onsdag 3 juli 2013

Insats - utdrag ur missionslivet I

Jag har tänkt att publicera några utdrag ur livet på internationell insats. Här kommer ett första inlägg.


Libanon januari 1994

Över radion hör jag svenska. Jag spetsar öronen. Det borde inte vara svenska på den här radiokanalen eftersom den är norsk. Orden ”medevac” och ”helicopter” får mig att haja till. Vad har hänt?

Efter ett tag klarnar bilden. Den svenska ingenjörplutonen har under minröjningsoperation i närheten av byn Khiam råkat ut för en tragedi. En minröjare har klivit på en mina och har av smällen flugit ut i minfältet. De andra fick röja sig fram till honom för att kunna omhänderta honom. Han var omgiven av minor. Den medicinska evakueringen (medevac) gick bra och den skadade lyftes ut till fältsjukhus.

På kvällen skämtade en norsk medic om det hela, med stort mått av galghumor som gängse är vid såna här situationer:
-Ni svenskar säger att vi norrmän röjer minor på detta sättet, sa han och stampade med foten framför sig och håller för öronen. Men ni svenkser har ju skickliger utstyr och röjer på dette måte, fortsätte han och höll en inbillad minsökare framför kroppen samtidigt som han backade in i det imaginära minfältet. Norsk soldathumor som bäst.

Den svenska minröjaren blev av med ena underbenet och skadade svårt det andra benet. 2012 erhöll han medaljen för sårad i strid. Ytterligare en svensk blev splitterskadad.

Ingenjörplutonen var sig inte lik efter det även om de fortsatte med sitt farliga men ack så viktiga arbete längs den israelisk-libanesiska gränsen.


/C

5 kommentarer:

  1. Läste ett av dina äldre inlägg och insåg då att vi faktiskt tjänstgjort tillsammans nere på TAB under BA04. Ingick i Mj J strigrupp, så vi sprang väl på varandra titt som tätt. Just BA04 är en bataljon som inte vill lämna mitt medvetande. En kamrat från den tiden valde att lämna oss i våras och det har för min del inneburit en hel del funderingar om vad vi faktiskt uträttade och om det allt besvär. Hoppas du fortsätter skriva, trots att du lämnar firman. Med vänlig hälsning Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi lär ha jobbat lite tillsammans under den tiden. Du var möjligtvis inte en av gökarna som drog 1000DL genom oklarerat område på TAB:en de dagarna?

      Fortsätt kämpa!

      Radera
  2. 27:e Januari 1994 kommer man inte att glömma. Jag var en av dom som var på plats när olyckan hände. Alla dessa upprepade övningstillfällen som man emellanåt förbannade visade sig vara guld värda. Vi visste givetvis att det kunde hända, men man lever ändå i tron att det händer inte oss. Vi röjde ut Christoffer men att sedan bära bår på en smal klarerad stig innebar mer "spänning" än man nödvändigtvis vill ha, speciellt om man går i bakre änden av båren och inte ser var man sätter fötterna, då litar man på sin ledsagare som går bakom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gjorde ni bra Sören.

      Har jag utelämnat några viktiga saker som du tycker borde vara med i skildringen? I så fall får du gärna komplettera med dina ord precis som du gjorde här.

      Radera
    2. Det finns mycket att säga om den dagen och jag tror säkert att alla som var på plats upplevde den olika. Givetvis explosionen i sig själv, någon skriker "frys", förmodligen plutonchefen, och just de korta ögonblicken innan vi till fullo förstod vad som hänt och fått en liten överblick av vad som hänt. En man på rygg ute i oklarerat område med allvarliga skador, en splitterskadad, och den andra gruppchefen även han stående i oklarerat område, dit han mer eller mindre lyfts av tryckvågen. Frapperande var den kompakta,sammanbitna tystnaden, när vi började jobba, något som även norrmännen kommenterade efteråt, alla visste vad som behövde göras. Under tiden vi röjer för att kunna ta ut honom sätter sig C upp två gånger och man får hjärtat i halsgropen. Våra italienska helikoptervänner ville givetvis bidra i arbetet, åka in, hovra över olycksplatsen för att lyfta ut C. Jag tror inte dom förstod riktigt varför vi mer eller mindre nästan hotade skjuta mot dom om de försökte. En smal klarerad stig och en olycksplats markerad med plastkonor och blåfärg med en hovrande helikopter överhade förmodligen gjort att vi blivit strandsatta inne i minfältet.
      Märkligt var att när vi kom tillbaka till Falkhöjden för en första debriefing och ett kort samtal hem då hade händelsen redan varit ute på Svenska nyheter.

      Radera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.