Jag är för!

Om man följer bloggar och gammelmedia tycks det som att allt, precis allt, är skit med Försvarsmakten. Att allt har blivit sämre sedan nedmonteringen av invasionsförsvaret för dryga 15 år sedan och att alla beslut som Försvarsdepartement och Försvarshögkvarter tagit det senaste decenniet varit åt helsicke.
Jag tänkte nu vara motvalls och försöka vara positiv.


Jag är för internationella operationer, att Sveriges försvarsmakt används utomlands för att stödja freds- och säkerhetsarbete. Många hävdar att internationella insatser urholkar det nationella försvaret men det gör inte jag. Det kostar pengar ur försvarsbudgeten (1,5 miljarder för FS under 2011) men en icke obetydlig del av de kostnaderna, som lönekostnader och materielkostnader, skulle vi ha haft ändå. Som det är nu används medlen till något positivt och inte bara för förrådshållning av pappersförband. FM blir bättre (genom att utvecklas med kraven), så ock världen.
Fick man önska något vore det att del av kostnaden bestreds av utrikesdepartementet eller att medel överfördes till Försvarsdepartementet för kostnadstäckning.


Jag är för internationell tjänstgöringsskyldighet. Självklart ska Försvarsmaktens personal tjänstgöra där det behövs. Självklart ska personal inte helt kunna avsäga sig bördan. Stor kritik har framförts mot HKV för införandemodellen och framförallt då hur beskedet om det nya avtalet skickades ut "som en blixt från klar himmel" i semestertider. Själv deltog jag som åhörare under ett besök av FML under deras rundresa 2009 och hade då fått höra en kvalificerad bedömning från FML att alla skulle komma att omfattas av tjänstgöringsskyldigheten. Det kom alltså verkligen inte som någon chock för mig och borde inte så ha gjort för någon som brytt sig om att hänga med. Jag tycker att många blundat för det som komma skulle och skyller på HKV för att man inte förberett sig.

Det finns fog för klander när det gäller villkoren för internationell tjänstgöring, det håller jag med om. En av de viktigaste punkterna är det oklara försäkringsläget, ett annat är bristande stöd till hemmavarande. Det sistnämnda jobbas det på i Försvarsmakten men det förstnämnda är något som verkar vara svårt att få ordning på.

I ämnet internationell tjänstgöringsskyldighet kan jag meddela att jag tackat nej till internationell tjänst flera gånger, trots att jag har skyldigheten i mitt avtal. Tjänsterna har inte passat i tid och jag har i samråd med min chef planerat andra insatser i stället. Det går alltså att ha en tillfredsställande situation även med internationell tjänstgöringsskyldighet.


Jag är för en ökad professionalisering av soldaten. Många är emot anställda soldater, tycks det. Man hyllar värnpliktsförsvarets kompetensbredd och sågar yrkessoldaten. Det man övar på blir man bra på och det säger sig självt att soldater som fått längre förberedelsetid och bättre utbildning blir bättre på sin tjänst. Jag har tjänstgjort med knektar som varit heltidsanställda i flera år och har då fått uppleva riktigt duktiga soldater och förband som levererat effekt direkt efter ankomst till nytt insatsområde.

Dagens militära teknik- och metodlösningar ställer höga krav på kompetens och färdighet, betydligt högre än under IB77-tiden. Det gör att vi behöver en annan personalförsörjning än tidigare.

Helst av allt skulle jag vilja se en kombination av gammalt och nytt. En allmän tre månader lång Samhällsplikt varav huvuddel av årskullen skulle tjänstgöra i Försvarsmakten som en grundläggande militär utbildning skulle kunna vara en grund för rekryteringen. Självklart skulle plikten vara könsneutral eftersom könsdiskriminering är olagligt.
Efter GMU:n anställs vissa i stående förband och övriga krigsplaceras i beredskapsförband, liknande gårdagens krigsförband. Ganska lika det nya systemet ja, men med en allmän plikt som grund.


Jag är för ett flerkarriärssystem såsom nu FM har utvecklat. Det är bra att vi tillåter folk att stanna och bli bra inom sitt kompetensområde och att det finns flera vägar in. Alla behöver inte vara yrkesofficerare såsom vi flesta tänker oss dem. Det behövs en hel palett med olika kompetenser för att driva dagens försvar.
Det behövs dock en plan för utveckling och befordran av specialistofficerare och övriga i OR-kategorin för att nå en bra miljö för dessa.


Jag är för insatsorganiseringen av Försvarsmakten. Den innebär en minskad personalomsättning och att folk stannar längre på respektive befattning. Det gamla systemet har varit alldeles för hattigt och personalen har inte ens hunnit få befäst duglighet på tjänsten innan de fått en ny. Med insatsorganiseringen uppfattar jag en ökad stabilitet i organisationen.


Jag är för en fortsatt utveckling av spetsflyget och andra tunga materielprojekt. Krig är en materialsport och göra halt är att backa i förhållande till andra. Dock måste man bli bättre på att upphandla och ekonomistyra investeringarna. PRIO är ett dåligt exempel på när kostnaderna skenat. Det måste bli mindre sånt i framtiden.



Givetvis är jag emot vissa saker också:

Jag är emot centralisering av beslut.
Jag är emot sönderbyråkratisering av Försvarsmakten.
Jag är emot revirpinkeri och myndighetsmissbruk som sätter gemene man i risk.
Jag är emot undfallande chefer.
Jag är emot dåliga villkor för personalen.

Och jag är emot båtmössa m/48 till fältuniform ;-)