Reträtt eller omgruppering

Expressen skriver idag om afghanistansinsatsen och synen på en förflyttning av trupp från provinshuvudstaden Aybak i Samangan till huvudcampen Northern Lights i Mazar-e Sharif.
Försvarsmaktens officella hållning har varit att man efter överenskommit med lokala aktörer att dessa skulle ansvara för säkerheten. Afghanska talesmän hävdar att ISAF dragit sig ur av säkerhetsskäl:

"Enligt en högt uppsatt person inom den afghanska säkerhetspolisen fick de svensk-finska trupperna ett ultimatum: Lämna eller ni attackeras.
- Vi sa till soldaterna att vi kan inte längre skydda er och vädjade att de skulle lämna provinsen, säger guvernören."

Överstelöjtnant Peter Nilsson i förbandsledningen på plats redogör för sin syn på saken:

"- Nej, de har inte skrämt bort oss. Problemet var inte att försvara oss själva utan vilka de civila förlusterna riskerade att bli vid en eventuell attack, säger han."

Vad som var en omgruppering för ISAF ses som en reträtt av motståndarna.
Oavsett vilka de tyngst vägande skälen till omgrupperingen från Aybak till CNL var nyttjas den obarmhärtigt av oppositionen i Afghanistan. PRT:t måhända fattade rätt beslut, både för egen måluppfyllnad och för den allmänna säkerheten men det är motståndarna till den afghanska regeringen som framstår som segrare. De anses ha skrämt iväg den finsk-svenska truppen från Samangan. Det blir en tuff nöt för PRT:ts PSYOPS-funktion att bita i.

/Cynisk

Krig för fred II

Andra avsnittet av SVT:s Krig för fred visades igår. Vi fick följa verksamheten ute vid Ali Zayi-hill i området som kallas West of MES av Försvarsmakten.
Området har en dominerande pashutnsk befolkning som är väldigt självständiga och ogärna ser inblandning i deras angelägenheter, något som yttrar sig i deras syn på afghanska myndigheter. Området har varit en samlingspunkt för kriminella och talibananhängare varvid ISAF under 2010 bestämde sig för att ta tag i problemet på allvar och etablerade närvaro på "kullen" som den ryska grushögen benämns internt.


Även detta avsnitt kändes allt för avskalat. Rätt på bara, inget sammanhang och inga förklaringar. Det var bättre än första avsnittet dock. Vad jag saknade var till exempel hur det är att vistas där ute; hur besvärligt det är att ta sig dit (med anledning av IED:er och dylikt); hur läget är i området och sånt.


Intressant var att följa arbetet med tolk och dess våda. Viss diskrepans mellan vad som egentligen sades och vad som översattes blev tydlig, något som de flesta misstänker men som är svårt att bevisa. Tolkarnas jobb är svårt och farligt men är oerhört viktigt. Eftersom Sverige har otroligt svårt att få fram egna svenska tolkar är truppen beroende av lokalanställda för att kunna kommunicera. Det är inte optimalt.

Apropå att kommunicera var det också intressant att ta del av den informationshantering som Tactical Psyops Team (TPT) utför. Informationskrigföringen är väldigt viktig i Afghanistan. Talibaner och andra motståndsgrupper använder sig av informationsoperationer och propaganda för att vinna stöd för sin verksamhet och för att omintetgöra FN och NATO:s arbete. För att nå framgång måste man vinna folkets öra.
Genom att ligga på framkant med informationen får man genomslag för sin bild, menade chefen för TPT:t. Självklart kan man tycka men det är inte lätt att verkställa alla gånger.


Detta andra avsnitt var ganska bra. Fortfarande saknas perspektiv, kontext och miljöbeskrivningar men det kanske kommer? Jag hoppas det.