lördag 29 januari 2011

Att leda i internationell tjänst

Titt som tätt dyker det upp kritik mot Försvarsmaktens lärdomar från internationell tjänst. Oftast handlar det om att man inte dragit relevanta erfarenheter utan i stället dragit på sig olater som aldrig skulle fungera i försvaret av Sverige. Man hävdar att bristen på reguljär motståndare med flygkapacitet i Afghanistan gör att Försvarsmakten och framförallt Armén blir sämre på sin huvudtjänst.

Nog är det så att förbandet och de ingående delarna i det inte tränar på vissa moment under det år de är anspråkstagna för tjänstgöringen i Afghanistan men på lägre taktisk nivå tränas många förmågor upp till en nivå som inte görs hemma i Sverige inom normal förbandsproduktion. Framförallt får chefer möjligheten att arbeta med skarpa uppgifter under längre perioder och med mycket sträng kravmiljö. Skillnaden mot att chefa i Sverige är påtaglig:


Avståndet från hemmet gör att chefen får ta hand om personal som lider av hemlängtan och inte sällan har också chefen hemlängtan. Avståndet gör också det svårare att hantera den sociala situationen där hemma, att reda ut problem och kommunicera. Social påfrestan både internt och externt påverkar enheten och på insats mer än hemma.

Chefen får också hantera andra personalärenden som denne allt som oftast får hjälp med på hemmaplan. Alkoholproblem uppstår på vissa missioner och måste hanteras av chefen, även om denne inte har ansvar för disciplinförseelsehanteringen. Medicinsk repatriering med behov av vakansrekrytering sker också varje insats och det innebär gruppdynamiska processer som måste hanteras.

Chefen har större krav på sig att ta hand om sin personal. Konflikter MÅSTE lösas ut på plats och snabbt, annars rämnar förbandet. Man kan inte gå hem och lägga problemen åt sidan klockan 16:30 utan man lever med varandra dygnet runt, sju dagar i veckan.

Närheten till arbetet gör att det är lätt att jobba för mycket. En chef ska jobba mycket, är mångas inställning, men det får konsekvenser både för chefen som tappar uthållighet vid för stort arbetstidsuttag och de underställda som känner krav på att jobba lika hårt. En lagom ambitionsnivå är svår att inta, inte minst på grund av det uppskruvade tempot som svenska förband övas i på hemmaplan.

Reellt och påtagligt hot är något som det sällan talas om men jag lovar att det sätter fart på en. Att hantera stresspåslaget (både eget och underställdas) det innebär att åka ut på QRU-larm eller bara framrycka längs IED-stråk är en utmaning. Stresspåslaget ska hanteras både inför, under och efter insatsen. Under själva striden funkar det oftast bra eftersom det då går mer eller mindre per automatik, det är när det ska göras varje dag under längre perioder som det blir besvärligt.

Chefen känner att han inte kan slarva med förberedelser och genomförande av uppgiften. Han känner press från sig själv, sin chef, sina underställda och deras anhöriga att göra allt som står i hans makt att inte utsätta sin trupp för onödig risk och att få hem sin personal. Döden är ständigt närvarande.

Den multinationella miljön vi oftast verkar i ställer också krav, även om det är en helsvensk enhet man är satt att leda. Koncernspråket är engelska och många gånger är de man arbetar med riktigt usla på att kommunicera. Dessutom måste hänsyn tas till andra kulturer innebärande friktioner.

När man står och går i stridsutrustningen dag ut och dag in kommer obönhörligen brister uppdagas. Chefen har att hantera personal som vill ha utrustning som passar dem och uppgiften samtidigt som högre chefsskikt har ett annat perspektiv och ålägger chefen att stävja ofoget med icke godkänd utrustning. Mitt emellan står chefen och ansvarar för personal och uppgift.

Toleransen för byråkrati minskar när man har fokus på uppgiften där ute. Ord som Systemsäkerhet, TTEM, Ackreditering och dylikt blir problem som man vill kringå. Chefen får stå till svars för Försvarsmaktens byråkratiska ordning och måste hitta en balans mellan lojaliteten för systemet och lojaliteten mot underställda.


Ett stelt ledarskap utan dynamik leder obönhörligen till missnöje i truppen, missnöje som snabbt sprider sig och leder till seriösa problem med uppsägningar som följd. Det finns gott om exempel på duktiga "hemmaofficerare" som inte kunnat situationsanpassa sig och som inte klarat av den komplexa ledarskapssituationen. De har byggt sitt ledarskap på regelefterlevnad och reglementsföljande men inte fäst så stor vikt vid mjuka frågor.


Att leda förband i skarpa situationer innebär en större skillnad mot att leda förband i "Slaget om Krankesjön" än vad många tycks tro. När det är på riktigt ökar svårighetsgraden markant.
Att svenska officerare leder skarp tjänst i internationella insatser ger Försvarsmakten kompetens som inte går att få på övningsfältet. Med 10-dagarsövningar ansträngs inte förbandet så att ledarskapet prövas. Här hemma kan vi skaffa kunskap om att leda. Till exempel kan man läsa böckerna Uppdrag Utland och Ledarskap - När det gäller, men för att få kompetens måste det göras på riktigt.
Tiden, avståndet från hemmet och det skarpa hotet adderar moms på varje problem och utmaning som måste hanteras.

Inte särskilt konstigt är det oftast folk utan egen erfarenhet av internationell insats som är de skarpaste kritikerna.

65 kommentarer:

  1. "Toleransen för byråkrati minskar när man har fokus på uppgiften där ute. Ord som Systemsäkerhet, TTEM, Ackreditering och dylikt blir problem som man vill kringå. Chefen får stå till svars för Försvarsmaktens byråkratiska ordning och måste hitta en balans mellan lojaliteten för systemet och lojaliteten mot underställda. "

    Ja - är det för att det finns ett verkligt behov eller för att det är "häftigt"?

    Få av juniorerna och krigsromantikerna tycks ha begripit att det per definition inte är krig i Afghanistan. Svensk lagstiftning gäller och så även arbetsmiljölagen ( dock med vissa inskränkningar). Arbetsgivaren har en skyldighet att "förebygga skada och ohälsa..."

    Detta gör att det inte går att ha herrarna fria åkning i påhittighet - för det är arbetsgivaren som är ansvarig för verksamheten.

    Dessutom är påhittiga sällan de kompetentaste och risken att påhitt blir en ren livsfara är betydlig!

    Under de materielinspektioner som företagits i Afghanistan har det uppdagats många genomförda "påhitt" som resulterat i att materielen blivit rent livsfarlig för användaren.

    Hållare för utrustning som monterats i kupén på min- och splitterskyddade fordon. Vad händer med en PC som är fastsatt i en GALT med en hemmasnickrad hållare när Galten i fråga går på en IED? Jo - PC:n far iväg som en raket och krossar allt i sin väg - i bästa fall utrustning och i sämsta fall operatörens huvud.
    PC:ns kraft när den väl träffar operatörens huvud är förmodligen några ton.

    Det finns en anledning till att utrustning ser ut som den gör, är monterad där den är och används på ett visst sätt.

    Nu är detta något som hormonstinna krigsromantiker inte begriper - och den dag de begriper är det förmodligen för sent.

    Det är en ren chefssak att styra upp verksamheten - och så dj...la dålig är utrustningen inte. Gilla läget är ju ett populärt ord och i fallet med tilldelad materiel borde det vara självklart!

    Jag kan hålla med om att handläggningstiderna för de förslag på ändringar som lämnas in är alldeles för långa men det ursäktar varken dåligt ledarskap eller egna påhitt!

    SvaraRadera
  2. Nu är du inne på ett favoritämne Trident.

    Om man ska följa reglerna till punkt och pricka så innebär det att det faktiskt är omöjligt att använda vissa kritiska materielslag.
    RG32M delserie 2 har restriktioner avseende lastvikt så att det räcker med en fullutrustad förare för att maxvikten ska ha uppnåtts. Ska man då åka ut med bara förare eller ska man töja på reglerna?
    Samma regler gav förbud mot att använda TKSP på RG32 men CO FS19 ordersatte nyttjande av TKSP vid uppträdande i det oroliga Tri-provincial-area för att skjutavstånden motiverade det.

    För några år sedan var det skyddsglasögon som var det heta. Förståsigpåare i Sverige sågade soldater med skyddsglasögon och menade på att de bara försökte se coola ut. Nu är det ordersatt att skyddsglasögon ska bäras utanför camp i Afghanistan och flera nya modeller har införskaffats.

    Angående PC-montering har inte sett några exempel på hemmasnickeri men jag har sett mycket skrot i kupéer, skrot som soldater/officerare ansett vara nödvändiga för att upprätthålla en annan säkerhet än krocksäkerheten. Exempel på det har varit crashbags och dylikt som inte kan ligga i bakutrymmet.

    Arbetsmiljölagstiftning och brist på krigsförklaring är förvisso dimensionerande för uppsättning och drift av förband och förmågor men hur står sig de begreppen egentligen när du tar inkommande eld? Är det dags att ta en APT för att behandla de svårigheter på arbetsplatsen som det innebär?

    Ledarskap är inte att till varje pris följa regler utan att möta uppkomna behov, både upplevda och reella. Ledarskap är att bejaka och tillvarata personalens kompetens, erfarenheter och egenskaper.

    SvaraRadera
  3. Att materiel som inte uppfyller kraven köps in är en helt annan sak - men även detta är helt åt hel...te.

    Mig veterligen sågades skyddsglasögonen för att det inte var utprovade och bevisade uppfylla de krav man kan ställa på skyddsglasögon i den miljö där de användes. Skyddsglasögon som inte klarar av de påfrestningar de kan tänkas utsättas för skadar förmodligen synen på bäraren - men du tycker kanske detta är bättre än att använda reglementerad utrustning?

    Utrustning som inte är utprovad ska inte användas och speciellt inte under krigsliknande förhållanden.

    Det finns ingen som helst anledning att tillåta herrarnas fria åkning i fria påhitt. Ledarskap är att sätta sina underställdas säkerhet främst - och det gör man när man stryper den fria påhittigheten. Det är inte krig i Afghanistan!

    Ingen ska försöka inbilla mig att ens hälften av den utrustning som köps in på eget bevåg eller de ombyggnader som görs är av nöden påkallade. Häftigt - ja, nödvändigt - nej!

    Det är uppenbart att du inte är insatt i de risker och de kostnader som denna "herrarnas fria åkning" medför. Jobbar du i firman och kan få tillgång till hemlig information rekommenderar jag att du läser FMV:s rapporter från de två senaste materielinspektionerna och gärna även rapporten från Säkerhetsinspektionens tillsyn i Afghanistan. FMUK hade även en del i sin rapport från IED-sprängningen där tolken omkom. Tyvärr är denna rapport så hemlig att den bara finns i ett fåtal exemplar men via en säker källa har jag förstått att personalen skadades även av egna påhitt i fordonet

    Skrämmande läsning skulle jag vilja sammanfatta det som. Krigsromantikerna begriper varken att det inte är krig eller att det som de gör är en fara både för de själva och deras kamrater. Det finns åtskilliga exempel på ren dj...la idioti där den som byggt om inte haft de mest elementära kunskaper om vare sig skydd, konstruktion eller tyngdlagen. Eftersom det är risk att jag skriver mer än jag borde tänker jag inte förtydliga vad jag menar - de som kan och är intresserade bör läsa FMV:s rapporter.

    ÖB är per definition ansvarig för personalens säkerhet och hans förlängda arm är C INS som är central verksamhetsutövare och ska se till att lagkraven uppfylls. Att det ställs krav på vilken utrustning som ska användas, hur den ska användas osv är inte speciellt konstigt eftersom de är ansvariga för att personalen inte skadas. Skadas du av dina egna idiotpåhitt blir försvarsmakten ansvarig!

    Att ha regler kring vilken materiel som ska användas och hur den ska användas är lika självklart som att använda reglementerade handgrepp vid vapenhantering och att använda reglementerade begrepp vid ordergivning - svårare än så är det inte.

    Visst finns det lägen där det kan behövas göras teknisk anpassning av materielen men då ska det ske under kontrollerade former - och det är ett regelverk under framtagning som reglerar just detta.

    SvaraRadera
  4. Cynisk: Jag förstår vart du vill komma med inlägg och håller med på en hel rad punkter. Ändå tror jag att du hade haft åtskilligt att vinna på att döpa det till "Ledarskap vid skarpa insatser" istället för internationell tjänst för det är just ledarskap vid skarpa insatser vi diskuterar och inget annat. Liknande problem som du beskriver i inlägget existerade på 80-talet under ubåtsjakterna och även vid andra tillfällen. Att det är "internationellt" har mycket lite med saken att göra.

    SvaraRadera
  5. Bra poäng Wiseman men det är just erfarenheter från internationella insatser som många anger inte är omsättningsbara i det nationella försvaret.


    @Trident
    Jag vet vilka utredningar du refererar till och tänker inte diskutera sånt här.
    Det som du kallar "herrarnas fria åkning", är det alla avsteg från Unibest eller vad menar du?

    Ibland är truppen utvecklingsdrivande. Så var det med skyddsglasögonen tidigare. Måhända var inte skyddsglasögonen som användes tidigare utprovade av FMV och MSA men de var utprovade av andra krigsmakter och var i stället för inga glasögon. Vad är då bäst; inget skydd eller något skydd? Ibland är inte svaret så enkelt.


    För enskild soldat i strid råder krig och då ska hela kedjan kunna svara upp för de behov som då råder. Det går inte att gömma sig bakom byråkratiska termer och krångliga interna bestämmelser. "Säkerhet" kan vara många olika saker men för mig handlar det om att få hem personalen från insatsen. Om det krävs kommer jag bryta mot regler för att så ska ske.
    Jag har brutit mot regler avseende lastsäkring, vilket är helt livsfarligt! Dock var alternativen ännu farligare.
    Jag har många gånger brutit mot trafikbestämmelser, jag har burit utrustning utan BOA (formellt BOA finns inte på all tilldelad utr.), mm mm.
    Det finns massor av regler som fyller sin funktion men som man ibland måste vara beredd att bryta mot av säkerhetsskäl.

    Likväl som det finns exempel på dåliga påhitt finns det gott om exempel på dåliga bestämmelser som inte är anpassade för skarp verksamhet och som direkt farliga att följa.

    Ledarskap kan ibland vara att balansera på toppen av en triangel utgörande Formella krav, Reella krav och Upplevda behov.

    SvaraRadera
  6. Trident: Det du säger låter ju bra och enkelt. Problemet är bara att hur mycket skrivbords generalerna än vill så är inte tilldelad matriel tillräcklig. Och drar man linjen i sanden som FML och du gör genom att ge en order som inte går att följa, då hamnar man i den anarki som du beskriver, med rena idiot modifieringar som följd. Det har det gjort varje gång jag varit med om det sedan KS01 och förmodligen tidigare än så. Vi chefer och förhoppningsvis ledare på lägre nivå vill att våra enheter ska se någorlunda enhetliga och proffsiga ut och ha bra och säker utrustning. Och när vi nu inte har det ( Har du någonsin försökt bryta dig in i en Stridsväst 2000 arrangerad för att bäras fullastad sittandes på fordonschefsplats i en Bv309 för att komma åt den fingerade skadan under?)skulle vi vilja ha styrningar och order som styr vilken funktionell utrustning på marknaden som får användas och hur, nu när FM uppenbarligen inte har förmåga att anskaffa den.

    Det är heller inte så enkelt som du vill påskina att följa de regler som finns även om man råkar vara självmordsbenägen. Exemplen på när olika FM regelverk eller ordrar krockar är många. Ett är hur motorskolans regler kring vilken utrustning som skall bäras när man är fastspänd i fordon direkt krockar med utbildning och regelverk kring CIED. Eller hur vi konsekvent är beordrade till vht i fordon som vid RU last ligger långt över tillåten maxlast. Jag håller med om din grundsyn men eftersom jag lever en bit ner på linan och hanterar dessa spörsmål dagligen så vet jag också att det inte är så enkelt som HKV tycks tro. Jag tvingas dagligen göra något så oortodoxt som att använda mitt eget omdöme och initiativ för att fatta beslut när konflikerande regler/ ordrar eller stridskrav föreligger. Du är välkommen på studiebesök ner i gyttjan där vi verkar och trivs.

    Lt i Armén

    SvaraRadera
  7. Jag påstår inte att alla bestämmelser är bra - men det är vad vi har att rätta oss efter. Var ska vi annars dra gränsen?

    Är det ok att bygga om bilen men inte ok att fila av spetsen på ammunitionen? Är det ok att köpa egen stridsväst men inte ok att ta med pumphagelbössan och skjuta buck shots?

    Var ska gränsen dras? Som det är nu accelererar soppan hela tiden och gränserna suddas ut. Det är dags att stämma i bäcken om vi inte ska sätta oss i en situation som är fullständigt okontrollerbar.

    Dessutom är gällande lagstiftning tämligen flexibel. I de situationer då det verkligen krävs - för att nöden påkallar, inte för att det är häftigt - då har man full frihet att göra det som krävs. "...förebygga ohälsa och olycksfall..." säger lagen och det går att frångå alla gällande bestämmelser och ändå handla i arbetsmiljölagens anda men det beror på situationen. Detta påstår inte jag utan juristerna på hkv!

    Nu är det mer "häftigt" än "nöden" som gäller och då har det spårat ur.

    Jag har också brutit mot åtskilliga bestämmelser när jag var ung och oförståndig, och skulle inte tveka en sekund att frångå bestämmelser om nöden så krävde - men skillnaden mot när jag var ung och oförståndig är att nu har jag full förståelse för varför det är som det är. Jag håller kanske inte med i alla stycken - men det är vad jag som officer har att förhålla mig till.

    Det finns åtskilligt som kan förbättras inom materielprocessen och får man försöka att ändra detta till det bättre. BOA-cirkusen är en sak som är helt åt hel...te - inte BOA i sig utan den tid det tar att få materiel godkänd. Många gånger är det bara en underskrift som kan ta månader att åstadkomma, och det är direkt underkänt.

    Med "herrarnas fria åkning" åsyftar jag den fullständigt urspårade situation som är i Afghanistan. Materiel byggs om av företagsamma individer för att vid den årliga grundtillsynen få anmärkning och därefter återställas av den systemstödspersonal från FMLOG som rensar upp alla plumpar i GT-protokollen. Materiel som manipuleras och när rotation sker vet de som tar över materielen inte om vad som gjorts. Tillfälliga reparationer som görs men som sedan inte återställs utan folk kör ovetande med fordon med som är potentiella säkerhetsrisker osv. Listan kan göras lång!

    Allt detta är en fråga om ledarskap, chefer som kan säga nej och som kan tala om varför de säger nej. Det nöden kräver inte det soldaten kräver för att se ballast ut ska vara grund för avsteg fråm gällande bestämmelser.

    SvaraRadera
  8. 22:45, ser vi inte då att försvarsmakten inte mäktar med det vi skall göra? Vi skall skära ned på stöd i form av forskning och ledning för att kunna få ut "effekt". I glasögonfallet så kom de väldigt sent in i försvarsmakten, titta på våra insatser på Balkan tidigare och gör en rimlighetsbedömning om glasögon skulle vara ett krav då. Hur många av våra lessons learned har vi omsatt i förbandsutbildning och materiellinköp? Hur mycket av den forskning och ledning som vi tidigare hade kunde få fokusera på de rätta sakerna?

    Men just i fallet med skyddsglasögonen så var ju också en del av debaclet just att försvarsmaktens erbjudna glasögon inte var tillräckt attraktiva så soldater använde egna.

    Att bryta mot regler för att komma hem säkert är en sak, jag ifrågasätter varför i helvete man måste bryta mot regler för att komma hem säkert. Är det materielen som är så undermålig att man måste omgärda bristerna med regler så att den inte blir farlig? Eller har man inte tagit tillvara tidigare erfarenheter och anpassat materielen och utbildning så att man måste omgärda farorna med regler?

    En erfarenhet som vissa MSA blev rikare efter NBG08 äventyret är hur lätt man på lägre nivåer tar på materielprocessen. Vissa prylar som köptes in köptes in i ett fåtal, ute på förbandet hade man sönder dom och blev sur över att dom inte blev ersatta eller reparerade. Hur skall man på trupp- eller bakre nivå kunna reparera något om det inte finns dokumentation iform av reservdelskataloger och reparationsföreskrifter? Hur skall man beställa reservdelar som inte finns med F-beteckning upplagd i våra förrådsdatabaser? Det är det här som är fällor i herrarnas fria åkning i beställning och användning av egeninköpt materiel.

    Och just det där med Galtarna så anser jag att när Sverige är i fred så kan vi ställa insatsverksamhet och åka hem om det nu är så att vi måste använda fordon som inte passar. Det är enkel mekanik, överlasta och saker går sönder. Har vi inte en fungerande ingenjörsorganisation i Försvarsmakten och FMV så ligger vi hela tiden pucktvåa när det kommer till sådana här saker. FMV borde ha stenkoll på den materiel som köps in, men de skall ju inte ha den kompetensen, de skall ju bara kunna omsätta försvarsmaktens TTEM till en beställning. Försvarsmaktens egna ingenjörer verkar ju få mindre funktioner och ansvar därför att vi skall ju bara beställa en funktion och få den levererad.

    När man upptäcker att Galten blir överlastad så skall man få ett snabbt ingenjörsutlåtande av en FM ingenjör i form av Ja eller Nej och under vilken tid. Den tiden skall FM-ingenjören använda för att konsultera ansvarig FMV-ingenjör som skall kunna lämna ett Ja eller Nej och vilka åtgärder som skall vidtas för att funktionen skall kunna tillgodoses. I Galtenfallet bedömmer jag att det som behövs är tätare tillsynsintervall, ett större resrvdelsförråd och lite mer luft i planeringen för bärgning av skadade fordon ute. Räkna med att mindre viktig materiel får stå tillbaka just för att kunna rädda de som är ute.

    Men just nu så överlastar vi och bråkar om regler. Varför?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  9. "Är det ok att bygga om bilen men inte ok att fila av spetsen på ammunitionen? Är det ok att köpa egen stridsväst men inte ok att ta med pumphagelbössan och skjuta buck shots?

    Var ska gränsen dras?"

    Det är där du ställer ledarskapet på sin spets. Det är med ditt ledarskap som du hanterar frågorna och du svarar som du finner bäst.

    Jag har inte alls samma bild som Trident när det gäller situationen i Afghanistan. Där fungerar verksamheten ganska bra, TROTS ett regelverk som är skapat för helt andra förutsättningar och det tack vare ett dynamiskt och situationsanpassat ledarskap.
    Där Trident uttrycker sig med ordet "häftigt" sätter jag i stället "bättre" som i bättre utrustning som är anpassad för den verksamhet som bedrivs. Det är inte för inte som man tittar på ett snabbspår för införskaffande av nya stridsvästar för ISAF.

    SvaraRadera
  10. @ Wiseman

    Det är väl just det som är problemet?
    Vi har haft samma problem sedan 80-talet? Var är alla erfarenheterna och hur ser man dem växa fram i vår utbildning under de senaste femtio åren?
    Vi tenderar till att börja om från början varenda gång.
    Nu kan man se liknande tendenser i vårt nationella försvar. Så fort det blir lite större övningar är det första gången igen. Ta den senaste Dagny som exempel. På vissa håll är det problem redan på plutonsnivå!!

    Likadant är det med materielfrågor. Titta på cirkusen kring NBG08 och deras materielbehov!!
    Att vi kör omkring med Galten i Afg finns ju en del randiga och rutiga skäl till. Inga av dem har något med behov eller taktik att göra. Det blev helt enkelt det enda vi kunde få fram. Sedan använder vi dem, lätt modifierade, på ett helt annat sätt än som var avsikten! Känns beteendet igen?

    Har vi ingen utbildad personal eller ändamålsenlig materiel är det lika bra att vi stannar hemma.
    Att ge sig ut i verkligheten och för att förverkliga sig själv och upptäcka materielbehov är väl lite väl cyniskt.

    Det är nog så att vi får ta ett rejält tag i vår utbildning, materiel och framför all våra övningar. När vi når en nivå som vi kan känna oss bekväma med kanske vi kan komma tillbaka på den internationella arenan.

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  11. @cynisk

    Bättre? Är det av nöden påkallat?

    Jag skulle gissa att i 90% av fallen är svaret NEJ - och då är det uselt ledarskap att tillåta det!

    Man kan ju undra hur BA 01 ens klarade av att överleva med tanke på den utrustning de hade, odugliga stridsvästar (eller hade de ens stridsvästar... ) och inte ens goretex-ställ...

    Ska vi hela tiden hålla på att fuska och bryta mot bestämmelserna kommer det aldrig att ske någon förändring. Går det inte att lasta all utrustning jag behöver för att lösa uppgiften så får jag antingen anpassa mig efter den situationen eller ta det obekväma beslutet och anmäla uppåt att uppgiften INTE går att lösa.

    Så länge det aldrig blir några konsekvenser av en till delar undermåligt materielanskaffningsprocess så kommer det heller inte att ske några förändringar - svårare än så är det inte.

    Det går inte heller att i ett militärt system regelmässigt selektera vilka bestämmelser och order man ska följa och vilka man på ren svenska kan skita i. Vilken bild ger detta om man sätter det i system? Var går gränsen?

    Ena gången gäller C INS order och nästa gång kan vi skita i den. Har man den här inställningen anser jag att man är direkt olämplig att föra befäl och borde snarast förpassas ut ur firman per omgående.

    SvaraRadera
  12. @teaterdirektören

    Nu var väl NBG 08 väldigt mycket av "herrarnas fria åkning". Det skulle köpas materiel till förbannelse och den ena prylen häftigare än den andra - och ingen högre upp i hierarkin hade ryggrad nog att stoppa cirkusen. Nu blev ju också förbandet oanvändbart trots alla fina ord i evalueringen - och när man ser på NBG 11 så inser man snabbt att vi inte lärt oss ett smack!

    Jag håller helt och fullt med om att vi aldrig lär oss något - detta trots att AI beordrade införandet av en erfarenhetsprocess för två år sedan (om jag inte minns fel) - problemet är att det är en ren PP-produkt som ingen använder.

    Ingen i humorkuben verkar vara intresserad av erfarenheter och att ute i verksamheten försöka få del av det som rapporteras tillbaka är näst intill omöjligt. Nu vet jag inte om det blivit någon ändring men för två år sedan gick all rapportering från Afghanistan utanför HKV:s ordinarie expeditionstjänst d.v.s. inget diariefördes. Enskilda handläggare på ATS satt på mycket information som aldrig spreds vidare, och i den mån den spreds dog den sotdöden hos någon handläggare på PROD.

    Jag jobbar själv med utveckling och svär nästan dagligen över svårigheterna att få ta del av det som rapporteras tillbaks från Afghanistan. Den här typen av information borde spridas per automatik - och regelbundet.

    SvaraRadera
  13. @ Trident

    NBG08....
    Men man kan läsa de fantasifyllda motiveringarna till inköpen och förvånat ta sig för pannan. Där saknas inte kreativitet och flexibilitet!

    Jag tror dessutom att TD01 var snäppet värre.
    När de var klara låg den totala transportvikten för materielen på över 1700 ton. Utrustningsbehovet hade ökat från 900 till 2450 förrådsbeteckningar till den lilla personalstyrkan.

    Sedan hjälper det inte om 200 soldater säger att utrustningen är fel om en general inte tycker samma. Han tycker oftast ingenting om inte hans chef tycker något!
    Jämför med filtreringen uppåt på hemmaförbanden.

    Sedan vet jag inte riktigt vad skillnaden på sexiga eller häftiga "prylar" mäts i för storhet. Är ett häftigt kroppsskydd bättre än ett sexigt? Vari består skillnaden??
    Eller är det bara nyspråksord som "gör skillnad"? D.v.s. helt utan betydelse?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  14. Det vore lite förmätet av en sjöman att lägga sig i den afghanistanproblematik som behandlas i det här inlägget, men när det gäller själva ledarskapet så har SvD en artikel idag som väl belyser problemet. Den handlar om hkp i Afghanistan och om skillnaden mellan ett von oben-perspektiv och hur man kringgår kritiken von unten. Själva artikeln kommenteras förmodligen bättre av exempelvis Chefsingenjören, som nog kan lägga mer fackmannamässiga synpunkter på innehållet.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svensk-helikopter-hotad_5903179.svd

    Vad gäller de ubåtsjakter på 80-talet som Wiseman nämner, så var det en lysande tid av materiel- och taktikutveckling och dito anpassningar. Det tog många år att få system på plats som var tillräckliga till funktion och antal. Då hade vi ändå delvis färdiga system på plats i form av marina hkp, mröjftg med bra sonarer för ändamålet, KA fasta system med minlinjer på plats. Vissa nymodigheter som exempelvis BojB tillkom, men framförallt så hade vi chefer i främsta linjen som trodde på systemen och verksamheten och som inte fegade ut vad gäller ledarskapet. Idag är det mesta borta, inklusive de pådrivande cheferna, som ersatts av värdegrundspapegojor, vars främsta ambition är att inget får hända som fläckar ner den egna karriären.

    En kreativ och utvecklande tid.

    SvaraRadera
  15. @Trident
    Man har på plats agerat innan det blivit nöd. Snabbspåret för stridsväst och införandet av skyddsglasögon är bara två exempel på att truppen kan vara utvecklingsdrivande och att behoven upptäcks där ute snarare än hemma.

    Under BA-missionerna användes Stridssele 304K, som var dålig även då. På den tiden användes även (i Libanon) kroppsskydd som var inköpta från andra nationer men inte utprovade av FMV, något som vore kontroversiellt nu.

    Synen på truppen är en del av ledarskapet. Är egna initiativ "herrarnas fria åkning"; smarta lösningar "idioti" och upplevda behov "häftiga"?

    När det gäller regelefterlevnad så rekommenderar jag fd ÖB Bengt Gustafssons brev till FM:s officerare som står att finna i Pedagogiska Grunder:

    "I kris och krig kan Du bli tvungen att fatta beslut som resulterar i att människor dödas och skadas. ...Du kommer i valsituationer, där varken order eller regler ger Dig full vägledning. I en sådan situation är det ingen annan än Du själv som kan avgöra hur Du ska handla. Då behöver Du en väl genomtänkt etik."

    Regler är inte allt.

    Ett annat tänkvärt citat:

    "The reasonable man tries to adapt himself to the world. The unreasonable man persists to adapt the world to himself. Therefor all progress depends upon the unreasonable man."

    SvaraRadera
  16. @Sumatra
    Jag tror att det finns många paralleller att dra mellan att leda trupp i utlandet och besättning på fartyg.

    SvaraRadera
  17. @cynisk

    "Upplevda behov" finns alltid, och bara för att de finns är det inte säkert att de behöver tillfredsställas. Jag kan slå vad en hundring om att när väl ny stridsväst är införskaffad kommer det inom ett halvår till att dyka upp "upplevda behov" som löses genom inköp av egen utrustning.

    I Afghanistan är det per definition varken krig eller kris och jag kan inte se hur Bengt Gustavssons ord skulle kunna vara applicerbara på insatsen i där.

    Men det är som sagt fantastiskt att någon över huvud taget kom hem levande från BA 01 med tanke på den "dåliga" utrustning de hade. De lyckades t.o.m. lösa sin uppgift utrustade med stridsbälte 304K....

    Antingen var de som ingick i BA 01 övermänniskor eller så kanske det inte är nöden som kräver ny stridsväst...

    "Är egna initiativ "herrarnas fria åkning"; smarta lösningar "idioti" och upplevda behov "häftiga"?"

    Det är uppenbart att du varken läst FMV:s eller SÄKINSP rapporter - eller har vi olika definitioner på vad som är "smarta lösningar".

    Jag skulle inte kalla ombyggnader som sätter skyddskonstruktionen ur spel och riskerar den egna personalens liv för "smarta" utan som ren och skär idioti byggt på ren okunskap och uselt ledarskap - men det är som sagt min definition.
    De pengar som går åt till att årligen återställa idiotin under FMLOG:s systemstödsresor är ungefär lika väl använda som de som pumpas in i vårt fantastiska tyska s.k. "stödsystem.

    Felet i det här landet är att en order kan betraktas som ett diskussionsunderlag och väljer man att negligera den är det ytterst sällan det blir några konsekvenser. Det är inte hållbart att regelmässigt välja vilka order man ska skita och vilka man ska följa!

    SvaraRadera
  18. @Trident
    Vad är det du beskriver och ur vilket perspektiv?
    Det klagades mycket på utrustningen under tidiga bosnien-missionerna och det micklades en hel del med prylarna men då var uppgiften i fokus och reglerna färre än idag. Mer ledarskap och mindre byråkrati.

    Du drar slutsatser avseende min erfarenhet men har du grund för det? Vad baserar du de slutsatserna på?

    Är det inte kris i Afghanistan? Det är snömos. Till och med statsmakten har erkänt att det är krig i Afghanistan och man har hävt offensiva caveats för att vi ska kunna möta det. Sverige är per definition inte en krigförande part men ingår eftersom vi stödjer GIRoA.

    Förvisso görs det dumheter "där ute" men ännu större dumheter görs här hemma i de ledande skikten som negligerar reella behov med hänvisning till interna bestämmelser och "systemsäkerhet". Ett vidmakthållande av den byråkratiska ordningen är viktigare än operativ effekt och personalens säkerhet. Det finns det gott om exempel på.

    Vad bygger du ditt ledarskap på Trident? Är uttrycken i dina kommentarer din syn på truppen eller har du ett annat ledarskap på riktigt?
    Hur har du hanterat ledarskapet i svårare skarpa situationer?

    SvaraRadera
  19. En del av problemen med hemmasnickeri i fordonen i Afghanistan kan till viss del tillskrivas syltryggade och okunniga tekniska chefer, själv har jag vid några tillfällen i Afghanistan tvingats gå runt TC Bat och gå emot stf CO för att förhindra idiotbeslut att genomdrivas, jag var inte populär efteråt men det skiter jag i, mina kollegor behövde iallafall inte skadas på grund av kursarnas dumlojala ryggdunkningar.

    Och med dagens utveckling är jag glad att jag tackade "NEJ" till det finfina avtalet med guldkant och fortsatta övningar i sandlådan, lekskolan får FM behålla för sig själv.

    SvaraRadera
  20. @TRIDENT och Cynisk

    Jag förstår era inställningar och ni har era poänger bägge två. Frågan är bara hur man finner den gyllene medelvägen.

    Själv kan jag konstatera att Försvarsmakten inte heller är konsekvent. Det är t ex av sedvana helt ok att jag köper min egen ryggsäcka och mina egna kängor, bara de godkänns av kompanichefen. Dessutom ska man "beakta kravet på skyddsklass vid viss verksamhet". Vad betyder den formuleringen egentligen? Hjälper den mig som känner att marschkänga 90 inte riktigt är optimal utan vill köpa något som jag upplever som bättre? Inte direkt...

    Det jag skulle önska är att "någon", företrädesvis FMV, fick i uppdrag att utvärdera och godkänna/förkasta lite mer av den hyllvara som nu i alla fall köps och används på individnivå. Jag hoppas och tror att en förteckning över t ex godkända stridsvästar skulle mötas av större förståelse än dagens "stridsväst 2000 or nothing". Ett mer flexibelt regelverk skulle förhoppningsvis leda till en större efterlevnad istället för situationen som råder idag när "herrarnas fria åkning" råder till viss del.

    För även jag kan konstatera att när vapenfästena i våra fordon fortfarande är anpassade för AK5A och att min AK5C helt enkelt inte går att fästa där, så är det frestande att göra en modifiering. Samtidigt så är jag fullt medveten om att det nog inte är så bra när "Lasse i ledet" på egen hand skruvar dit ett kspfäste på sin Galt för att han upplever att det behövs.

    SvaraRadera
  21. I Afghanistan råder enl Sveriges regering " en intern väpnad konflikt". Det innebär att folkrättsligt tillämpas krigets lagar eller folkrätten i krig. Diskussionen om det är krig eller inte i Afg är ganska irrelevant då krig som status på en konflikt är ovanlig nuförtiden. Rent juridiskt är Sverige inte i krih men svenska förband där har att verka som om det det vore krig.

    SvaraRadera
  22. Uppgiven, har du fästen för AK5A i ditt fordon? Jag har fortfarande Kpistfäste i mina fordon.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  23. SOF liggaren säger: Grejen är att det lika lite går att optimera teknik som det går att optimera taktik för varje givet tillfälle.
    I taktik måste någon eller några av förmågorna verkan,rörlighet,skydd,und,uthållighet eller ledning prioriteras avhängt uppgift och önskad effekt.

    Samma förhållande gäller teknik. Om brukaren av mtrl inför en förestående uppgift anser att mtrl behöver "moddas" för att optimeras bör detta göras. Men det skall ju då finnas en tydlig koppling till bedömandet av uppgiften och önskad effekt. Beslutet bör således varken ligga hos FMV, HKV eller enskild soldat. Mandatet avseende mtrl:s ordnande skall självklart ligga hos taktisk chef som utvecklat stridsplanen.

    SvaraRadera
  24. Mitt kompani hemma i Sverige fick i dagarna ut våra nya skyddsglasögon, FM välsignade oss med ett par Skyddsglas 04 (även kända som Uvex "Not for wargames") som har den lägsta skyddsklassen av samtliga möjliga (strax över gladpack).

    De av oss som långt tidigare påtalade behovet av riktiga skyddsglas och då köpte in diverse glas som är godkända i egna firman eller i andra firmor (Peltor Maxim Ballistic [Skyddsglas 06], ESS Profile NVG [Skyddsglas 06B], ESS ICE, Revision Sawfly etc) kallades länge och ofta för olika saker, oftast för att förtydliga att vi endast var ute efter häftig prylar. Själv hämtade jag ut ett par 04'or men den som förväntar sig att jag ska lämna mina egna kompetenta prylar som står emot fågelhagel på 5 meters avstånd för att nyttja de av FM tilldelade glasen som inte stoppar mer än vind och onda tankar kan verkligen ta sig i röven.

    För nej, bara för att SäkI stipulerar den lägsta EN166-klassen betyder det inte att alla EN166-klassade glasögon är skapade lika.

    SvaraRadera
  25. @Uppgiven
    Att hitta den gyllene medelvägen är den svåraste navigationsuppgiften för chefen. Det är en av nyckelfaktorerna i ledarskapet.

    Allt hemmapill är inte är inte av godo liksom alla regler inte alltid är tillämpbara. Balans är A och O.

    SOFliggaren beskriver det bra.

    SvaraRadera
  26. 15:23, i såfall förutsätter jag att erfoderliga resurser avsätts för att begränsa skadeverkningar av eventuellt materielfel under användandet.

    Jag ser också en skillnad i att säga att under den här patrullen så skall Tungksp medföras och att utfärda en order som säger att tungksp framgent skall medföras. I det första fallet är det inte orimligt att chefen själv tar beslutet men förbandet måste få stöd att reda upp konsekvenskerna av det beslutet. I det andra fallet är det självklart med stöd ifrån högre materielansvariga.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  27. SOF liggaren säger:
    @ J.K
    stöd ja, om situationen medger. Beslut - nej. Om taktisk chef efter konsultation med mtrlansv ändå anser att låt säga rörlighet är en framgångsfaktor för att lyckas med uppgiften, ja då ska han självklart genomföra de förberedelser detta kräver. Efter ett seriöst bedömande tar han/hon en "kalkylerad risk" på bekostnad av exempelvis skydd. Chefer måste tillåtas vara kreativa och våga ta risker.

    SvaraRadera
  28. @cynisk

    Världen blir så mycket enklare när det räcker med att titta genom det egna lilla igentäppta sugröret...

    Personalen i Afghanistan roteras två gånger per år. Innan rotation sker utbildning här hemma. Det fungerar inte att ha en konfiguration på materielen som används vid utbildningen och en annan på den som ska användas på plats. DEt kan inte heller vara hållbart att bygga om fordonsparken här hemma inför varje rotationsutbildning.

    Det är inte heller säkert att det en kontingent tycker är bra även accepteras av avlösande kontingent. Ska vi släppa varje kontingent fri att bygga om som den finner lämpligt kommer vi ganska snart att ha en oanvändbar fordonspark som antingen måste gå till tillverkaren för att ensas eller skrotas. Det kommer dessutom på sikt bli väldigt svårt att reparera eftersom det kommer att saknas både reservdelar till idiotpåhitten och dokumentation om hur dessa är utförda.

    Vi kan även - om vi ska tillåta herrarna fria åkning - lägga ned hela FMV. Man må tycka vad man vill om FMV men där finns kompetens på en helt annan nivå än vad en fordonsförare har. På FMV finns personalen som ser längre än genom det igentäppta sugröret - och som kan tänka i system och inte enskild pryl.

    Förutsättningen för att släppa herrarnas fria åkning utom all kontroll är dessutom att arbetsmiljölagen skrivs om - d.v.s. att staten (försvarsmakten) friskrivs från alla tänkbara och otänkbara skador som orsakas av klåpare som inte vet vad de gör. Innan detta är gjort är det bara att bita i det sura äpplet och acceptera de lagar som riksdagen stiftat!

    Det finns åtskilligt att säga om samspelet INS - PROD - FMV , men det är en helt annan diskussion men det finns förbättringspotential.


    forts följer...

    SvaraRadera
  29. forts...

    Avslutningsvis vill jag påstå att sedan mitten av 90-talet har officersutbildningen gradvis försämrats och detta har accelererat de senaste åren. Under 90-talet (och tidigare) fanns ett mentorskap som nästan helt saknas idag. Plutonslaget bestod oftast av en erfaren kapten som chef, en garvad löjtnant som ställföreträdare, kanske en eller två fänrikar och någon vinkelsergeant. Här fostrades både vad avser ledarskap men man fick även chansen att göra fel utan att det blev några allvarliga konsekvenser. Mentorskap och handledning.

    Nu är vi i ett läge där de som utbildar kommande kullar är sämre utbildade än de som de blev utbildade av d.v.s. vi är inne i en ond spiral som bara kommer att accelerera i kommande anorektiska organisation. Nu förutsätts att man är färdigutbildad efter ett skolsteg - har man tur får man en befattning på den nivån man utbildats till, har man otur blir man placerad på en befattning på nästa nivå.
    Både olycksstatistiken och omfattningen på SÄKI talar sitt tydliga språk.

    Läser man hur de skjutolyckor med dödlig utgång som varit de senaste åren gått till blir man mörkrädd. Folk har omkommit enkom för att personal som inte varit vuxna sin befattning och fått ansvariga för verksamhet de inte varit byxade att klara av. INGEN ska omkomma när vi har skjututbildning här hemma - svårare än så är det inte!

    Dessutom - lär man ut ett beteende i Afghanistan och lär sig att det är ok att gena i kurvorna kommer detta även att användas hemma av vissa individer. Det går inte att ha ett säkerhetstänk i Afghanistan och ett annat hemma - och den som påstår att det skulle gå vet inte vad han eller hon pratar om.

    "Du drar slutsatser avseende min erfarenhet men har du grund för det? Vad baserar du de slutsatserna på?"

    Ja det gör jag. Ska jag gissa är du lt/kapten i 30-35 års åldern. Du är inte teknisk officer för du verkar inte ha de mest grundläggande kunskaperna om materielunderhåll och teknisk tjänst. Skulle du mot förmodan vara teknisk officer är det några som gravt misslyckats med att utbilda dig. Förmodligen har du gjort minst en mission - kanske flera och du har säker ett helt kit med utrustning du köpt och använt under eftersom du inte varit nöjd med det som kungen tillhandahåller. Jag är som sagt inte psykolog - men utifrån hur du resonerar skulle jag inte bli förvånad om jag prickat ganska rätt...

    SvaraRadera
  30. SOF liggaren, det är ingen kalkylerad risk att överlasta ett fordon, det är ett faktum att saker kommer att gå sönder fortare.

    Med stöd menar jag vilka inspektionspunkter man skall titta på efter en patrull, man kanske skall skicka en uppsättning fjäderfästen till chassiet extra till Afghanistan om det är så att man skall överlasta frekvent men inte varje gång.

    Däremot om taktisk chef anser att det är så farligt att man måste överlasta varje gång det närmaste halvåret och materielansvarig anser att detta kommer att gå ut över uthålligheten på materielen så att man kommer att få slut på fordon efter fyra månader därför att det inte finns reservdelar, reparationsresurser, m.m. så tycker jag nog att högre chef kan begränsa tiden eller lägga andra restriktioner. Det kan inte vara meningen att en kontingent skall köra slut på parken under sin tid där så att avlösande kontingent inte kan verka.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  31. SOF liggaren :Det beror ju på varför man har valt att överlasta fordonet. eller hur?
    Jag är inte för materielförstöring och jag instämmer i att det fixas och trixas en hel del för att det är cool, bekvämt eller för att någon har sett någon annan som...
    Men en duktig taktisk chef fattar inte beslut på sådana premisser.
    "Om taktisk chef överlastar varje gång.."
    Ja, då har han ju troligen inte bedömt förmågan uthållighet eftersom det verkar ske av slentrian. Dålig chef alltså... jag tror jag har belyst min poäng nu. Ni likaså. Går bara i cirkel nu. Tack för intressanta synpunkter

    SvaraRadera
  32. SOF liggaren, jag far efter att det måste finnas ett stöd för chefen att kunna fatta sådana beslut för just nu är det ju antingen eller. Varför skall den tekniska tjänsten vara centraliserad till Halmstad och inte finnas i adekvat utsträckning på förbanden?

    Jag tycker inte att det behöver vara ett utslag av dåligt chefsskap att överlasta varje dag för att lösa ut en uppgift, hotnivån och tilldelad uppgift kan ju ha ändrats markant. Likväl jag inte anser att det är dåligt chefsskap att säga att man inte löser ut uppgiften därför att man inte har resurser för det då det går ut över uthålligheten. Uppgift och tilldelande av resurser måste vara i balans och om högre chef anser det ok att FS28 kör slut på parken så att FS29 inte kan verka så Ok, go ahead.

    Mycket av diskussionen vi har här beror på att det inte finns ett förtoende ifrån förbandens sida att materielbehovet kan tillgodoses likväl det inte finns möjlighet att försörja förbanden tillräckligt. Vi avvecklar våra materielkunskaper och vill bara vara vanliga konsumenter som skall köpa ifrån hyllan och helst ha DHL att köra ut en garantiersättning när man förstört. Och mitt i alltihopa finns en samling individer som vars uppfattning att inget har ändrats sedan centurion, stridsbälte, AK4 och uniform m/58.

    Men nu när vi hittills har kunnat sätta ihop ad hoc förband så är det inget som har hindrat chefen att ta in tekniker av guds nåde och teknisk chef med ingenjörskompetens som har kunnat stödja och kunnat implimentera säkra avvikelser. Men det verkar inte som något man har fokuserat på. Varför?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  33. @J.K. Nilsson

    "Men nu när vi hittills har kunnat sätta ihop ad hoc förband så är det inget som har hindrat chefen att ta in tekniker av guds nåde och teknisk chef med ingenjörskompetens som har kunnat stödja och kunnat implementera säkra avvikelser. Men det verkar inte som något man har fokuserat på. Varför?"

    Jo - det har kommit fokus på problemet och i Handbok Systemsäkerhet 2011 så finns det nu specificerat från Designansvarig (d.v.s. FMV) vilka lägsta krav som gäller vid teknisk anpassning och nyttjande av okonventionella reparationsmetoder. Detta är ett första steg och ett regelverk för FM avseende dessa aktiviteter är under framtagning. Det pågår även ett samarbete med Norge avseende krigsskadereparationer där de ligger hästlängder före oss. De har ett färdigt koncept som började utvecklas under de första insatserna i Kosovo och nu används det fullt ut i Afghanistan - och minns jag inte helt fel har Ungern köpt konceptet rakt av.

    Sett ur ett systemsäkerhetsperspektiv är teknisk anpassning och nyttjandet av okonventionella reparationsmetoder likartade - d.v.s. det går att ha ett och samma regelverk.

    Bli inte förvånad om det under våren dimper ned den första utgåvan.

    Manegen är krattad och t.o.m. FMV har insett behovet av att kunna göra vissa okonventionella saker under kontrollerade former - nu återstår bara finliret innan bitarna är på plats.

    Det kommer att krävas lite utbildning av personalen - främst i riskinventering, riskhantering och hur åtgärderna ska dokumenteras och satser behöver köpas in.

    SvaraRadera
  34. TRIDENT, man kan ju tycka att chefen har ett visst mått av självbevarelsedrift när det gäller den tekniska tjänsten.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  35. @Trident
    Det var inte många rätt du fick. Tyvärr måste jag göra dig besviken. Jag har inte egen inköpt stridsväst och inte ens märken på bärsäcken!¨
    Så du får tänka om avseende andras erfarenheter och inta ett kritiskt förhållningssätt till din egen kunskap. Det kanske finns andra förhållningssätt som är lika bra som dina egna?
    SOFliggaren har en hel del tänkvärda inlägg.

    Jag ifrågasätter starkt ditt resonemang om att man inte kan ha ett säkerhetstänk i Sverige och ett annat i Afghanistan. Det är självklart för mig att man kan ha det. Här hemma är det utbildning/övning i fredstid, där är det skarp strid som kräver andra ramar.

    För mig börjar resonemanget visa på det avstånd som finns mellan trupp och högre officerare. Reglerna är viktigare än något annat och truppen ses som en belastning.


    Gällande överlast:
    Det går inte att framföra en RG32M i Afghanistan om man ska följa alla regler. Det räcker ju med en person med anbefalld utrustning för att maxvikten ska vara nådd. Reglerna anger att man inte får åka ensam i fordonet. Hur ska man göra då, sitta på campen?

    SvaraRadera
  36. Ja hur skall man göra? Finns det någon ingenjör och tekniker att fråga?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  37. Man gör som SOFliggaren skriver: Gör ett bedömmande, fattar beslut och löser uppgiften.
    Självklart konsulterar man teknisk personal som får ge tekniskt perspektiv på bedömmandet.

    Alltså kör man överlastat. Man har till och med tagit bort reservhjul för att spara vikt men är överlastade ändå. Fordonen tar stryk men det finns inga alternativ.

    SvaraRadera
  38. Ökar man reservdelsförrådet, ökar på represurser, planera med luft i rep och bärgrargrupperna? Förtätar man tillsynsintervallerna, sänker man framryckningshastighet, ökar man däcktryck? Kort sagt vilka tekniska motåtgärder vidtar man?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  39. Man vidtar en massa åtgärder för att lösa ut underhållet på fordon.
    En mycket viktig del är kompetens hos förare men det är svårt att hinna med tillräckligt med förarutbildning innan rotation. En högre andel anställda soldater kommer att förändra det.

    SvaraRadera
  40. SOF liggaren:

    @j.K

    2 saker man kan göra:

    1) Insatsförband (i avseendet internationell miljö) kan i möjligaste mån utrustas med fordon och mtrl som är enkel att skaffa ersättnings/repmtrl på plats till. Vilken mtrl använder de största "frame-nations"? Alltså de länder som alltid finns på plats om en större operation skall bli av. Inskaffa sådan. Inte egna "optimerade" koncept.
    Går det att bygga koncept kring civila plattformar? ex Toyota LC. Toyotas delar finns på närmaste marknad i insatsområdet.

    2) skaffa en mental acceptans för att mtrl förbrukas snabbt i insats/ krigsmiljö. Alltså ersätt hela system för rep eller skrot i Sverige.

    SvaraRadera
  41. En på gränsen till dödligt trött officer30 januari 2011 19:39

    @Trident:

    Jag tycker att du står för en extrem åsikt och att du verkar se världen i svart och vitt.
    Du antyder att Cynisk är en omogen officer med mycket att lära och bristande insikt i högre sammanhang. Samtidigt låter du själv som inget annat än en nysketen fänrik som vägrar inse att saker och ting kan vara annat än RÄTT eller FEL och svart eller vitt.
    Det är bara en reflektion från min sida, och ytterligare en reflektion är att denna attityd nu även har blivit vanlig bland högre officerare på ledningsnivå. Man skall tycka som chefen, fast mer. Precis som med nya fänrikar som ibland gärna utser en speciellt tuff äldreofficer som sin förebild.

    Vad gäller dina jämförelser med stridsbälten i Bosnien och varför inte soldater dog som flugor där så är det väl ganska uppenbart för den insatte att den jämförelsen haltar rätt kraftigt.

    Jag vill av naturliga skäl inte räkna upp exakt vad och hur mycket den genomsnittlige svenske ISAF-soldaten bär, men det är naturligtvis VÄSENTLIGT mer än vad soldaten i Bosnien bar, det behöver man inte vara en raketforskare för att räkna ut. Detta i en miljö som är mer påfrestande kopplat till bland annat värmepåfrestning, ledningsmiljö, hotkomplexitet och uppgift.

    Mer utrustning att bära på i svårare miljö alltså, ingen klockren jämförelse med andra ord.

    Du hävdar vidare att det INTE är krig i Afghanistan och att det INTE är nån form av kris där. Återigen återkommer du till svart/vitt-rätt/fel.
    För takskytten som just observerat Galten 100 meter framför sig lyfta 10 meter från marken och landa på rygg och därefter övergår till att nedkämpa den fientliga patrull som utlöst IED:n och därefter ett eldöverfall är gränsen mellan fred och krig kanske inte lika skarp.


    Ett annat exempel som uppenbarligen visar att din fänriksinställning inte håller är just det med överlastade fordon.

    Problem: Om omgången som förfogar över Galten eller TLC:n skall få med sig all den materiel som är föreskriven PÅ DET SÄTT SOM ÄR FÖRESKRIVET så blir fordonet dels överlastat dels får man inte plats med allt.
    Det är ett obestridligt faktum som du hade känt till om du hade haft täckning för allt du säger.

    Då återstår för soldaternas chef att ta ställning till följande dilemma:

    Skall jag lösa uppgiften så måste jag bryta mot reglerna.
    Om jag godkänner att bryta mot reglerna så är jag olämplig att lösa uppgiften.



    Hur skall uppgiften då lösas, och av vem?

    SvaraRadera
  42. @ J.k. Nilsson

    Man skulle kunna tycka det - men det hör till undantagen. Teknisk tjänst är inget som prioriteras och i kommande anorektiska organisation IO 14 är det riktigt uselt med resurserna. Det stora felet är att vi inte sedan de stora försvarsmaktsövningarna övat hela systemet. De senaste åren har det varit viktigare att säkerställa att vären inte haft en lugn stund än att öva systemet och få cheferna att inse vad 75% tillgänglighet egentligen innebär.

    På det årliga SM i stabsövning i ENKÖPING brukar kommentarerna vara "inga showstoppers" när det blivit tal om inspel rörande teknisk tjänst.

    De resurser som finns för teknisk tjänst i Afghanistan är underdimensionerad. Minns jag inte helt fel gör mekanikerna en mission för att sedan säga aldrig mer. Nu när dessutom repplutonen flyttat ökar man på omloppstiderna rejält.

    Det finns inga genvägar när man misshandlar materielen. Axlar, lager, fjädring - rubbet är konstruerat efter vissa förutsättningar och när dessa regelmässigt överskrids kommer felen och livslängden kortas. Toyoterna är ett lysande exempel på vad som händer när materielen misshandlas under lång tid. Materielförstöring är vi ganska bra på i Sverige - tyvärr!

    Så länge det aldrig får några direkta konsekvenser utan vi fuskar och regelmässigt kör med överlast så kommer inget att hända. Den dag en chef med ryggrad vågar anmäla uppåt att han inte kan rulla en meter pga av undermåliga fordon - då först händer det något.


    @cynisk

    Jag utgav mig inte heller för att vara psykolog.

    Ditt resonemang håller inte! Du tittar i ditt lilla igentäppta sugrör och vägrar se resten. Det kan aldrig vara upp till en chef att välja vilka order man ska följa. Har man den inställningen är man direkt olämplig att föra befäl.

    Det är som sagt ett under att alla i BA 01 överlevde utan goretex och med stridsbälte 304k...

    Skilj mellan det som är av nöden påkallat och det som görs för att det är häftigt eller bekvämt. Sådant som är av nöden påkallat d.v.s. det som rör personalens säkerhet där har du redan idag stöd i gällande lagstiftning.

    Det som återstår är att förtydliga ansvarsförhållanden och utbilda personalen så att idiotpåhitten stoppas redan på tankestadiet. Klåpare som gör en massa hittepå som de egentligen inte begriper sig på är inget vi behöver för det kommer att kosta både pengar och liv!

    Jag ska i veckan se om det blir tid över att skumma igenom materielinspektionens rapporter - mest för skojs skull och se om det finns stoff till ytterligare inlägg - om inte så lämnar jag den här diskussionen. Jag tror att jag framfört min åsikt och vi lär nog aldrig bli överens.

    Tiden får väl utvisa hur problemet hanteras. Det ligger ganska nära till hands att tro att det blir hårdhandskarna som plockas fram...

    SvaraRadera
  43. Trident och Cynisk. nu talar vi, jag vill komma ifrån gnället att regler hindrar och man måste bryta för att kunna lösa. Tala själva hellre om att man göra "avsteg" och vidtar åtgärder för att lösa uppgifterna.

    Chefen skall kunna ordersätta och därmed formalisera avsteget (regelbrottet), det skall inte vara soldaterna som skall hängas om det skiter sig och avsteget underkänns.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  44. En på gränsen till dödligt trött officer, är det säkert att uppgiften då måste lösas?

    Skillnaden mellan krig och fred är intressant. Eftersom Sverige inte är ikrig så är det ett krav att den materiel vi har skall fungera oklanderligt i linje med lagar, förordningar och anvisningar. Har vi köpt skitgrejor så har vi och då kan vi inte åka ut och söka striden för att då skylla på strid. Det vore en sak om man överlastade ett fordon efter sammanstöt för att få med sig personal och materiel hem.

    Men att tvinga soldaterna att lämna campen med i grunden olagliga fordon är inget annat än ett hån mot våra soldater. Att man skakar fram ett interimsfordon i form av Galten som man kan köra skiten ur och få ett riktigt fordon innan galtarna är skritfärdiga kan jag acceptera men så här kan det väll ändå inte se ut ända fram till FS upphör?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  45. @Trident
    Min verklighet som du raljant anger som "sugrör" är mer komplex än att den på ett korrekt sätt går att beskriva i ett inlägg på bloggen. Detta blogginlägg handlar om Ledarskap, inte om teknisk tillgänglighet.

    Min syn på ledarskap är den jag redovisar i flera inlägg på bloggen. Min syn på Försvarsmaktens regelverk är negativ, det stämmer. Jag hävdar att verkligheten är viktigare än interna bestämmelser. Jag sätter truppens säkerhet före dokument. Truppens säkerhet kan bero på hög tillgänglighet hos våra system och mina fordon har alltid underhållits som sig bör men överlastade har de varit för det har krävts.

    "Nöd" försöker jag undvika i den längsta och jag gör de åtgärder och anpassningar som krävs för att undvika nöd. Det eftersom jag har ansvar för hela kedjan i min förbandsdel när vi är där ute. Jag kan inte bara se till byråkrati och bestämmelser när det skjuts på riktigt.

    SvaraRadera
  46. @J K Nilsson: Tja, om man får uppgiften av en överstelöjtnant som är chef G3 på det Svenska PRT:t så brukar det väl för den enskilde plutonchefen innebära att uppgiften skall lösas? Det är kanske inte upp till den lille mannen längst ut, men det är han som till slut skall åka ut och göra skiten.

    Det är möjligt att det låter absurt och att det är ett hån mot soldaterna, DET ÄR JUST DET SOM ÄR POÄNGEN!

    Ena sekunden ger man soldaterna uppgifter som är en förlängning av svensk utrikes och säkerhetspolitik, andra sekunden hånar man dom för att dom modifierar sin utrustning för att kunna använda den och utföra uppgiften.

    -Jaså du vill ha en stridsväst som gör att du kan få med dig allt det du enligt bestämmelserna skall ha med dig och samtidigt få plats i ett trångt fordon?
    BALLFAKTOR!!! DET GICK BRA I BOSNIEN!!!

    -Jaså du modifierar PC-hållaren så att du kan manövrera den även under framryckning med stridsutrustning på?
    -DU KAN INGET OM MATERIEL! DU VILL BARA SE TUFF UT!

    -Jaså du ersätter remstället på Monovarens bärmask med helikoptersnöre så att du kan ta på dig den med en hand och i mörker?
    -DU VET INGET OM BILDFÖRSTÄRKARE! DU SKALL ANVÄNDA REGLEMENTERAD MATERIEL TROTS ATT DEN INTE FUNGERAR I MÖRKER!

    -Jaså du vill inte ha en grön stridsväst i en öken, utan en sandfärgad så att du är signaturanpassad?
    -DU BRYTER MOT SYSTEMSÄKERHETEN! DEN KRÄVER ATT DU SYNS TYDLIGT NÄR FOLK VILL DÖDA DIG!!


    HKV, Sluta med det här vansinnet nu.

    Alla på lägre nivå genomskådar er. Ni har panik inför det som händer och ni är rädda för och försöker motarbeta all förändring som inte kommer från er.
    Skeppet sjunker och ni kan inte göra nåt för att stoppa det. Det enda ni kan göra nu är att dela ut champagne till alla som är kvar ombord och låta orkestern spela "närmare gud till dig ännu en gång"...

    Snart knäcks kölen. Släpp taget och slappna av....

    SvaraRadera
  47. @ anonym 20:36

    Jag kan bara inte låta bli att kommentera...
    ...ditt inlägg visar på det jag beskriver och att vi redan idag har ett problem som helt löpt amok.

    Klåpare som gör en massa hittepå som de egentligen inte begriper - och som framför allt ser världen i sitt lilla sugrör. Släpper vi lös herrarnas fria åkning helt okontrollerat kommer fler att omkomma p.g.a. allt hittepå än av talibanernas kulor och IED:er. Men visst - det finns kanske de som vill få en PC intryckt i fejan men några tons kraft, vad vet jag...

    Det kan aldrig vara upp till den enskilde chefen att avgöra om svensk lag ska följas eller ej, inte heller att avgöra vilka order som ska följas och vilka man kan ge fan i. Så länge en order inte bryter mot lagen finns det få ursäkter att ignorera den - det ligger liksom i det militära systemets natur. Milisgrupper kan ha anarki men det ska f...n inte förekomma i den svenska försvarsmakten!

    Nu finns det - tack och lov - även mycket förståndigt folk på lägre nivå, och som ser längre än näsan räcker.

    Rätta mig om jag har fel - men är inte många av de västar som köps in på eget bevåg också gröna....?

    Vad är det sedan man ska få med sig? När Säkinsp gjorde sin inspektion fanns det inte ett enda dokument som reglerade RU för enskild soldat, och det finns en gräns för hur mycket man kan bära med sig. 50-60 kg utrustning för en soldat är för mycket. Den vikten i 40 gradig värme och det tar inte lång tid innan stridsvärdet är farligt lågt.

    Jag kan inte tänka mig att det ur ett systemsäkerhetsperspektiv inte skulle gå att ta kungens beigea färg och ta bort det gröna på stridsvästen - samma väst och en färg som är godkänd. Jag tror inte heller BOA:t på stridsvästen säger ett enda ord om färgen.

    Jag kan hålla med om att det är ett hån mot soldaterna att inte ta fram den utrustning som behövs - men det kan aldrig vara upp till soldaten att bestämma vad detta är. I slutändan är vi alltid tillbaks på ruta ett - EKONOMIN. Man får det man vill betala för och det måste vara den som är ansvarig för verksamheten som har sista ordet.

    Så länge som vi håller på att kortsluta systemet kommer det aldrig att ske någon förändring, däremot kommer säkert ett och annat huvud längst ut på linan att rulla om det skulle hända något som orsakats av eget hittepå, och så ska det inte vara. De som som i lagen har ansvar ska också ta detta ansvar.

    Om man nu tycker att den utrustning som tillhandahålls är så farlig och man inte kan inordna sig i systemet - då borde man allvarligt överväga om man valt rätt yrke. Det är ingen som tvingar någon in i firman - så enkelt är det.

    Jag håller som sagt med om att det finns åtskilligt att göra i kommunikationen mellan INS-PROD-FMV men det är en helt annan diskussion

    SvaraRadera
  48. @Trident
    Du får absolut INTE ändra färg på FM:s utrustning om du inte fått en teknisk order från Sverige först och hur lätt är det att få det tror du?

    Att det är för mycket med 40 kg håller jag med om. En lösning på det vore att införskaffa nya kroppskydd med lättviktsplattor men det tycks ju inte gå. I stället drar vi på oss ryggskador till följd av tung utrustning med dålig ergonomi.

    Tycker du att FM:s ledning följer lagar och regler när de åsidosätter truppens säkerhet med hänvisning till interna bestämmelser?

    Kom nu inte och säg att du inte brutit mot någon bestämmelse eller lag, Trident, för det tror jag inte på. Det är inte säkert att du har koll på vilka bestämmelser du brutit mot men jag törs lova att du gjort det.

    Ansvar är mer än regelefterlevnad. För att ta ansvar måste man se en större helhet än vad som anges i styrdokumenten, åtminstone när man är där ute och allt är på allvar.

    SvaraRadera
  49. @Trident:

    "Problem: Om omgången som förfogar över Galten eller TLC:n skall få med sig all den materiel som är föreskriven PÅ DET SÄTT SOM ÄR FÖRESKRIVET så blir fordonet dels överlastat dels får man inte plats med allt.
    Det är ett obestridligt faktum som du hade känt till om du hade haft täckning för allt du säger.

    Då återstår för soldaternas chef att ta ställning till följande dilemma:

    Skall jag lösa uppgiften så måste jag bryta mot reglerna.
    Om jag godkänner att bryta mot reglerna så är jag olämplig att lösa uppgiften.



    HUR SKALL DÅ UPPGIFTEN LÖSAS, OCH AV VEM?"

    Svara!



    Hur många mil har du själv rullat längs RR5?
    Med vilken erfarenhet sågar du soldatens?

    Din inställning, att kalla soldaten för klåpare och oförståndig är PRECIS det som gör att soldaten tittar på de utsända missionärerna från HKV och MSS med inget annat än förakt.
    Förakt föder förakt.

    Angående det här "passar-inte-galoscherna-så-kan-du-dra-ledarskapet" som du verkar förespråka så skulle jag vara lite mer försiktig om jag vore du. Det kan mycket väl bli så.
    Vi har en kader med rutinerade soldater i Sverige nu som har skaffat sig yrkeserfarenhet som anställda soldater sen IA06.IA07 och NBG. Det har ofta hävdats att bland annat FS17:s framgångar till stor del var avhängigt personalens rutin och samträning.
    Just dessa soldater är de som är tröttast på den skit som du står för och förespråkar. Om hela den kadern slutar så kommer vi väldigt snart att endast skicka rosa små GMU-soldater till Afghanistan, ved konsekvensen av det blir hoppas jag att till och med du förstår.

    Men du har kanske hellre PRAO-elever i stridsväst 2000 än proffs i riktiga stridsvästar? Det är ju beordrat så då måste det ju vara rätt?



    Ledarskapet har dött i FM och ersatts av förvaltarskap och rövslickeri.
    Hur gott kan egentligen en General smaka i röven??

    SvaraRadera
  50. @ J.K Nilsson 20:05

    Där träffar du huvudet på spiken!

    Vad jag har fått förklarat för mig kommer det regelverk som är under framtagning att just reglera ansvarsförhållandet. Allt eget hittepå innebär en risk och ytterst måste det vara den som är ansvarig för verksamheten som bestämmer vilken risknivå som denne tillåter.

    Ytterst måste det vara C INS som i egenskap av central verksamhetsutövare ger ett mandat till kontingentschefen. Kontingentschefen har sedan att förhålla sig till detta mandat och agera inom de ramar som detta medger d.v.s. i sina orderverk reglera den risknivå han anser acceptabel beroende av situationen.

    Det är så här exempelvis US Army har det. I deras reglementen står det tydligt att det är förbandschefen som i sin operationsorder bestämmer vilken risknivå som är acceptabel.

    STANAG 2418 EXPEDIENT REPAIR INCLUDING BATTLE DAMAGE REPAIR kan jag rekommendera för den som inte läst den. Många pratar om den men få verkar verkligen ha läst den. Teknisk anpassning kan lätt passas in under samma principer

    Här är vi även tillbaks till pudelns kärna - ERFARENHETSÅTERMATNING. Eget hittepå som gjort under kontrollerade former MÅSTE återrapporteras för att det ska finnas en rimlig möjlighet att ta tillvara på det erfarenheter som gjorts. Det kan mycket väl vara så att eget hittepå blir en TO - eller så kan det bli en order om att återställa materielen i ursprungligt skick.

    Eftersom jag känner personen som håller på att ta fram regelverket mycket väl vet jag att det kommer att finnas minst ett utkast klart innan sommaren. Förhoppningsvis kommer det inte att ske någon remissbehandling utan det kommer att fastställas för försöksvis tillämpning.

    Det finns säkert anledning att ta upp diskussionen när regelverket är klart.

    SvaraRadera
  51. "Problem: Om omgången som förfogar över Galten eller TLC:n skall få med sig all den materiel som är föreskriven PÅ DET SÄTT SOM ÄR FÖRESKRIVET så blir fordonet dels överlastat dels får man inte plats med allt."

    Skäll inte på mig - jag har inte varit inblandad i varken anskaffningsprocessen eller bestämt vilken utrustning som ska tas med. Går det inte så går det inte - och då får väl ansvarig chef (läs C INS) antingen ge en tydlig order om avsteg från gällande bestämmelser, eller så kan man inte lösa uppgiften.

    Nu fuskar vi och då kommer det aldrig att ske någon förändring. Är det inte mer rakryggat mot soldaterna att anmäla uppåt att man inte kan lösa uppgiften p.g.a. undermålig utrustning än att hålla på att fuska? Så länge det aldrig blir några konsekvenser som spiller över i generalsknät kommer det inte att hända något.

    Var det sex månader det tog att få ned strf 90 till Afghanistan eller var det längre? Det borde gått på max två veckor - men här har vi åter igen samma problematik. Det fuskas och uppgifterna löses ändå och spiller det inte över i generalsknät så händer inget. Nu var det väl mediadrevet som "påskyndade" processen för att det riskerade att spilla över negativa saker i generalsknät...

    Hävdar du verkligen på fullt allvar att det är upp till enskild chef att avgöra huruvida svensk lag ska följas eller ej, om en order från högre chef ska följas eller om man ska ge fan i den?

    Det räcker med att du svarar ja eller nej på den frågan.

    Jag är som sagt varken ansvarig för bestämmelser, materielinköp eller utrustningslistor - men om det får dig att känna dig bättre så får du gärna kasta skit.

    SvaraRadera
  52. Jag säger inte att du är ansvarig, jag säger att du har en attityd som gör att jag gärna vill veta hur du resonerar.

    Du säger att man skall anmäla uppåt att man inte kan lösa uppgiften?
    Vilken officer resonerar så?
    Man löser uppgiften! Vilken värld lever du i?

    Du kallar det att fuska, jag kallar det att ta och behålla initiativet, och att ta de risker detta kräver.
    Det är nåt som ÅLIGGER varje chef att göra.
    När högre chefs order uppgifter står i konflikt med tilldelade resurser och kvalitet på materiel, då modifierar man och skarvar och köper för egna pengar. Allt för att lösa uppgiften och genomdriva Svensk utrikes och säkerhetspolitik.
    Detta hånar du och dina gelikar genom att anklaga soldaten för att vara amatörmässig, illojal och fåfäng.

    Fy fan, den uppenbart bristande respekt för soldaten som du och dina gelikar ger uttryck för får det att vända sig i magen på mig.

    För att citera en annan krigare:
    " I have neither the time nor the inclination to explain myself to a man who rises and sleeps under the blanket of the very freedom that I
    provide, and then questions the manner in which I provide it.
    I would rather you just said thank you, and went on your way, Otherwise, I suggest you pick up a weapon, and stand a post."

    SvaraRadera
  53. Du svarade inte på den enkla frågan:

    Hävdar du verkligen på fullt allvar att det är upp till enskild chef att avgöra huruvida svensk lag ska följas eller ej, om en order från högre chef ska följas eller om man ska ge fan i den?

    Det räcker som sagt med ett ja eller nej....

    "Du säger att man skall anmäla uppåt att man inte kan lösa uppgiften?
    Vilken officer resonerar så?
    Man löser uppgiften! Vilken värld lever du i?"

    Ja - det är en bra sammanfattning på den sörja vi står mitt upp i. Man ska avdela de resurser som uppgiften kräver - och görs inte detta går uppgiften inte heller att lösa. Det är därför vi har en ledning som tror att det går att rekrytera folk för 16 000kr per månad.

    Jag skulle vilja vända på det och säga att den respekt du har för dina soldater är noll och intet. Är du en sån syltrygg att du inte vågar anmäla uppåt att en uppgift inte går att lösa för att förutsättningarna saknas? Jag klassar ett sånt beteende som uselt ledarskap. Alla uppgifter går inte att lösa och det är mer rakryggat mot sina underställda att ta fighten uppåt än att som en syltrygg böja sig och ta onödiga risker.

    SvaraRadera
  54. @Trident
    Eftersom svensk lag (och de flesta styrdokumenten i FM) inte är skriven för vare sig miljön eller verksamheten där borta förekommer ofta situationer där chefer på lägre nivåer måste fatta beslut som kan vara stick i stäv med lagar och andra regler.


    Hur ser du på nyttjandet av våld och tvångsmedel i Afghanistan? Vilket lagrum anser du att man kan använda?
    Det råder ju inte krig så vilket lagrum finns i svensk lagstiftning för att agera som man gör?

    SvaraRadera
  55. Vilket lyxproblem, svenska försvarsmakten har köpt en skitbil till sina soldater som verkar i Afghanistan. Klart som fan att man skall anmäla att tilldelade resurser inte är i paritet med bordrad verksamhet. Anser man då ifrån högre ort att det är värt att köra slut på fordonen långt tidigare än beräknat så gör man det.

    Anser man att stridsvästen gör en lika säker som en prickskyttetavla så anmäler man det och säger att det är inget alternativ att bära skiten.

    Svensk utrikes och säkerhetspolitik i Afghanistan är ett skämt. När det kommer till kritan så har man inga vänner utan man är för sig själv och möjligen en granne i samma skit. Afghanistan är nice to have för den svenska regeringen men i själva verket är vi med på nåder, vi har svårigheter att samverka då vi inte är med i NATO, vi har inget inflytande i hur insatsen utvecklas. Nu skall vi dessutom tränga in oss med helikoptrar som inte kommer att öka lycklighetetsgraden hos någon.

    I försvar av Sundsvall överlastar du ditt fordon efter eget bedömande och löser uppgiften men var snäll och jämför inte en sketen internationell mission med försvar av vårt land.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  56. Du har inte förstått det grundläggande att det inte är möjligt att följa alla ordrar i FM utan att samtidigt bryta mot ordrar. Orderverk på många nivåer står i konflikt med varandra, och när man som officer på låg nivå ställs inför en sådan situation så följer man sin magkänsla och väljer den väg som ens erfarenhet och magkänsla visar.

    När jag ställs inför en livsfarlig situation så kan jag mycket väl fatta beslut som bryter både mot svensk lag och FM bestämmelser, absolut!
    Om det är det som krävs för att få med mina soldater hem igen så är det det som krävs.
    LAgstiftaren har ju dessutom redan tänkt på detta och instiftat bestämmelser om ansvarsfrihet.

    Så länge mina chefer beter sig på det sätt som bland annat du nu ger uttryck för så är mitt intresse av att blidka dom väldigt lågt, utan min lojalitet till soldaterna är betydligt större. Man får de underställda man förtjänar genom det ledarskap man väljer att utöva.


    Ta fighten uppåt, tja vad ska jag säga.
    Så länge organisationen är så toppstyrd och centraliserad och dåligt styrd som den är nu så tjänar det väl knappt till?
    En idealistisk fänrik kanske fortfarande tror att det går att åstadkomma förändringar på andra nivåer än den egna, men det är en bild av verkligheten som åtminstone jag har släppt för länge sen.

    Jag är gärna en syltrygg, jämfört med att vara en ryggradslös fänrikspösmunk som lutar sig blint på reglementet är det till och med riktigt fint!

    SvaraRadera
  57. "När jag ställs inför en livsfarlig situation så kan jag mycket väl fatta beslut som bryter både mot svensk lag och FM bestämmelser, absolut!
    Om det är det som krävs för att få med mina soldater hem igen så är det det som krävs.
    LAgstiftaren har ju dessutom redan tänkt på detta och instiftat bestämmelser om ansvarsfrihet."

    Det har jag ju sagt hela tiden - men nu var det något helt annat som diskuterades.

    Att regelmässigt rulla ut från campen med överlast kan knappast sorteras in under det det du beskriver -eller hur? Det du gör är att du tar en onödig risk och det kallar jag uselt ledarskap.

    Ska jag tolka ditt svar så är det bara för att rädda liv och lem som man kan kringgå svensk lagstiftning - och i övriga fall har man bara att rätta sig till den? Är det rätt tolkat?

    Vad är problemet med orderverken? Du har väl bara en order att förhålla dig till - den som ges av den chef du är underställd - eller hur? Så länge det inte förekommer några olagligheter behöver du knappast bry dig om vad högre chef gett för order eftersom din chef redan omsatt denna order.

    Så vari består konflikten?

    Reglementen ska man tillämpa och inte blint luta sig mot, men grunden för hela vår verksamhet är att man ska tilldelas de resurser som uppgiften kräver. Att i en internationell insats ta onödiga risker är både korkat och omdömeslöst. Jag har må vara korkad - men hur kan det vara lojalt mot underställda att ta onödiga risker och regelmässigt lösa uppgifter med otillräckliga resurser...?

    @cynisk
    Vi har de styrdokument och lagar vi har! Lagarna är stiftade av den demokratiskt valda riksdagen och ytterst av de som vi är satta att med vapen i hand försvara om så krävs. Det är då inte upp till mig som "sketen" officer att överpröva det som sveriges lagstiftande församling bestämt. Samma folkvalda församling har utsett de som ska leda rikets försvar, man må tycka vad man vill om deras kompetens, men det är inte upp till mig som "sketen" officer att överprova och selektera vilka av de order de ger mig som jag ska följa så länge som ordern är laglig.

    Har man en annan uppfattning hör man hemma i en milis i någon bananrepublik och inte i den svenska försvarsmakten!

    Den lagstiftande församlingen i Sverige har beslutat om insatsen i Afghanistan och ROE reglerar vilka våldsmedel som får användas. Det är inte heller upp till mig som officer att överpröva detta beslut. Jag kan tillämpa det inom det mandat som riksdagen givit mig men inget annat.


    Den chef som inte vågar anmäla att en uppgift inte går att lösa p.g.a. otillräckliga resurser har vi gravt misslyckats med att utbilda. En syltrygg som istället tar onödiga risker visar ett stort förakt för sina underställda och det är varken tufft eller särskilt begåvat att konstant lösa uppgifter med otillräckliga resurser.

    Avslutningsvis som J.K Nilsson skriver:

    "I försvar av Sundsvall överlastar du ditt fordon efter eget bedömande och löser uppgiften men var snäll och jämför inte en sketen internationell mission med försvar av vårt land."

    SvaraRadera
  58. @Trident
    Jag ställer frågan ånyo. Vilket LAGRUM (svensk lag) ger dig rätt att i Afghanistan utöva våld?
    Rätt svar är inget. Ändå anser du förmodligen att det är OK, vilket det givetvis är. Felet ligger i lagstiftningen.

    Genom ledarsapsmässiga misstag som förenklingar av verkligheten och nedvärdering av andra, undergräver man snabbt sitt och sin yrkesgrupps förtroende hos underställda och andra.

    SvaraRadera
  59. @cynisk

    Ett uppdrag beslutat av vår lagstiftande församling och med ett FN-mandat i botten...

    ...ja, vill du kalla det olagligt så gärna för mig.

    Att ha inställningen att tro att man kan välja vilka dela av sveriges lag man ska följa och vilka av högre chefs order man kan ge f..n i är en inställning som hör hemma i ett milisförband i en bananrepublik i tredje världen och inte i sveriges försvarsmakt.

    Är denna inställning representativ för de anställda förbanden har Försvarsmakten betydligt allvarligare problem är undermålig materiel.

    Som skattebetalare tar jag nog hellre "Rosa små GMU-soldater" än förband med en attityd som hör hemma i en bananrepublik. Ingen i den här försvarsmakten är oumbärlig och minst av allt personal med en attityd som är på gränsen till anarki.

    Det är både genuint korkat och omdömeslöst att konstant lösa uppgifter med otillräckliga resurser utan att anmäla problemet uppåt. Bryter man sedan även medvetet mot lagar och bestämmelser visar det på att vi gravt misslyckats med utbildningen av våra chefer på lägre nivå. Dylikt beteende kan inte ens skyllas på ungdomligt oförstånd och omognad utan visar på en attityd som inte hör hemma i ett militärt förband.

    Tror man sedan dessutom att man är "lojal" mot sina soldater genom att istället för att begära rätt resurser ta onödiga risker då får vi börja fundera över både hur urvalsprocessen fungerar och vad som gått snett i ledarskapsutbildningen.

    Det vi diskuterar är trots allt en "sketen internationell mission" och inte försvaret av Sundsvall

    SvaraRadera
  60. @Trident
    Jag ville påvisa att lagen inte täcker allt, eftersom du hänvisar till lag i flera av dina kommentarer. Om man hårdrar juridiken så har inte svensk trupp ansvarsfrihet för sin våldsanvändning, om man inte stödjer sig på nödvärnsrätten.
    Sedvanerättsligt lutar man sig mot FN-stadgan, men det finns inte nedtecknat och är inte prövat. HKV JUR har uttryckt missnöje med den juridiska grunden.

    När man är ute i skarpa insatser upptäcker man att man ibland är tvungen att bryta mot lag. Tvungen!
    Detta eftersom lagen (och andra regler) är skrivna för helt andra förutsättningar än de i tex Afghanistan rådande.
    Att vid rätt tillfälle göra den rätta bedömningen och vidta rätt åtgärd är att ta ansvar och att uppvisa gott ledarskap. Att gömma sig bakom paragrafer är inte det.

    I det goda ledarskapet ingår också att föra en god dialog med högre chef så att denne kan utöva sitt chefs- och ledarskap. I den dialogen bör man anmäla eventuella begränsningar.


    Slutligen uppmanar jag samtliga skribenter att uppföra sig mer hövligt. Nedvärderande och förminskande uttryck är inte nödvändiga för diskussionen.

    SvaraRadera
  61. @Trident:

    Men, vari ligger det egentliga problemet?

    Att jag som sketen småchef åker ut och löser uppgiften trots överlast istället för att skriva metervis med skrivelser och sittstrejka på campen, eller att vi har en organisation för materielförsörjning som är så trög och inkompetent att vi köper in fordon som inte kan lastas med föreskriven materiel utan att överlastas?
    Vad är det för svårt med att köpa bra materiel från början?
    Du skäller uppför fel träd.

    Att sen tro att det handlar om att inte våga anmäla uppåt att det inte fungerar...
    Det anmäls, men vem lyssnar?
    Erfarenhetsrapporterna som skickas hem till Sverige tvättas i flera led. Det som sägs på låg nivå är inte alltid intressant för chefer högre upp i hierarkin att föra vidare, och då når inte informationen fram tilk dom som behöver höra den. När de som behöver höra den inte tar informationen på allvar utan likt träskallar envist hänvisar till "systemsäkerhet" och så vidare så tappar man snabbt intresset av att försöka påverka.

    Säg mig, hur kan en grön stridsväst och ett grönt kroppsskydd i en öken ses som systemsäker, när vi samtidigt plockar fram ökenfärgade undertröjor?

    Om du kan svara på den frågan så att jag med logik kan bli överbevisad om att det är rätt så köper jag det!

    SvaraRadera
  62. Hur bra försvarsmakten hanterar att folk säger "det här går inte" har vi väl fått ett väldigt bra svar på i och med helikopterfiaskot?
    http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2011/01/skyldigheten-som-aldrig-skulle-anvandas.html

    Där har man tydligt sagt att konceptet inte fungerar, nu ska de tvingas iallafall.

    Tridents resonemang hade varit fullkomligt logiskt om vi hade haft chefer som faktiskt tog tag i problemen istället för att skylla på soldaterna.

    SvaraRadera
  63. "Tridents resonemang hade varit fullkomligt logiskt om vi hade haft chefer som faktiskt tog tag i problemen istället för att skylla på soldaterna."

    Det håller jag HELT med om.

    Mvh Anonym

    SvaraRadera
  64. Trident, du verkar ha snöat in dig för mycket i dina resonemang och helt glömt bort den enklaste principen av hur organisationen är uppbyggd. Om en enhet inte kan lösa sin uppgift pga t.ex. överlastade fordon, och helt sonika väljer att rapportera detta uppåt och sedan inte lösa uppgiften, så kommer Många fler enheter (svenska som icke svenska) inte kunna lösa sina.

    Det är så enkelt det är.
    Allas uppgifter hänger ihop och väljer någon att inte lösa sin uppgift, pga brott mot regler som skrivits här hemma i Sverige, så drabbar det många fler än den egna enheten och den svenska kontingenten.
    DÄRFÖR löser soldaterna sina tilldelade uppgifter, ÄVEN om resurserna egentligen är otillräckliga.

    På tal om egna modifikationer etc, i t.ex. Galten, så är det ytterst sällan det är den enskilde skyttesoldaten som hittat sig en borrmaskin och börjar borra nya fästen kors och tvärs, för att kunna fästa diverse utrustning på, för att Bättre kunna nyttja den.
    De lämnar helt enkelt in bilen till/prylen till sin DSG, där mekaniker (självklart av olika kompetenser) försöker göra ett så bra arbete som möjligt.

    LedTek-personal åker ner på systemstödsresor för modifiering av fordon och med Glädje ser de egna modifikationerna på t.ex. fästen för DBF. Sedan svär sig svarta i käften över att allt måste återställas vid rotation pga TO och ordrar från HKV, istället för att hemma ge ut ny TO eller göra modifikationer som ett grundutförande med de iakttagelser som gjorts på plats som grund.

    Att sedan t.ex fordon, som blivit beordrade att modifierades för diverse nya saker på plats i Afghanistan, skeppas hem av diverse anledningar, och ersätts med fordon som är helt renskrapade hemifrån, är bara sorgligt.
    När man på hemmaplan inte ens kan se till att den materiell och utrustning som ska skeppas ner, redan från början är modifierade och klara för insatsområdet och beordrat ändamål, är bara löjeväckande och tar onödig tid från förbandet i insatsområdet.

    SvaraRadera
  65. @ Anonym 4 augusti 2012 11:07
    Jag håller HELT med! Det är oftast inte materielen det är fel på, utan krav-specarna de är utformade för. Och de sätts (efter vad jag har sett och läst) mycket godtyckligt och om jag med min erfarenhet ska döma så håller inte materielen för insats, och därmed nämner jag inte ens om det skulle hålla för försvar av landet.

    @ Trident.
    Jag tycker du är way too old school. Så old school att du antagligen skulle vilja läxa upp mig i gamal hederlig infanteri-taktik och hur man minsann borde lära oss ynglingar ett och annat och visa respekt för "ben bästa materielen som går att uppbringa på marknaden". And THAT, is old school. Låt soldaten lösa uppgiften, han/hon möter faktiskt fienden. Soldaten vet oftast bäst vad svagheten är i systemet han bär. Du kan inte tala om för soldaten hur denne ska ha sin utrustning för att den ska passa bäst. Soldaterna får sin yrksstolthet, sitt förtroende för sina kunskaper och fördigheter stulna från dem hela tiden tack vare ditt tänk, Trident (och de som tänker som du). Det enda du har att säga till ditt försvar när man påpekat detta är att "man bör förpassas ut ur Försvarsmakten". Och historikerna kommer inte nämna de som använde reglementerad utrustning. De kommer nämna de som vann och de som förlorade. Vilken materiel du bar skiter alla i.
    Sammanfattning: Sluta tro att du vet vad som är viktigt för en soldat på insats eller på väg till insats. Slappna av och ta ut pinnen, så ska du se att det inte är så illa med egen utrustning och egna sikten på ak5, målade vapen osv. Att Måla ett psg 90 är rent praktiskt (grön pipa blir varm i solen, varm pipa ger mirage (darrande luft) och gör det omöjligt att observera eller verka med vapnet, då miraget uppträder aldeles framför siktet). Sluta tro att det är så illa med egna fästen på en redan underdimensionerad RG32M är dåligt. Det är inte modifieringarna det är fel på, det är kravställaren som inte fattar vad kraven innebär för konflikten/kampanjen/operationen/insatsen/väpnadekonfliken eller vad fan du nu vill byta ut ordet krig mot.
    Trident, Du har givit oss ett utmärkt exempel på där entusiasm nästan förväxlas med kapacitet. Dina åsikter är barocka. Om de hade framförts i den öppenhet du förespråkar, med den attityd du har och och dessutom vill att folk ska "förpassas ut ur försvasmakten", så hade dina överordnade tyckt att du var duktig, du hade fått vitat på svansen och blivit klappad. Soldaterna skulle förakta dig, inte ha respekt för dig som chef eller ledare (du nervärderar ju deras försök att göra ett bättre jobb) och du hade haft ett större hot mot dig än vad fienden kan uppbringa i händelse av ofred. Och även här antar jag att du säger "de som tycker så ska omedelbart förpassas ut ur försvarsmakten). Soldaterna ÄR försvarsmakten. Vilka ska vi annars skicka till Afghanistan eller det land där politikerna anser att Sverige försvaras bäst.
    Du bör backa från soldaterna, de som gör skitjobbet, som åker hem bilder på näthinnan ingen här hemma förstår. Som skäms för att de känner sig udda. Backa.

    Alla soldater: Det blir en principsak för ledningen men en överlevnads fråga för er. Och om ledningen är emot er sak, så är INTE ledningen för eran överlevnad. I fall ni har glömt, Fienden är vem som hellst som kan få dig dödad. Me detta inte sagt att ni skall göra uppror. Men ni kan inte göra allt på vilkor som en snubbe som siter bakom skrivbord 650 mil bort, dikterar. I slutändan är det ALLTID soldaterna som kommer få skit, det rinner neråt. Strunta i allt vad de pekar på gällande bestämmelser, regler eller försäkring. Det är bara fegisar som gömmer sig bakom sånt. Får ni inget vettingt svar på varför ni inte ska modifiera prylarna, så finns inget vettigt svar. Eller så är chefen okunnig. Lyssna på eran inre kompass, se till era bröder och systrar i vapen som står brevid er. Det är DE som kommer att räda livet på er en regnig dag. Inte regelboken på högkvarteret, och ännu mindre, skrivbordsgeneralerna som skriker ut audibles 650 mil från insatsområdet.

    // Operatör

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.