakten är för liten för att växa
Försvarsmakten går stegvis mot en organisation som ska utgöras av Insatsorganisation 14 (IO14) med tillhörande basorganisation. Insatsorganisationen ska utläsas som de delar som med vapen i hand försvarar svenska intressen oavsett det är utomlands eller hemma, basorganisationen är stödet som möjliggör att förbanden kan produceras, övas och sättas in.
Indelningen är lättbegriplig och organisationen är enkel att leda men upplägget är behäftat med problem varav två stycken är mycket kännbara i nuläget: Den ekonomiska situationen och personalläget. Det ekonomiska skrivs det spaltmeter om men den något svårare personalsituationen är det få som belyser.
Försvarsmakten är anorektisk
För att kunna lämna erforderligt stöd till förbandsproduktionen krävs en hel del i form av utbildningsinrättningar, övningsterräng, skolor och annan infrastruktur. Dessutom krävs personal såsom lärare och instruktörer, handledare, sjukvårdspersonal, hantverkare, tekniker, och övriga kompetenser för utbildnings- och produktionsstöd. Dessvärre är basorganisationen numera slimmad till ett absolut minimum varvid stödet ej uppfyller behoven.
Det innebär att krigsförbanden själva får stå för en hel del av de funktioner som basorganisationen borde lösa. I den vardagliga verksamheten rör det bland annat dukning av skjutfält, bemanning av sjukvårdsberedskap, lärartjänster, motorskolor, mm mm. I de senaste omorganisationerna och årets omstrukturering har även antalet civila reducerats kraftigt vilket kraftigt ökar tiden som läggs på egenadministration och -stöd.
Insatsorganisationen är inte dimensionerad för att utföra dessa stödtjänster utan är designade för att lösa tydligt definierade krigsuppgifter. Det finns inga hantverkare i krigsförbanden och inte heller någon extrapersonal som kan stödja när det egna förbandet övar. Konsekvensen blir att delar av förbandet inte övar alls utan i stället utför stöd. Organisationen har beskrivits som anorektisk.
I stället för att tränas mot målsättningarna genomför många krigsförbands personal stöd till andra krigsförband med högre prioritet, fanvakt, högvakt, städning av skjutfält, marknadsföringsjippon och dylikt. Detta tillsammans med ökad administrativ börda och en tydlig fokus på självförvaltning gör att tiden för övning, och därmed den allmänna dugligheten, minskar drastiskt.
De flesta krigsförband är inte personaluppfyllda till anbefalld nivå utan består fortfarande till stor del av krigsplacerade fd värnpliktiga som inte är övade. Förbanden har alltså inte personal att lösa ens huvuduppgifterna men förväntas ändå både svara för eget stöd och avdela personal till Basorganisationen (så kallad rörlig produktionsbefattning). En stor personalomsättning leder dessutom till att officerare gång på gång tvingas börja om i utbildningen av egen personal och aldrig kommer vidare till förbandsövningar.
Eftersom många krigsförband är under uppbyggnad och produktion krävs en hel del arbete med personalförsörjning och utbildning. Tidigare erhölls stöd för detta men nu ligger det på förbandsnivå.
Hemvärnet utgör numerärt en stor del av Armén och de fyller en viktig funktion för försvaret av Sverige. De har dock begränsad förmåga till utbildning och övning varvid krigsförbanden får avdela personal för att stödja Hemvärnet under deras övningar. Detta gör att krigsförbandet inte kan öva. Chef med förbandsproduktionsansvar (flottilj- eller regementschef) tvingas till prioritering när resurserna tryter och här prioriteras Hemvärnet framför krigsförbanden. Undantaget är förband som genomför missionsutbildning inför internationell insats.
På mitt förband har vi tvingats ställa in utbildning och övning till förmån för stöd till Hemvärnet. Vi har varit nödda att skicka soldater och officerare på hemvärnsövning veckan innan rotation till Afghanistan, alla andra vägar har varit uttömda. I stället för att förbereda sig själv för skarp tjänst har man fått lägga kraft åt andra att bygga upp andra förband.
Obalansen i interna och externa uppgifter leder till att viss personal i insatsförband lägger mer tid på att stödja andra än att själva öva, något som är skadligt för förmågan och framförallt för arbetsmotivationen.
Produktionsmålsättningar nås ej
Försvarsmakten hanteras som om den vore uppfylld med både materiel och personal. Förband har fler uppdrag än vad man har personal och det är ständiga avdömningar avseende prioriteringar. Nästintill uteslutande är det som stryks åtgärder för att förbanden ska kunna nå målsättningarna för Insatsorganisation 14. Agerandet medför att vi är väldigt långt ifrån anbefalld förmågenivå och prognosen ser allt dystrare ut.
I närtid kommer krigsförbandens planer att revideras och jag spår ambitionssänkningar och lägre tillväxttakt än det egentliga behovet.
Lönen har av Officersförbundet angivits som det viktigaste skälet till att soldater slutar, något som inte Försvarsmaktens egna undersökningar stödjer. Lönen är en viktig faktor när det gäller personalens välmående men ännu viktigare är att verksamheten känns relevant och att man ges möjlighet att lyckas i sin yrkesroll. Ständiga ambitionssänkningar, inställda övningar och utbildningar och bortprioritering av krigsförbanden leder till en negativ arbetsmiljö. Det gäller såväl soldater och sjömän som officerare och civila.
Ett krav för att behålla den personal vi har är att de får ägna sig åt den verksamhet de har rekryterats för. För att genomföra denna verksamhet krävs att chefer i insatsförband tillåts ägna huvuddelen av sin tid åt huvudtjänst och att göra sitt förband redo för insats. Men för att möjliggöra detta krävs en kapabel stödorganisation, men den organisationen kräver även den duglig personal som idag inte finns och suger personal ur insatsförbanden den skall stödja, en ekvation som idag inte går ihop
Att kompetensförsörja Försvarsmakten är svårt. Trots uppgifter om motsatsen fyller inte Försvarsmakten utbildningsplatserna vare sig till grundläggande soldatutbildning eller till officersutbildning. Glättiga kampanjer räcker inte utan det måste till krafttag och helhetsperspektiv för att nå balans i personalläget och stabilitet i tillväxten. Försvarsmakten är för liten för att ens växa.
För att säkerställa tillväxten mot IO14 krävs bland annat:
-En ökad basorganisation med förmåga att stödja insatsorganisationen. Basorganisationen ska kunna stå på egna ben;
-En bättre planering med längre framförhållning för produktionsplattformarna;
-Bättre samordning avseende stöduppgifter avseende nivå och kompetenskrav på stödbehovet;
-Färre "nice-uppgifter" såsom ovidkommande men ändå obligatoriska utbildningar och omotiverade fanvakter;
-En förenklad administration för att minska tiden för egenadministration för de anställda (här avser jag metod och inte IT-system) och;
-En kraftig anslagsökning för att kompensera för inflation, kostnadsökningar för bl.a. personal och för det mycket omfattande materielbehovet.
Att Insatsorganisation 14 i sig är alldeles för liten för att försvara Sverige och svenska intressen utomlands, det är en annan fråga.
Cynisk, officer och bloggare
http://cynismer.blogspot.se
måndag 16 januari 2012
I klartext: Obalans!
Just nu pågår Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Försvarsmaktens ekonomi är ett hett ämne.
Försvarsminister Sten Tolgfors hävdar gång efter annan att Försvarsmaktens ekonomi är i balans och att det mesta är frid och fröjd inom försvaret. Det är helt fel.
Tyvärr verkar det som att delar av Försvarsmaktens högkvarter förser Regeringskansliet med felaktiga uppgifter. Chefen för Ledningsstaben generallöjtnant Jan Salestrand angav nyligen att Försvarsmakten är finansierad fram till 2014 men inte därefter.
Att det inte finns medel att slutföra den omstrukturering som beslutats på politisk nivå är Högkvarteret tydliga med men det bortser Tolgfors från totalt och menar på att det inte finns politiska underlag för den perioden.
Hur ser det då ut på förbandsnivå?
Mitt förband är hårt ansatt. Vi är mitt uppe i en tillväxtperiod då vi ska gå från värnpliktiga till anställda men vi tillåts inte växa i enlighet med den Krigsförbandsplan som beslutats, ekonomin tillåter inte det. Effekten av det är att vi inte kommer att vara uppfyllda när vi ska vara det. Att växa kostar tid, pengar och arbetskraft och det är brist på samtliga delar.
Delar av förband är så kallade "Rörliga PROD:are" som upptar rader för förbandet men som jobbar någon annanstans.
Vi är så tunna på personal att de internationella insatserna är i risk. Det finns ingen uthållighet längre. Officerarna orkar inte hålla 1:4-frekvens på internationell insats.
På materielsidan är det inte bättre. Vi har idag inte materiel för att växa och även om HKV PROD utlovar en del materiel så är jag skeptisk till att leveranser kommer. Allt för många gånger har leveranser uteblivit. Det rör sig om både systemkritiska materielsystem och om fordon som saknas. Vi har ett bättre läge än många andra förband men är ändå i en katastrofalt dålig sits.
Inför detta år har vi varnats för upp till 30%:iga reduktioner i budgeten för övning och utbildning. Reduktioner av den storleken är dråpslag för verksamheten då vi inte kan höja krigsdugligheten på förbandet. Vi kan då inte heller genomföra verksamhet med de som visat intresse för att bli tidvis tjänstgörande soldater. Det finns inte medel för det.
Utan personaltillväxt, materieltilldelning och övningsverksamhet kan vi inte nå de målsättningar som satts upp för IO14. Vi kan inte lösa uppgiften.
Om vi blickar utåt finner vi att Försvarsmakten kan behöva säga upp personal och det innebär att man kanske inte kan anställa nya officerare som verkligen behövs. Det är inte tecken på balans.
2012 tycks bli ett rejält oår för Försvarsmakten men både ansvariga politiker och generaler tittar åt ett annat håll. Det är allvarligt!
Försvarsmakten är inte i balans, vare sig ekonomiskt eller verksamhetsmässigt. Vi kan inte växa, vi kan inte försvara Sverige och snart kan vi inte genomföra internationell insats och vi far illa av det. Det är dags att tala klarspråk om det.
På den åker som ständigt plöjs kan inget gro – Lars Fresker
/Cynisk
Försvarsminister Sten Tolgfors hävdar gång efter annan att Försvarsmaktens ekonomi är i balans och att det mesta är frid och fröjd inom försvaret. Det är helt fel.
Tyvärr verkar det som att delar av Försvarsmaktens högkvarter förser Regeringskansliet med felaktiga uppgifter. Chefen för Ledningsstaben generallöjtnant Jan Salestrand angav nyligen att Försvarsmakten är finansierad fram till 2014 men inte därefter.
Att det inte finns medel att slutföra den omstrukturering som beslutats på politisk nivå är Högkvarteret tydliga med men det bortser Tolgfors från totalt och menar på att det inte finns politiska underlag för den perioden.
Hur ser det då ut på förbandsnivå?
Mitt förband är hårt ansatt. Vi är mitt uppe i en tillväxtperiod då vi ska gå från värnpliktiga till anställda men vi tillåts inte växa i enlighet med den Krigsförbandsplan som beslutats, ekonomin tillåter inte det. Effekten av det är att vi inte kommer att vara uppfyllda när vi ska vara det. Att växa kostar tid, pengar och arbetskraft och det är brist på samtliga delar.
Delar av förband är så kallade "Rörliga PROD:are" som upptar rader för förbandet men som jobbar någon annanstans.
Vi är så tunna på personal att de internationella insatserna är i risk. Det finns ingen uthållighet längre. Officerarna orkar inte hålla 1:4-frekvens på internationell insats.
På materielsidan är det inte bättre. Vi har idag inte materiel för att växa och även om HKV PROD utlovar en del materiel så är jag skeptisk till att leveranser kommer. Allt för många gånger har leveranser uteblivit. Det rör sig om både systemkritiska materielsystem och om fordon som saknas. Vi har ett bättre läge än många andra förband men är ändå i en katastrofalt dålig sits.
Inför detta år har vi varnats för upp till 30%:iga reduktioner i budgeten för övning och utbildning. Reduktioner av den storleken är dråpslag för verksamheten då vi inte kan höja krigsdugligheten på förbandet. Vi kan då inte heller genomföra verksamhet med de som visat intresse för att bli tidvis tjänstgörande soldater. Det finns inte medel för det.
Utan personaltillväxt, materieltilldelning och övningsverksamhet kan vi inte nå de målsättningar som satts upp för IO14. Vi kan inte lösa uppgiften.
Om vi blickar utåt finner vi att Försvarsmakten kan behöva säga upp personal och det innebär att man kanske inte kan anställa nya officerare som verkligen behövs. Det är inte tecken på balans.
2012 tycks bli ett rejält oår för Försvarsmakten men både ansvariga politiker och generaler tittar åt ett annat håll. Det är allvarligt!
Försvarsmakten är inte i balans, vare sig ekonomiskt eller verksamhetsmässigt. Vi kan inte växa, vi kan inte försvara Sverige och snart kan vi inte genomföra internationell insats och vi far illa av det. Det är dags att tala klarspråk om det.
På den åker som ständigt plöjs kan inget gro – Lars Fresker
/Cynisk
söndag 8 januari 2012
Gästinlägg: En Kadetts Reflektioner
Ett rykte i bloggvärlden har den senaste veckan givit vid handen att kadetterna vid OP 09-12 har fått rådet av FM att börja planera för en civil framtid, eftersom det inte längre är säkert att de kan anställas pga en stundande omstrukturering i FM personalkader. (Ryktet dementerades senare av INFODIR via Twitter.)
Att vara på väg in i FM har sannerligen inte varit en lätt resa de senare åren, åtminstone inte om det är Officer man siktat på. Med ständigt omgjorda skolsystem, oklarheter under utbildningen, centraliserat antagningssystem, borttagen förbandstillhörighet under utbildning och så vidare uttrycker många kadetter ofta stor bitterhet och frustration innan de ens har börjat i yrket.
Jag frågar mig ofta vilken bild våra framtida kollegor faktiskt får av sin arbetsgivare under sin utbildning.
Cynismer har nu glädjen att kunna erbjuda en kadetts perspektiv på saken; Varsågod, Kadett vid OP 09-12!
/Parabellum
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mycket har förändrats i Försvarsmakten de senaste åren och ännu har vi långt kvar innan vi nått i hamn med omställningen. Inte minst den grundläggande officersutbildningen har förändrats. De officerare som läst det tidigare Yrkesofficersprogrammet skulle förvisso känna igen sig i stora delar av såväl specialistofficersutbildningen som officersprogrammet, men den senare har fått en dimension som inte funnits tidigare. Jag tänker då inte på den ofta debatterade akademiseringen utan på den sällan omnämnda ovissheten.
I det gamla systemet skickade förbandet duktiga värnpliktiga på vidareutbildning och dessa kadetter kunde sedan med säker förvissning se fram emot att få återse sina förra befäl som kollegor. I viss mån lever detta kvar i den nuvarande specialistofficersutbildningen.
För kadetten på officersprogrammet är tillvaron dock annorlunda. Vi tillhör nämligen inget annat förband än militärhögskolan, vi tillhör inte heller något särskilt truppslag eller ens något särskilt vapenslag. Till och med utbildningens inriktning är något vi söker efter det att vi börjat på skolan. Men även när inriktning och kommande så kallad verksamhetsförlagd utbildning är klar vet vi fortfarande inte vilket förband vi ska till. Först efter ett år ges möjlighet att söka förband och inför termin fyra meddelas en preliminär tillsvidareplacering. Beslut om slutlig tillsvidareplacering utlovas till slutet av den femte och näst sista terminen. Fram till sista terminen vet vi alltså inte var i landet vi kommer att hamna efter examen.
Den här nya ordningen har emellertid många fördelar. För det första skapar den en flexibilitet i personalförsörjningen så att produktionen bättre kan matcha behoven på förbanden. För det andra har den gett oss kadetter möjlighet att välja och byta inriktning efter att ha tagit del av andras erfarenheter istället för att som tidigare bara utgå från sin egen GU.
Ovissheten för oss kadetter bör också sättas i relation till förutsättningarna för civila studenter, vilka inte ens vet om de får jobb efter examen. Vi kadetter är förvisso inte formellt garanterade arbete, men att vi blir anställda har känts tämligen säkert. Även detta förändrades dock strax före jul. Istället för slutlig placering blev vi meddelade att de preliminära inte längre gäller. Ambitionen är fortsatt att vi alla ska erbjudas anställning men förutsättningarna kommer att påverkas av Försvarsmaktens omstruktureringsorder vilken utkommer i februari och besked kan tidigast utlovas till maj. Mellan skål och vägg har vi förstått att man är rädd för att LAS ska tvinga till anställningsstopp och att vi gör bäst i att skaffa en reservplan.
Vår utbildning beräknas kosta omkring en miljon kronor per kadett och år. Med 150 kadetter i årskullen ger det en investering på 450 miljoner kronor. Det är kanske lite pengar i sammanhanget men jag tror att risken för anställningsstopp likväl är ett tydligt symptom på en reformprocess som börjat skena.I början av utbildningen var ovissheten en förutsättning för det nya utbildningssystemet, nu är den ett resultat av en bristande personalpolitik. Oavsett hur det hela utvecklas har det skadat mångas förtroende för såväl försvarsledningen som försvarsreformen.
Vad jag inte kan förstå är att det hela verkar ha kommit som en överraskning inte bara för oss på skolan utan också för FML. Att vi har en övertalighet på officerare har varit känt i snart tio år och antalet platser på OP 09-12 bör ha varit känt i åtminstone fyra år. Trots det är alltså ovissheten total på alla nivåer bara månader innan vår examen.
När jag nu börjar titta på alternativ till hösten är det inte självklart att det handlar om en reservplan. Kanske får alla anställning, kanske bara vissa men om inte klara besked ges i tid kan problemet bli det omvända. Då kan allt för många kadetter komma att tacka nej till anställning.
“Det innebär att vi stryper återväxten. Det får konsekvenser som kommer att bli mycket kännbara under lång tid. Jag kommer att agera med kraft för att detta aldrig sker igen."
Kommer historien trots det att upprepa sig bara åtta år senare?
/Kadett vid OP 09-12
lördag 3 december 2011
Budgetnedskärningar
Nu aviseras kraftiga budgetnedskärningar för förband inför 2012. Den exakta innebörden av det är inte klart än eftersom förbanden analyserar uppgifterna men konsekvenserna lär stå klara inom ett par veckor.
Jag vill inte gå ut med siffror men vågar mig ändå på en gissning om konsekvenser, även om de får anses som så självklara att de inte borde behöva yttras:
-Minskad tillväxttakt för förbanden mot IO14. Förbanden får inte anställa GSS/K i den omfattning som är planerad. Det innebär att de redan anställda kommer att få fortsätta gå Högvakt och IBSS.
-Minskad andel GSS/K till fördel för GSS/T. GSS/T behöver inte kosta något alls om raderna fylls med tidigare värnpliktig personal. Förbanden är då uppfyllda numerärt och Försvarsdepartementet blir nöjda.
-Minskat övningsdeltagande. Det är en självklarhet att övningsverksamheten får stryka på foten när det ska sparas pengar. Om man inte ska genomföra KFÖ med GSS/T (enl antagande ovan) sparas ännu mer pengar.
-Reduktion av internationella insatser. Att FS-insatsen ska minska i slutet på 2012 är redan aviserat men jag tror att vi kan få se än fler reduktioner.
Samtidigt annonserar Försvarsmakten efter personal och Tolgfors slår sig för bröstet över framgångssagan Försvarsreformen och om en "ekonomi i balans".
Verkligheten ute på förbanden är en helt annan än den som förmedlas av de officiella organen.
För den som är genuint intresserad av hur det egentligen är kan ställa frågor till oss på bloggen. Räkna med att det kommer mer information på bredd i den här frågan.
/Cynisk
Se också blogg-kollegan Skipper: Stort underskott i FM ekonomi inför 2012
Jag vill inte gå ut med siffror men vågar mig ändå på en gissning om konsekvenser, även om de får anses som så självklara att de inte borde behöva yttras:
-Minskad tillväxttakt för förbanden mot IO14. Förbanden får inte anställa GSS/K i den omfattning som är planerad. Det innebär att de redan anställda kommer att få fortsätta gå Högvakt och IBSS.
-Minskad andel GSS/K till fördel för GSS/T. GSS/T behöver inte kosta något alls om raderna fylls med tidigare värnpliktig personal. Förbanden är då uppfyllda numerärt och Försvarsdepartementet blir nöjda.
-Minskat övningsdeltagande. Det är en självklarhet att övningsverksamheten får stryka på foten när det ska sparas pengar. Om man inte ska genomföra KFÖ med GSS/T (enl antagande ovan) sparas ännu mer pengar.
-Reduktion av internationella insatser. Att FS-insatsen ska minska i slutet på 2012 är redan aviserat men jag tror att vi kan få se än fler reduktioner.
Samtidigt annonserar Försvarsmakten efter personal och Tolgfors slår sig för bröstet över framgångssagan Försvarsreformen och om en "ekonomi i balans".
Verkligheten ute på förbanden är en helt annan än den som förmedlas av de officiella organen.
För den som är genuint intresserad av hur det egentligen är kan ställa frågor till oss på bloggen. Räkna med att det kommer mer information på bredd i den här frågan.
/Cynisk
Se också blogg-kollegan Skipper: Stort underskott i FM ekonomi inför 2012
söndag 14 mars 2010
Pengar finns eller?
Försvarsmakten dras med dålig ekonomi. Det har vi hört till leda i många år. Därför kom det som en chock för alla att FM gjorde ett budgetunderskridande 2009. Det har det talats om i diverse inlägg här och hos andra.
Vad som inte har dryftats alls är att FMV lagt en order på 2 miljarder kronor för vidareutveckling av JAS 39 Gripen. Hur kommer det sig att det är så tyst om det?
Jag motsätter mig inte alls en fortsatt satsning på flygförmågan men anser att det måste finnas en motsvarande satsning inom de övriga försvarsgrenarna. Marinen måste få nya större fartyg och markförbanden nya uniformer, mer mörkerutrustning och flera förband saknar kritisk utrustning numerärt och kvalitetsmässigt.
Folk som åker på internationell insats kvitterar ut gamla kängor och kroppsskydd på Livgardets förråd. Soldater under GU får endast ut en enda fältuniform. Ska det vara så?
Vad som inte har dryftats alls är att FMV lagt en order på 2 miljarder kronor för vidareutveckling av JAS 39 Gripen. Hur kommer det sig att det är så tyst om det?
Jag motsätter mig inte alls en fortsatt satsning på flygförmågan men anser att det måste finnas en motsvarande satsning inom de övriga försvarsgrenarna. Marinen måste få nya större fartyg och markförbanden nya uniformer, mer mörkerutrustning och flera förband saknar kritisk utrustning numerärt och kvalitetsmässigt.
Folk som åker på internationell insats kvitterar ut gamla kängor och kroppsskydd på Livgardets förråd. Soldater under GU får endast ut en enda fältuniform. Ska det vara så?
lördag 6 mars 2010
Sluta nu, Allan!
Sluta nu, är rubriken på Allan Widmans blog.
Allan Widman kritiserar Försvarsmaktens ledning FML för deras senaste utspel som varnar för nedläggning av en flottilj och ett regemente. Han skriver: "Jag tror inte längre att förbandsnedläggningar ger besparingar som uppväger alla de skador som uppstår. Folkpartiet Liberalerna kommer att avvisa förslagen om de förverkligas."
FML som sitter med kunskaper med högre detaljupplösning än vad Allan Widman har har länge angivit att de är i behov att reducera kostnader för infrastruktur på flera håll. Pengarna som Staten skjuter till räcker helt enkelt inte. Allan Widman representerar faktiskt Staten.
Jag tycker att det är riktigt illa när en Riksdagsledamot och ledamot i Försvarsutskottet agerar på det här sättet. Jag uppmanar Allan att ta dialog med FML i stället för att skapa opposition mot dem. Det är kanske så att FML faktiskt vet bäst i den här frågan? Det är kanske så att Allan kan få information som gör att han bättre löser sin uppgift som ledamot i Försvarutskottet?
Han har tidigare gått emot FM:s bättre vetande och kört ett eget race med HKP4-upprop på nätet. Säkert var det med en god vilja i botten men genomförandet lämnade övrigt att önska och som det ser ut så gav det inget.
Allan anbringar ett personalmässigt perspektiv och funderar över personalproblem och det är bra men problemen är större än så: Medel och uppgifter är i obalans. Det måste hanteras för innan det är personalproblem i marginalen.
Jag efterlyser mer ledarskap och mindre populism. Allan Widman har alla förutsättningar att bli den politiske ledaren av försvaret men han behöver kanalisera sina ansträningar på ett mer precist sätt. Mer pang för pengarna, det behöver Sverige. Vägen dit är ett justerat anslag, en reformerat ekonomistyrning och ökade personalramar samt politiker som är nyanserade och sakliga.
Allan Widman kritiserar Försvarsmaktens ledning FML för deras senaste utspel som varnar för nedläggning av en flottilj och ett regemente. Han skriver: "Jag tror inte längre att förbandsnedläggningar ger besparingar som uppväger alla de skador som uppstår. Folkpartiet Liberalerna kommer att avvisa förslagen om de förverkligas."
FML som sitter med kunskaper med högre detaljupplösning än vad Allan Widman har har länge angivit att de är i behov att reducera kostnader för infrastruktur på flera håll. Pengarna som Staten skjuter till räcker helt enkelt inte. Allan Widman representerar faktiskt Staten.
Jag tycker att det är riktigt illa när en Riksdagsledamot och ledamot i Försvarsutskottet agerar på det här sättet. Jag uppmanar Allan att ta dialog med FML i stället för att skapa opposition mot dem. Det är kanske så att FML faktiskt vet bäst i den här frågan? Det är kanske så att Allan kan få information som gör att han bättre löser sin uppgift som ledamot i Försvarutskottet?
Han har tidigare gått emot FM:s bättre vetande och kört ett eget race med HKP4-upprop på nätet. Säkert var det med en god vilja i botten men genomförandet lämnade övrigt att önska och som det ser ut så gav det inget.
Allan anbringar ett personalmässigt perspektiv och funderar över personalproblem och det är bra men problemen är större än så: Medel och uppgifter är i obalans. Det måste hanteras för innan det är personalproblem i marginalen.
Jag efterlyser mer ledarskap och mindre populism. Allan Widman har alla förutsättningar att bli den politiske ledaren av försvaret men han behöver kanalisera sina ansträningar på ett mer precist sätt. Mer pang för pengarna, det behöver Sverige. Vägen dit är ett justerat anslag, en reformerat ekonomistyrning och ökade personalramar samt politiker som är nyanserade och sakliga.
fredag 26 februari 2010
Överskott
I dagens SVD skriver man: "Försvaret har vänt underskott till rekordöverskott. Förra året blev det ett plus på 2,5 miljarder kronor."
Det är för mig helt otroligt.
Även Wiseman tar upp det på sin blog men jag känner ändå att jag måste skriva av mig.
Försvarsmakten har alltså kunnat spara 2,5 miljarder kronor under 2009.
Under samma tid så har HKV angett i svar på förbandens hemställan om att anställa personal, att Försvarsmaktens ekonomi är ansträngd. Därför har inte förbanden kunnat anställa för att kunna upprätthålla ordersatt produktion. Man har tvingats att dra ner på service på skjutfält och sänka ambitionsnivån på utbildningen av soldater för att spara pengar.
Jag kan för mitt liv inte förstå att Tolgfors kan gå ut med de här uppgifterna. Det är ett slag i ansiktet på oss som jobbar i Försvarsmakten. Vi får inte ut den utrustning vi behöver, vi måste snåla på ammunitionen under missionsutbildning och vi kan inte öva så mycket som egentligen skulle behövas. Vi åker på insats med en utbildning i ryggen som man snålat med. Ska det vara så? Nej skräp, hade Sverker Olofsson sagt. Han lämnar nu programmet Plus. Han är välkommen att skärskåda Försvarsmakten. Det skulle behövas någon som faktiskt talar om hur det står till.
Nu måste man ta tag i Högkvarteret. Det får inte fortsätta så här!
Det är för mig helt otroligt.
Även Wiseman tar upp det på sin blog men jag känner ändå att jag måste skriva av mig.
Försvarsmakten har alltså kunnat spara 2,5 miljarder kronor under 2009.
Under samma tid så har HKV angett i svar på förbandens hemställan om att anställa personal, att Försvarsmaktens ekonomi är ansträngd. Därför har inte förbanden kunnat anställa för att kunna upprätthålla ordersatt produktion. Man har tvingats att dra ner på service på skjutfält och sänka ambitionsnivån på utbildningen av soldater för att spara pengar.
Jag kan för mitt liv inte förstå att Tolgfors kan gå ut med de här uppgifterna. Det är ett slag i ansiktet på oss som jobbar i Försvarsmakten. Vi får inte ut den utrustning vi behöver, vi måste snåla på ammunitionen under missionsutbildning och vi kan inte öva så mycket som egentligen skulle behövas. Vi åker på insats med en utbildning i ryggen som man snålat med. Ska det vara så? Nej skräp, hade Sverker Olofsson sagt. Han lämnar nu programmet Plus. Han är välkommen att skärskåda Försvarsmakten. Det skulle behövas någon som faktiskt talar om hur det står till.
Nu måste man ta tag i Högkvarteret. Det får inte fortsätta så här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)