söndag 2 oktober 2011

Rörande personalrörlighet

Försvarsbloggaren Sinuhe refererade i ett inlägg till ämnet personalrörlighet och att det diskuterades väl lite under ÖB:s chefsmöte. Det fick mig att ta upp ämnet här.

I Försvarsmakten tycks personalrörlighet på många håll vara ett problem. Åtminstone hanterar man det som ett problem för även om man utåt sett säger sig sätta personalen i första rummet så behandlar man i vissa fall personalen som materiel, ett behov precis som många andra.

Jag vet flera fall de senaste åren där förband förhindrat förbandsbyte för anställda. Man har hävdat att den sökande har varit oumbärlig för förbandet och inte kunnat avvaras. Följden har blivit att officerarna slutat helt i Försvarsmakten och i stället blivit civila. Därmed står två förband utan den kompetensen i stället för ett. Denna trångsynthet är dålig för alla inblandade parter. Här måste FM inta ett helhetsperspektiv. Försvarsmakten och personalurvalet är för litet för en förbandscentrerad syn. Det kommer att bli än mer viktigt med en högre andel anställda, där de yngre har en högre rörlighet i uppträdandet.

Det finns goda exempel i Försvarsmakten också. Vissa chefer har förstått att det inte går att hålla personal mot deras vilja och att det är bättre att personal gör nytta någon annanstans i FM än utanför.

Nu kanske helt fri rörlighet är för svårt att hantera i FM med datasystemet PRIO och så men då kan man väl hitta lösningar. Sporten har transferfönster för att få lite stadga i säsongerna, något som kanske skulle kunna vara applicerbart även i FM? Förbandsbyte är möjligt vid hel- respektive halvårsskifte. På det sättet skulle cheferna kunna få en mer lätthanterlig personalrörlighet åtminstone.

2 kommentarer:

  1. Samma begränsade hänsyn till verksamhetens samlade behov finns även på lägre nivåer.

    Söker du nivåhöjande skola så tittar man i regel endast på behovet inom den egna enheten. Därmed är det svårt att gå vidare om inte personalen direkt ovan dig slutar eller själv gör karriär.

    Samma sak gäller tillstyrkande av icke-nivåhöjande utbildningar där chefen nästan uteslutande ser till den egna verksamhetens behov istället för att se till hela verksamhetens framtida behov.

    Ytterligare kan man titta på de som söker till internationella insatser där det lokala förbandet inte äger uppsättningsansvar. Det blir nästan alltid avslag.

    SvaraRadera
  2. Bra tillägg CS.
    Just nu är det många chefer som känner sig nödgade att säga nej. Jag har själv fått höra "du förstår att jag måste säga nej, för annars kan jag ju inte hävda behov av personal".
    Jag tror att det är ett utfall av allt för slimmad organisation.

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.