På Ledarsidan i dagens Svenska Dagbladet skriver FOI:s Stefan Olsson om biståndet i Afghanistan och det i förhållandet till truppbidrag. I stort bekräftar han den syn som vi på Cynismer framfört flera gånger; att truppen behövs.
"Den humanitära nöden är stor och allt bistånd är inte meningslöst. Exempelvis driver sedan lång tid tillbaka Svenska Afghanistankommittén ett framgångsrikt arbete med skolor i landet.
Det vi bör ta till oss är snarare att bistånd inte kan ersätta soldater när det gäller att skapa fred."
Stefan Olssons inlaga har rubriken Bistånd kan inte ersätta soldater. Givetvis gäller det även det motsatta.
/Cynisk
söndag 4 september 2011
onsdag 31 augusti 2011
Framsteg i infospåret!
I en tidigare diskussion här på Cynismer angående Försvarsmaktens sätt att publicera nyheter från insatsområden skrev jag:
"Ofta har det slagit mig att det verkar vara viktigare för FM info-tjänst att informera om att Kalle, 23 år och Maja, 21 år ryckte in på Ledningsregementet i måndags och att det känns jättespännande, än att informera allmänhet och anhöriga om vad som händer med deras soldater som faktiskt UTFÖR tjänsten och inte bara utbildas till den. Hur detta rimmar med Öppenhet, Resultat och Ansvar kan jag bara spekulera i."
Döm om min förvåning när jag idag hittar en mycket detaljerad redogörelse från striden häromveckan där en soldat skadades så svårt att han tvingats amputera ett ben.
Reportaget upplevs inte som friserat alls, utan de intervjuade soldaternas egna uttryck verkar få finnas kvar vilket så klart ger reportaget en oerhört mycket större tyngd och relevans än de torra texter som tidigare publicerats kring dessa ämnen.
Jag är helt övertygad om att detta är HELT rätt väg att gå för FM och Infotjänsten.
Det är sådant här, som osminkat speglar soldatens inte alltid speciellt glamorösa vardag, som faktiskt attraherar den typen av folk som vi behöver.
Det är smutsigt, folk blir skadade, vi dödar fiender och dom dödar oss. Att försöka förneka eller dölja det är bara kontraproduktivt, och det här reportaget representerar ett definitivt trendbrott och förhoppningsvis ett paradigmskifte inom Infotjänsten.
BRA jobbat FM, INFOS, INFODIR och PAO FS21, det är sånt här som ger mig hoppet åter!
http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Striden--verklighet-i-Afghanistan/
Krya på dig vapenbroder, och stöd våra trupper!
/Parabellum
"Ofta har det slagit mig att det verkar vara viktigare för FM info-tjänst att informera om att Kalle, 23 år och Maja, 21 år ryckte in på Ledningsregementet i måndags och att det känns jättespännande, än att informera allmänhet och anhöriga om vad som händer med deras soldater som faktiskt UTFÖR tjänsten och inte bara utbildas till den. Hur detta rimmar med Öppenhet, Resultat och Ansvar kan jag bara spekulera i."
Döm om min förvåning när jag idag hittar en mycket detaljerad redogörelse från striden häromveckan där en soldat skadades så svårt att han tvingats amputera ett ben.
Reportaget upplevs inte som friserat alls, utan de intervjuade soldaternas egna uttryck verkar få finnas kvar vilket så klart ger reportaget en oerhört mycket större tyngd och relevans än de torra texter som tidigare publicerats kring dessa ämnen.
Jag är helt övertygad om att detta är HELT rätt väg att gå för FM och Infotjänsten.
Det är sådant här, som osminkat speglar soldatens inte alltid speciellt glamorösa vardag, som faktiskt attraherar den typen av folk som vi behöver.
Det är smutsigt, folk blir skadade, vi dödar fiender och dom dödar oss. Att försöka förneka eller dölja det är bara kontraproduktivt, och det här reportaget representerar ett definitivt trendbrott och förhoppningsvis ett paradigmskifte inom Infotjänsten.
BRA jobbat FM, INFOS, INFODIR och PAO FS21, det är sånt här som ger mig hoppet åter!
http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Striden--verklighet-i-Afghanistan/
Krya på dig vapenbroder, och stöd våra trupper!
/Parabellum
söndag 28 augusti 2011
Skjutfältstrams
Wiseman skriver idag om Någon-annanstansismen som går ut på att visst vill man ha ett försvar men öva, det får de göra någon annanstans.
Förbandsnedläggningarna har medfört högre tryck på vissa av de kvarvarande skjutfälten. Tex Härads skjutfält i Strängnäs används inte mindre sedan P10 lades ner utan minst lika mycket.
Andra skjutfält har använts sparsamt under de militära oåren som varit det senaste decenniet. Nu ska de börja användas mer igen och då klagar närboende. Exempel på det ses i Härnösand och Enköping, två gamla garnisonsstäder.
Häromåret var en tjänsteman i offentlig förvaltning inne på ett militärt övningsområde och gick på en Larmmina som glömts kvar efter övning. Tjänstemannen hotade i brev till garnisonen att polisanmäla Försvarsmakten för att man skadat henne. Området är uppskyltat och det är inte ens 50 meter mellan skyltarna. Dumheten vet inga gränser tydligen.
Självklart kan man ha synpunkter på att det smäller från skjutfält men ärligt talat: Den som köper en fastighet i närheten av ett skjutfält får faktiskt skylla sig själv.
Samma dumheter har förelegat i Linköping och flygfältet på Malmen. Trams!
Nu får Staten ta tag i detta och förklara att Sverige behöver ett försvar och att det måste öva. Just nu finns det inget förband i Storuman så jag rekommenderar en flytt dit.
Förbandsnedläggningarna har medfört högre tryck på vissa av de kvarvarande skjutfälten. Tex Härads skjutfält i Strängnäs används inte mindre sedan P10 lades ner utan minst lika mycket.
Andra skjutfält har använts sparsamt under de militära oåren som varit det senaste decenniet. Nu ska de börja användas mer igen och då klagar närboende. Exempel på det ses i Härnösand och Enköping, två gamla garnisonsstäder.
Häromåret var en tjänsteman i offentlig förvaltning inne på ett militärt övningsområde och gick på en Larmmina som glömts kvar efter övning. Tjänstemannen hotade i brev till garnisonen att polisanmäla Försvarsmakten för att man skadat henne. Området är uppskyltat och det är inte ens 50 meter mellan skyltarna. Dumheten vet inga gränser tydligen.
Självklart kan man ha synpunkter på att det smäller från skjutfält men ärligt talat: Den som köper en fastighet i närheten av ett skjutfält får faktiskt skylla sig själv.
Samma dumheter har förelegat i Linköping och flygfältet på Malmen. Trams!
Nu får Staten ta tag i detta och förklara att Sverige behöver ett försvar och att det måste öva. Just nu finns det inget förband i Storuman så jag rekommenderar en flytt dit.
söndag 21 augusti 2011
Vädjan till ansvariga
Till höga vederbörande.
En gång i tiden, faktiskt inte så länge sen, var jag stolt över mitt yrke. Jag var stolt över att vara officer i den svenska Försvarsmakten. Det var en organisation som stod för gediget arbete, sunda värderingar, ledarskap, föregångsmannaskap och fina insatser världen runt.
Det kändes bra att bära uniform även utanför grindarna. Nu är nästan all stolthet borta.
Jag, liksom många andra, drar mig för att visa att jag tillhör Försvarsmakten. Organisationen har inget vidare rykte längre. Det har varit alldeles för många turer.
Folk frågar: "Är inte ni nedlagda? Några mutor på sistone, tveksamma konsulttjänster? Hur går det med SAP, hehe? Ni har väl inga soldater? Är det inte bäst att lägga ner hela skiten?" Jag ids knappt bemöta det längre.
Det har gått så långt att jag inte gärna bär minneskläder från missioner eller någonting som ens påminner om militärt utanför grindarna.
Jag vädjar nu till ansvariga: Återupprätta vår heder!
Med det menar jag inte att dåliga nyheter ska sopas under mattan eller döljas. Jag menar att vanvården av vår organisation måste sluta.
Sluta upp med att hitta på dumheter. Sluta upp med att trixa med siffrorna. Om ni märker att vi inte kan lösa uppgiften; men säg det då till Regeringen och Riksdagen: "Vi kan inte lösa uppgiften inom ram". Sanningen är bättre än skönmålningen.
Sluta upp med att gång på gång skämma ut oss!
En gång i tiden, faktiskt inte så länge sen, var jag stolt över mitt yrke. Jag var stolt över att vara officer i den svenska Försvarsmakten. Det var en organisation som stod för gediget arbete, sunda värderingar, ledarskap, föregångsmannaskap och fina insatser världen runt.
Det kändes bra att bära uniform även utanför grindarna. Nu är nästan all stolthet borta.
Jag, liksom många andra, drar mig för att visa att jag tillhör Försvarsmakten. Organisationen har inget vidare rykte längre. Det har varit alldeles för många turer.
Folk frågar: "Är inte ni nedlagda? Några mutor på sistone, tveksamma konsulttjänster? Hur går det med SAP, hehe? Ni har väl inga soldater? Är det inte bäst att lägga ner hela skiten?" Jag ids knappt bemöta det längre.
Det har gått så långt att jag inte gärna bär minneskläder från missioner eller någonting som ens påminner om militärt utanför grindarna.
Jag vädjar nu till ansvariga: Återupprätta vår heder!
Med det menar jag inte att dåliga nyheter ska sopas under mattan eller döljas. Jag menar att vanvården av vår organisation måste sluta.
Sluta upp med att hitta på dumheter. Sluta upp med att trixa med siffrorna. Om ni märker att vi inte kan lösa uppgiften; men säg det då till Regeringen och Riksdagen: "Vi kan inte lösa uppgiften inom ram". Sanningen är bättre än skönmålningen.
Sluta upp med att gång på gång skämma ut oss!
tisdag 16 augusti 2011
The truth, the whole truth and nothing but the truth.
Jag, och fler med mig, har länge stört mig på att det som läggs ut på www.forsvarsmakten.se är en tvättad version av sanningen och mest avsett att vara rekryteringsfrämjande och inte avsett att vara informerande.
Ofta har det slagit mig att det verkar vara viktigare för FM info-tjänst att informera om att Kalle, 23 år och Maja, 21 år ryckte in på Ledningsregementet i måndags och att det känns jättespännande, än att informera allmänhet och anhöriga om vad som händer med deras soldater som faktiskt UTFÖR tjänsten och inte bara utbildas till den. Hur detta rimmar med Öppenhet, Resultat och Ansvar kan jag bara spekulera i.
I helgen skadades en Svensk soldat i strid i Afghanistan. Tyvärr var det nödvändigt att amputera hans ben. (För att hitta länken var jag tvungen att klicka runt på hemsidan ett tag. Man har tagit bort den från framsidan nu trots att äldre, mer rekryteringsfrämjande, nyheter får stå kvar.)
Hans kamrat, 1. Serg Christoffer Persson som också är på plats i Afghanistan upplever samma sak som jag och har skrivit ett läsvärt inlägg på FS21:s blogg om detta.
Läs det gärna!
Vad det innebär för den skadade soldaten att i ung ålder bli amputerad kan jag just nu inte föreställa mig här hemma i trygga Sverige.
Jag hoppas att han får all vård han behöver och att FM tar sitt fulla ansvar som arbetsgivare. Man har ju en del att bevisa på den fronten, minst sagt.
Krya på dig kamrat, och tack för din insats!
/Parabellum
Ofta har det slagit mig att det verkar vara viktigare för FM info-tjänst att informera om att Kalle, 23 år och Maja, 21 år ryckte in på Ledningsregementet i måndags och att det känns jättespännande, än att informera allmänhet och anhöriga om vad som händer med deras soldater som faktiskt UTFÖR tjänsten och inte bara utbildas till den. Hur detta rimmar med Öppenhet, Resultat och Ansvar kan jag bara spekulera i.
I helgen skadades en Svensk soldat i strid i Afghanistan. Tyvärr var det nödvändigt att amputera hans ben. (För att hitta länken var jag tvungen att klicka runt på hemsidan ett tag. Man har tagit bort den från framsidan nu trots att äldre, mer rekryteringsfrämjande, nyheter får stå kvar.)
Hans kamrat, 1. Serg Christoffer Persson som också är på plats i Afghanistan upplever samma sak som jag och har skrivit ett läsvärt inlägg på FS21:s blogg om detta.
Läs det gärna!
Vad det innebär för den skadade soldaten att i ung ålder bli amputerad kan jag just nu inte föreställa mig här hemma i trygga Sverige.
Jag hoppas att han får all vård han behöver och att FM tar sitt fulla ansvar som arbetsgivare. Man har ju en del att bevisa på den fronten, minst sagt.
Krya på dig kamrat, och tack för din insats!
/Parabellum
Nytt utseende
Vi provar med ny design på bloggen.
Den gamla kändes plottrig och otydlig och vi har tänkt att byta layout ett tag. Den nya är lite mer militär i sin utformning, något som förhoppningsvis tilltalar.
Det kan komma att ske fler förändringar efterhand och ber om överseende för eventuella problem med det.
Den gamla kändes plottrig och otydlig och vi har tänkt att byta layout ett tag. Den nya är lite mer militär i sin utformning, något som förhoppningsvis tilltalar.
Det kan komma att ske fler förändringar efterhand och ber om överseende för eventuella problem med det.
måndag 15 augusti 2011
Kom det som någon överraskning?
Följande text skickades till mig idag. Den kommer från ett förbands felrapporteringssystem.
På ett jordnära sätt beskriver den hur viktiga detaljerna kan vara och hur illa det är på sina håll. Det finns en del att ta tag i för Försvarsmakten, något som belyses i inlägget.
/C
------------------------------------------------------------------
Kom det som någon överraskning?
För den som händelsevis inte har uppfattat det håller FM på att övergå från invasionsförsvar till insatsförsvar. Det innebär en del förändringar. Anställda soldater och gruppchefer är ett sådant exempel. Att materiel och persedlar måste finnas tillgänligt skulle kunna vara ett annat exempel.
Det har också bestämts, sannolikt på ganska hög nivå, att även dessa soldater och gruppchefer skall ha militära grader (lätt beslut eftersom huvuddelen av alla andra länders soldater också har någon form av gradbeteckning).
För vissa verkar dock ovanstående komma som en överraskning. Det finns nämligen inte, och har inte funnits "under mycket lång tid", några gradbeteckningar för sergeanter, korpraler och vicekorpraler att hämta ut på förrådet.
I ett koncernperspektiv är detta säkert en skitfråga, eller ännu värre en ickefråga. Men för den som inte förstått det, blir detta ett ledarskapsproblem för första linjens chefer (det betyder dom chefer som i verkligheten möter soldaterna dagligen - på riktigt).
Jag befarar att i den allmänna uppgivenheten över brister i storlekar, otillgänglighet på persedlar, brist på kläder för kvinnlig personal och alla andra problem som vi dagligen dras med i kampen att utrusta våra insatsförband till en lägsta-acceptabel-nivå, kan en sådan enkel sak som att "nu är även gradbeteckningarna slut" bli droppen som gör att bägaren med svart-vatten faktiskt rinner över och soldaterna slutar. Risken att vi "bara" tappar (ännu mer) trovärdighet tror jag vi ganska snart kommer att passera.
Nu är det läge att hjälpa FMLOG och stödja personalen på förrådet som faktiskt försöker beställa men hela tiden möts av "det är slut" eller "det finns inte". Jag bedömer att vi på förbandet måste bli mer aktiva och att chefer på olika nivåer måste börja slå näven i bordet.
Risken är annars som sagt att våra soldater faktiskt inte vill jobba hos oss innan dom ens hunnit bli varma i kläderna (om dom får ut några)...
På ett jordnära sätt beskriver den hur viktiga detaljerna kan vara och hur illa det är på sina håll. Det finns en del att ta tag i för Försvarsmakten, något som belyses i inlägget.
/C
------------------------------------------------------------------
Kom det som någon överraskning?
För den som händelsevis inte har uppfattat det håller FM på att övergå från invasionsförsvar till insatsförsvar. Det innebär en del förändringar. Anställda soldater och gruppchefer är ett sådant exempel. Att materiel och persedlar måste finnas tillgänligt skulle kunna vara ett annat exempel.
Det har också bestämts, sannolikt på ganska hög nivå, att även dessa soldater och gruppchefer skall ha militära grader (lätt beslut eftersom huvuddelen av alla andra länders soldater också har någon form av gradbeteckning).
För vissa verkar dock ovanstående komma som en överraskning. Det finns nämligen inte, och har inte funnits "under mycket lång tid", några gradbeteckningar för sergeanter, korpraler och vicekorpraler att hämta ut på förrådet.
I ett koncernperspektiv är detta säkert en skitfråga, eller ännu värre en ickefråga. Men för den som inte förstått det, blir detta ett ledarskapsproblem för första linjens chefer (det betyder dom chefer som i verkligheten möter soldaterna dagligen - på riktigt).
Jag befarar att i den allmänna uppgivenheten över brister i storlekar, otillgänglighet på persedlar, brist på kläder för kvinnlig personal och alla andra problem som vi dagligen dras med i kampen att utrusta våra insatsförband till en lägsta-acceptabel-nivå, kan en sådan enkel sak som att "nu är även gradbeteckningarna slut" bli droppen som gör att bägaren med svart-vatten faktiskt rinner över och soldaterna slutar. Risken att vi "bara" tappar (ännu mer) trovärdighet tror jag vi ganska snart kommer att passera.
Nu är det läge att hjälpa FMLOG och stödja personalen på förrådet som faktiskt försöker beställa men hela tiden möts av "det är slut" eller "det finns inte". Jag bedömer att vi på förbandet måste bli mer aktiva och att chefer på olika nivåer måste börja slå näven i bordet.
Risken är annars som sagt att våra soldater faktiskt inte vill jobba hos oss innan dom ens hunnit bli varma i kläderna (om dom får ut några)...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)