"Blanda inte bistånd och militärt stöd!"
På Kollega.se publiceras Björn-Åke Törnblom mångårig SAK:are. Hans budskap är tydligt och sakligt: bistånd och militärt stöd bör hållas separerade, stick i stäv med utvecklingen i Afghanistan där de två storheterna är allt mer sammanfogade. Artikeln är läsvärd framförallt för oss militärer.
Först och främst pekar han på säkerheten för SAK:
"När utländsk militär dyker upp vid ett biståndsprojekt är det alltid ett hot mot projektet. Oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationen och militären samarbetar. Det riskerar vår säkerhet (och även bybefolkningens) och därför vill vi som arbetar med bistånd inte ha något samarbete med militären i fält."
Nu ska man ärligt säga att det finns områden i Afghanistan där INGA biståndsorganisationer vågar ge sig in i, där det är allt för farligt. Där kan militär insats skapa en grund av nödvändig säkerhet för att NGO:s ska kunna etablera sitt fristående arbete. För fristående är nyckelordet.
Tidigare har militären använt biståndsprojekt för att skapa goodwill hos lokalbefolkningen men det hävdar Törnblom är en dålig metod:
"Flera studier har visat att de amerikanska ansträngningarna att vinna "hearts and minds" inte haft någon som helst positiv effekt och varför skulle svenska ansträngningar i samma ärende ha någon annan inverkan?"
Där pekar han på något allvarligt. Västerländska företrädare försöker närma sig lokalbefolkningen men har kanske inte rätt "empatisk tempering" för att handla på rätt sätt? Jag väntar med spänning på Skyttedoktoranden och vad han kommer fram till i hans studier. I väntan på det ska jag läsa en annan kollegas avhandling om problematiken med CIMIC och sammanblandning med vanlig militär krigföring.
Törnbloms syn på det svenska deltagandet i ISAF och liknande operationer är bra att uppmärksamma. Vänstern har sagt att biståndsorganisationer är emot all militär verksamhet i Afghanistan men här påvisas motsatsen.
"För att undvika missförstånd vill jag säga att jag tycker att Sverige skall delta i FN-sanktionerade militära uppdrag. Det vore fegt och osolidariskt att lämna det till Bangladesh, USA eller andra länder. Därför är det ok att delta i ISAF:s insats i Afghanistan."
Att den lilla svenska insatsen är mest symbolisk är också sant, liksom att ANSF behöver stöd som Försvarsmakten kan och bör ge.
Björn-Åke berättar också om framgångar i Afghanistan. Såna vill vi ha fler av. Jag har den största respekt för Svenska Afghanistankommittén som har gjort fantastiskt bra arbete under lång tid där borta. Lycka till säger jag till SAK:s nya platschef i Kabul, Andreas Stefansson.
Det här är ett svårt ämne. Jag ser gärna att soldater kan bidra till att göra det lättare för människor. Vi är trots allt beroende av människors goda vilja och förtroende. Dessutom skall SAK ha vetorätt över hur soldater skall uppträda? Ponera att SAK driver en skola i en by och våra styrkor är med och patrullerar i byn, dessutom väntar ett samverkansmöte med byäldste.
SvaraRaderaVi visar alltså att vi vill samarbeta med människorna i byn och SAK vill ge människorna utbildning. Är det vårat ansvar att motståndarna också då anser att SAK är en motståndare?
Oppositionen? Björn-Åke är milt sagt diplomatisk. Förstår inte människan att de som är motståndare inte bryr sig om huruvida SAK och FSxx samarbetar? Motståndaren vill ha eget inflytande och så fort FSxx klampar in på scenen och tar plats så kommer kopplingen per automatik. Vi kommer utifrån och vill ha hjälp av dom som skall bli förtryckta. Även om vi "bara" utbildar inom ramen för OMLT så hjälper vi regeringssidan. På det moderna (förhistoriska?) slagfältet finns ingen möjlighet för en yttre makt att vara neutral. Stödjer man inte en sida tar man parti för den andra sidan.
Jag har hört representanter ur SAK tidigare och jag är snarare av uppfattningen att SAK har kunnat jobba därför att dom haft lokalbefolkningens stöd, med vapenmakt i vissa fall, inte för att "oppositionen" tillåtit SAK att arbeta.
J.K Nilsson
Bra kommentar Nilsson. Vilka som är opposition och vilka som inte är det kan i Afghanistan skifta på en handvändning, något som inte minst den senaste operationen i Sar-e Pul vittnade om. Motståndsmän bytte sida under pågående strid.
SvaraRaderaLikaledes kan vanlig lokalbefolkning hoppa mellan olika sidor för att nå ett gynnsammare läge. Och det även gällande förhållandet till NGO:s.
http://www.wired.com/dangerroom/2011/02/obamas-budget-combines-civilian-military-war-funds/
SvaraRaderaIntressant läsning i ämnet.