Var går den nedre gränsen avseende personlig färdighet i strid för en svensk krigsman? Frågan kommer upp då och då och svaren varierar mycket.
Är man officer om man behöver basering i ett fredligt land för att lösa sin tjänst? Inte om du frågar mig. Jag anser att en Officer (S/Off och Ta/Op) ska ha sådan personlig färdighet att han/hon kan tjänstgöra i krigszon likt Afghanistan.
Enligt vad jag erfar så är inte det fallet. Det finns folk på lägre nivå som har så liten träning avseende personlig färdighet att de inte kan lösa eget försvar, inte hemma och inte borta. Man är helt utlämnad åt andra.
Jag har förståelse för att man måste prioritera huvudtjänsten men som militär tjänsteman kan man inte välja bort det militärspecifika, dvs kapacitet att utföra jobbet i krig och konflikt. Det är ju det som skiljer militär från civil verksamhet.
Hur står det egentligen till där ute? Hur är den personliga färdigheten och hur är din fysiska status?
Hmm... som den äldre officer jag är skulle jag helst slippa gå i krig med dagens oövade och instruktionsbundna officerare som varken törs eller kan agera utan att ha rådfrågat, eller förankrat sin avsikt hos högre chef. Ditt inlägg tyder på att Du tillhör den generation av officerare som jag beskrivit ovan. Den viktigaste personliga färdigheten för framgång i strid är modet och förmågan att verka autonomt och självständigt lösa ställd uppgift.
SvaraRaderaOfficersaspiranterna som tar examen inom ett halvår från en av de större funktionsskolorna har i många fall så låg utbildningsståndpunkt vad gäller vapen att dom på många händer och fötter fortfarande inte kan utföra patron ur på sitt eldhandvapen på ett korrekt sätt. Understödsvapen skall vi inte ens prata om. Detta är inte kadetternas fel i huvudsak, utan felet består i att dom endast har fått en i bästa fall summarisk utbildning inom detta område. Däremot skall dom snart lägga ett halvår på att fältöva i norrland och att skriva en C-uppsats....
SvaraRaderaDet är en mörk framtid vi står inför.
@Äldre officer.
SvaraRaderaHur hänger mitt ifrågasättande av officerskårens förmåga till väpnad strid ihop med "oövad coh instruktionsbunden"?
Du talar om "förmågan att verka autonomt och självständigt lösa ställd uppgift", jag talar om att överhuvudtaget kunna verka.
Jag bedömer att alldeles för få har erforderlig färdighet och förmåga att sköta sig själv i stridssituation. Och har man låg personlig färdighet så kan du inte lösa uppgiften att leda andra.
Vari består problemet ? Det farligaste vapen vi har idag är ju tangentbordet - och det kan ju alla officerare hantera intill fulländning....;-)
SvaraRaderaFörra året fick mitt kompani 30 patroner per officer för att upprätthålla vår personliga färdighet i väpnad strid.
SvaraRaderatja...vad sägs om en nybliven kapten som tillbringat hela sin karriär på MHS och inte hanterat vare sig vapen eller värnpliktiga?
SvaraRaderaVilken färdighet som officer har man då?
Som nybliven kapten har officeren inte mycket till karriär bakom sig. Denne har säkerligen inte kunnat förbättra sin personliga färdighet särskilt mycket på MHS.
SvaraRaderaDet finns gott om officerare i FM som inte är krigsmän.
Hantering av värnpliktiga har inte så mycket med personlig färdighet att göra.
Så karriär mäts endast i hur högt upp i gradsystemet en anställd har uppnått? Hmmm...dags för mig att sluta läsa denna blogg. För det var det dummaste jag hört. Vad synd om alla specialistofficerare som aldrig får göra "karriär" då.
SvaraRaderaFör att citera Wikipedia:
SvaraRadera"Med karriär menar man ofta att avancera på sin arbetsplats och sin position för att nå högre lön och mer ansvar."
Om man kopplar det till FM och Ta/OP-officerare så är en nybliven kapten förmodligen i början av sin karriär. Detta utifrån tvåbefälssystemet där major ska vara den vanligaste graden.
Specialistofficerare har som du säkert vet ett eget spår (eller karriär) med högre grad av fördjupning, jämfört med de taktiska/operativa officerarna.