söndag 26 september 2010

Gästinlägg: En trött officers betraktelser underifrån

Hur Försvarsmakten och Högkvarteret uppfattas är avgörande för personalens syn på sin uppgift, arbetsglädje och effektivitet. Är det för stora skillnader mellan högt och lågt blir det lätt problem, både med ledarskap och följarskap.

Att Försvarsmaktens ledning har problem med sin image som en god arbetsgivare har nog inte undgått någon vid det här laget. Tidningar och bloggar överöses med dystra budskap om ÖB:s hot om uppsägningar. Dagens gästinlägg handlar inte bara om det nya obligatoriet utan omfattar ett vidare perspektiv, belysande glappet mellan ledning och personal.

/Cynisk




En trött officers betraktelser underifrån

Jag är löjtnant, anställdes i början av århundradet och har sedan dess levt mitt yrkesliv bland stridsfordon, skyttesoldater och bra kollegor. Jag har utbildat värnpliktiga, kadetter och kollegor och jag har truppfört och arbetat med både värnpliktiga och anställda förband såväl i Sverige som utomlands i internationella insatser. Jag har hittills trivts mycket bra med mitt arbete, men sen FB04 uppfattar jag att en förändring av kulturen till det sämre har skett i FM. Jag skall här försöka att formulera hur jag uppfattar min och FM:s nuvarande situation.



Det känns som att avståndet mellan den styrande kretsen (HKV) och de som utför insatserna (förbanden) är alldeles för stort och det bara växer för varje år. Situationen ute på förbanden är alarmerande dålig. Moralen är på gränsen till obefintlig. ÖRA är dött (om det någonsin levt)

Jag menar inte att man inte arbetar på HKV. Jag menar att man verkligen arbetar, men att AVSTÅNDET mellan HKV och oss ute på förbanden och enheterna har blivit för stort och växer hela tiden. Det beror på många saker, bland annat centralisering och (brist på bra) ledarskap.

Innan hade vi ett decentraliserat ledarskap i FM, allt styrdes inte i detalj från HKV utan det fanns Försvarsgrenschefer, inspektörer och annat som ledde nära förbanden. Varje förband var en myndighet och förbandschefen styrde över i princip allt som hände på sitt förband. Försvarshälsan, infotjänst, kameralenheter, krigsförbandschefer osv. Beslut fattades på så låg nivå som möjligt, helt enligt modellen om uppdragsstyrning.
Nu har man valt att centralisera i princip all ledning till ett fåtal byggnader i mälardalen. Arméinspektören har ofta bra synpunkter eftersom han är en officer av rätt virke, men han har ingen reell makt.
Infotjänsten har övergått från att vara en informationskanal till att vara en ren propaganda/rekryteringsmaskin. Propaganda inåt i organisationen (övertyga den lilla medarbetaren om den käre ledarens och partiets förträfflighet) och rekrytering utåt (titta här allihopa vad duktiga våra GMU-inryckta tjejer och killar på Artreg är när dom ligger med hjälmen på sned bakom ett träd och skjuter med sin bössa och har det som krävs, skulle inte du också vilja vara en av dom?). Saker som inte anses rekryteringsfrämjande får stå kvar på förstasidan i nån timme, sen kastas nyheten om Galten som sprängdes i en IED bak till /internationella insatser/Afghanistan-ISAF/Scrolla ner på sidan. Den glada tjejen med hjälmen ligger glatt kvar på förstasidan.

Försvarshälsan skall vidare centraliseras till fyra garnisoner, ekonomin centraliseras till PRIO, reseavdelningar som fanns innan på förbanden har ersatts av ett telefonnummer där ingen svarar, Personaltjänsten har centraliserats till ett telefonnummer på HRC, så när jag får fel lön fyra månader i rad så kan jag inte gå till personalchefen med pappret i näven och ordna till det, utan jag skall ringa ett telefonnummer. Där ingen svarar...

Samtidigt spelas förbanden ut mot varandra; Man utreder varandras möjligheter att utbilda stridsvagnsförband istället för att presentera sina egna möjligheter. C MSS betecknar P4:s överlevnad som det enda tänkbara alternativet för att kunna fortsätta bedriva MSS verksamhet, P7 hävdar att I19 och P4 aldrig kommer att kunna rekrytera så många soldater som krävs för att ha fulltaliga anställda förband osv. Materielsystem som enligt order skall överlämnas från ett förband till ett annat för att det senare behöver systemet mer hålls kvar vid det första förbandet för att inte dom skall få bristerna. Konsekvensen är att bland annat att det enligt uppgift finns 80 IGR-system på IntUtbE för hela FS20 att dela på för tillfället.
Istället för att samarbeta och hjälpas åt så bekämpar man varandra.
Söndra och härska, Machiavelli ler i sin himmel.

Centraliserade organisationer innebär oftast att medarbetarens känsla av delaktighet, ansvar och vilja att göra uppoffringar minskar. Detta har prövats och förkastats tidigare i historien, det tydligaste var väl när Berlinmuren föll. Ändå envisas vi med att gå längre och längre ner längs samma väg.



Vad gäller ledarskap så har vi en fastställd ledarskapsmodell i FM som vi skall använda oss av. Om kadetterna under sin utbildning använder något annat ledarskap så får dom underkänt och får göra om. Modellen heter Utvecklande Ledarskap (UL) och beskrivs så här på FHS hemsida:

”UL - Utvecklande ledarskap är en ledarutvecklingsubildning som kännetecknas av att ledaren uppträder som föredöme och lyfter upp frågor om moral och etik samt agerar utifrån en synliggjord värdegrund. Utvecklande ledarskap är Försvarsmaktens nya ledarskapsmodell sedan 2003. Utvecklande ledarskap tillämpas sedan 2004 även inom statlig och kommunal sektor samt inom det privata näringslivet.

En utvecklande ledare utmärks även av inspiration och motivation i syfte att stimulera delaktighet och kreativitet samt av personlig omtanke som handlar om att ge stöd men också att konfrontera i ett gott syfte, både för individen och för organisationen.”



Läser man igenom detta så är det åtminstone för mig tydligt att man från centralt håll inte använder sig av det ledarskap man har sagt att man skall använda.

"inspiration och motivation i syfte att stimulera delaktighet och kreativitet samt av personlig omtanke som handlar om att ge stöd.."

Detta är snarare en beskrivning av hur det INTE går till.
Man fattar avgörande beslut helt utan att förankra dom i organisationen, och när organisationen protesterar och vill vara delaktiga så är svaret "passar inte galoscherna så kan du sticka!". Vad är det för typ av ledarskap?
Var finns den personliga omtanken? Var finns utrymmet för kreativitet? Var finns öppenheten?
När folk i organisationen faktiskt vågar vara obekväma och utkräva ansvar inte bara neråt utan även uppåt (t.ex C Säkinsp Öv. Emanuelsson) så försöker man förgöra honom och hans trovärdighet. För ingen får ju kritisera den käre ledaren eller partiet.
När man självsvådligt fattar beslut om obligatoriet så strävar man inte efter överenskommelser med facket, man skiter helt enkelt i dom. Dessutom hävdar man att man tvingats in i beslutet med kort tid till förfogande och därför inte haft tid att ta fram avtalets utseende. Det är rent skitsnack, man har haft minst sen 2003 på sig, när de första nya fänrikarna drabbades av det. Att man struntar i fänrikar är en sak, men förra året fick alla som skulle söka nivåhöjande utbildning exakt samma ultimatum, fast med mildare konsekvenser bara. Man fick inte sparken om man inte skrev på, man skulle bara inte få gå i skolan. Tid har alltså funnits, men resultat har inte levererats.
Om man hade använt sig av samma ledarskap som används från toppen och neråt så skulle en betraktelse uppåt kunna låta så här:
”-Det är möjligt att personalen i HKV jobbar hårt, men det räcker inte. Jobba hårdare isåfall, för det som kommer ut är inte bra nog. Passar inte dom galoscherna så sluta så att någon med högre arbetskapacitet kan ta över, för din är uppenbarligen inte bra nog.”
Nu tror jag på ett utvecklande ledarskap, därför står jag personligen inte för det citatet.




Hade jag som plutonchef försökt leda min pluton på samma sätt som man försöker leda FM så hade plutonen skjutit mig eller sålt mig till motståndaren om inte kompanichefen hade hunnit avsätta mig och ersätta mig innan.

Jag åker om ett litet tag till Afghanistan på min tredje mission för mitt hemförband, och som tack för det så blir jag när jag förhoppningsvis levande kommer hem degraderad till fanjunkare och satt som stf plutonchef på samma pluton jag är chef över nu. Plutoncheferna på den kontrakterade bataljonen skall vara reservofficerare. Det gör att jag hamnar i en sämre lönebox, får lägre grad men ändå förväntas göra samma jobb som nu fast som tjänsteförrättande plutonchef eftersom reservaren inte ens är rekryterad och utbildad än.
Soldater som har skaffat sig erfarenhet i flera missionsområden under tiotals år och ändå söker sig till FM får inte den tarifflön dom skall ha enligt listorna utan lika låg lön som den nymuckade soldaten som varken har eget boende eller familj.
Familjer till officerare som har stått ut med återkommande missioner under tiden innan barn eller när barnen har varit små och sett fram mot några år hemma med barnen tvingas nu leva i ovisshet kring framtiden. Osäkerheten medför heller ingen löneförändring vilket skulle kuna vara rimligt att anta att det borde göra.

Det är så här man nu för tiden hanterar personalen som de facto en gång HAR rekryterats och skaffat sig dyrköpt erfarenhet.
Det är viktigare att få in nya lättledda individer än att ha kvar oss gamla motvalls gnällspikar.
Det är viktigare att gå i takt i paraden och le mot de kära ledarna än att leda förband och få hem alla levande igen.
Angående vad jag kan göra åt min situation.... Tja, vad kan jag göra?
Jag kan inte uppfinna befattningar. Jag kan inte påverka generaler. Jag kan inte påverka hur ledarskap i FM utövas utanför min direkta närhet.
Det enda jag kan är att dra en gräns i sanden och bli civil, men det gör ju inget bättre. Det gör ju bara att nån annan får göra mitt arbete i stället.


Vad gäller att stanna kvar eller sluta så hade jag gärna stannat kvar hela livet och haft det här jobbet, men jag känner det som att arbetsgivaren nu tvingar ner mig längs en väg som inte är framkomlig. Skall jag ha nån självrespekt kvar så får jag snart sluta och göra nåt annat om inte FM:s inslagna väg ändras och blir bättre.

Jag skall bara leda mina soldater en gång till genom skärselden väster om Mazar i ett halvår först.



// Trött Officer

42 kommentarer:

  1. Jag instämmer helt!
    / Ytterliggare en trött officer

    SvaraRadera
  2. Kan inte annat än instämma. Trots att jag inte är officer än kan jag med mina ringa år i FM(mission, NBG, IA, BFA)dra samma slutsatser. Tar min specoff examen nu i december och börja plugga civilt i januari.

    // en som tröttna innan det börjat.

    SvaraRadera
  3. Se det positiva i det hela! Pravda har gjort att antalet bloggar och därigenom gjort den lilla officerens röst hörd mycket mer. Du som skrev detta har det som krävs så jag hoppas att du slipper dra en gräns i sanden

    SvaraRadera
  4. Fast positivt är ändå att du blir fanjunkare. Det är en betydligt finare grad än löjtnant, skall du veta. Särskilt i internationella sammanhang, där möts en fanjunkare med stor respekt! Medan en löjtnant utanför Sveriges gränser inte är annat än en färsk officer som knappt blivit torr bakom öronen. All annan skit får du nog tyvärr leva med...

    SvaraRadera
  5. Tankvärd läsning, men ack så sann...
    F.ö. - ÖRA har inte dött, den har bara fått en ny innebörd de gångna månaderna:
    Överkörd
    Rövknullad
    Avskedad

    SvaraRadera
  6. Mycket bra inlägg!!! När ska högkvarteret ställas inför nedskärningar och "effektivisering". Jag hade väldigt gärna sett en arbetsbeskrivning på alla som arbetar där.

    En tanke jag ofta funderat på vad gäller ledarskap i försvarsmakten är att det inte finns många idag som vågar sätta ner foten och säga nej. Varför är det så att bara man är officer så kan man få anställning på vilket förband som helst,i vilken befattning som helst oavsett bakgrund? Det är inte trovärdigt! Hur kan man åka som MOT GrpC utan någon som helst stridsbakgrund??? Hur kan ett flygförband ha huvudansvar för en MARK mission??? Det är INTE trovärdigt! Varken för våra egna soldater eller andra länders!

    Det är som om jag, som simpel militär skulle få arbeta som jurist? Det är inte trovärdigt, jag har inte kompetensen som krävs!

    En sak som visar att väldigt få vågar sätta ner foten och säga vad de tycker högt i FM är denna uppkomst av alla bloggar. Här kan FM personal vädra sina tankar! Men inte på jobbet det skulle ju kunna vara "fel" åsikt.

    SvaraRadera
  7. Du har format mina känslor till ord.
    Tack!

    SvaraRadera
  8. Väl formulerat. Att FM taktik med utpressning trots detta fungerar visar sig genom att du ändå, liksom de flesta andra, har tackat ja till FM "erbjudande" om fortsatt anställning.

    Fundera hur ni vill ha det och välj fackrepresentanter därefter, om ni är med.

    Vi det laget som det ger nån effekt har jag nog fått sparken, eller hittat nåt annat själv.

    SvaraRadera
  9. Jag kan tyvärr inte annat än verifiera det du skriver.
    De förbandschefer som säger sig inte hört något om detta ljuger.
    De som inte har hört detta och liknande, har inte varit utanför sin egen “bubbla” på många år.
    De finns säkert en del som inte håller med dig i sak men att hävda att de inte känner till att detta är verklighet för många är lögn.
    Jag tror också att frågan om vår utlandstjänst bara är toppen av isberget och mycket som kommer upp till ytan egentligen bottnar i något annat.
    Det måste finnas ett eller flera skäl till varför FML väljer att rasera den lilla trovärdighet som eventuellt fanns kvar!
    Några är orsakade av desperation och oförmåga.
    Man hinner inte reagera på beslut innan det är för sent.
    Man har inte förmågan att analysera och dra slutsatser och/eller se eller förstå konsekvenserna av sitt handlande.
    Allt summerat till det komplicerade öppnandet av skokartongen.
    Försvarsmaktens och andra av denna kontrollerade medium (bloggar, tidningar m.m.) kandiderar alla till stora kalkonpriset. Det är oftast ett skämt att läsa alstren som publiceras. Tyvärr verkar ingen förstå vilken skada detta åsamkar försvarsmaktens trovärdighet.

    Dessvärre är mycket av det som kommer att hända inom en ganska nära framtid inte kommunicerat över huvud taget. (Är det här vi hittar skälen?)
    Detta beror till stor del på att man inte vill/kan förstå resultatet av de egna handlingarna.

    Jag kommenterade för ett tag sedan den organisation som nu ligger i PRIO. Den skall nu kläs med tillhörande namn. (Är det här vi hittar skälen?)
    Någon påpekade då att det inte var en egen organisation utan den var överenskommen sedan lång tid tillbaka.
    Efter vad jag sett av den påstår jag att den är egen, i ordet egens båda betydelser.
    Både unik och konstig.
    Till denna kommer nu övergångsorganisationen. I den kommer det att finnas sådana som bara går och väntar på att bli uppsagda på grund av arbetsbrist. Uppsagda blir de när man hittat någon som kan överta tjänsten som inte behövs på grund av arbetsbrist! OBS, det är inte säkert att det bara är nejsägare i organisationen.
    När skeppet är på väg ner är det alltid de kloka, simkunniga och värdefulla råttorna som ger sig iväg först. Sedan blir det alltid en stor hög som följer med ner i djupet och inte begriper varför.
    Lycka till !!

    Här på teatern är det kanske tid att köra en nostalgisk afton med en uppsättning av herr Anderssons “Flotten”. På det sättet kan vi kanske dela ut flytvästar utan att någon märker det?

    Teaterdirektören.

    PS. Ryktet säger att infodirektören avslutar sina mejl med en beskrivning av hur man öppnar och läser det. Kan detta vara sant?

    SvaraRadera
  10. Enligt FM kommunikationsplan är det primära målet att uppfattas som en god AG.
    Jag undrar hur man tänker när man hotar sina egna anställda med avsked om de ej svarar ja till U-tjänst. Man undrar om pers överhuvudtaget känner till detta mål!
    OM FM är mån om sitt rykte så bör de backa.

    SvaraRadera
  11. En synnerligen realistisk betraktelse tagen ur verkligheten. Det som samtidigt är mycket tragiskt det är att allt i viss mån är en lek med excelark - ena minuten så finns det en brist på en viss kategori officerare för att i nästa minut, i ett nytt exelark, vara balans...det enda jag vet som "medelålders" officer är att det är en stor saknad av såväl fänrikar som löjtnanter ute på förbanden...

    major major

    SvaraRadera
  12. Kan inte annat än hålla med, du har verkligen lyckats på ett utmärkt sätt beskriva hur FM har varit och hur det är idag!
    Själv svarade jag JA, endast pga att jag inte hunnit få fatt i något annat jobb ännu. Men så fort jag har det klart så länmar jag skutan... den sjunkande skutan "FM".

    Har fått känslan här under hösten att det är flera kollegor som har samma planer... man har skrivit JA, men har en annan agenda...!

    SvaraRadera
  13. Tack.

    utlandsobligatorie eller inte. nu börjar vi närma oss pudelns kärna.

    SvaraRadera
  14. Jag hade gärna sett de excelark som visar att det behövs fler överstelöjtnanter än fänrikar! Gärna med medföljande förklaring till logiken i detta?

    Det borde vara så att de som verkligen är duktiga chefer befordras, övriga när de blir till åren får sluta eller övergå till ett utbildningsstöd vars enda uppgift är att utbilda och hålla övningar. Medan plutC skall övas med sin trupp inte hålla på med ekonomi mm. detta skall en civil ekonom göra! Hur ofta får chefer i Sverige gå i befattning? Alltför sällan!

    SvaraRadera
  15. @teaterdirektören
    Om du undrar hur infodirektörens mail ser ut kan jag rekommendera en enkel åtgärd: skriv till honom. Du verkar ha mycket att säga om det mesta, och gnäller rätt ofta på honom, så varför inte göra slag i saken och ta dina klagomål med den det berör?
    Risken att du blir bortsnackad finns säkert, men det lär väl vi andra läsare i så fall aldrig få veta.

    SvaraRadera
  16. Tack för att du skrev detta och framförallt för att du står ut med allt elände.

    Bästa hälsningar,

    Lars

    SvaraRadera
  17. Bäste trötta officerare
    Jag håller inte med. Att denna typ av kritik förekommer tyder ju dock på att allt inte är riktigt bra. Orsakerna är många liksom myterna om vad Säk Insp gör/gjort florerar vilt. I en blogg hävdas att FHS inte kan lära ut någonting, speciellt inte ledarskap som definitivt inte tillämpas internt på FHS. En del andra klagar på de fänrikar som kommer ut. Själva fänrikarna klagar på att de inte får något verksamhetsinriktad militär utbildning. Sedan får numer alltid HKV Info sin beskärda del av skället. Vi skall inte tala om piloterna som ser arbetsrisker det nu välkommunicerade obligatoriebrevet.

    Sammanfattningen verkar bli att gör man något så får man skit och gör man inget så får man skit då också – eller så är kommentarerna på bloggarna gnällspikar som misslyckats i sin militära karriär.


    FM genomgår den största förändringen sedan vpl-systemet infördes i början på 1900-talet. Att det torde saknas erfarenhet hur detta skall göras torde vara uppenbart, och vad vi skulle ha gjort idag vet vi mycket bättre 2012. Kanske är bättre att hjälpa till i organisationen än stjälpa?


    Fram till mitten på 1990-talet var produktionsmålen tydliga. Materialanskaffningarna tickade på i miljardklassen fast fienden plötsligt försvann. Jag har inte läst Agrells bok men skall göra det då det där säkert finns trovärdiga slutsatser att hämta.

    Osäkerhet är inte bra men Du kommer inte bli stf PlutC och det kommer inte bli en yngre oerfaren reservare som tar din PlutC plats. Han/hon finns inte och kommer – om det blir några – vara en specialistofficer med gedigen erfarenhet vilket tar lika lång tid att skapa som det tagit för dig att uppnå dina kompetenser. Jag tror att du kommer bli plutC och om du tänker sluta nu, så blir du ju denna reservare. Fast du har rätt så tillvida att det jobb som Fölstad/Fredriksson på PERSS gjorde 06/07 och som sedan den förre PD inte genomförde kan ha en del i orsaken till din ”trötthet”.

    Köra över facket?? Ja det kanske är på tiden. Facket har ju varit med att skapa organisationen som vi har idag, de är ju minst lika "skyldiga" som någon general på HKV. Facket har samverkansmöten men det verkar som OF tror att det varit sambestämmandemöten och nu blir man sura för att ÖB och FM prioriterar FM:s av statsmakten ålagda uppgifter före bekväma officerares. Självklart är det bra om en arbetsgivare är överens med sina ATO men jag tror att OF gjorde oss en björntjänst när man krävde extra betalt först, för att skriva på obligatoriet i stället för att ta lönekompensationen i regelbundet förhandlingsmöte om utlandstillägg. Nu har OF målat in sig i ett hörn och tvingas till att visa medlemmarna att det måste till en rejäl höjning av Utlandstillägg mm något som FM nog inte har råd med.

    Vi har ju bra betalt för utlandstjänst. Det är därför bättre om OF och ÖB gemensamt ordnade så att vi slapp viss förmånsbeskattning av maten i utlandstjänst vare sig vi får den eller ej, styrde upp vårt försäkringsträsk samt hjälpte till att minska avstånden mellan HKV och truppofficerarna.

    Men nu har ALLTID HKV varit korkat de senaste 50 åren och generalerna ALDRIG förstått vad yngre kaptener och majorer vill. När jag var ung löjtnant hade jag enligt min uppfattning en gammal gubbe till BatC. Jag har senare kollat åldern på "gubben". Han var 41 år. Läs olika generalers/amiralers biografier så känner du igen dig Platon eller någon grek har sagt något klokare i detta ämne.

    Vad beträffar ÖRA så vill jag nog påstå att det finns ett Ö i öppenhet. Jag saknar däremot tydligare A-ansvar men där bör var och en först självkritiskt titta in i en spegel innan man gör självsäkra uttalanden. När får vi någon bloggare som ger pluspoäng till FM?

    SvaraRadera
  18. Bra! Håller dock med anonym 22.26 om att det är finare att vara Fanjunkare!

    Själv är jag reservare som svarat nej till obligatorisk utlandstjänst men ja till att försvara landet och därmed får sparken...

    SvaraRadera
  19. Bra skrivet!!

    SvaraRadera
  20. @Huginn och Muninn - Du formulerar dig något obegripligt rent grammatiskt. Det gör att jag har svårt att förstå vad du menar i vissa fall. Dessutom tycker jag nog att verkligheten du försöker beskriva inte heller ger speciellt många pluspoäng till FM.

    SvaraRadera
  21. Som vanligt har teaterdirektören en poäng i sitt inlägg. Ordet arbetsbrist har givits en helt ny innebörd.

    Samma öde har drabbat ordet vikarie. Vikariat är en tidsbegränsad anställning för att ersätta en annan persons frånvaro, men numera kan man vikariera, fast ingen ordinarie har tjänsten.

    Det är den här typen av glidningar som förstör språket och stringensen i det som sägs och skrivs. men det är förmodligen lättare så, när ingenting har någon specifik betydelse.

    SvaraRadera
  22. Du har fångat mångas tankar på ett väl formulerat sätt. Det ÄR ruskigt långt mellan HKV och verkligheten.

    Tricket är, precis som du skriver, att det faktiskt arbetas i HKV. Somliga arbetar nästintill halvt ihjäl sig. Varför? Är vi i krig?

    Ja, det är vi. Internt. Vilken revisionsbyrå som helst skulle ha tidernas julafton om de fick granska allt det vi gör - och inte gör som vi nog borde göra. En extra lupp på broderskapet FML (för icke initierade: försvarets ledning) skulle åstadkomma rena glädjefnattet hos dessa revisorer och deras enda fråga efter att ha skrattat knäna av sig skulle sannolikt vara: "Vad tror de sig hålla på med?".

    Vi är på väg utför. Det riktigt trista är att det inte finns en riktig chef vid rodret. På ett fartyg ska alla blint kunna lita på sin kapten. Om någon är det han som vet hur skutan ska hanteras när det blir tufft och han har hela besättningens bästa för ögonen. Hans roll och ledarskap är odiskutabelt.

    Jag överlämnar åt ev. läsare att jämföra detta med nuvarande ÖB och hans närmaste rådgivare.

    Vad obligatoriet anbelangar fanns det ett gyllene tillfälle för ÖB att dra i handbromsen. Det var när förhandlingarna med ATO gick i diket. Var inte det en hyggligt bra indikator på att något var fullständigt galet? Det tändes röda varningslampor över hela nejden som varskodde om att personalen INTE på något enda sätt stod bakom det som FM ville fuska igenom.

    Där fanns ögonblicket som ÖB kunde ha begagnat till att ställa frågan till sina egna förhandlare: vad har vi gjort fel? Men det gjorde han inte och nu är det naturligtvis omöjligt för honom att göra en pudel. Det har (tyvärr) utvecklats till en prestigefråga.

    Jag begriper inte hur Sverker Göransson vågade utmana samtliga anställda på det här viset. Det v ar inte ens i närheten av att vara nödvändigt.

    Sverker: du är ju en klok kille, det vet vi. Men hur tänkte du nu? Det här misstaget anar vi att du kommer att ångra så länge du lever. Vi ser fram emot dina memoarer och kapitlet "mina mest korkade beslut".

    SvaraRadera
  23. @Anonym 19:10 direkt här ovan.
    Tips:
    http://cynismer.blogspot.com/2010/05/det-ar-skont-pa-toppen.html

    SvaraRadera
  24. @ Anonym 12:30.
    Infodirektören har fått sin beskärda del av mina åsikter. Jag väntar på svar.
    Hans prestationstakt gör dock att jag inte kan hålla med om att jag gnäller ofta på honom. Det blir ibland väldigt sällan och sent tycker jag.
    Har även skickat vanliga brev försedda med tydlig "öppna här" remsa.
    Allt detta är, ett delvis internt skämt inom FM syftande på hans uttalande om skokartongen.
    Klarnade det något?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  25. @Huginn och Muninn, först och främst så måste jag hålla med (18:37) om att du är svårförstådd i din text...... kanske jobbar du på HKV?
    Om du vill ha boktips av mig så är det bara höra av sig, jag har en hel hög som jag inte läst och kan rekommendera till dig.

    Anledningen till att det inte finns någon "positiv" blogg om Försvarsmakten beror nog främst på att det inte finns någonting positivt att säga...

    SvaraRadera
  26. Efter nästan 12 år i Firman fick jag nog.

    Jag gillade läget och accepterade förflyttningar, gillade den nya organisationen, nya chefskapet och stillastående löneutveckling.

    Trött officer har gjort en mycket verklighetsbaserad beskrivning! Undrar bara om någon högre upp kan inse detta och sätta nationens intresse för sitt eget?

    Numera är jag helt civil och tjänar mycket, mycket bättre i en organisation som inte har tid eller råd med trams..

    SvaraRadera
  27. @Trött Officer
    Väl skrivet av någon som vågar titta på eländet med öppna ögon.

    Tyvärr så tror jag att detta bara är början. Att vara militär till yrket kommer sakta men säkert att degraderas till ännu lägre nivåer än nu i övriga svenskars ögon.

    -Vad menar han nu? tänker de förändringsivriga som hoppas få åka på insats med ett för en gångs skull samövat förband. -Det här blir ju jättebra...!

    Det blir det nog också, på kort sikt. Men i och med införandet av ett yrkesförsvar där de anställda efter ingånget anställningsavtal närmast kan betraktas som livegna legosoldater så försvinner sakta men säkert den ideella drivkraften hos oss officerare som, enligt min övertygelse, borgar för en starkare förankring av FM i det övriga samhället. FM blir en arbetsplats som vilken annan i utomståendes ögon.

    Om, låt säga,tio år när vi lagt om kursen helt så kommer majoriteten av det yngre gardet bestå av lycksökare, spänningssökare och de som inte har något annat jobb att gå till. Tyvärr... Då har vi iofs ett snabbt gripbart försvar enligt politisk vilja men själen i FM kommer att vara som bortblåst.

    -Ha ha ha, skrattar de förändringsivriga. -Det behövs ingen själ för det här jobbet. -Agera enligt order eller ta ditt pick och pack och byt jobb om det inte passar..!
    -Fel fel fel, säger jag. Vi officerare och soldater innehar det enda yrket i vårt land där väpnat våld är huvudförmågan. Den enda arbetsplatsen där man riskerar sitt eget och andras liv samtidigt som man skall vara beredd att ta en helt främmande persons liv, låt vara oftast i självförsvar, men ändå. För att lösa de här uppgifterna med det goda renommé som gjorts sedan den första FN-missionen så behöver organisationen en själ och hög moral. När nu FM blir den största arbetsplatsen för ungdomar i Sverige och de sista med ryggrad snart är borta så befinner vi oss på det sluttande planet. Det kommer att sluta med historier liknande den från Abu Ghraib om det vill sig illa.

    Själv är jag dock ryggradslös ja-sägare men har valt detta då jag vägrar att bli tillsagd när jag ska sluta på mitt jobb. Det vill jag besluta själv när tiden är mogen, vilket den iofs snart är.

    //Ironman

    SvaraRadera
  28. Jag håller med i den mesta kritiken vad avser hur utlandsobligatoriet är hanterat av FM. Riktigt uselt att man inte kunnat ta fram fler detaljer. Dock så är FM ett av staten Sveriges säkerhetspolitiska instrument som skall nyttjas till Sveriges säkerhetspolitik. Om nu Sverige vill ha ett försvar som ställer upp och åker ut på insatser i andra länder så tycker jag att man som militär måste acceptera detta. Gör man inte det så får man ju inse att man inte längre kan jobba kvar.

    SvaraRadera
  29. @Huginn och muninn:

    Klart att det är bättre att hjälpa än att stjälpa. Jag tror att jag är en av dom som just nu hjälper FM; som jag skrev så åker jag snart till Afghanistan igen i ett halvår, jag vet inte om du anser att det inte räcker?
    Mina gärningar är oförändrat till fördel för FM, men mitt sinne och min inställning har ändrats.

    För att lojalitet skall kunna uppstå så krävs lojalitet åt båda hållen. Man kan inte ta ut mer från det kontot än vad som sätts in.
    Som jag känner det så har det på mitt konto inte satts in jättemycket på sistone, men uttagen börjar skena iväg.


    Innan, som blåögd och idealistisk Fänrik var jag lojal mot FM i första hand och begeistrad över att få jobba i en så fantastisk organisation.
    De senaste åren har den lojalitet krypmt från FM, regemente och bataljon till min kompanichef.
    Jag väljer att hänga upp min förbandsanda och lojalitet mot min insatskompanichef, därför att jag uppfattar att han är lojal mot mig.
    Det är han därför att vi arbetat ihop länge, och vi har båda att vinna på ömsesidig lojalitet.
    Den dagen han slutar, blir avsatt, eller jag omplacerad till ett annat kompani eller enhet så försvinner mina incitament för att arbeta kvar. Då sätts inga lojalitetspengar in alls längre på ett redan kraftfullt övertrasserat konto.

    Jag tänker inte vara snäll uppåt i större utsträckning än vad man är snäll neråt.
    Misshandlar FM mig så har jag inget intresse av att stå upp för FM. Det är ett helt normalt mänskligt beteende.

    Vad gäller att vi har bra betalt i US så vet jag inte om jag håller med dig.
    Jag betalar för det första förmånsvärde för att sova i en blöt eldställning och äta kall skit, och för det andra så är jag inte arbetstidsreglerad, utan är i tjänst H24.
    Slå ut vad jag tjänar i timmen så kommer du att se att det är mer fördelaktigt att arbeta hemma som en vanlig människa.

    Angående att jag inte skall bli stf plutonchef så önskar ingen hellre än jag att du har rätt.
    Dock måste jag se högre chefs bedömande som fakta och i det här fallet så har bataljonchefen t.o.m visat en powerpoint-slide där detta framgick, och det vet ju alla att det slår högre än bedömanden och ordrar nuförtiden.


    // Trött Officer

    SvaraRadera
  30. Jag är löjtnant men har precis varit tjänstledig för studier några år och läst in en civil examen på högskola. Mitt förband har förklarat för mig att den kompetensen inte kommer att värderas i lön eller användas på något sätt. Ingen bryr sig. Jag har gjort mission i Kosovo och i Afghanistan men har pga. det halkat efter i både kompetensutveckling och löneutveckling. Nya fänrikar har högre lön än mig. Personalavdelningen svarar inte på mina mail eller frågor. Civilt kan jag räkna med en ingånglön som ligger ca 5000 kr högre än vad jag har nu efter 6 år i FM. Jag svarade gladeligen nej på obligatoriet. Jag är inte emot utlandstjänst på något sätt, men jag är emot arbetsgivaren. //Också en trött officer.
    P.S. Inom en tidsperiod på fyra år i FM tillhörde jag tre olika förband och tjänstgjorde på ett fjärde, bla pga. FB04. Hur lojal och väl behandlad av arbetsgivaren tror ni att jag kände mig efter det?

    SvaraRadera
  31. OMLT Mentor FS 1928 september 2010 22:57

    Kan inget annat än att hålla med. De gör nog dom andra här också och vi har väl ett par hundra års samlad erfarenhet av FM:)

    SvaraRadera
  32. Bland det mest klarsynta och samtidigt tragiska jag läst på någon blogg. Tappre, men trötte officer - Håll ut!

    / Commander

    SvaraRadera
  33. Uppgiven 4:e kompanist29 september 2010 20:56

    Som de flesta andra instämmer jag till fullo! Jag tycker detta är så välformulerat och fångar så många tankar att det förtjänar att läsas i ett större forum, har dock mycket svårt att tänka mig att "Prada" skulle ta in en sådan insändare. Jobbar just nu på pluton och min enda lojalitet ligger hos mina fänrikar som jag "lurade" in för ett antal år sedan när jag hade dem som värnpliktiga, annars hade det varit tack och hej vid det här laget...Måste påpeka att jag varit på ett antal sk seminarier på CENTRAL nivå där yngre officerare skulle vara med och utöva inflytande. Dock har det varje gång blivit precis tvärt emot vad de yngre föreslagit, rätt eller fel men det blev resultatet. Funderar på om den gammla taktiken som tillämpas på åsnor vore gångbar, dvs vill man åt ett hål drar man i repet åt andra. Det finns dock ett undantag och den mannen och hans funktion nämms i "trötte officers" inlägg. C SäkInsp. är den enda som lyssnat på dem som "arbetar på trupp" och faktiskt genomfört förändringar radikala förändringar till det bättre..

    SvaraRadera
  34. @Uppgiven 4:e kompanist
    Se till att tipsa andra om Trött officers inlägg så det sprids till fler.

    SvaraRadera
  35. ÖRA=
    Ögontjäneri
    Rövslickeri
    Angiveri

    SvaraRadera
  36. Tack för en mycket välmotiverad och välskriven text! Den är dessutom generellt intressant. Texten har relevans också för flera andra delar av vårt samhälle där liknande fenomen bör uppmärksammas innan det är för sent, i nationens och framtidens intresse.


    Peter Lohmander
    Professor, utbildad jägarofficer K4,
    f.d. CBatstab HV
    http://www.Lohmander.com

    SvaraRadera
  37. Försvarsmakten är skit, vad ska man säga? Det är anmärkningsvärt att det inte blivit strejker.

    Själv tillhör jag FS20 jag med, men funderar varje dag på att säga upp mig. Enda anledningen till att jag inte gör det är att jag tjänstgjort väldigt länge med mina gruppkollegor och plutonchefen. Samma lojalitetsprinciper...

    Utbildningen på LG är det sämsta jag varit med om under mina snart fyra år i FM. Det är ganska anmärkningsvärt att IntUtbE som anordnar missionsutbildning ett par gånger om året kan misslyckas så kapitalt.

    SvaraRadera
  38. Träff mitt i !!! Skjut igen!!

    Så jävla bra och may the force be with you, young Skywalker.

    SvaraRadera
  39. bra skrivet. Du sätter min frustration i en känsla av tillhörighet! nu räccker det snart!!!

    SvaraRadera
  40. Utmärkt skrivet. Man har under åtskilliga försök kommit fram till att om ledningen har FÖR detaljerad info om vad enskild soldat gör så slutar ledningen göra sitt jobb (långtidsplanering) och försöker detaljstyra ner på soldatnivå.

    Jag tror inte HKV gör rätt saker ialla lägen. Om man sedan blandar in alla dålda agendor och revirpinkeri i det hela och toppar av med prio och dålig ekonomi så har man : Försvarsmakten.

    //Jarhead

    SvaraRadera
  41. Jag tycker detta inlägg tangerar vid en tanke jag haft länge.

    I och med den stora sotdöden inom försvaret har vi eliminerat i princip alla mellannivåer (kommenterar utifrån armén i detta) i ledningsfunktionen (MILOn, FOn etc. territoriellt, MILO, Fördelning, Brigad på fältförbanden).

    Idag lyder en Hemvärnsbataljonchef i princip direkt under Insatsstaben om detta förband aktiverats. Detsamma gäller i det "vanliga" FM i vissa fall enskilda kompanier!

    Förutom det rent orimliga i att tro att vettiga ordrar skulle kunna produceras för att styra denna otympliga (om än jämförelseviss mot förr, fåtaliga) massa i landet samtidigt så har det skett en sak som kan klassas som "unintended consequence".

    En stab/ledningsorgan har som en uppgift att bryta ner en order för att ge den till DUC. I nedbrytande ingår att ta högre chefs uppgift och göra den begriplig för DUC, samt inom ramen för den uppgiften skapa uppgift åt DUC (i vart fall minns jag det så).

    Idag bryts uppgift från strategisk nivå (Regeringen) till operativa beslut (FML) och ges till enskild bataljonschef (kompanichef) som har att omsätta i taktiskt uppgift (eller till och med stridstekniskt).

    Det orimliga kan jämföras med att jag under min tjänstgöring på bataljonsstab erhåll en uppgift/order som hade brutits i på både brigad och fördelningsnivå innan vi bröt ner mot kompanierna.

    I vart fall fanns det möjlighet att "tala samma språk" med närmast högre chef, en möjlighet att tolka uppgiften på ett sätt som var begripligt för den nivå jag befann mig i.

    Idag går inte det.

    När förband som ska till Afghanistan eller Kosovo utbildas i logistikkedjan blir det ofta en något jobbig stämning. Det HKV och FMLOG berättar om är övergripande, och rör även de saker som skall genomföras på längre sikt. Planeringen ligger ofta två insatser (eller mer) framåt i tiden.

    Kompanichefen som får sin utbildning är dock "här och nu" och är intresserad av de saker hans soldater behöver, kepsar, fickor till stridsväst leaveresor och så vidare. Och rätt så, det är hans jobba att bry sig om detta, och samtidigt gör HKV och FMLOG sitt jobb på ett rätt och riktigt sätt avseende logistiken.

    Tyvärr gapar det tomt därimellan, alla de nivåer där kontaktytorna skapas, där HKVs power point bilder (all humor över dom skipapr vi för tillfället) omsätts till en begriplig uppgift för ett skytteförband, där erfarenhet kan rådgöra i frågeställningar, den är borta (tydligen har den aldrig funnits i utlandsstyrkan, som alltid stått lite för tätt intill HKVs allseende öga och fipplande fingrar).

    Det krävs brigadstaber, det krävs regional staber med territorial ansvar, och det krävs att man vid en insats faktiskt har ett NCC (National Contingent Command). Problemet blir dock alltid att dessa (precis som våra NSE idag) har en minimibemanning för att kunna fungera, och det leder till för hög "tail to tooth ratio" vid en mindre insats.

    SvaraRadera
  42. Tycker på något vis att det är märkligt med folk som utbildar sig till soldater och sedan gnäller över att det ingår i jobbet att man måste strida och kanske offra livet, vad tror man egentligen en soldat ska göra? Sitta på ett kontor inne på ett förband och rulla tummarna medan man äter bulla och dricker kaffe? Nej nog är det mycket som är fel i FM men dom som gnäller över utlandstjänstgöringen skulle nog ha tänkt till innan dom valde yrket som militär.

    Det är gott och väl att jämföra med en polis som blir förvånad över att han/hon måste stväja bråk och upprätthålla lagen. Eller en Brandman som inte förstår att man måste släcka bränder.

    Visst, att tjänstgöra i utlandet kanske inte är detsamma som att försvara Sveriges geografiska gränser eller dess befolkning. Men när man skriver under sina papper och tar anställning i FM så kan man ju inte göra det med inställningen "jag vill göra lumpen och skjuta lösplugg i skogen livet ut". Däremot kan jag anse att man borde se över detta med utlandstjänstgöring, ändra i reglerna. Du kanske ska vara tvungen att söka en sådan inom en viss tid och att när man gjort x-antal inte längre ska kunna tvingas till det, utan det måste då ske på frivillighet. Men att som soldat gnälla som en unge som ska till tandläkaren över att man skickas till en plats där man kan bli tvungen att bruka sitt vapen är fullständigt oacceptabelt. FM kan inte för alltid vara en sandlåda där man leker fram till pension.

    Jag vet att inlägget inte handlade om detta i stort, men vill ändå påpeka det.

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.