Gästinlägg: En flygvapenofficers tankar

Cynismer har ikväll det höga nöjet att presentera en reflektion från en officer i Flygvapnet. Vi ges en bild av hur utvecklingen efter FB04 tett sig, hur man kan förstå Försvarsmakten och hur man mentalt kan möta utlandsobligatoriet.

/C


En flygvapenofficers tankar om senare halvan av 2000-talets första decennium

En reflektion jag gjort av skillnaderna mellan år 2001 och år 2005 är att man 2001 talade om utvecklingsförband i positiv anda. I flygvapnet lyckades vi äntligen sätta ned en organisation, visserligen med tandagnissel och ett chefskap som mycket väl skulle kunna passas in i dag. Vi skulle vara fyra flottiljer, tillika utvecklingsförband.

Vi såg framtiden an, visserligen en rejäl beredskapssänkning med ett fåtal "insatsbas hög" men vi hade desto flera insatsbaser med ett års beredskap. En stor plump i protokollet var snabbstoppet efter arméns slutövning tidigt på våren, pengarna riskerade inte att räcka till över året. Året efter startade man om med finfina övningar, visserligen med ett värnpliktssystem som inte passade flygvapenförbanden men allt går ju att rätta till efter hand. Under 2003 blev det än bättre med en rejäl flygvapenövning i Norrland, man kände att det fanns potential att kunna bedriva ett rudimentärt försvar av Sverige. Vi hade riktiga fokusövningar med riktiga telekrigsflygplan, m.m. Det var drag i flygvapnet.

Men så skriver vi 2004 som årtalet som förgiftade försvarsmakten. Vi minns alla "dödspatrullen", arbetsgrupp Grundorganisation (AG GRO). Gruppens order var i klartext att skaka fram en grundorganisation som klarar av att över tiden försörja utlandsstyrkan med personal motsvarande 2000 tjänster över tiden, synergieffekter i form av garnisoner skall tas i beaktande. Organisationens möjligheter att försörja en insatsorganisation för försvar av Sverige är meriterande men får ej vara en urvalsskiljande faktor. Med andra ord, den svenska grundorganisationen/prodorganisationen skall vara en rekryteringsbas för utlandsstyrkan.
Över tiden läcktes/fabricerades uppgifter om gruppens arbete och en osäkerhet spreds på förbanden.

Den resulterande insatsorganisationen med mobiliserande värnpliktiga blev en tandlös sörja och vi fick en stor överkapacitet som vi sitter med än i dag.

Under 2005 så möttes jag av få glada miner när det gäller försvarsmakten. Personalens sinnesstämning kändes som om de tillhörde avvecklingsförband istället för produktionsförband (observera att man inte längre positivt talade om insatsförband). ÖB talade sig varm om NBG som "katalysator" för omdaningen av försvarsmakten och vi fick ett antal "accelerationsspår" där vi snabbt skulle tillföra materiel och öva förmåga som försvarsmakten ansåg behövas till NBG 08.

Försvarsmaktens mål och förmåga ändrades ifrån att ha ett nationellt fokus med förband som kunde användas utomlands till det fantastiska att målet med försvarsmakten är ett medel att kunna sätta upp en förstärkt bataljon till EU:s förfogande. Alla tillgängliga resurser skulle stödja detta mål. Dessutom minns vi den fantastiska "Bi-kupan" där man inte drog sig för att förtala medarbetare i termer som "Ubåtar". En Ubåt var en medarbetare som är emot försvarsmaktens fokus på internationell tjänst och som aktivt argumenterar emot detta.

2008 var året där Fb04 - organisationen skulle vara intagen. Men vi hade ägnat mera resurser åt en förstärkt bataljon än åt att inta den nya organisationen. Vi tilldelade i princip inga resurser åt det normala försvarsmaktsarbetet, ÖB talade om att frånta insatsförband stämpeln som insatsförband och ville kaderorganisera dessa som någon form av återhämtningsförband.
Vi övade inte så att personalen kände att det var meningsfullt, i princip alla flygvapnets resurser gick åt till accelerationsspår för att åtta flygplan skulle kunna vara insatsberedda för NBG från och med 20080101.

Tro inte att det var slut med det. Redan tidigt 2008 identifierade man att det skulle vara ont om pengar under 2009 och man arbetade med avvecklingsplaner såsom "Trött officer" skriver. Men i mitten av mars beslutar regeringen att det inte längre finns ett behov av att avveckla prodorganisationsförband. Ett präktigt ”Västgötaklimax” som slitit hårt på personalen men det är fortfarande inte över, i flygvapnet slåss vi för att behålla basbataljonerna och strilförbanden på insatsflottiljerna. Samtidigt kunde vi i utrikesmedia följa att en rysk övning pågick i närheten av Georgien. Övningen avslutades men man rapporterade att förbanden ingående i övningen var kvar i området.

I svensk media kunde vi följa att Ryssland börjat skjuta ned Georgiska obemannade spaningsflygplan över Ossetiskt och Abchasisk område samtidigt som ryska flygplan kränker georgiskt luftrum. Det här spelet påbörjas i början av april när NATO meddelar att Georgien och Ukraina har möjligheter att i framtiden bli medlemmar i alliansen. Konfliktkomplexet mellan Svarta havet och Kaspiska havet blev hetare och säkerhetsdilemmat bara ökade. Kriget i augusti låg så att säga i luften.

Den svenska regeringens svar på det här kriget var panik, försvarsministern har upprepade gånger anfört krigets snabba förlopp som en anledning till varför vi skall ha ett yrkesförsvar i Sverige. Försvarsministern ansätter funktioner i försvarsmakten som beslutats i början av seklet som odugliga med tanke på de snabba förlopp som moderna krig innebär.


Nu fem år efter 2005 skall vi fokusera på ny organisation som skall intas på samma tid som förflöt mellan sovjetunionens upplösande och attacken på WTC.

Med tanke på den bild jag målat upp ovan tror jag att det år 2004 skulle ha varit lättare att införa internationell arbetsskyldighet för alla i försvarsmakten. De sex år som gått mellan proposition för Fb04 och dagens situation i försvarsmakten har inte varit gynnsam för personalen.


Men hur jag då gjort och hur ställer jag mig? Jag är obotlig optimist, jag tror att så länge jag är anställd kan jag påverka försvarsmaktens framtid. Som svensk medborgare kan jag inte acceptera dagens Försvarsmakt, tittar vi dessutom i EU så ser vi att man i de tunga medlemsländerna planerar för massiva neddragningar i sina försvarsmakter.
Solidaritetsklausulen urholkas ännu mer och vi kan inte ens räkna med att få stöd. Alltså ansöker jag om att få omreglera mitt anställningsavtal så att det omfattar internationell arbetsskyldighet. Jag vill fortsätta att påverka Försvarsmakten inifrån.

/Flygvapenofficeren