Anti-försvarsdebatt

Kommentarerna på Wisemans Wisdoms, Strilaren II och på diverse andra sidor gör en sak gällande: Man ska vara emot någonting!

Det är mode att vara emot internationella insatser. Det har varit så en lång stund och det kanske är på väg ut att vara det igen eftersom moden går i cykler. Det handlar inte om att vara för nationella insatser utan på internet handlar det om att vara emot. Förr kunde FM genomföra både och men nu tycks debattörerna anse att bara det ena är möjligt.

Anställda soldater är också helt fel. Kommentatorer på bloggarna tycker att dessa är mycket sämre än värnpliktiga. Huvuddel av dessa "anti-kommentatorer" tycks inte ha erfarenhet av att utbilda och truppföra soldater/sjömän ur respektive kategori. De flesta jag känner inom Försvarsmakten föredrar att ha underställda med gedigen utbildning i sin tjänst något som endast medges yrkessoldater. Många av de värnpliktiga som gjorde 10 månader eller mer blev riktigt bra lagom till muck. Sedan var det tack och adjö. Det fanns inom de flesta förband de som helst ville vara någon annanstans och drog ner nivån.

Nu när soldaterna och sjömännen kan tjänstgöra under längre tid når vi längre med utbildningen och de är duktigare i sin huvudtjänst. Det betyder mycket när striden är på riktigt och inte bara med BT och lös ammunition.

Det är också mode att vara emot Försvarsmaktens högkvarter och Försvarsmaktsledningen (FML), även för politiskt fattade beslut. Det är ett tacksamt mål och understundom är processerna i det särgrupperade högkvarteret kontraproduktiva. Riksrevisionen har här kommit HKV till stöd då man påtalat allvarliga brister i departementets styrning av försvaret. Det har inte anti-kommentatorerna bemött sig att skriva en rad om.

Förbättringar av personalens villkor är man också emot. FM:s personal ska ha inte ha det något bättre än nu! Man stödde Chefsingenjörens kamp för tydligare villkor och förutsättningar men det var nog mest för att HKV stod i den andra ringhörnan.

Arméinspektör Grundevik har lagt fram ett organisationsförslag som har inneburit en rejäl utmaning för läktarexperterna; förslaget är riktigt bra! Dock vänder sig anti-kommentatorerna mot honom och konstaterar att han gjort sitt och därför kan ta bladet från munnen. Någon enstaka kommentator har försynt påtalat att han även tidigare sagt bra saker men det har viftats bort på bloggarna.

Tvåbefälssystemet är man också emot. Nu senast jämfördes det med Apartheid för att det sågs som orättvist och klassindelande. Då har man inte förståt alls vad det handlar om. Jag betvivlar att den som skrev den kommentaren har varit aktiv i FM på länge. Jag håller med om att beteckningen borde ha varit Underofficerare men jag välkomnade verkligen införandet av tvåbefälssystemet. Äntligen kan det bli lite ordning på torpet. Ett orosmoln är FM:s lönehantering, som det skrevs om i förra numret av Officerstidningen. Bristen i lönehantering är inte diskvalificerande för tvåbefälssystemet dock.

Försvarsmaktens Värdegrund är man emot. Den anses vara ett uttryck för åsiktsförtryck och sånt ska inte förekomma. Jag undrar om man ens tagit del av den? Den borde vara självklar i vilken verksamhet som helst. Visst kan man ha synpunkter på hur den kommunicerades vid införandet men som fundament i organisationen är den rätt i höjd och i sida. Den syftar till en ökad försvarseffekt.


Nej, debattklimatet lämnar en del övrigt att önska. Flera sakkunniga har dragit sig ur nätdebatterandet vilket har sänkt kvaliteten ännu mer på kommentarerna. Säkerligen har man tröttnat på osakliga påhopp och dålig argumentationsteknik. Jag förstår dem och har själv tackat nej till medverkan i finare sammanhang i försvarsdebatten. Kalla mig feg men jag är inte intresserad av pajkastning när det är jobbrelaterat men ändå sker på min fritid. Jag engagerar mig i färre debattrådar och skriver allt mindre. Det har gått röta i försvarsdebatten på internet.

Det är svårt att föra bra resonemang i kommentarsfälten på bloggar. Därför måste man vara noggrann i sina formuleringar och skriva vårdat. Nu är det egentligen inte formuleringar och språk som är värst utan bristen på hyfs och argumentationsteknik. Personpåhopp, guilt by association och implikationsfel (dvs logiskt fel).

Ett av de mer förekommande övertrampen i debatten är fel i bevisbördeargumenten. Det leder ofta till (eller kommer från) en polarisering av argumenten, debatten blir svart-vitt eller för och emot. En balans mellan de olika polerna i sakfrågor är omöjlig och ett skrivet skyttegravskrig är ett faktum. En del kommentarer blir rent infantila och föga värda försvarsdebatten.


Att debatten börjar falna är oroväckande och jag uppmanar till skärpning!
Det finns ett antal seriösa bloggare som skriver till förmån för försvarets väl. Låt oss andra stödja det arbetet genom att själva vara seriösa i kommentarsfälten. Endast genom en bra debatt som förs med sakliga argument kan vi få gehör, sandlådedebatter avfärdas direkt. Vänd debatten från en anti-debatt till en pro-försvarsdebatt.

Jag menar inte att man inte får vara emot någonting men man bör ha sakliga skäl att förkasta företeelser. Ifrågasätta visst, men när man sågar något (ofta med invektiv) så tycker jag att man ska kunna referera till giltiga exempel. Om man inte har så solid grund, man har kanske inte varit i direkt kontakt med försvaret på flera år, så bör man läsa och lyssna. En del av kommentarerna är från Försvarsmaktens inre, från alla nivåer (soldat-överste åtminstone) och från de flesta verksamheter. Där finns kompetens som man ska lyssna på, läsa det som skrivs.

Det finns stora och omfattande brister i Försvarsmakten. Läget är kritiskt och det är allvar. Därför är det än viktigare att föra en saklig debatt som inte kan viftas bort i en handvändning. Alla vänner av ett fungerande försvar bör därför ta sig i kragen och jobba aktivt för att få till en debatt värd namnet. Läs det som skrivs, korrekturläs egna inlägg innan publicering, använd sakliga argument och strunta i värdeord och invektiv då de sällan tillför något egentligen. Var inte så ensidigt polariserade utan tillåt ett förande av resonemang, tes-antites, pros and cons. Och använd signatur!


Uppdatering: Jag fick just feedback och inser att jag varit otydlig (tack Skipper).
Självklart är det bra att belysa problemområden och att argumenta för ändringar syftande till ökad försvarseffekt. Man måste inte hålla med, det är inte det jag menar. Det jag menar är att man inte bara ska vara emot utan försöka vara för något. Argumentera för i stället för emot och med sakliga argument och god ton. Då blir debatten konstruktiv.


/C

Diskussion: Insats och alkohol

Vi här på bloggen har lite olika syn på det där med alkohol på internationell insats. Det tänkte vi diskutera kring i detta inlägg.Som förtydligande så är både Cynisk och Parabellum glada i god mat och dryck och spottar inte i glaset när det bjuds här hemma.

C: Jag vill helst inte ha alkoholförbud på mission. Det är viktigt för mig att kunna gå till mässen och ta ett par öl och snacka av mig lite. Det är ett sätt att umgås som jag inte vill vara utan.

P: Jag gillar med att gå till mässen och slappna av och snacka skit, men varför måste det man dricker innehålla alkohol? Vad är det för fel på kaffe, te eller läsk?

C: Öl och vin är gott. Det finns hyfsade alkoholfria ölsorter men det är godare med en smärre alkoholhalt i. Dessutom ger det en avslappnande effekt som är positiv. En-två öl är alldeles utmärkt. Varför ska jag inte få dricka det?

P: Javisst är det gott! Men överväger fördelarna nackdelarna? Jag vet att du kan hantera alkohol i utlandstjänst, men jag har träffat på alldeles för många som inte kan det. Tvåölsregeln tolkas på vissa håll gärna som tvingande, dvs 14 obligatoriska öl i veckan.Och är det verkligen ett bra argument att det är avslappnande med alkohol? Är det verkligen sunt att använda alkohol som avslappning?Min erfarenhet är att man kan uppnå samma avslappnande effekt efter ett bra fyspass, det har ju dessutom positiva effekter för stridsvärdet i insatsområdet.

C: Även jag har sett dålig hantering av alkohol, liksom jag sett dåligt uppförande på andra sätt utan alkohol.Varför ska alla bli drabbade av att enskilda individer inte kan hantera sig själva? Är det inte bättre att förbjuda idioter än att förbjuda alkohol? Öl är inte i stället för fyspass och ska inte vara det. Däremot är det ett sätt att komma ner på jorden och relaxa lite. Två standardmått (motsvarar två öl) är inte skadligt för vare sig kropp eller själ. Så länge som tjänsten tillåter det ser jag påbjuden absolutism som överförmynderi.

P: Jo det vore såklart bättre att förbjuda idioter, men det är ju tyvärr inte möjligt i dagens FM. Jag har personligen aldrig vare sig krockat, skjutit ett vådaskott eller ballat ur på fyllan, men ändå så accepterar jag att bära bilbälte när jag kör bil, att bära hörselskydd vid patron ur och att vara torrlagd i insatsen. Andras dåliga omdöme kommer att påverka även mig, det kan jag acceptera. Vad som är överförmynderi är en värdering och inget absolut värde och jag har inga problem med att vara torrlagd. På de insatser jag har gjort har jag och min enhet varit torrlagda medan andra inte varit det. Antalet ärenden hos MP har varit försvinnande få hos oss och dessutom varit av ringa karaktär såsom lackskador, men på andra enheter skickades folk hem pga fylleri och förare togs för rattfylla i insatsområdet. Är det värt det?

C: Ja, för mig är det värt det. Med precision i rekrytering och ett gott ledarskap minimerar man risk för dåligheter i insatsområdet, som till exempel urballning trots tvåölsregel eller tjänstbarhetsprincip. Jag vill ha vissa bekvämligheter för att åka ut gång efter annan. Hade det rört sig om en enda insats hade jag inte brytt mig så mycket men när tiden där ute tickar på så börjar det bli en fråga om vad jag måste välja bort. Jag har varit torrlagd under långa perioder på insatserna, något som jag ibland nödgats vara på grund av tjänsten men också då jag själv valt att vara torrlagd. För mig är inte förbud rätt metod, idioterna struntar i förbud ändå. Förbud drabbar bara de skötsamma, de som inte var målgrupp för förbudet.

P: Tyvärr så har jag inget förtroende för rekryteringen i nuläget och hur det kommer att se ut om några år vill jag inte ens tänka på. Vad gäller ledarskap så har jag tyvärr även där sett alldeles för många dåliga exempel för att känna tillit till alla mina medarbetares förmåga. Jag förstår att du vill ha vissa bekvämligheter för att känna att du ska vilja åka ut igen. Det känner jag med, fast bekvämlighet för mig är inte att dricka alkohol utan att veta att alla mina kamrater på campen är vaksamma och har min rygg, såsom jag har deras. Jag är ALLTID beväpnad i utlandstjänst. Jag har med pistolen när jag går och duschar och jag sover med den under kudden. Jag vet att jag är i fiendeland, och campen är på inget sätt en säker plats, det gäller speciellt CNL i MeS kopplat till dess geografiska läge och mängden lokalanställda. För att återkoppla till Jeff Coopers färgkodsystem så går jag aldrig ner i white utan jag är alltid minst i yellow. Även när jag står i duschen. Tyvärr är det inte alla mina kollegor som är lika vaksamma som jag utan väljer att dricka alkohol så att deras sinnen trubbas av, då får jag ha deras ryggar under tiden istället. Bekvämlighet för mig hade varit att känna att alla på campen är vaksamma och lika intresserade av att skydda mig som jag är av att skydda dom.

C: Min förståelse för hotbilden gör att jag fattar de beslut jag gör, så ock gällande alkohol. På CNL är det en hotbild, på Film City/KFOR Main en annan. Om inte hotbilden medger det, ingen alkohol. Hur enkelt som helst. Olika beredskapsgrader finns för att ingen har uthållighet att hela tiden vara i högsta beredskap. Det gäller att kunna dra nytta av det. Det är viktigt att folk kan slappna av när läget medger det. Det finns gott om exempel på att det faktiskt går att sköta tjänsten med en öl (och till och med flera om man ska tro sägnen om OP Böllebank) i kroppen även om det naturligtvis inte rekommenderas. Tjänstbarhet gäller. Kan man inte hantera det har man heller inte omdöme att hantera andra viktiga företeelser på insats. Vi hade uppe totalförbud för diskussion på enheten inför förra insatsen men vi kom fram till att det inte var önskvärt av någon och att vi skulle hantera risken på andra sätt. Det går alldeles utmärkt utan förbud.

P: Beredskapsgrader absolut, men släppa beredskapen helt för att kunna dricka alkohol? Absolut inte för mig. Den 16 Mars 2004 rådde lugnet i Kosovo och på Film City och ingen kunde förutse vad som skulle hända 24 timmar senare. Det handlar inte om att vara i högsta beredskap hela tiden, det handlar om att inte slappna av fullständigt. Det kan man göra på sin leave, det är därför dom finns. Det går säkert att sköta tjänsten med öl i kroppen, men om det värsta skulle ske och färdiga till campförsvar kommenderas, vill jag då stå i eldställning nykter eller påverkad? Rödpunkten är stor på 100 meter och det är redan svårt att måldiskriminera. Varför göra det svårare? En sak som jag vet strör salt i såren är vi och dom känslan som kan uppstå när soldaterna som inte KAN dricka en endaste öl pga deras ordersatta beredskapsnivå går förbi mässen på kvällen och ser de glada rödmosiga ansiktena på personer iklädda sina släpspännesförsedda skjorta M/93 som faktiskt KAN dricka de där glasen vin eftersom dom är "passfria". Vi behöver inte mer sånt i insatsen.

C: En öl innebär inte fullständig nedgång i beredskap.
Jag ska vara tydlig med att jag inte förväntar mig att kunna dricka öl varje kväll, inte heller varje vecka. På alla missioner jag varit på har alla förbandsdelar någon gång under missionen kunnat dricka ett par öl.
Men det är klart att vissa har det sämre än andra. Jag är faktiskt aningen bekväm av mig. Den rätten förbehåller jag mig om jag ska åka iväg gång efter annan. Vissa söker tjänster med mycket adrenalin, andra söker befattningar där 93-skjorta och rödvin funkar. Det är upp till var och en att söka det jobb man vill ha.
Jag har svårt att tro att det var särskilt många som var påverkade när kravallerna drog igång i Caglavica, trots bristen på förbud. Det går alltså att kombinera internationell tjänst och öl/vin-tillstånd på mässen.

P: Jag travesterar Voltaire när jag säger att jag inte delar din åsikt, men jag är beredd att dö för dig medan du utövar den i mässen. Oavsett vad vi tycker här så är det även så att det finns större problem i utlandsstyrkan än alkohol såsom underbemanning, tveksamt ledarskap och bristande utrustning. Ikväll går mina tankar till de som kämpar för freden på olika håll i världen, oavsett om dom gör det i ett värn på en kulle i fiendeland eller i en skinnsoffa i en mäss.
Och Cynisk, nästa öl bjuder jag på ;-)



Vi kommer aldrig att komma till en fullständig samsyn i detta ämne. Vad vi däremot har samsyn är: Tjänsten främst. Nu har vi nåtts av rykten från Afghanistan att man beordrat personal i tjänst på mässen the Glowing Scorpion. Mässen brukar bemannas av folk som normalt har dagtjänstgöring och ingen beredskap och som därför har lite tid över. Det kan vara ganska trevligt att jobba på mässen men nu tycks det som att det är ont om frivilliga och därför har man tagit steget att beordra folk. Det tycker vi är helt fel. Om det inte finns frivilliga att hålla mässen öppen får den väl vara stängd då? Tydligen har man ställt krav på mässtjänst för förbandsdelar som jobbar udda tider och som inte har så stora möjligheter att använda sig av mässen. Så ska det inte vara och då väljer till och med Cynisk hellre att vara helt torrlagd.

/P & C