Akademiseringen av officersutbildningen II

Ett annat problem som uppstått i och med akademiseringen av officersutbildningen är förhållandet mellan militär lydnad och det akademiska signumet "kritiskt förhållningssätt".

Ett kritiskt förhållningssätt är inte att vara motvals kärring utan att först och främst ifrågasätta sin egen kunskap och inte ta så enkelt på uppfattningen om omgivningen. Dock så blir det kritiska förhållningssättet gärna något mer än så. Det är väldigt lätt att det övergår till en klassisk Finn Fem Fel-övning där ifrågasättandet sätts i första rummet.

"Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större" är ett klassiskt uttryck för akademin. Det är en god tanke och ska nog prägla visst lärande men jag vågar påstå att även den tesen måste utsättas för granskning när det gäller officersutbildning.
I vissa företeelser inom militär verksamhet så finns det faktiskt rätt och fel. Det finns också behov av helt okritisk underkastelse, något som går helt stick i stäv med akademiens grundvalar. Absolut och omedelbar lydnad kan vara det som skiljer officeren från döden. En underkastelse av givna data kan krävas vid till exempel skjutningar med indirekt eld. Det är inte alltid läge att ifrågasätta åratal av empiriskt framtagna skjutdata.

Det kritiska tänkandet och granskandet kan leda till att kunskap sätts före förtroende, något som kan få förödande konsekvenser för både ledarskap och följarskap. Modernt ledarskap bygger på ömsesidigt förtroende och det byggs upp genom sunda möten människor emellan. Jag uppfattar att (åtminstone delar av) akademien sätter högskoletänket och vetenskapliga grundprinciper före faktisk kompetens och operativ effekt.
Jag bedömer att det är något som Försvarsmakten kommer att få jobba med.