lördag 26 december 2009

Aningslös säkerhetstjänst?

I Officerstidningen så skrivs det om personal i Afghanistan som inte vill använda sitt fullständiga namn i tjänsten.
I artikeln så tycks det som att man anser att det är lite smålöjligt att inte använda sig av sitt fullständiga namn, eftersom det enligt MUST inte föreligger något hot mot anhöriga till Afghanistan-truppen. Man får hoppas att den bedömningen stämmer och kommer det kommer att fortsätta vara så.
Danmark och Storbrittanien har tyvärr helt andra erfarenheter, något som i första hand härleds till Irak-insatsen, enligt MUST. Irak ska ha en högre tekniknivå än Afghanistan och det medför ökade möjligheter för motståndarna.

När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?

I sin Årsrapport Säkerhetstjänst för 2008 skriver MUST: "Även om vaksamheten bland svenska officerare och soldater har förbättrats
så finns alltjämt en viss aningslöshet inför det reella hot som föreligger mot en svensk internationell militär insats." Man anser att det behövs mer utbildning bland personalen.

Jag tycker att oviljan att i media utge sitt fullständiga namn är ett tecken på en förståelse för säkerhet. Det som görs idag får man sota för i morgon och det blir mer och mer påtagligt med de internetarkiv som finns. Det som publicerats en gång finns kvar där ute för alla att inhämta. En bra säkerhet i morgon möjliggörs med adekvata åtgärder idag. Och vad är mer skyddsvärt än den egna familjen och vännerna?

Den svenska naiva inställningen till öppenhet innebär svårigheter att rekrytera folk till våra internationella insatser, eftersom personalia och uppgifter om tjänstgöringen är öppna och allmänna uppgifter som kan begäras ut av vem som helst. Det är inte kopplat bara till Afghanistan utan rent allmänt. Det är inte alla som vill att deras namn förknippas med väpnade insatser. Det finns olika anledningar, en av dessa är för att deras anhöriga inte ska behöva få klä skott för FM:s ageranden.

Av samma anledning finns det poliser som inte vill förekomma med fullständigt namn och bild i media och som har skyddat telefonnummer. Någon egentlig hotbild förekommer inte där heller i någon större utsträckning men risk kan inte uteslutas och ska därför förebyggas.

Jag menar att tillämpningen av den svenska offentlighetsprincipen är för aningslös idag och att den måste ses över. Soldaternas ovilja att skylta med sina namn är ett tecken på att de tar risken på fullaste allvar. Om vi vill ha deras fullständiga namn i bildtexterna så måste vi skydda deras uppgifter så att de inte kan begäras ut av kreti och pleti. Alternativet kan ju vara att de inte ställer upp för media alls eller till och med väljer bort Försvarsmakten.

Våra förband och de som ingår i dessa måste skyddas. Det har med trovärdighet och förtroende att göra och det är betydelsefullt för den fortsatta rekryteringen. Skyddet måste vara genomgående från högsta principer ner till den enskildes tillämpning ute i insatsen. Jag tycker att vi ska jobba för personalens säkerhet och inte klandra de som känner sig otrygga.

10 kommentarer:

  1. Är det bara jag som missförstår, eller ger MUST lite blandade bedömningar i Officerstidningen? I den ena artikeln är vi överdrivet försiktiga som inte vill figurera med namn och adress - tekniknivån i norra Afghanistan sägs vara så låg att det inte finns någon risk att någon därifrån ska spåra upp våra anhöriga.

    I den andra artikeln är vi helt hastigt aningslösa - vi använder mobiltelefoner med påföljande risk att någon signalspanar fram vilka telefonnummer i Sverige vi har kontakt med, vi slarvar antydningsvis genom att använda samma lösenord i flera IT-system - och inte minst så bör vi ta ur batteriet ur vår mobiltelefon om vi har den med på ett möte.

    Det kanske är dags att hålla sig till en bedömning? För min egen del är jag hellre "safe than sorry"...

    SvaraRadera
  2. Rätt och riktigt. Tyvärr möts man av attityden "tror du att du är nåt?" inom FM när man undanbeder sig att ens namn och bild publiceras i öppna fora. Pressfriheten och Öppenhet (i ÖRA) väger tyngre än individens vilja att skydda sig själv och de sina hemmavid.

    Bra ämnesval Hr Cynisk, fortsätt så.

    /Kn A

    SvaraRadera
  3. Börja med FM Infoavdelningar och Combat Camera. De anser sig (sic!) stå över eventuella bestämmelser om skyddade identiteter. Man blir mycket imponerad av "Vad löjlig du är..."-attityden som många info-människor slänger sig med.

    SvaraRadera
  4. Jag håller med om att man måste ta personalens oro på allvar, men det betyder inte att den är berättigad.

    Det är betydligt viktigare för OPSEC att ha god "Facebook-disciplin" än att bara ha förnamnet på uniformen.

    Det är avgörande för insatsen att den är synlig i både lokala och svenska media; att då uppfattas som anonym eller hemlig skulle motverka syftet.

    Jag håller med dig helt när det gäller behovet av inskränkningar av offentlighetsprincipen gällande FM:s personaluppgifter.

    SvaraRadera
  5. @ Kn A
    Visst ger MUST dubbla budskap?!
    Å ena sidan allt för godtrogna å andra sidan allt för försiktiga?

    @ Forsno
    Det ena utesluter inte det andra. Både god FB-disciplin och varsamhet med personalia borgar för en god PERSEC.
    OPSEC är FM bra på men det är värre med PERSEC:en. Tyvärr är FM regelstyrt och när det gäller säkerhetsskydd så finns det bara två lägen: På eller Av, allt eller inget.

    Insatsen ska absolut synas och folk skulle säkerligen ställa upp på fler mediautspel om de visste att deras personalia skyddades.

    Oron kanske inte är berättigad med koppling till idag men vad gäller för i morgon? Det vi gör idag ska gälla som grund för i morgon. De bilder jag är med på idag är sökbara i morgon.

    SvaraRadera
  6. Själv så är jag uppväxt i min militära karriär i slutet av den s.k. polska tavelförsäljningsperioden. Under det kalla kriget fanns det en reell dokumentering av oss som var flygande personal i Flygvapnet. På den tiden fick vi även utbildning av SÄPO i hur vi skulle bete oss. Idag åker var och varannan JAS pilot omkring i en bil som det står "Mitt andra fordon är en Gripen" på.

    Men det var en annan tid då man hade tjänstepistolen och några askar ammunition hemma.

    SvaraRadera
  7. trött yrkesofficer27 december 2009 02:06

    Jag håller helt med. Å ena sidan är vi aningslösa amatörer som ska tänka på vad vi säger i mobiltelefonen, å andra sidan så är vi överdrivet paranoida och tror att vi är nåt.
    Själv försöker jag planera min verksamhet i gröna kläder efter ett worst case-scenario, och där ingår som sagt att motståndaren kanske inte nu, men i FRAMTIDEN kan få reda på mycket om mig och min familj. Därför väljer jag NU att inte ens synas på mil.se och liknande om jag bara kan undvika det.
    Det finns alltid linslusar som mycket hellre kliver fram där...

    Man behöver inte ens gå utomlands för att se vad motiverade människor inom extremistkretsar kan få fram om sina motståndare:
    http://anarkisterna.com/julia/
    (AFA kartlägger polisens civila gripandegrupper och lägger ut allt på nätet...)

    SvaraRadera
  8. Djurrättsaktivister, och i vissa delar av den autonoma vänstern, har trakasserier som huvudsaklig metod; fråga vilken innehavare som helst av den handfull pälsaffärer som håller ut i Stockholm. Det är möjligt att talibanerna i norra Afghanistan skulle kunna utveckla den förmågan, men de har inte gjort det.

    Jämfört med de hot som riktas mot socialsekreterare, poliser och åklagare i hemmet är hotnivån mot anhöriga till Afghanistanstyrkan som helhet mycket låg. Vissa delar av den är mer känslig och den policy FS18 tillämpar verkar anpassad efter detta.

    SvaraRadera
  9. Mycket bra ämnesval! Jag håller med om att det måste finnas en balans mellan id på uniform och eventuellt Facebookexponering.

    Min åsikt är att de eventuella aktörer som vill lägga pusslet kan göra det själva, jag tänker inte lägga det åt dem! Mitt förnamn duger finfint i eventuella mil.se-artiklar!

    SvaraRadera
  10. Jag tror att ett bejakande av soldaternas oro från HKV:s sida skulle vara ett bra förstasteg.
    Ett bra andrasteg vore en professionell hantering av personalia där uppgifter om individerna skulle skyddas.

    Att inte ha med fullständigt namn i bildtexterna tror jag att INFOS både kan och får så lov att leva med.
    Jag är inte säker på att INFOS är problemet dock.

    Det är viktigt att sånt här tas på allvar. Det är samma folk som åker till Affe som till Kosovo och det är inte särskilt svårt att lägga ihop information man hittar på nätet. Därför kan man inte låta en insats vara normgivande för hur man agerar.
    Om jag väljer att gå ut med allt en gång så är det "klart och betalt".

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.