Gästinlägg: Domen mot säkerheten

Vi har tidigare skrivit om ett vådaskott i Försvarsmakten som gått till åtal. Först skrev jag ett inlägg om anmälarkulturen och sedan skrev David Bergman ett gästinlägg om sin syn på saken. Nu har dom fallit och den anställde blev fälld för framkallande av fara för annan med påföljd villkorlig dom och 40 dagsböter. Det innebär att staten frångår gällande praxis och en ny standard satts vilket får konsekvenser. Det redogör skribenten Oldboy för i ett gästinlägg:

/C

DOMEN MOT SÄKERHETEN

Jag har idag tagit del av domen mot den Specialistofficer som skjutit ett vådaskott. Han döms till 40 dagsböter och villkorlig dom. Jag har tack vare vår svenska offentlighetsprincip tidigare läst arbetsmiljöundersökning såväl som åklagarens förundersökningsrapport, den senare grundar sig uteslutande på Miltärpolisens 52-sidiga rapport. Av dessa kan man utläsa att det finns flera bakomliggande orsaker till att skottet avlossas. Men Specialistofficeren får ensam bära hela skulden för det som skett.

Dessutom har jag läst FM Juridiska orientering från 2005 där Chefsjuristen förtydligar hur FPAN ser på vådaskott inomhus. Av den framgår att det medför löneavdrag, inte att det lämnas till åklagare! Jag har eftersökt FPAN:s årliga verksamhetsberättelse som är tänkt att utgöra en erfarenhetsbank på hur FPAN ser på olika förseelser. Den skickas endast i ett handfull ex till varje förband och skola. Söker man på Emil hittar man inget om FPAN. Jag skriver bara ordet, Öppenhet...

Jag har själv genomfört eller varit delaktig i verksamhet som medfört risk för allvarlig personskada. Där har chefer bedömt dessa som arbetsmiljöärenden och inget fall har hanterats av MP eller lämnats till FPAN eller åklagare. Bland dessa ärenden återfinns tillbud som har mycket stora likheter med det som hänt denna gång.

Den slutsats jag nu som anställd drar är att så länge jag har gjort min dokumenterade riskanalys inför övningen och tillbudet bedöms som ett arbetsmiljöärende kommer jag få stöd och känna trygghet i att jag öppet kan delge allt det som hände utan risk för repressalier. Inom ramen för arbetsmiljöundersökningen lyfter man fram alla de bakomliggande orsaker som orsakar tillbudet. Efter undersökningen kommer min chef fatta de nödvändiga besluten för att motverka att tillbudet sker igen. Jag känner mig rättvist behandlad och vet att min chef gör det för att ta ansvar och stötta mig. Jag upplever ett utvecklande ledarskap.

Om MP får kännedom om det som skett riskerar jag att ensam få ta det fulla personliga ansvar för det som skett, trots att andras beslut kan ligga bakom tillbudet, dom kommer aldrig ställas till ansvar. Jag är utkastad i det civila rättssystemets kyla. Min arbetsgivare ser på mig med det "onda ögat", jag får själv söka stöd bäst jag kan.  Jag vet inte om min arbetsgivare känner till alla de bakomliggande orsakerna till att det kunde ske och vad han tänker göra åt det. Allt jag känner är att husbondens piska viner över min rygg och att det gör ont, mycket ont. Jag upplever inget ledarskap, jag känner bara piskan, och vet att jag kommer göra allt för att undvika situationen igen.

Så bli inte förvånad om jag väljer att prata om vädret eller bilen den dagen en MP står i dörren eller kommer ut på skjutbanan för att "prata lite".

Kommer det innebära att det finns risk för att tillbudet återupprepas? Självklart! Men med det ledarskap jag upplever i FM är valet mycket lätt, mitt eget skinn!

Det är nu dags för Försvarsmakten att välja väg, skuldkulturens hårda och kalla rättvisa där individen personligen får bära hela ansvaret eller rättvissekulturens varma skyddsnät där vi öppet och tillsammans hjälps åt för att hitta alla bakomliggande orsaker och göra nåt åt dessa?

Låt mig vara tydlig Gen Sverker Göransson, den första kommer med säkerhet innebära att du kommer besöka skadade på sjukhus och ringa anhöriga när deras nära och kära omkommit i olyckor, den andra kan innebära skador och dödsolyckor. Den mycket stora skillnad i utgångspunkten för dessa samtal är att du i den senare kan känna dig trygg i att vi gjort allt för att motverka den!

/Oldboy

Uppdatering 2012-11-29 kl 21:15
Nu kommenterar Försvarsmaktens chefsjurist domen på Försvarsmakten kommenterar:


"Uppsala tingsrätt har dömt en officer för framkallande av fara för annan till villkorlig dom och dagsböter. Bakgrunden var ett vådaskott i en vapenvårdslokal där officeren innan blindavfyrningen laddade med ett magasin som innehöll skarp ammunition.
I lokalen fanns en soldat närvarande.
Det som brustit i detta ärende inom Försvarsmakten är att militärpolisen gjort anmälan direkt till polis/åklagare utan att gå via aktuell förbandschef. Det är förbandschefens uppgift att besluta om vilka händelser av disciplinär art som ska anmälas till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Nämnden avgör därefter om man hanterar disciplinärendet själv eller gör en anmälan direkt till polisen.
Chefen för militärpolisen kommer att internt gå ut med styrning av innebörd att MP inte själv agerar utan stödjer förbandschef och håller chefsjuristen underrättad i dessa frågor.
Försvarsmakten har inte möjlighet att kommentera domen som sådan ytterligare.

Stefan Ryding-Berg
Chefsjurist"


Även Officersförbundet kommenterar domen:
"En specialistofficer på Ledningsregementet dömdes igår till 40 dagsböter i Uppsala tingsrätt efter ett vådaskott. Officersförbundet uppfattar att det är olyckligt att Försvarsmakten i detta fall valt att fokusera ensidigt på den enskilde vid händelsen utan att se helheten som föregick skottet."

Var försiktig med mobilen!

"En soldat hade skickat ett sms till sin dotter från sin privata mobiltelefon. Bara några timmar senare fick hon ett samtal som skrämde henne.
Pappan och dottern uppfattade båda att samtalet hade koppling till hans tjänstgöring i Afghanistan."

Så skriver Expressen idag och hänvisar till en rapport till Högkvareret från Afghanistan.

"– Mobiltelefonnätet i Afghanistan är inte säkert. Det avlyssnas förmodligen av både främmande makt och sådana som vill de svenska soldaterna illa. Det finns exempel på hur den informationen använts för att ringa eller skicka meddelanden till personer som vår personal ringt upp i god tro från sin privata mobiltelefoner, säger Roger Magnergård, Försvarsmaktens presschef."

Jag har i tidigare inlägg skrivit om anhöriga som blivit hotade och om Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänstens ibland konstiga agerande. Nu är det återigen på tapeten alltså. Det aktuella fallet är från Afghanistan men det kunde lika gärna ha varit från något annat land där vi har trupp. De länder vi skickar trupp till kännetecknas normalt inte av ordning och säkerhet så man bör räkna med att ens telefon och annan kommunikation är övervakad.

De flesta är måna om sin integritet men väldigt få vidtar åtgärder för att skydda sig och de sina. En mycket enkel sak är att tänka till på hur man kommunicerar, med vem och vad det kan innebära.

Till soldater, sjömän och officerare var försiktiga där ute. Dagens motståndare känner inga gränser och drar sig inte för att angripa mjuka mål för att nå sina mål. Det är inte bara er själva ni ska vara rädda om utan även era anhöriga. Genom enkla försiktighetsåtgärder slipper ni få kriget levererat hem.

Efterklokt? Uppdaterad 2010-12-15

Chefen för Säkerhetskontoret medger nu i Officerstidningen att det förekommit hot mot anhöriga till soldater i Afghanistanstyrkan.
"Så sent som i höstas bedömde John Daniels att risken för hot mot svenska styrkan i Afghanistan var liten (se Officerstidningen nr 9, 2009). Området ansågs tekniskt lågutvecklat och relativt stabilt. Idag är situationen en annan, men vad som ligger bakom förändringen kan Mustchefen inte svara på."

Jag tycker att det är uppseendeväckande att han svängt i sin uppfattning så mycket på så kort tid. I mellandagarna 2009 skrev jag ett inlägg där jag kritiserade MUST:
"När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?"

I artikeln i Officerstidningen framgår det att detta inte är något nytt utan: "Första hotet kom i början av 2009. Sedan dess har ett drygt tiotal personer blivit utsatta och en del av dem har fått ta emot upprepade samtal och sms med obehagligt innehåll."
När chefen för Säkerhetskontoret gick ut med uppgifterna att hotet var lågt var hade det förekommit hot mot anhöriga i nästan ett års tid. Var det en maskirovka för att inte skrämma sökanden till Utlandsstyrkan eller vad var det som gjorde att man inte gick ut med bättre information?


Högkvarteret och generaler på besök i Afghanistan har kritiserat personal som inte önskat skylta med sina fullständiga namn och som undvikit att bli dokumenterade under insats. Det bör de nog fundera på nu.
Hanteringen av personuppgifter är på väg att bli bättre men det är hög tid för alla inblandade att förstå att det är på riktigt. Hotet är reellt.
Det visade sig att "de paranoida" hade fog och gjorde rätt som försökte skydda sig och sina anhöriga.


Metodinstruktion för utlandsresande:
Skaffa två stycken kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Betala helst kontant. En telefon lämnas hemma till anhörig, den andra medtages.
Anhöriga kan då sms:a till sin utlandssoldat utan att det kan kopplas till exakt person så enkelt. Soldaten ringer hem på welfaretelefon. Enkelt och ganska säkert.


Uppdatering 2010-12-15:
Det nya förbandet i Afghanistan FS20 ger nu instruktioner på sin blogg: www.fs20.se

Det är bra att se att förbandet tar personsäkerheten på allvar. Förhoppningsvis återspeglas det även i det övriga arbetet, med personallistor på olika nätverk, mm.

Hot mot anhöriga

Expressen ochAftonbladet har idag publicerat uppgifter om att anhöriga till utlandssoldater hotats per telefon och sms. Uppgiften kommer från den Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten MUST:s årsrapport för 2009. MUST anger att det troligtvis är avlyssning i Afghanistan som gör att förövarna får möjlighet till detta.

Det här är ingen nyhet även om det framstår som det. Redan för tre år sedan förekom oönskade påringningar från Afghanistan. Förmodligen har det tystats eller stabsarbetats bort.
Under missionsutbildningarna har inte uppgifterna kommit fram och framförallt inte under rekryteringen till Utlandsstyrkan.
Bland det första en person gör när han/hon kommer av ett flygplan är att slå igång telefonen och sedan skicka hem ett meddelande om att allt är bra. Då har buset fått precis vad de vill ha: numret till din närmaste. Att det dessutom slarvas med personuppgifter i FM i övrigt gör pusslet lätt att lägga för den som vill.

Hotbilden mot svensk personal är högre än vad många tycks tro. Hotbilden omfattar även anhöriga. HKV har ändrat om klassningen av personuppgifter för personal ingående i ISAF, vilket var väldigt välkommet. Likaså börjar organisationen anamma seder som värnar om personlig integritet såsom nyttjandet av endast förnamn istället för för- och efternamn i tid och otid (Det sistnämnda gjorde dock en general på besök i Afghanistan bestört).

En god säkerhet omfattar mer än bara organisationens rutiner. Det är du själv som till stor del skapar din egen säkerhet. Betänk det innan internationell insats och betänk dina telefon- och internetvanor. Är kortet på ditt barn på Facebook så mycket värt att du är beredd att töja på säkerheten?

Tips till den blivande utlandssoldaten: Köp två oregistrerade kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Den ena lämnar du hemma till din respektive, den andra tar du med dig. Om den där hemma vill dig något skickar vederbörande ett sms och du ringer upp via welfaretelefonen som kontingenten tillhandahåller. Det gör livet svårare för buset.


Jag har tidigare berört ämnet i detta inlägg: Aningslös Säkerhetstjänst?

Försvarskrisen och spionen

Vilken rubrik, tänker du säkert? Ja, den är säljande. Den första jag hade innehöll ordet humansäkerhetsperspektiv men det funkade inte. Inlägget handlar om säkerhetstjänst och människor.


En fungerande säkerhet är avgörande för ett nationellt försvar. Motståndaren ska inte känna till våra svagheter. Därför finns självklart omfattande rutiner för i princip alla företeelser i Försvarsmakten, i syfte att säkerställa en hög säkerhetsskyddsnivå. Personalen utbildas fortlöpande i det och det genomförs periodiska kontroller för att utvärdera säkerhetsarbetet.

En av de tyngre processerna är ackrediteringsarbetet där den Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten är huvudman. Det gäller att få till allt och dokumentera det hela. Inget få trilla mellan stolarna eller gå snett. Det är noga, mycket noga.

Den svagaste länken blir allt som oftast individen. Det görs bakgrundskollar, man utbildar, registerslår, samtalar, tar referenser, mm mm, allt för att minimera risken för att någon ska göra dumheter, medvetet eller av oaktsamhet.

Främmande makter som vill åt vår information kan förvisso få en hel del via nätet men för att få det gottigaste så måste de få tillgång till personal med direktaccess till hemligheter. Hotet från främmande underrättelsetjänst mot Försvarsmakten är ganska högt.

Rekryteringen av källor följer ofta ett givet mönster och tar tid. Det är ett gediget arbete som ska läggas på att hitta rätt person och sedan jobba upp ett förtroende hos denne. "Rätt person" är en person med access till känsliga uppgifter och som är identifierat sårbar i något avseende. Det kan röra sig om ideologiska drivkrafter som kan få individen att svika sitt ansvar men det kan även vara ekonomiska problem eller andra privata problem som innebär sårbarhet.

För att personalen ska hålla på sitt och ta sitt ansvar så krävs det lojal personal, personal som tror på organisationen och dess arbete, personal som känner för organisationen. Den typen av personal får man om man:
-Kommunicerar med personalen och gör den delaktig i beslut;
-Ger personalen ekonomi och villkor så att andra alternativ inte är lockande;
-Ser personalen som en viktig resurs och behandlar den där efter;
-Ger personalen trygghet och framtidstro;

Nedläggningar, nedskärningar, avtalsändringar, hot om degradering, strulande stöd och annat som Försvarsmakten dras med är mumma för en främmande agent. Det skapar bitterhet hos personalen och var och varannan är väl snart en potentiell källa. Personal som ideligen blir sviken är inte någon bra grund för säkerhetstjänsten.

Hur mycket skit tar folk?
Har man reflekterat över det säkerhetsmässiga?
Innefattas säkerhetsanalys i de ständiga omstruktureringarna?
Bitter FM-personal som övergår till industrin och tar sin kompetens med sig till högavlönade konsulttjänster, vad är det egentligen?

Jag är oroad ur mer än ett perspektiv. När ska MUST agera? Hur kan man vara så övernitiskt noga i allt och strunta i humanperspektivet när det kommer till hur personalen behandlas? Det är dags att tänka om, från alla instanser.

Ganska symboliskt så får inte Försvarsmakten använda "En svensk tiger" längre pga upphovsrätten. Och lika symboliskt har tigern inte ersatts av något alls.

Aningslös säkerhetstjänst?

I Officerstidningen så skrivs det om personal i Afghanistan som inte vill använda sitt fullständiga namn i tjänsten.
I artikeln så tycks det som att man anser att det är lite smålöjligt att inte använda sig av sitt fullständiga namn, eftersom det enligt MUST inte föreligger något hot mot anhöriga till Afghanistan-truppen. Man får hoppas att den bedömningen stämmer och kommer det kommer att fortsätta vara så.
Danmark och Storbrittanien har tyvärr helt andra erfarenheter, något som i första hand härleds till Irak-insatsen, enligt MUST. Irak ska ha en högre tekniknivå än Afghanistan och det medför ökade möjligheter för motståndarna.

När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?

I sin Årsrapport Säkerhetstjänst för 2008 skriver MUST: "Även om vaksamheten bland svenska officerare och soldater har förbättrats
så finns alltjämt en viss aningslöshet inför det reella hot som föreligger mot en svensk internationell militär insats." Man anser att det behövs mer utbildning bland personalen.

Jag tycker att oviljan att i media utge sitt fullständiga namn är ett tecken på en förståelse för säkerhet. Det som görs idag får man sota för i morgon och det blir mer och mer påtagligt med de internetarkiv som finns. Det som publicerats en gång finns kvar där ute för alla att inhämta. En bra säkerhet i morgon möjliggörs med adekvata åtgärder idag. Och vad är mer skyddsvärt än den egna familjen och vännerna?

Den svenska naiva inställningen till öppenhet innebär svårigheter att rekrytera folk till våra internationella insatser, eftersom personalia och uppgifter om tjänstgöringen är öppna och allmänna uppgifter som kan begäras ut av vem som helst. Det är inte kopplat bara till Afghanistan utan rent allmänt. Det är inte alla som vill att deras namn förknippas med väpnade insatser. Det finns olika anledningar, en av dessa är för att deras anhöriga inte ska behöva få klä skott för FM:s ageranden.

Av samma anledning finns det poliser som inte vill förekomma med fullständigt namn och bild i media och som har skyddat telefonnummer. Någon egentlig hotbild förekommer inte där heller i någon större utsträckning men risk kan inte uteslutas och ska därför förebyggas.

Jag menar att tillämpningen av den svenska offentlighetsprincipen är för aningslös idag och att den måste ses över. Soldaternas ovilja att skylta med sina namn är ett tecken på att de tar risken på fullaste allvar. Om vi vill ha deras fullständiga namn i bildtexterna så måste vi skydda deras uppgifter så att de inte kan begäras ut av kreti och pleti. Alternativet kan ju vara att de inte ställer upp för media alls eller till och med väljer bort Försvarsmakten.

Våra förband och de som ingår i dessa måste skyddas. Det har med trovärdighet och förtroende att göra och det är betydelsefullt för den fortsatta rekryteringen. Skyddet måste vara genomgående från högsta principer ner till den enskildes tillämpning ute i insatsen. Jag tycker att vi ska jobba för personalens säkerhet och inte klandra de som känner sig otrygga.