Det är kul att se hur regler betyder olika för organisationen, i olika tider. Detta har varit uppe för het diskussion hos Wiseman och även Bloggoff har tagit upp det.
Ett återkommande ämne inom Försvarsmakten är det om personlig utrustning. Försvarsmakten tillhandahåller okej utrustning men den är inte tillräckligt bra i alla avseenden varvid folk brukar komplettera den för att den ska passa ändamålet. Detta brukar inte gillas. Saker som inte har M-nummer (Försvarsmaktsinternt beteckningssystem) och Beslut om användning (BOA) får inte användas av personalen då utrustningen inte är testad mot de krav som någon i Försvarsmakten ställt. Mycken av den materiel som vi använder har enligt uppgift haft i kravspecen:
- Kan förvaras i kallförråd i 10 år;
- Kan med lätthet fältrepareras.
De kraven känns inte relevanta i en modern krigsmakt med just-in-time-koncept på logistiken.
Självklart har vissa satt effekt före regler och använt bra utrustning som mött de operativa kraven även om de invasionsförsvarslogistiska kraven inte mötts. Detta har setts med oblida ögon av framförallt Markstridsskolan som häromåret gav ut en skrivelse med rekommendationer avseende "lokalt införskaffad materiel". I stort gick det ut på att Högkvarteret skulle förbjuda det helt.
På vissa håll har man spridit ut ett rykte om att personalens försäkring inte skulle gälla om man använde icke M-nummermärkt utrustning. Detta är helt fel och vilseledande. Jag har själv ställt frågan till Högkvarterets juridiska stab som genom en av sina jurister svarade att försäkringen gäller oavsett vilken utrustning som bärs.
Jag tillhör en av många som har fixat till min utrustning så att den bättre passar mig och mina behov. Det rör sig i huvudsak om små förbättringar så som exemepelvis bredare byxbälte som bättre passar sig för utrustning och pistol. Jag har också stick i stäv med bestämmelserna burit icke M-nummermärkta fickor på min stridsväst. Det har varit förbjudet men nu har min förbandschef insett vikten av bra utrustning och lättat på bestämmelserna och godkänt bland annat handgranatsfickor, även om de inte finns med M-nummer.
Jag har alltså fått rätt i efterhand vilket är bra men det är tråkigt att det behövdes en skarp skada för det.
Det hela visar dock på att regler är töjbara. Det som står skrivet kanske inte hanterar verkligheten? Kanske är verkligheten svårare än vad Högkvarterets Protokollavdelning (som skriver uniformsbestämmelser bla) kan överblicka?
Detta är ett tämligen banalt avsteg från reglerna men det finns en massa regler som är mer eller mindre livsfarliga att följa och som gemene soldat tvingas att bryta mot för att kunna agera i stridssituation. De flesta regler är skrivna för fredsmässig förvaltning och dåligt anpassade för Försvarsmaktens företagsidé.
Men om en överste över en natt kan växla fot från hårdnackat §-rytteri till liberalt operativt fokuserad så undrar jag över grunden till våra regler. Vilka fler regler är töjbara?
Dåvarande ÖB Johan Hederstedt skrev i en tidig utgåva av läroboken Pedagogiska Grunder något om att inga regler eller order kan täcka alla tänkbara situationer och att det därför är viktigt med en genomtänkt etisk grund som kompass för officeren i dennes handlande. Det visar på en sund inställning till det skrivna.
Det är också specificerat att man får bryta mot regelverket under förutsättning att det medför högre säkerhet.
SvaraRaderaDen skrivningen har jag aldrig sett Wiseman. Jag kan tänka mig att det kan finnas något sånt i Flygvapnet men det känns främmande för oss i grönt eftersom reglerna skrivs av de som verkligen vet vad vi på golvet sysslar med.
SvaraRaderaVilken säkerhet är det då som avses; personsäkerhet, säkerhetsskydd, systemsäkerhet eller vad?
Jag ska försöka hitta igen dokumentet. Jag tror det faktiskt var i ett försvarsgrensgemensamt dokument. Jag tror inte de som skriver regler för Flygvapnet eller Marinen har mindre vetskap om vad de skriver regler för än motsvarande inom Armén.
SvaraRaderaFörbandschefen har i regel möjlighet att göra lokala avsteg från bestämmelserna. Detta nyttjas i Afghanistan med jämna mellanrum och så bör vi även fortsättningsvis hantera de lokala behov av förändringar som uppstår.
SvaraRaderaVi kan dock inte låta den enskilda soldaten eller officeren besluta om vilken utrustning som skall bäras. Det är ett ansvar som uppenbarligen inte kan hanteras. Se på soporna som målar sina egna vapen som exempel. Jag håller med om att vissa utrustningsdetaljer omgående måste förändras. Handgranatsfickor och pistolhölster som passar till pistol med monterad vapenlampa är några exempel. Förändringarna beslutas lämpligen lokalt och med väl underbyggda beslut. Den förbandschef som inte beslutar om undantag från reglerna när det finns väl underbyggda motiv för att göra det, han finns förhoppningsvis inte.
Soporna som målar sina vapen?
SvaraRaderaVad gör dom till sopor? Är man en sopa om man ändrar färg på vapnet med hudfärgad tejp med? Det är ju reglementerat i reglementet "vintersoldat" att man skall signaturanpassa vapnet med vit tejp i vintermiljö? Vari ligger skillnaden?
Du har nog inte riktigt fattat varför vi är i Afghanistan. Vi är inte där för att gömma oss. Vilken färg vi uppträder under är i allt väsentligt ointressant.
SvaraRaderaJag ställer några motfrågor för jag förstår inte hur du tänker. Skall vi spraymåla vår stridsväst, kroppsskydd och använda kamouflagefärg i ansikten? Skall vi använda kamouflagenät när vi grupperar? Skall vi skifta färg utifrån vilken färg omgivningen har ( just nu är afghanistan grönt)?
Nä, de få som målar sina vapen gör det för att de tycker det är coolt. Samma coolhetsfaktor ligger bakom att vissa framrycker utan hjälm och skyddsglasögon vid IED-hot. De har visat att de inte är mogna att delta i uppdraget i Afghanistan och de borde få en betydligt hårdare dom än de i huvuddelen av fallen har fått.
Med din logik- varför då bära ökenuniformerna? Varför inte bära vita nomexoveraller? Vita plagg drar åt sig mindre värme, alltså blir soldaten svalare och stidsvärdet ökar!
SvaraRaderaFråga dig själv varför vi har ändrat färg på våra fordon från gröna och vita till sandfärgade. Fråga dig själv varför vi får ut både gröna och ökenfärgade uniformer. Fråga dig själv varför vi har bildförstärkare och mörkerriktmedel. Fråga dig själv varför man har regelstöd för att maskera sina vapen (Vintersoldat).
Skytteplutonerna är inte där för att synas eller samverka i första hand. De är en verkansdel i första hand, och för att minska riskerna för upptäckt och bekämpning krävs ibland signaturanpassning.
Det ÄR ett problem att vi har en grön kvadratisk yta på målmitt i en i övrigt sandfärgad omgivning. Motståndaren HAR dragit nytta av vår dåliga signaturanpassning.
Att då sitta hemma i trygga Sverige och raljera och förolämpa soldaternas intelligens genom att påstå att signaturanpassning skulle vara grundat i att man vill se tuff ut är inget annat än smaklöst om du frågar mig.
Nu handlade detta förvisso om regler och vilka som ska ha rätt att besluta om undantag.
SvaraRaderaJag kan hålla med om att det för ett fåtal enheter vid särskilda tillfällen kan finnas fog för fullständig signaturanpassning. Det motiverar dock inte egeninköpt målarfärg över utrustningen. De som har det behovet skall utrustas med det enligt gällande bestämmelser.
Några svar på dina motfrågor:
Givetvis skall vi uppträda i utrustning och färger som förknippas med militära förband. Därför går ditt resonomang om vit utrustning bort. Som kuriosa så beordrade COM ISAF Sverige att byta ut de vita färgen vi hade tidigare på våra fordon. Detta skedda strax innan RG 32 dykte upp.
Att vi får ut både grön och ökenuniform beror mest på bristerna i antal på ökendelarna. Jag tycker i och för sig att det är bra att vi har alternativen men det är ytterst sällan som förbandet väljer att nyttja den gröna trots att vårt område av Afghanistan är grön en del av året. Hur ofta används snödräkt?
Det är i sammanhanget ett försumbart problem att vi har gröna detaljer i utrustningen. De egenhändigt målade vapnen dök för övrigt upp första gångerna i de tidigare FS-missionerna. Då fanns det med säkerhet absolut inget behov av signaturanpassning och min uppfattning om vilken typ av människor det var som gjorde detta står fast.
Jag vidhåller att de som målar sina egna vapen gör det av någon uppfattad coolhetsfaktor eller att de inte förstår bättre. Personligen tycker jag att deras chef skulle sättas på ett flyg hem och få fundera över sitt chefsskap. Där har soldaten för länge sedan passerat gränsen för vad som är goda initiativ och chefen har visat undfallenhet.
Om nu behovet av ökenfärgade vapen är så enormt som du påstår - varför har det aldrig framförts i någon av förbandens slutrapporter och varför har det inte resulterat i att alla våra eldhandvapen har målats om?