Jag fortsätter min reflektion om Försvarsmakten som arbetsgivare med att diskutera uthålligheten hos befälet, kopplat till de internationella åtagandena.
Just nu är rotationsfrekvensen väldigt olika mellan förbanden och inom förbanden. De värst drabbade ligger på en rotationsfrekvens på ca 1:4. Tanken är om jag förstått det rätt att planen är någonstans mellan 1:4 och 1:6. Det är det som är dimensionerande för personalvolymen.
Nu är det ju inte bara under själva insatsen som det är svårt att kombinera officersyrket med ett liv utan det gäller även i högsta grad mellan insatserna. Det ska utbildas med många kvällstjänster, göras en övningsserie med 40 dygn borta och någon gång så är det långtidsförrättning på skola, antingen som elev eller som lärare.
Jag har alltid sett familj som en styrka hos personalen, eftersom det borgar för stadga i livet och en social trygghet. Någon att komma hem till efter insats brukar också ge en bättre hemkomst.
Men nu när officeren i så stor omfattning måste välja bort antingen familj eller jobb så innebär familjen en belastning för arbetsgivaren.
Så kan vi ju inte ha det!
Det kommer att innebära att folk tröttnar och därmed svårigheter med att kompetensförsörja Försvarsmakten.Rotationsfrekvensen måste anpassas om inte FM bara ska bestå av 20-åriga singelkrigare.
Man skulle kunna leka med en modell där frekvensen justeras med åldern och ger en tätare insatsfrekvens i början av karriären, med en luftigare mittendel och med en förtätning i slutet då ungarna flugit ur boet.
Även Insatsorganisationens personal måste tillåtas att ha ett fungerande familjeliv. För att öka uthållighet och klara av de internationella åtagandena så måste numerären öka. Öka personalramarna!
Fanken Cyniker, Att läsa dig är som att läsa mina egna tankar.
SvaraRaderaFortsätt med det goda arbetet.
J.K Nilsson
Jadu Nilsson. Jag vet inte vem det är värst för ;-)
SvaraRadera