Chefen för Säkerhetskontoret medger nu i Officerstidningen att det förekommit hot mot anhöriga till soldater i Afghanistanstyrkan.
"Så sent som i höstas bedömde John Daniels att risken för hot mot svenska styrkan i Afghanistan var liten (se Officerstidningen nr 9, 2009). Området ansågs tekniskt lågutvecklat och relativt stabilt. Idag är situationen en annan, men vad som ligger bakom förändringen kan Mustchefen inte svara på."
Jag tycker att det är uppseendeväckande att han svängt i sin uppfattning så mycket på så kort tid. I mellandagarna 2009 skrev jag ett inlägg där jag kritiserade MUST:
"När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?"
I artikeln i Officerstidningen framgår det att detta inte är något nytt utan: "Första hotet kom i början av 2009. Sedan dess har ett drygt tiotal personer blivit utsatta och en del av dem har fått ta emot upprepade samtal och sms med obehagligt innehåll."
När chefen för Säkerhetskontoret gick ut med uppgifterna att hotet var lågt var hade det förekommit hot mot anhöriga i nästan ett års tid. Var det en maskirovka för att inte skrämma sökanden till Utlandsstyrkan eller vad var det som gjorde att man inte gick ut med bättre information?
Högkvarteret och generaler på besök i Afghanistan har kritiserat personal som inte önskat skylta med sina fullständiga namn och som undvikit att bli dokumenterade under insats. Det bör de nog fundera på nu.
Hanteringen av personuppgifter är på väg att bli bättre men det är hög tid för alla inblandade att förstå att det är på riktigt. Hotet är reellt.
Det visade sig att "de paranoida" hade fog och gjorde rätt som försökte skydda sig och sina anhöriga.
Metodinstruktion för utlandsresande:
Skaffa två stycken kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Betala helst kontant. En telefon lämnas hemma till anhörig, den andra medtages.
Anhöriga kan då sms:a till sin utlandssoldat utan att det kan kopplas till exakt person så enkelt. Soldaten ringer hem på welfaretelefon. Enkelt och ganska säkert.
Uppdatering 2010-12-15:
Det nya förbandet i Afghanistan FS20 ger nu instruktioner på sin blogg: www.fs20.se
Det är bra att se att förbandet tar personsäkerheten på allvar. Förhoppningsvis återspeglas det även i det övriga arbetet, med personallistor på olika nätverk, mm.
MUST ska som jag se det gärna vara ett steg för nojigt jämfört med vad situationen kanske kräver. Det är bättre än att man lägger sig till med en eller ett par steg för "soft" approach till verksamheten. Det är deras förbaskade jobb att vara lite obekväma både utåt och inåt när vi pratar om säkerhetshot.
SvaraRaderaBara för att motståndaren till synes kan vara en fattig och outbildad människa, så ska han inte underskattas. Varken på plats i insatsområdet eller ur ett globalt perspektiv.
Det behöver inte ens finnas en direkt eller indirekt koppling mellan det som händer i våra insatsområden och det som kan sker på hemmaplan. Det finns fristående krafter som kan ge uttryck för sina åsikter om FM verksamhet genom att ge sig på de mjuka målen som finns i form av anhöriga.
Bara för att vi har bytt fokus på vilken motståndare vi avser att hantera innebär det inte att hoten mot FM, dess anställda och deras anhöriga har förvunnit. Bara ändrats och tagit annan form.
Det är kanske dags för en "Förebudet 2010"?
Telefonsamtal är illa nog, men det finns värre exempel. Det finns all anledning att vidta försiktighetsåtgärder.
SvaraRaderaAll uppmärksamhet är bra uppmärksamhet som en övlt i FV sa vid ett tillfälle när någon uttryckte oro över att behöva vara med på bild... Hoppas han läser och tar till sig.
SvaraRaderaJag minns när jag förstärkte med ett förband i FS runt 2007. Då hade vi en strikt mediepolicy i vårt förband, endast förnamn och begränsa antal ansikten som behöver synas i media till chefen och möjligen nån mer.
SvaraRaderaDå tyckte alla att vi var dumma i huvet.
Jag minns även missionen efteråt i Kosovo. Då var vi TVUNGNA att framstå med bild, fullständigt namn samt bostadsort i reportagen "för att skapa en intressant vinkel".
Konsekvensen blev att ingen av oss var med i ett enda reportage på mil.se eftersom vi inte ville framstå med fulla namn.
Våra anhöriga straffades alltså genom att inte få läsa ett enda reportage om sina soldater, detta för att vi försökte skydda deras och vår integritet.
Dessutom tyckte alla att vi var dumma i huvudet.
Vem är idioten nu?
Det är förstås svårt att på en blogg diskutera ett sådant här ämne. För att få en rättvisande bild behöver man mer fakta vilket inte låter sig göras när det gäller säkerhetsfrågor. Men....
SvaraRaderajag håller med så tillvida att när jag själv var i Afg för ett par år sedan så publicerades kommenderingen i öppen handling i FM, p-nummer, grad och fullständigt namn, befattning, tjänsgöringsplats och tjänstgöringstid. Lite väl generöst med tanke på vår omhuldade offentlighetsprincip där vem som helst utan att legitimera sig eller uppge skälet kan kräva ut dessa fakta om personal i US. Det skall dessutom ske skyndsamt. Hoppas det är ändrat så att uppgifterna har fått hög säkerhetsklassning, om inte se till att det blir det.
När det gäller anonymitet i insatsområdet är det paradoxalt nog den som bäst skulle behöva skyddet som inte kan få det, nämligen chefen för styrkan.
Old School
Uppdatering gjord!
SvaraRadera