Gästinlägg: Tjänstgöring inom riket, utom rikets gränser eller kanske både och?

Cynismer har glädjen att få publicera ett bidrag från Flygvapenofficeren med bäring mot den senaste tidens omfattande turbulens inom Försvarsmakten och Flygvapnet.

Jag tror att frågan om internationell tjänst måste hanteras inom respektive försvarsgren och diskuteras inom arbetslag och på mässar. Troligtvis är det den svår process för organisationsdelar som inte har någon större rutin på området och där det inte finns kollegor som varit med och som kan berätta för frågande.

Inlägg av den här karaktären bidrar till en sund debatt.

/Cynisk



Tjänstgöring inom riket, utom rikets gränser eller kanske både och?

-Ett kort kåseri ifrån en officer inom det flygtekniska skrået.


Jag ansökte om att få börja utbildning till detta yrke vid sekelskiftet, hetsen om att försvara Sverige utomlands, ”mota Olle i grind”, m.m. haglade tätt. Åt detta ryckte jag på axlarna och tänkte att det var nog rätt, tekniker i grunden som jag är och inte samhällsvetare. Tio år senare har jag skaffat perspektiv på det hela. Försvara Sverige utomlands betydde i Finland eller Baltikum. Mota Olle i grind betydde att vara delaktig att hejda flyktingströmmar ifrån ett sönderfallande ryssland som kunde ta med sig konflikten hit likt de farhågor man hade om flyktingar ifrån Exjugoslavien.


Vid anställningens början hade riksdagen ändrat lagen så att försvarsmakten kunde anställa officerare med ett utlandsobligatorium i anställningsavtalet. Försvarsmakten presenterade ett sådant anställningsavtal för mig och frågade om detta var något för mig att skriva under på. Jag avböjde och ett nytt avtal kom fram där detta obligatorium inte fanns med. Åren efter har jag lärt mig att obligatorium eller inte saknar betydelse. Arbetsgivaren har enligt lag rätt att placera personal efter bevåg varthelst den anställdes kompetens kan tillvaratas bäst. Dock är dagens Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (1999:568) gränssättande. Se första paragrafen:


1 § Inom Försvarsmakten skall det finnas en utlandsstyrka för verksamhet som avses i denna lag.

Den som skall tjänstgöra i utlandsstyrkan och inte har en anställning i Försvarsmakten som omfattar skyldighet att tjänstgöra i internationell verksamhet utomlands för de syften som anges i tredje stycket, skall anställas särskilt för tjänstgöring i styrkan.

I utlandsstyrkan får endast sådan militär och civil personal tjänstgöra som behövs för internationell verksamhet utomlands i syfte att

• 1. avvärja risk för en väpnad konflikt,

• 2. hejda en pågående väpnad konflikt,

• 3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller

• 4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt. Lag (2003:170).


Den som har en anställning i Försvarsmaken kan alltså inte beordras utomlands för att bedriva verksamhet inom ramen för ovan uppräknade fyra punkter. Men nu är det så att denna lag kommer att upphöra och Lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser (2010:449) kommer att gälla. Studera första paragrafen i denna lag:


1 § Denna lag ska tillämpas på anställda i Försvarsmakten vid tjänstgöring i en internationell militär insats. Lagen ska dock inte tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.

Med internationell militär insats enligt denna lag avses verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att

• 1. avvärja risk för en väpnad konflikt,

• 2. hejda en pågående väpnad konflikt,

• 3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller

• 4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt.


Dagens bråk om obligatorisk arbetsskyldighet utomlands är alltså ett bråk som handlar om dryga två månader. Efter 1/1 2011 är det alltså fritt fram att beordra anställda utomlands.


Vi har läst i pressen och på bloggarna Wiseman’s Wisdoms och Chefsingenjören att stridspiloterna skrivit ett brev där man rent ut sagt ledsnat på försvarsmaktsledningens hantering av avtal för piloter. Som tidigare sagts har man inte varit helt negativ till internationell tjänstgöring, man är negativ till hur avtal formuleras eller avsaknaden av avtal.


För min del innebär yrkesvalet att jag skall serva piloter med funktions- och uppdragsdugliga flygplan, jag har inte haft någon betänklighet att göra detta inom Sveriges gränser. Efterhand som min skicklighet ökat, insikten om begränsningar i systemet och taktiskt uppträdande blivit bättre har mina betänkligheter att göra det skarpt utanför Sveriges gränser minskat. För att hårdra det, det är ingen skillnad att stå på Hagshult jämfört med Kabul bara jag har rätt utrustning och rätt utbildning.


Det jag ser skillnad i är att om jag står på Hagshult och langar skarpa robotar och bomber så är det ett existensförsvar av Sverige och i förlängningen mig själv och förmodligen min familj. Att stå på Kabul och langa bomber är en förtjänst för staten Sverige, min insats där innebär att jag är frånvarande ifrån min familj. Det är alltså inte bara jag som tjänstgör för staten Sverige utan även min familj som gör uppoffringar.


Jag kan tycka att Försvarsmaktsledningen gör det för enkelt för sig när man inte vill specificera insatstider, rotationsfrekvens, m.m. utan hänvisar till osäkerhet gentemot den politiska ledningen. Jag skulle känna en större samhörighet med Försvarsmakten om man verkligen var en god arbetsgivare och tog sina anställda på allvar och returnerade bollarna till politikerna om att de anställda är anställda värda att vårdas, inte förbrukas. En hög rotationsfrekvens funkar ett tag men sedan blir det tal om arbetsvägran eller skilsmässa.


Olika yrken har olika ålder på sina skickliga officerare. En serviceplutonchef har betydligt längre tjänstetid för att bli skicklig i sitt yrke jämfört med en skytteplutonchef. En flygtekniker är ingen vanlig soldat modell ”Lasse i ledet” utan en äldre mer rutinerad än de skyttesoldater man söker anställa. Socialt sett funkar det inte att ge flygteknikern skyttesoldatens villkor. Dessutom säger man uttryckligen att skyttesoldaten skall växlas ut vid samma tid man har en flygtekniker som är riktigt självgående.


Vi är alla olika i våra yrken inom Försvarsmakten, det som är gemensamt för oss är att vi vill syssla med det vi sökte oss till Försvarsmakten för. Med rätt avtal och förmåner är tjänstgöringsorten av mindre betydelse bara vi har ett förtroende för materielen, organisationen och vår utbildning. Tidigare när man sökt tjänstledigt för att ta anställning i utlandsstyrkan har man kunnat avbryta den anställningen och gå tillbaka till den ordinarie anställningen om galoscherna inte passat, det som kostat är lite prestige och förmodligen en nivåhöjande utbildning, inte Svea rikes överlevnad. Men hur blir det nu?


/Flygvapenofficeren