Så här på fredagseftermiddagen slösurfade jag runt på de olika bloggarna för att se vilka vindar som blåser just nu. På Wisemans Wisdoms blogg har det gått het diskussion om positiv särbehandling i antagningen till Försvarsmakten. Bland en hel drös av kommentarer fann jag en som jag inte vill ska försvinna i massan och därför "stjäl" jag den för publicering här:
"Det är fan fel på allt!
Det är fel på gamla officerare - de är kärringar som aldrig varit i strid bakom en mur i Afghanistan och som nu bara sitter på HKV och fiser,
det är fel på nya officerare - de är kärringar som inte var med under det kalla kriget,
det är fel på utrustningen - den är som gjord för kärringar,
det är fel på politiker - de ÄR kärringar,
det är fel på antagningen av soldater - den tar fram kärringar,
det är fel på kvinnorna i försvaret - de springer som kärringar,
det är fel på media som skriver fel saker om försvaret - jävla pk genuskärringar,
och mest jävla fel är det på folk på försvarets informationsavdelning eftersom de är kärringar som inte förstår någonting!
Men som tur var gled några praktexemplar av RIKTIGA MÄN igenom den felaktiga antagningen, som då för tillfället fungerade som den skulle, och tänk - alla har de samlats här [Wìsmans Wisdoms, Cynisk anm.] som duktiga sakkunniga...
God ton"
Jag tycker att kommentaren är underbar. Med inlägget vill jag inte dra igång ännu en genus-debatt. Jag har i tidigare inlägg berättat om min syn. Men kanske jag får folk att tänka ännu ett varv och reflektera över sin kunskap och förförståelse?
fredag 18 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Utvärdering av FHS/ILM
Försvarshögskolan FHS har fått ny rektor. Denne har ett antal problem (utmaning på gammelspråk) att ta itu med: Trovärdighet, interna stridigheter, personalhantering och andra nötter att knäcka. Ett ämne som varit uppe och bubblat lite i det fördolda på andra bloggar är hur Ledarskapsämnet drivs.
HKV PERSS beställde en utvärdering av forskningsstödet till FHS Institution för Ledarskap och Management (ILM). Utvärderingen utgick itu från ett beställar/brukar-perspektiv och den är ingen rolig läsning.
Sammanfattningen lyder:
[FHS/ILM]
§ Inte tar ansvar för att klarlägga ledarskapsämnets fundament
§ Står för en introvert och reduktionistisk syn på ledarskapsämnet
§ Utvecklar modeller åt försvarsmakten som saknar koppling till den svenska militära kontexten och som har ett tveksamt utbildningsvärde
§ Blandar ihop egna ekonomiska vinstintressen med vetenskaplighet och kvalitet på ett sätt som undergräver tilltron till institutionen och dess produkter
§ Har en psykologisk slagsida på sina forskningsansatser som tycks vara förbunden med långvariga interna psykosociala arbetsmiljöproblem
§ Levererar klart mindre resultat med klart lägre kvalitet än andra nationella lärosäten som specialiserat sig på ledarskap
§ Lever på ett för vetenskapligheten och kvaliteten osunt monopol när det gäller att leverera forskningsstöd och utbildning i ledarskap till försvarsmakten
Utvärderingen består av 14 sidor detaljerad kritik av FHS/ILM. Ett av problemområdena är synen på ledarskapsmodell och förhållningssättet till den valda Utvecklande Ledarskap (UL). UL ses som en mjölkko som med klyschor saluför sunt bondförnuft till köparen Försvarsmakten. Jag får nog anledning att återkomma till UL.
Vidare påtalas i dokumentet omfattande interna problem som knappast är produktivt och smickrande för den institution som ska driva ledarskapsutvecklingen:
"En inte obetydlig faktor som ofta diskuteras men som sällan nämns i mer officiella sammanhang är de arbetsmiljöproblem och den brist på fungerande ledning och organisation som sedan många år tycks råda vid institutionen för ledarskap och management vid FHS."
Kvalitetsbristen i det som faktiskt levereras berörs också och även här är UL berört. Kritiken är mot nivån på litteraturen. Även kursen Indirekt Ledarskap får sig en skopa med samma motiv som UL och att även den kursen är för generell och inte ger beställaren Försvarsmakten något med militär prägel.
I avslutningen ges en förklaring till varför det har kunnat bli som det blivit och här får officerskåren en släng av sleven:
"Den låga akademiska kompetensen hos officerare i FM har medfört att alla tendenser till kritik har kunnat undanföras genom att man antingen »pratat bort» kritiker med ett akademiskt språk som inte kunnat motsägas, eller kanske ännu troligare att insikten om detta faktum skrämt officerare i FM från att ifrågasätta akademikernas definitioner och ståndpunkter.
En annan bidragande faktor till att ingen eller få tidigare har varit öppet kritiska är att ledarskapsämnet dessutom är ett snårigt och spretigt akademiskt ämne som få individer har orken och intresset att penetrera på bredden och djupet."
Tråkigt nog har ovanstående agerande medfört en negativ syn på utvecklingen av officersutbildningen. Kvalitetsbristerna kan skapa oönskade effekter på akademiseringen av officerskåren, enligt studien.
Utvärderingen konkretiserar de synliggjorda problemen med hänvisningar till dragna erfarenhet. Det gör att FHS faktiskt fått ett verktyg att använda för att komma till rätta med problemen. Någon enskild ansvarig utpekas inte i utvärderingen men det lär åligga nuvarande ledning att lösa ut det. För problemen måste lösas, ledarskapsämnet är viktigt för Försvarsmakten och utvecklingen är inte positiv just nu. Försvarsmaktens forna paradgren Ledarskap har övertagits av andra medan FM satsat allt på förvaltning och byråkrati.
Som sagt var; jag lär återkomma gällande ledarskap och UL.
HKV PERSS beställde en utvärdering av forskningsstödet till FHS Institution för Ledarskap och Management (ILM). Utvärderingen utgick itu från ett beställar/brukar-perspektiv och den är ingen rolig läsning.
Sammanfattningen lyder:
[FHS/ILM]
§ Inte tar ansvar för att klarlägga ledarskapsämnets fundament
§ Står för en introvert och reduktionistisk syn på ledarskapsämnet
§ Utvecklar modeller åt försvarsmakten som saknar koppling till den svenska militära kontexten och som har ett tveksamt utbildningsvärde
§ Blandar ihop egna ekonomiska vinstintressen med vetenskaplighet och kvalitet på ett sätt som undergräver tilltron till institutionen och dess produkter
§ Har en psykologisk slagsida på sina forskningsansatser som tycks vara förbunden med långvariga interna psykosociala arbetsmiljöproblem
§ Levererar klart mindre resultat med klart lägre kvalitet än andra nationella lärosäten som specialiserat sig på ledarskap
§ Lever på ett för vetenskapligheten och kvaliteten osunt monopol när det gäller att leverera forskningsstöd och utbildning i ledarskap till försvarsmakten
Utvärderingen består av 14 sidor detaljerad kritik av FHS/ILM. Ett av problemområdena är synen på ledarskapsmodell och förhållningssättet till den valda Utvecklande Ledarskap (UL). UL ses som en mjölkko som med klyschor saluför sunt bondförnuft till köparen Försvarsmakten. Jag får nog anledning att återkomma till UL.
Vidare påtalas i dokumentet omfattande interna problem som knappast är produktivt och smickrande för den institution som ska driva ledarskapsutvecklingen:
"En inte obetydlig faktor som ofta diskuteras men som sällan nämns i mer officiella sammanhang är de arbetsmiljöproblem och den brist på fungerande ledning och organisation som sedan många år tycks råda vid institutionen för ledarskap och management vid FHS."
Kvalitetsbristen i det som faktiskt levereras berörs också och även här är UL berört. Kritiken är mot nivån på litteraturen. Även kursen Indirekt Ledarskap får sig en skopa med samma motiv som UL och att även den kursen är för generell och inte ger beställaren Försvarsmakten något med militär prägel.
I avslutningen ges en förklaring till varför det har kunnat bli som det blivit och här får officerskåren en släng av sleven:
"Den låga akademiska kompetensen hos officerare i FM har medfört att alla tendenser till kritik har kunnat undanföras genom att man antingen »pratat bort» kritiker med ett akademiskt språk som inte kunnat motsägas, eller kanske ännu troligare att insikten om detta faktum skrämt officerare i FM från att ifrågasätta akademikernas definitioner och ståndpunkter.
En annan bidragande faktor till att ingen eller få tidigare har varit öppet kritiska är att ledarskapsämnet dessutom är ett snårigt och spretigt akademiskt ämne som få individer har orken och intresset att penetrera på bredden och djupet."
Tråkigt nog har ovanstående agerande medfört en negativ syn på utvecklingen av officersutbildningen. Kvalitetsbristerna kan skapa oönskade effekter på akademiseringen av officerskåren, enligt studien.
Utvärderingen konkretiserar de synliggjorda problemen med hänvisningar till dragna erfarenhet. Det gör att FHS faktiskt fått ett verktyg att använda för att komma till rätta med problemen. Någon enskild ansvarig utpekas inte i utvärderingen men det lär åligga nuvarande ledning att lösa ut det. För problemen måste lösas, ledarskapsämnet är viktigt för Försvarsmakten och utvecklingen är inte positiv just nu. Försvarsmaktens forna paradgren Ledarskap har övertagits av andra medan FM satsat allt på förvaltning och byråkrati.
Som sagt var; jag lär återkomma gällande ledarskap och UL.
tisdag 15 februari 2011
Stupad finsk soldat
I förmiddags stupade en finsk soldat tillhörande PRT Mazar-e Sharif av följderna av en Improvised Explosive Device (IED). Försvarsmakten skriver:
Den finska enheten var på väg mot en skjutbana i ett område sydost om Aybak i provinsen Samangan när explosionen inträffade.
Explosionen resulterade i att fordonet välte och soldaten avled.
Ingen ytterligare personal skadades.
Samangan är en tämligen lugn provins med få attacker. Förra året var svensk-finsk trupp i strid där ett handfull gånger men det har ändå setts som ett förhållandevis lugnt område. Kan den senaste attacken innebära ett slut på det?
Det är sorgligt och tragiskt med det inträffade dödsfallet men det är inte oväntat. Vi får nog förbereda oss på det värsta för den här vintern har varit oroligare än föregående vintrar. Trenden är inte odelat positiv.
Svenskspråkig YLE
Försvarsmakten.se
Den finska enheten var på väg mot en skjutbana i ett område sydost om Aybak i provinsen Samangan när explosionen inträffade.
Explosionen resulterade i att fordonet välte och soldaten avled.
Ingen ytterligare personal skadades.
Samangan är en tämligen lugn provins med få attacker. Förra året var svensk-finsk trupp i strid där ett handfull gånger men det har ändå setts som ett förhållandevis lugnt område. Kan den senaste attacken innebära ett slut på det?
Det är sorgligt och tragiskt med det inträffade dödsfallet men det är inte oväntat. Vi får nog förbereda oss på det värsta för den här vintern har varit oroligare än föregående vintrar. Trenden är inte odelat positiv.
Svenskspråkig YLE
Försvarsmakten.se
måndag 14 februari 2011
ALLA hjärtans dag
Invidzonen som är en intresseförening för anhöriga till utlandssoldater skriver följande idag:
Idag hoppas vi att vår omvärld vill ge en extra hyllning och hälsning till anhöriga.
Gå in på http://www.facebook.com/group.php?gid=42695196993 och skriv ett hjärtligt inlägg!
söndag 13 februari 2011
Samgruppering av HKV?
Försvarsmaktens högkvarter anses vara ineffektivt, bland annat på grund av att två huvudprocesser Insats och Produktion inte alltid jobbar tillsammans utan motarbetar varandra. I de flesta fall är det säkert inte så men när det sker är det olyckligt.
Högkvarteret är lokaliserat på fyra olika ställen i Stockholm. Eller är det tre ställen nu när HRC har bildats?
Vore det inte bättre med ett samgrupperat Högkvarter på till exempel Tre Vapen?
Då skulle närheten mellan processerna säkerligen minska friktioner och dubbelarbete och effektiviteten öka.
FMV skulle behöva flytta ut men de kan ju få andra lokaler. Finns det några aber med en samgruppering utöver det uppenbara med att ha alla ägg i en korg?
Högkvarteret är lokaliserat på fyra olika ställen i Stockholm. Eller är det tre ställen nu när HRC har bildats?
Vore det inte bättre med ett samgrupperat Högkvarter på till exempel Tre Vapen?
Då skulle närheten mellan processerna säkerligen minska friktioner och dubbelarbete och effektiviteten öka.
FMV skulle behöva flytta ut men de kan ju få andra lokaler. Finns det några aber med en samgruppering utöver det uppenbara med att ha alla ägg i en korg?
torsdag 10 februari 2011
Bistånd och militärt stöd
"Blanda inte bistånd och militärt stöd!"
På Kollega.se publiceras Björn-Åke Törnblom mångårig SAK:are. Hans budskap är tydligt och sakligt: bistånd och militärt stöd bör hållas separerade, stick i stäv med utvecklingen i Afghanistan där de två storheterna är allt mer sammanfogade. Artikeln är läsvärd framförallt för oss militärer.
Först och främst pekar han på säkerheten för SAK:
"När utländsk militär dyker upp vid ett biståndsprojekt är det alltid ett hot mot projektet. Oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationen och militären samarbetar. Det riskerar vår säkerhet (och även bybefolkningens) och därför vill vi som arbetar med bistånd inte ha något samarbete med militären i fält."
Nu ska man ärligt säga att det finns områden i Afghanistan där INGA biståndsorganisationer vågar ge sig in i, där det är allt för farligt. Där kan militär insats skapa en grund av nödvändig säkerhet för att NGO:s ska kunna etablera sitt fristående arbete. För fristående är nyckelordet.
Tidigare har militären använt biståndsprojekt för att skapa goodwill hos lokalbefolkningen men det hävdar Törnblom är en dålig metod:
"Flera studier har visat att de amerikanska ansträngningarna att vinna "hearts and minds" inte haft någon som helst positiv effekt och varför skulle svenska ansträngningar i samma ärende ha någon annan inverkan?"
Där pekar han på något allvarligt. Västerländska företrädare försöker närma sig lokalbefolkningen men har kanske inte rätt "empatisk tempering" för att handla på rätt sätt? Jag väntar med spänning på Skyttedoktoranden och vad han kommer fram till i hans studier. I väntan på det ska jag läsa en annan kollegas avhandling om problematiken med CIMIC och sammanblandning med vanlig militär krigföring.
Törnbloms syn på det svenska deltagandet i ISAF och liknande operationer är bra att uppmärksamma. Vänstern har sagt att biståndsorganisationer är emot all militär verksamhet i Afghanistan men här påvisas motsatsen.
"För att undvika missförstånd vill jag säga att jag tycker att Sverige skall delta i FN-sanktionerade militära uppdrag. Det vore fegt och osolidariskt att lämna det till Bangladesh, USA eller andra länder. Därför är det ok att delta i ISAF:s insats i Afghanistan."
Att den lilla svenska insatsen är mest symbolisk är också sant, liksom att ANSF behöver stöd som Försvarsmakten kan och bör ge.
Björn-Åke berättar också om framgångar i Afghanistan. Såna vill vi ha fler av. Jag har den största respekt för Svenska Afghanistankommittén som har gjort fantastiskt bra arbete under lång tid där borta. Lycka till säger jag till SAK:s nya platschef i Kabul, Andreas Stefansson.
På Kollega.se publiceras Björn-Åke Törnblom mångårig SAK:are. Hans budskap är tydligt och sakligt: bistånd och militärt stöd bör hållas separerade, stick i stäv med utvecklingen i Afghanistan där de två storheterna är allt mer sammanfogade. Artikeln är läsvärd framförallt för oss militärer.
Först och främst pekar han på säkerheten för SAK:
"När utländsk militär dyker upp vid ett biståndsprojekt är det alltid ett hot mot projektet. Oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationen och militären samarbetar. Det riskerar vår säkerhet (och även bybefolkningens) och därför vill vi som arbetar med bistånd inte ha något samarbete med militären i fält."
Nu ska man ärligt säga att det finns områden i Afghanistan där INGA biståndsorganisationer vågar ge sig in i, där det är allt för farligt. Där kan militär insats skapa en grund av nödvändig säkerhet för att NGO:s ska kunna etablera sitt fristående arbete. För fristående är nyckelordet.
Tidigare har militären använt biståndsprojekt för att skapa goodwill hos lokalbefolkningen men det hävdar Törnblom är en dålig metod:
"Flera studier har visat att de amerikanska ansträngningarna att vinna "hearts and minds" inte haft någon som helst positiv effekt och varför skulle svenska ansträngningar i samma ärende ha någon annan inverkan?"
Där pekar han på något allvarligt. Västerländska företrädare försöker närma sig lokalbefolkningen men har kanske inte rätt "empatisk tempering" för att handla på rätt sätt? Jag väntar med spänning på Skyttedoktoranden och vad han kommer fram till i hans studier. I väntan på det ska jag läsa en annan kollegas avhandling om problematiken med CIMIC och sammanblandning med vanlig militär krigföring.
Törnbloms syn på det svenska deltagandet i ISAF och liknande operationer är bra att uppmärksamma. Vänstern har sagt att biståndsorganisationer är emot all militär verksamhet i Afghanistan men här påvisas motsatsen.
"För att undvika missförstånd vill jag säga att jag tycker att Sverige skall delta i FN-sanktionerade militära uppdrag. Det vore fegt och osolidariskt att lämna det till Bangladesh, USA eller andra länder. Därför är det ok att delta i ISAF:s insats i Afghanistan."
Att den lilla svenska insatsen är mest symbolisk är också sant, liksom att ANSF behöver stöd som Försvarsmakten kan och bör ge.
Björn-Åke berättar också om framgångar i Afghanistan. Såna vill vi ha fler av. Jag har den största respekt för Svenska Afghanistankommittén som har gjort fantastiskt bra arbete under lång tid där borta. Lycka till säger jag till SAK:s nya platschef i Kabul, Andreas Stefansson.
torsdag 3 februari 2011
Kort reflektion: Tur att alla inte är så okunniga!
Efter att ha läst Hans Linde och Jonas Sjöstedts debattartikel i Aftonbladet och följt debatten i Riksdagen vill jag bara uttrycka min lättnad för att inte alla är lika okunniga som dessa företrädare för Vänsterpartiet.
Linde och Sjöstedt uppvisar stor okunnighet avseende följderna av att ställa trupp till annan organisations förfogande och de faktiska förhållandena i Afghanistan.
Om man som Linde och Sjöstedt har kunskapsbehov, vilket de visat genom att ställa interpellationer, kan man tillgodose det behovet genom faktainhämtning. En osaklig debatt i Riksdagen är inte något bra sätt.
Tyvärr är det bedömt något som får falla tillbaka på Försvarsdepartementet och Försvarsmaktens Högkvarter som fatalt misslyckas med att utbilda politikerna.
Linde och Sjöstedt uppvisar stor okunnighet avseende följderna av att ställa trupp till annan organisations förfogande och de faktiska förhållandena i Afghanistan.
Om man som Linde och Sjöstedt har kunskapsbehov, vilket de visat genom att ställa interpellationer, kan man tillgodose det behovet genom faktainhämtning. En osaklig debatt i Riksdagen är inte något bra sätt.
Tyvärr är det bedömt något som får falla tillbaka på Försvarsdepartementet och Försvarsmaktens Högkvarter som fatalt misslyckas med att utbilda politikerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)