Försvarskrisen och spionen

Vilken rubrik, tänker du säkert? Ja, den är säljande. Den första jag hade innehöll ordet humansäkerhetsperspektiv men det funkade inte. Inlägget handlar om säkerhetstjänst och människor.


En fungerande säkerhet är avgörande för ett nationellt försvar. Motståndaren ska inte känna till våra svagheter. Därför finns självklart omfattande rutiner för i princip alla företeelser i Försvarsmakten, i syfte att säkerställa en hög säkerhetsskyddsnivå. Personalen utbildas fortlöpande i det och det genomförs periodiska kontroller för att utvärdera säkerhetsarbetet.

En av de tyngre processerna är ackrediteringsarbetet där den Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten är huvudman. Det gäller att få till allt och dokumentera det hela. Inget få trilla mellan stolarna eller gå snett. Det är noga, mycket noga.

Den svagaste länken blir allt som oftast individen. Det görs bakgrundskollar, man utbildar, registerslår, samtalar, tar referenser, mm mm, allt för att minimera risken för att någon ska göra dumheter, medvetet eller av oaktsamhet.

Främmande makter som vill åt vår information kan förvisso få en hel del via nätet men för att få det gottigaste så måste de få tillgång till personal med direktaccess till hemligheter. Hotet från främmande underrättelsetjänst mot Försvarsmakten är ganska högt.

Rekryteringen av källor följer ofta ett givet mönster och tar tid. Det är ett gediget arbete som ska läggas på att hitta rätt person och sedan jobba upp ett förtroende hos denne. "Rätt person" är en person med access till känsliga uppgifter och som är identifierat sårbar i något avseende. Det kan röra sig om ideologiska drivkrafter som kan få individen att svika sitt ansvar men det kan även vara ekonomiska problem eller andra privata problem som innebär sårbarhet.

För att personalen ska hålla på sitt och ta sitt ansvar så krävs det lojal personal, personal som tror på organisationen och dess arbete, personal som känner för organisationen. Den typen av personal får man om man:
-Kommunicerar med personalen och gör den delaktig i beslut;
-Ger personalen ekonomi och villkor så att andra alternativ inte är lockande;
-Ser personalen som en viktig resurs och behandlar den där efter;
-Ger personalen trygghet och framtidstro;

Nedläggningar, nedskärningar, avtalsändringar, hot om degradering, strulande stöd och annat som Försvarsmakten dras med är mumma för en främmande agent. Det skapar bitterhet hos personalen och var och varannan är väl snart en potentiell källa. Personal som ideligen blir sviken är inte någon bra grund för säkerhetstjänsten.

Hur mycket skit tar folk?
Har man reflekterat över det säkerhetsmässiga?
Innefattas säkerhetsanalys i de ständiga omstruktureringarna?
Bitter FM-personal som övergår till industrin och tar sin kompetens med sig till högavlönade konsulttjänster, vad är det egentligen?

Jag är oroad ur mer än ett perspektiv. När ska MUST agera? Hur kan man vara så övernitiskt noga i allt och strunta i humanperspektivet när det kommer till hur personalen behandlas? Det är dags att tänka om, från alla instanser.

Ganska symboliskt så får inte Försvarsmakten använda "En svensk tiger" längre pga upphovsrätten. Och lika symboliskt har tigern inte ersatts av något alls.