"En soldat hade skickat ett sms till sin dotter från sin privata mobiltelefon. Bara några timmar senare fick hon ett samtal som skrämde henne.
Pappan och dottern uppfattade båda att samtalet hade koppling till hans tjänstgöring i Afghanistan."
Så skriver Expressen idag och hänvisar till en rapport till Högkvareret från Afghanistan.
"– Mobiltelefonnätet i Afghanistan är inte säkert. Det avlyssnas förmodligen av både främmande makt och sådana som vill de svenska soldaterna illa. Det finns exempel på hur den informationen använts för att ringa eller skicka meddelanden till personer som vår personal ringt upp i god tro från sin privata mobiltelefoner, säger Roger Magnergård, Försvarsmaktens presschef."
Jag har i tidigare inlägg skrivit om anhöriga som blivit hotade och om Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänstens ibland konstiga agerande. Nu är det återigen på tapeten alltså. Det aktuella fallet är från Afghanistan men det kunde lika gärna ha varit från något annat land där vi har trupp. De länder vi skickar trupp till kännetecknas normalt inte av ordning och säkerhet så man bör räkna med att ens telefon och annan kommunikation är övervakad.
De flesta är måna om sin integritet men väldigt få vidtar åtgärder för att skydda sig och de sina. En mycket enkel sak är att tänka till på hur man kommunicerar, med vem och vad det kan innebära.
Till soldater, sjömän och officerare var försiktiga där ute. Dagens motståndare känner inga gränser och drar sig inte för att angripa mjuka mål för att nå sina mål. Det är inte bara er själva ni ska vara rädda om utan även era anhöriga. Genom enkla försiktighetsåtgärder slipper ni få kriget levererat hem.
Visar inlägg med etikett MUST. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MUST. Visa alla inlägg
torsdag 7 april 2011
fredag 10 september 2010
Efterklokt? Uppdaterad 2010-12-15
Chefen för Säkerhetskontoret medger nu i Officerstidningen att det förekommit hot mot anhöriga till soldater i Afghanistanstyrkan.
"Så sent som i höstas bedömde John Daniels att risken för hot mot svenska styrkan i Afghanistan var liten (se Officerstidningen nr 9, 2009). Området ansågs tekniskt lågutvecklat och relativt stabilt. Idag är situationen en annan, men vad som ligger bakom förändringen kan Mustchefen inte svara på."
Jag tycker att det är uppseendeväckande att han svängt i sin uppfattning så mycket på så kort tid. I mellandagarna 2009 skrev jag ett inlägg där jag kritiserade MUST:
"När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?"
I artikeln i Officerstidningen framgår det att detta inte är något nytt utan: "Första hotet kom i början av 2009. Sedan dess har ett drygt tiotal personer blivit utsatta och en del av dem har fått ta emot upprepade samtal och sms med obehagligt innehåll."
När chefen för Säkerhetskontoret gick ut med uppgifterna att hotet var lågt var hade det förekommit hot mot anhöriga i nästan ett års tid. Var det en maskirovka för att inte skrämma sökanden till Utlandsstyrkan eller vad var det som gjorde att man inte gick ut med bättre information?
Högkvarteret och generaler på besök i Afghanistan har kritiserat personal som inte önskat skylta med sina fullständiga namn och som undvikit att bli dokumenterade under insats. Det bör de nog fundera på nu.
Hanteringen av personuppgifter är på väg att bli bättre men det är hög tid för alla inblandade att förstå att det är på riktigt. Hotet är reellt.
Det visade sig att "de paranoida" hade fog och gjorde rätt som försökte skydda sig och sina anhöriga.
Metodinstruktion för utlandsresande:
Skaffa två stycken kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Betala helst kontant. En telefon lämnas hemma till anhörig, den andra medtages.
Anhöriga kan då sms:a till sin utlandssoldat utan att det kan kopplas till exakt person så enkelt. Soldaten ringer hem på welfaretelefon. Enkelt och ganska säkert.
Uppdatering 2010-12-15:
Det nya förbandet i Afghanistan FS20 ger nu instruktioner på sin blogg: www.fs20.se
Det är bra att se att förbandet tar personsäkerheten på allvar. Förhoppningsvis återspeglas det även i det övriga arbetet, med personallistor på olika nätverk, mm.
"Så sent som i höstas bedömde John Daniels att risken för hot mot svenska styrkan i Afghanistan var liten (se Officerstidningen nr 9, 2009). Området ansågs tekniskt lågutvecklat och relativt stabilt. Idag är situationen en annan, men vad som ligger bakom förändringen kan Mustchefen inte svara på."
Jag tycker att det är uppseendeväckande att han svängt i sin uppfattning så mycket på så kort tid. I mellandagarna 2009 skrev jag ett inlägg där jag kritiserade MUST:
"När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?"
I artikeln i Officerstidningen framgår det att detta inte är något nytt utan: "Första hotet kom i början av 2009. Sedan dess har ett drygt tiotal personer blivit utsatta och en del av dem har fått ta emot upprepade samtal och sms med obehagligt innehåll."
När chefen för Säkerhetskontoret gick ut med uppgifterna att hotet var lågt var hade det förekommit hot mot anhöriga i nästan ett års tid. Var det en maskirovka för att inte skrämma sökanden till Utlandsstyrkan eller vad var det som gjorde att man inte gick ut med bättre information?
Högkvarteret och generaler på besök i Afghanistan har kritiserat personal som inte önskat skylta med sina fullständiga namn och som undvikit att bli dokumenterade under insats. Det bör de nog fundera på nu.
Hanteringen av personuppgifter är på väg att bli bättre men det är hög tid för alla inblandade att förstå att det är på riktigt. Hotet är reellt.
Det visade sig att "de paranoida" hade fog och gjorde rätt som försökte skydda sig och sina anhöriga.
Metodinstruktion för utlandsresande:
Skaffa två stycken kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Betala helst kontant. En telefon lämnas hemma till anhörig, den andra medtages.
Anhöriga kan då sms:a till sin utlandssoldat utan att det kan kopplas till exakt person så enkelt. Soldaten ringer hem på welfaretelefon. Enkelt och ganska säkert.
Uppdatering 2010-12-15:
Det nya förbandet i Afghanistan FS20 ger nu instruktioner på sin blogg: www.fs20.se
Det är bra att se att förbandet tar personsäkerheten på allvar. Förhoppningsvis återspeglas det även i det övriga arbetet, med personallistor på olika nätverk, mm.
torsdag 1 juli 2010
Hot mot anhöriga
Expressen ochAftonbladet har idag publicerat uppgifter om att anhöriga till utlandssoldater hotats per telefon och sms. Uppgiften kommer från den Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten MUST:s årsrapport för 2009. MUST anger att det troligtvis är avlyssning i Afghanistan som gör att förövarna får möjlighet till detta.
Det här är ingen nyhet även om det framstår som det. Redan för tre år sedan förekom oönskade påringningar från Afghanistan. Förmodligen har det tystats eller stabsarbetats bort.
Under missionsutbildningarna har inte uppgifterna kommit fram och framförallt inte under rekryteringen till Utlandsstyrkan.
Bland det första en person gör när han/hon kommer av ett flygplan är att slå igång telefonen och sedan skicka hem ett meddelande om att allt är bra. Då har buset fått precis vad de vill ha: numret till din närmaste. Att det dessutom slarvas med personuppgifter i FM i övrigt gör pusslet lätt att lägga för den som vill.
Hotbilden mot svensk personal är högre än vad många tycks tro. Hotbilden omfattar även anhöriga. HKV har ändrat om klassningen av personuppgifter för personal ingående i ISAF, vilket var väldigt välkommet. Likaså börjar organisationen anamma seder som värnar om personlig integritet såsom nyttjandet av endast förnamn istället för för- och efternamn i tid och otid (Det sistnämnda gjorde dock en general på besök i Afghanistan bestört).
En god säkerhet omfattar mer än bara organisationens rutiner. Det är du själv som till stor del skapar din egen säkerhet. Betänk det innan internationell insats och betänk dina telefon- och internetvanor. Är kortet på ditt barn på Facebook så mycket värt att du är beredd att töja på säkerheten?
Tips till den blivande utlandssoldaten: Köp två oregistrerade kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Den ena lämnar du hemma till din respektive, den andra tar du med dig. Om den där hemma vill dig något skickar vederbörande ett sms och du ringer upp via welfaretelefonen som kontingenten tillhandahåller. Det gör livet svårare för buset.
Jag har tidigare berört ämnet i detta inlägg: Aningslös Säkerhetstjänst?
Det här är ingen nyhet även om det framstår som det. Redan för tre år sedan förekom oönskade påringningar från Afghanistan. Förmodligen har det tystats eller stabsarbetats bort.
Under missionsutbildningarna har inte uppgifterna kommit fram och framförallt inte under rekryteringen till Utlandsstyrkan.
Bland det första en person gör när han/hon kommer av ett flygplan är att slå igång telefonen och sedan skicka hem ett meddelande om att allt är bra. Då har buset fått precis vad de vill ha: numret till din närmaste. Att det dessutom slarvas med personuppgifter i FM i övrigt gör pusslet lätt att lägga för den som vill.
Hotbilden mot svensk personal är högre än vad många tycks tro. Hotbilden omfattar även anhöriga. HKV har ändrat om klassningen av personuppgifter för personal ingående i ISAF, vilket var väldigt välkommet. Likaså börjar organisationen anamma seder som värnar om personlig integritet såsom nyttjandet av endast förnamn istället för för- och efternamn i tid och otid (Det sistnämnda gjorde dock en general på besök i Afghanistan bestört).
En god säkerhet omfattar mer än bara organisationens rutiner. Det är du själv som till stor del skapar din egen säkerhet. Betänk det innan internationell insats och betänk dina telefon- och internetvanor. Är kortet på ditt barn på Facebook så mycket värt att du är beredd att töja på säkerheten?
Tips till den blivande utlandssoldaten: Köp två oregistrerade kontantkortstelefoner med oregistrerade kontantkort. Den ena lämnar du hemma till din respektive, den andra tar du med dig. Om den där hemma vill dig något skickar vederbörande ett sms och du ringer upp via welfaretelefonen som kontingenten tillhandahåller. Det gör livet svårare för buset.
Jag har tidigare berört ämnet i detta inlägg: Aningslös Säkerhetstjänst?
torsdag 14 januari 2010
Alla dessa bloggar - Uppdaterad 17/1
Idag upptäckte jag Fredssoldater.se en blogg från Armémuseum och som skrivs av en skyttegruppchef i Afghanistan. Den har vädigt fina bilder och en del intressanta inlägg och den ska bli intressant att följa.
Nytt sedan FS17 är kontingents-blogg där olika befattningshavare använder bloggen som en informationskanal, lite enligt eget tycke och smak verkade det som.
Dessa uppfattas som officiella och kompletterar andra bloggar såsom Chefsingenjören, Morgonsur Väpnaren, och Wisemans Wisdoms, bloggare som utifrån enskilds perspektiv och uppfattning ger uttryck för hur försvaret ter sig.
MUST har tidigare yttrat sitt missnöje över den informationsspridning som sker på bloggar och resedagböcker. Det har lämnats ut information som kunnat riskera verksamhet, enligt Säkerhetskontoret. Bedömt gillar inte de utvecklingen som går mot fler och fler bloggar, resedagböcker och forum, alla med tillhörande fotografier.
Förvarsmaktens informationstjänst har dragits med dåligt rykte en tid, även om jag uppfattar att det blivit bättre på sistone. En anledning till kritik har varit Försvarsmaktens hantering av information, att man "försökt tysta medarbetare" och förnekat dessa deras grundlagstiftade yttrande- och meddelarfrihet. En annan anledning har varit att informationstjänsten själva agerat informationsfunktion och spridit FM:s bild på diverse media, i stället för att bara vidarebefordra råa data och fakta till "riktig media".
Det har inte setts med goda ögon att Försvarsmakten har velat haft ensamrätt på "sanningen". Bedömt gillar inte heller de utvecklingen, eller?
USA har tydligen givit soldater tillstånd att blogga även under insats. De resonerar visst att det är bättre om den amerikanska uppfattningen kommer ut på bred front före motståndarens. Det gör mindre att det är ofiltrerat och ibland onyanserat bara man är först. Hellre ha första ordet än att hamna i baksits mot motståndarens propaganda.
Det kanske är något att fundera på för Försvarsmakten och Sverige? Det är kanske den tanken som ligger bakom det nya bloggandet på insatserna?
Uppdatering 17/1 20:00
Lite metainformation:
Wiseman skriver en bra inlaga på Newsmill.
Kort beskriver han fenomenet anonyma försvarsbloggare. Det finns folk som inte tycker om det men det är uppenbart att det behövs.
Nytt sedan FS17 är kontingents-blogg där olika befattningshavare använder bloggen som en informationskanal, lite enligt eget tycke och smak verkade det som.
Dessa uppfattas som officiella och kompletterar andra bloggar såsom Chefsingenjören, Morgonsur Väpnaren, och Wisemans Wisdoms, bloggare som utifrån enskilds perspektiv och uppfattning ger uttryck för hur försvaret ter sig.
MUST har tidigare yttrat sitt missnöje över den informationsspridning som sker på bloggar och resedagböcker. Det har lämnats ut information som kunnat riskera verksamhet, enligt Säkerhetskontoret. Bedömt gillar inte de utvecklingen som går mot fler och fler bloggar, resedagböcker och forum, alla med tillhörande fotografier.
Förvarsmaktens informationstjänst har dragits med dåligt rykte en tid, även om jag uppfattar att det blivit bättre på sistone. En anledning till kritik har varit Försvarsmaktens hantering av information, att man "försökt tysta medarbetare" och förnekat dessa deras grundlagstiftade yttrande- och meddelarfrihet. En annan anledning har varit att informationstjänsten själva agerat informationsfunktion och spridit FM:s bild på diverse media, i stället för att bara vidarebefordra råa data och fakta till "riktig media".
Det har inte setts med goda ögon att Försvarsmakten har velat haft ensamrätt på "sanningen". Bedömt gillar inte heller de utvecklingen, eller?
USA har tydligen givit soldater tillstånd att blogga även under insats. De resonerar visst att det är bättre om den amerikanska uppfattningen kommer ut på bred front före motståndarens. Det gör mindre att det är ofiltrerat och ibland onyanserat bara man är först. Hellre ha första ordet än att hamna i baksits mot motståndarens propaganda.
Det kanske är något att fundera på för Försvarsmakten och Sverige? Det är kanske den tanken som ligger bakom det nya bloggandet på insatserna?
Uppdatering 17/1 20:00
Lite metainformation:
Wiseman skriver en bra inlaga på Newsmill.
Kort beskriver han fenomenet anonyma försvarsbloggare. Det finns folk som inte tycker om det men det är uppenbart att det behövs.
lördag 26 december 2009
Aningslös säkerhetstjänst?
I Officerstidningen så skrivs det om personal i Afghanistan som inte vill använda sitt fullständiga namn i tjänsten.
I artikeln så tycks det som att man anser att det är lite smålöjligt att inte använda sig av sitt fullständiga namn, eftersom det enligt MUST inte föreligger något hot mot anhöriga till Afghanistan-truppen. Man får hoppas att den bedömningen stämmer och kommer det kommer att fortsätta vara så.
Danmark och Storbrittanien har tyvärr helt andra erfarenheter, något som i första hand härleds till Irak-insatsen, enligt MUST. Irak ska ha en högre tekniknivå än Afghanistan och det medför ökade möjligheter för motståndarna.
När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?
I sin Årsrapport Säkerhetstjänst för 2008 skriver MUST: "Även om vaksamheten bland svenska officerare och soldater har förbättrats
så finns alltjämt en viss aningslöshet inför det reella hot som föreligger mot en svensk internationell militär insats." Man anser att det behövs mer utbildning bland personalen.
Jag tycker att oviljan att i media utge sitt fullständiga namn är ett tecken på en förståelse för säkerhet. Det som görs idag får man sota för i morgon och det blir mer och mer påtagligt med de internetarkiv som finns. Det som publicerats en gång finns kvar där ute för alla att inhämta. En bra säkerhet i morgon möjliggörs med adekvata åtgärder idag. Och vad är mer skyddsvärt än den egna familjen och vännerna?
Den svenska naiva inställningen till öppenhet innebär svårigheter att rekrytera folk till våra internationella insatser, eftersom personalia och uppgifter om tjänstgöringen är öppna och allmänna uppgifter som kan begäras ut av vem som helst. Det är inte kopplat bara till Afghanistan utan rent allmänt. Det är inte alla som vill att deras namn förknippas med väpnade insatser. Det finns olika anledningar, en av dessa är för att deras anhöriga inte ska behöva få klä skott för FM:s ageranden.
Av samma anledning finns det poliser som inte vill förekomma med fullständigt namn och bild i media och som har skyddat telefonnummer. Någon egentlig hotbild förekommer inte där heller i någon större utsträckning men risk kan inte uteslutas och ska därför förebyggas.
Jag menar att tillämpningen av den svenska offentlighetsprincipen är för aningslös idag och att den måste ses över. Soldaternas ovilja att skylta med sina namn är ett tecken på att de tar risken på fullaste allvar. Om vi vill ha deras fullständiga namn i bildtexterna så måste vi skydda deras uppgifter så att de inte kan begäras ut av kreti och pleti. Alternativet kan ju vara att de inte ställer upp för media alls eller till och med väljer bort Försvarsmakten.
Våra förband och de som ingår i dessa måste skyddas. Det har med trovärdighet och förtroende att göra och det är betydelsefullt för den fortsatta rekryteringen. Skyddet måste vara genomgående från högsta principer ner till den enskildes tillämpning ute i insatsen. Jag tycker att vi ska jobba för personalens säkerhet och inte klandra de som känner sig otrygga.
I artikeln så tycks det som att man anser att det är lite smålöjligt att inte använda sig av sitt fullständiga namn, eftersom det enligt MUST inte föreligger något hot mot anhöriga till Afghanistan-truppen. Man får hoppas att den bedömningen stämmer och kommer det kommer att fortsätta vara så.
Danmark och Storbrittanien har tyvärr helt andra erfarenheter, något som i första hand härleds till Irak-insatsen, enligt MUST. Irak ska ha en högre tekniknivå än Afghanistan och det medför ökade möjligheter för motståndarna.
När når Afghanistan tillräcklig hög tekniknivå? Jag skriver "när" och inte "om". Vad gör vi då med all lagrad information innehållande personalia på personalen i de svenska kontingenterna?
I sin Årsrapport Säkerhetstjänst för 2008 skriver MUST: "Även om vaksamheten bland svenska officerare och soldater har förbättrats
så finns alltjämt en viss aningslöshet inför det reella hot som föreligger mot en svensk internationell militär insats." Man anser att det behövs mer utbildning bland personalen.
Jag tycker att oviljan att i media utge sitt fullständiga namn är ett tecken på en förståelse för säkerhet. Det som görs idag får man sota för i morgon och det blir mer och mer påtagligt med de internetarkiv som finns. Det som publicerats en gång finns kvar där ute för alla att inhämta. En bra säkerhet i morgon möjliggörs med adekvata åtgärder idag. Och vad är mer skyddsvärt än den egna familjen och vännerna?
Den svenska naiva inställningen till öppenhet innebär svårigheter att rekrytera folk till våra internationella insatser, eftersom personalia och uppgifter om tjänstgöringen är öppna och allmänna uppgifter som kan begäras ut av vem som helst. Det är inte kopplat bara till Afghanistan utan rent allmänt. Det är inte alla som vill att deras namn förknippas med väpnade insatser. Det finns olika anledningar, en av dessa är för att deras anhöriga inte ska behöva få klä skott för FM:s ageranden.
Av samma anledning finns det poliser som inte vill förekomma med fullständigt namn och bild i media och som har skyddat telefonnummer. Någon egentlig hotbild förekommer inte där heller i någon större utsträckning men risk kan inte uteslutas och ska därför förebyggas.
Jag menar att tillämpningen av den svenska offentlighetsprincipen är för aningslös idag och att den måste ses över. Soldaternas ovilja att skylta med sina namn är ett tecken på att de tar risken på fullaste allvar. Om vi vill ha deras fullständiga namn i bildtexterna så måste vi skydda deras uppgifter så att de inte kan begäras ut av kreti och pleti. Alternativet kan ju vara att de inte ställer upp för media alls eller till och med väljer bort Försvarsmakten.
Våra förband och de som ingår i dessa måste skyddas. Det har med trovärdighet och förtroende att göra och det är betydelsefullt för den fortsatta rekryteringen. Skyddet måste vara genomgående från högsta principer ner till den enskildes tillämpning ute i insatsen. Jag tycker att vi ska jobba för personalens säkerhet och inte klandra de som känner sig otrygga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)