Miljöbild Afghanistan Uppdaterad 2011-01-12

Jag har i tidigare inlägg diskuterat villkoren för personal i Utlandsstyrkan. Ett kärt ämne bland många med mig är reduktionen av Utlandsreseförordningens traktamente, som innebär 11000:-/månad och person i avräkning för Afghanistan-styrkan. Detta för att individen uppbär gratis mat och boende av staten Sverige. Jag tänkte inte fortsätta diskutera den ekonomiska byråkratiska ordningen utan presentera lite miljö. Vad får man då för dessa pengar? Hur kan det se ut?


Nu i dagarna har nuvarande Afghanistan-styrkan publicerat en presentation av den Forward Operating Base (FOB) som de delar med Afghan National Army (ANA) i byn Darzab i det västligaste området i det svenska ansvarsområdet.
I distriktet Darzab är läget tämligen osäkert och det är ytterst farligt att färdas dit landvägen eftersom det är ett taliban-område. För att ta sig ner till Darzab från Sheberghan användes 1/3 av ammunitionsmängden, 1/3 användes för själva patrullen och då återstod 1/3 för hemfärden. Så såg det ut i somras. I fjol anfölls FOB:en i Darzab av Talibaner och PRT-ledningen höjde hotnivån i området till Regional Commands stora förtret. De sistnämnda ville inte ha ett till område med förhöjd hotnivå.


När du har åkt genom den kanaliserande terrängen i Qush Tappeh, förmodligen under beskjutning, ner till Darzab får du möjligheten att bo här:

Toalett och dusch på rummet?

Om man inte har förmånen att tillhöra OMLT utan i stället är en del av PRT:t kan man få tillbringa tid på så kallade Rysshöjder i området väster om huvudorten Mazar-e Sharif.

Rysshöjderna finns över hela området och är upplogade sandhögar som dominerar terrängen. De används som patrullbaser, observationsplatser och understödsställningar, precis som på Sovjetarméns tid.
Ett krux är att om man lämnar en höjd kommer den med största sannolikhet att mineras varvid ett digert arbete med klarering måste vidtas för att kunna nyttja höjden igen.

En gruppering på en höjd innebär förutom att man ser väldigt bra, fritt skottfält i båda riktningarna. Detta har svensk och finsk trupp fått erfara ett antal gånger då man blivit beskjutna, både av direktriktad eld och av granatkastareld.

Bästa rummet på orten med begränsad utsikt över bergen (Hesco-muren skymmer). Foto: Martin BQ FS19


Det är inte alla förunnade att få utöva sitt yrke i så exotiska länder som Afghanistan som är ett väldigt spännande land. Jag skulle kunna rekommendera vem som helst att åka dit på tjänstgöring om det inte vore för alla IED:er, beskjutning, den obarmhärtiga värmen på sommaren, de taskiga villkoren och hanteringen från Högkvarteret.

Men det finns underbara moment också:

Sommarsolen går ner i Ali Zayi och snart är det beskedliga 38 grader varmt och man kan få lite sömn.


Fler miljöbilder: Dagens Nyheters bildspel Svenskarna i Afghanistan


Uppdatering 2011-01-12:
Knappt hade jag hunnit publicera detta inlägg innan en ny attack i Darzab tillkännagavs av Försvarsmakten:

Under måndagen attackerades en skyttegrupp ur tredje skyttekompaniet, delar ur stabskompaniet, PRT HQ och afghanska nationella armén (ANA). De besköts med finkalibrig eld och troligtvis granatkastare. Den svenska enheten genomförde en fotpatrull med ANA i Darzab, i provinsen Jowzjan, i västra delen av det svensk-finska ansvarsområdet.

Hela nyheten på Försvarsmakten.se

Bokslut 2010

Då är 2010 i stort sett till ända och jag tar tillfället i akt att summera min syn på året. Perspektivet är som vanligt grodans. Någon rangordning av viktighet är inte gjord utan det är helt spontant. Jag har nog glömt något och tar gärna emot tips som jag kan fylla på med efterhand.
...........................................................

2010


-Två officerare och en soldat dödades under tjänstgöring i Afghanistan och många sårades, några allvarligt.
Det har varit ett jobbigt år för PRT MES, SAE, OMLT och övriga svenskar i Afghanistan. Man har gjort ett väldigt bra jobb och bland annat etablerat sig i det oroliga området väster om Mazar-e Sharif och stöttat ANA under vanvettiga förhållanden i tex. Darzab. Det har kostat och sluträkningen är nog inte sammanställd.
På plussidan kan jag lägga till hävda caveats som förenklar framförallt för planeringen av operationer.


-De sista värnpliktiga muckade från förbanden. Värnplikten gjordes vilande och soldater och sjömän förväntas nu frivilligt söka sig till Försvarsmakten för tjänstgöring.
Det finns oerhört många oklarheter och osäkerheter i det nya personalförsörjningssystemet och jag bävar inför framtiden.


-Huvuddelen av Försvarsmaktens personal fick nya villkor för sin anställning. Det nya var att man inte kan ifrånsäga sig internationell tjänst. Några hundra av officerarna hade redan detta sedan tidigare och det var väntat att alla till slut skulle omfattas av det. Det har skrivits spaltmetrar om införandet av kravet, inte minst på grannbloggarna Wisemans Wisdoms och Chefsingenjören. Den sistnämnde har blivit uppsagd för att han villkorat sitt samtycke men uppsägningen är överklagad och vi har inte sätt slutet på ärendet än.


-NBG11 har satts upp under året och står från 1/1 2011 i beredskap för EU:s räkning. Allt är frid och fröjd enligt Force Commander Andersson men jag tror inte att alla inblandade håller riktigt med. Det har varit problem med att kunna öva sjukvårdskedjan och framförallt sjuktransport med helikopter men den officiella bilden är en annan. På vissa håll i stridsgruppen föreligger grava tvivel om förmågan.
Stridsgruppen lär inte åka ut inom ramen för beredskapen utan i stället lär det bli rotationsmissioner till Afghanistan för skyttebataljonen och vissa stödfunktioner.


-Helikopterstrulet fortsatte. Ett nytt helikopteralternativ; amerikanska Blackhawk fördes upp men vad som hänt på den fronten är höljt i dunkel. Det verkar som att Försvarsmakten vacklar i frågan.


-Försvarsmaktens nya affärssystem PRIO infördes med resultatet att det inte gick att handla förbrukningsvaror ett tag och folk har haft problem att få ut rätt lön. PRIO har kostat Försvarsmakten otroliga summor och införandet har kritiserats av bland andra Riksrevisionsverket.
Försvarsmakten tvingas anpassa sin organisation och sina metoder efter IT-systemet. Som icke-IT-specialist funderar jag kring det fina med det. Jag är av åsikten att stödsystem ska anpassas för att stödja verksamheten, inte tvärtom.


-Flottan har genomfört en mycket bra insats i Adenviken, vilket gör att alla försvarsgrenarna har varit synnerligen aktiva på den internationella arenan under året. Delar av besättningen drabbades visst av någon åkomma men på det stora hela var insatsen en framgång, så vitt jag förstår. Jag hade gärna sett en markinsats för att bekämpa kaparna i deras basområden som komplement till fartygen.


-Bloggarna har fått ljuset på sig och ökat i antal och viktighet. De viktigaste har jag ute i marginalen till höger. De fyller en viktig funktion i opinionsbildningen. Att de flesta är anonyma är ett utfall av debattklimatet i Försvarsmakten, som inte är det bästa. Ofta är det graden på den talande som är viktig - inte vad som sägs. Dessutom är kritiskt granskande något som bör stanna mellan skål och vägg (om ens det) och inte något som ska basuneras ut, hur sant det än är. Offentlig kritik kan leda till svarfots-epitet och sämre behandling.


-Försvarsmaktens största insats på mycket länge, Kronprinsessans bröllop gick av stapeln. Det kostade mantimmar och var säkert jättefint. I vanliga fall tycker jag att FM bör delta i dylik verksamhet men med tanke på vilka reduktioner som gjorts de senaste åren avseende övningar och personalminskningar så tycker jag att det var att elda åt kråkorna.


För egen del har året varit svängigt. Det har varit mycket högt tempo och resultaten har varit goda. Jag har haft förmånen att ha väldigt bra folk runt och med mig och jag har haft bra stöd för mina uppgifter.
Det har dock kostat med väldigt mycket tid borta och smärtgränsen har tangerats. Det kommer inte att hålla att fortsätta i det uppsatta tempot då det kört ner mitt stridsvärde i botten och nästintill kostat min familj. Jag för dialog med min chef och har med min kommande tjänst ingen ny internationell insats inplanerad. Jag hyser oro över Försvarsmaktens numerär. Den räcker inte för att säkerställa en god uthållighet utan en del av personalen kommer att drivas mycket hårt. Min tilltro till Försvarsmakten minskar allt mer och brytpunkten tycks närmare för varje år. Kan det vända 2011?

Jag hoppas att mitt nästa år blir lika bra yrkesmässigt om än lugnare.

Jag önskar alla ett gott slut på ett omtumlande och arbetssamt 2010.

/Cynisk

Prata med fotfolket! Uppdaterad 2010-12-29

Aftonbladet skriver en kort artikel om svenska soldaters strider i Afghanistan under 2010. De två huvudlinjerna utgörs av att:
1. Man vet inte hur många motståndare som har dödats
2. Man söker inte efter nedkämpade motståndsmän efter strider.

Det är förvisso så att man inte för någon officiell total kill-list men det är inte så svårt att få ett uppskattat värde på resultatet av striderna. Arméinspektör Berndt Grundevik uppskattar antalet döda motståndsmän till ett 15-tal, en på tok för låg siffra, enligt initierade källor.

Jag vet att svensk trupp ytletat efter kroppar och andra bevis efter strider under 2010. Det ÄR farligt, mycket farligt men svensk trupp har ändå gjort vad man kunnat för att uppfylla kraven enligt konventioner, inom rimliga gränser. Man har tagit stora risker för det. Det finns till och med bilder på det:

Svensk soldat söker efter kroppar efter strider i området väster om Mazar-e Sharif.




Försvarsmaktens högkvarter och tillhörande Arméinspektör bör intervjua personal ur de senaste insatserna (FS18 och FS19) för att få en bättre bild av effekten av årets strider. De flesta uppdrag i Afghanistan görs tillsammans med Afghan National Army (ANA) och/eller Afghan National Police (ANP) varvid det kan finnas kryphål i ansvarstagandet för eventuella dödade. Det borde ändå inte vara några större problem med en sammanställning. Jag bedömer att HKV, Sverige som nation och inte minst FS18 och FS19 skulle vara betjänt av att fakta kom på bordet.

På gräsrotsnivå gör det ont att läsa Arméinspektörens uttalanden. Antingen så försöker han förminska effekten av insatsen där borta för att gjuta olja på vågorna, vilket är illa, eller också vet han inte vad som händer där, vilket är hemskt.
Trovärdigheten för Försvarsmakten och för dess förmåga sjunker med uttalanden som:

"– En uppskattning är att ett 15-tal motståndare har stupat, det kan vara något färre, säger han [Grundevik]"

Svensk trupp har varit i strid över 70 gånger under den senaste insatsen där. Att då bara max 15 skulle ha tagits av daga är uppseendeväckande. Hur kan det vara möjligt att svensk trupp är så dålig? Det är de givetvis inte.
Soldater och officerare som varit med i striderna vittnar om betydligt fler nedkämpade. Betydligt.
Arméinspektören framstår inte som en pålitlig företrädare för Armén, igen.


HKV, prata med fotfolket så att ni får reda på hur det egentligen är!


Uppdatering 2010-12-29:
Med anledning av artikeln i Aftonbladet höjs nu röster för att utreda PRT MES för eventuella folkrättsbrott. Att insatsen ifrågasätts på detta sätt är inte bra för synen på truppen och inte bra för truppens moral. Försvarsmakten skulle med lätthet kunna stävja spekulationer av den här karaktären om man använde de verktyg man har och var mer noggrann.

Kungliga Krigsakademiens blogg Försvar och Säkerhet avfärdar även de det hela som substanslöst, även om de välkomnar en prövning.

God Jul

God Jul till alla läsare!

I år önskar jag mig en stabilare tillvaro i Försvarsmakten och en lugnare situation i Afghanistan.

/Cynisk

Förtroendebrist

Idag uttryckte min käraste oro över framtiden:
-Hur ska jag göra när du måste åka på mission nästa gång? Eller när de säger att du ska tjänstgöra där eller där långtborta?
-Lugn, svarade jag. Jag har fått en tjänst där jag inte förväntas åka ut så mycket alls. Det ordnar sig.
-Nu ja. Men vänta du bara jag har inte ett dugg förtroende för Försvarsmakten kvar. Jag förväntar mig vad som helst från dem.
-....


Bara så där, helt oförhappandes. Det visar sig alltså att min kära har ännu lägre förtroende för Försvarsmakten än vad jag har.

Hon har varit hemma under tre internationella insatser, överlevt FB04 och en nedläggning, tagit hand om familjen under ett antal övningsserier och varit närmast sörjande under beredskap. Hon har varit med om det mesta som anhörig men framförallt det dåliga med Försvarsmakten. Hon har fått ta konsekvenser av personalläge och personalhantering men inte fått något tillbaka, annat än en frustrerad och utarbetad sämre hälft.

Här har Försvarsmakten en stor uppgift; att jobba upp ett förnyat förtroende inte bara hos personalen utan hos personalens familjer. För familjerna behövs, det vittnade till och med Försvarsministern om på FS19:s medaljceremoni.
Hur ska man då göra?

Först och främst ska man se om den redan anställda personalen, sedan deras anhöriga. Först därefter bör man satsa på utåtriktade åtgärder med målgrupp blivande personal.

1. Öka servicenivån på HR-funktionen i Försvarsmakten. Det får inte vara så svårt att leverera svar och besked till anställda som det är idag. Själv har jag fått vänta 10 dagar på ett svar från HRCentrum och det på en enkel fråga.

2. Reducera och förenkla administrationen så att folk får rätt lön i rätt tid. Räkningar ska betalas varje månad och det får inte strula. Idag är det så många åtgärder som ska vidtas att vissa helt enkelt givit upp. De mäktar inte med all administration som krävs för att de ska få rätt ersättning.

3. Öka numerären i förbandsproducerande funktioner och insatsskapande förband så att insatsfrekvensen blir human. 1:4-1:5 räknar Försvarsmakten med i insatsfrekvens. I Storbrittanien har man kommit fram till att 1:9 är det som gäller för att inte köra slut på personalen.

4. Gör halt på nedläggnings- och omorganisationshetsen. Det finns få saker som är så förödande för moralen som nedläggning och omotiverade omorganisationer. Det finns få tecken på att FM hinner räkna hem planerade effektivitetsvinster med de omorganisationer som gjorts de senaste åren. Låt hellre bli då.

5. Stå upp för personalen, även de som gjort misstag. Att bidra till mediadrevet och hänga ut egen personal såsom FM gör är inte gott ledarskap.

6. Decentralisera personalärenden. Idag är det HKV som fattar många personalbeslut, även av lägsta dignitet. Det borgar för tröghet som sänker effekten. Dessutom har förbandschefens tidigare ansvar för disciplinen på förbandet tagits bort och numera anmäls allt och alla till Försvarsmaktens Personalansvarsnämnd och även små skitärenden blir då stora och påföljder inte sällan oproportionerligt stora (de indirekta påföljderna såsom lägre status och avhakning i RALS och tjänster).

7. Inled förhandlingar med Skatteverket om vilka tjänster som faktiskt kan ges till anhöriga. Idag ringer FM-anställda gratis på mobiltelefon, något som var helt otänkbart för några år sedan. Det finns säkerligen mer att göra om vilja finns och man tar tag i det. Bara för att det är på ett visst sätt idag behöver inte det innebära att det inte går att ändra på.

8. Tillhandahåll bättre försäkringar till tjänstgörande. Idag är försäkringsläget för personal i internationell tjänst oklart. Så får det inte vara. Tryggheten för personal och anhöriga måste säkerställas.

9. Skattelättnader för personal i insats. Vi betalar full skatt under insats vilket kan ifrågasättas utifrån flera perspektiv, inte minst perspektivet att vi inte använder kommunens tjänster under insatsen. Ett sätt att få upp ersättningarna utan att för den skull öka omsättningen vore skattelättnader.

10. Sluta med att dra 85% på utlandstraktamentet. FM drar okristliga summor från traktamentet för att man får mat och boende men ibland finns inget boende alls och oftast är det inte i paritet med avdraget.


Det finns säkert en massa fler punkter att ta upp och det finns nog skäl att återkoppla till detta. Om ni har idéer är ni välkomna med kommentarer.
För min käresta är nog loppet kört. FM har brännt sina skepp där och hon kommer sannolikt aldrig lita på Försvarsmakten i något avseende. Själv är jag som ett offer för "domestic violence" som reser sig upp efter varje misshandel och hoppas hoppas....

Jag har förtroende för min förbandschef men han tvingas ibland till åtgärder som får förödande konsekvenser för oss underställda och våra familjer.

Hemma till jul

Idag hade FS19 medaljceremoni på Armémuseum i Stockholm. De är precis hemkomna från Afghanistan där de haft en tuff och jobbig mission.
I ymnigt snöfall och hård vind stod förbandet och deras anhöriga och mottog tal och medaljer. Det var mycket känslor på många håll, så ock för undertecknad som kände många på plats. Många har offrat mycket, vissa mer och Kenneth Wallin allt och sånt känns såna här gånger.

Förbandet tackade sina anhöriga, som stått ut och stöttat sina soldater och då tänkte jag på de påfrestningar som jag utsatt min familj för under mina insatser. Ni anhöriga är så viktiga. Ni förtjänar egen medalj men framförallt bättre stöd!

Nu väntar en behövd och förtjänad ledighet över jul och jag önskar att alla får en god jul. Alla kommer inte att få det, tror jag dock. Vissa kommer att få jobbiga svackor och under berusning känna sig nere eller må dåligt. Då är det viktigt att det finns folk runtomkring som förstår och som engagerar sig såsom Fredsbaskrarna och Invidzonen:

Ökad beredskap och en gränslös hälsning
Under julen tar många ledigt men Invidzonen ökar sin beredskap. De kommande helgerna är för många starkt förknippade med familjeliv och just därför är det en extra påfrestande period för många anhöriga till utlandstjänstgörande.

Vi kommer ha vår samtalschatt öppen under den stundande julhelgen, alla dagar från och med julafton till och med den 2 januari. Våra mentorer tar emot adepter och vi kommer skräddarsy vår verksamhet efter behov under denna storhelg. Ytterligare en aktivitet är bifogat julkort. Vi är många, inom olika organisationer,
myndigheter och regering som ägnar en tanke åt både soldater utomlands och hemmavarande anhöriga. Med detta julkort vill vi på Invidzonen tillsammans med många, många andra visa vår samlade uppskattning och vårt stöd till alla anhöriga. Julkortet är i allra högsta grad också en hyllning till de mentorer som volontärt
ägnar sin fritid till att hjälpa andra och att vara medmänniskor.
Vi vill visa vår tacksamhet till dem, och aldrig låta det medmänskliga tas för givet.

Det är inte möjligt att skicka ut julkortet personligen till alla anhöriga,
detta på grund av ett högt säkerhetsmedvetande när det gäller adressregister.
Meningen är istället att sprida julkortet via berörda organisationers hemsidor, sociala forum och media. Vi hoppas att julkortet ska nå så många anhöriga som möjligt i Sveriges alla hörn.
Vill ni nu i dagarna i anslutning till jul publicera julkortet, eller nämna något om hälsningen, som är unik i sitt slag, så tror vi att ni är med och sprider lite värme till en grupp som verkligen förtjänar den.

Cesilia Karlsson
Grundare och verksamhetschef
Invidzonen




Invidzonen.se
Sten Tolgfors tal
Fredsbaskrarna
Försvarsmakten
Chefsingenjören

Nya bloggar

Jag har nu lagt till två bloggar i min bloggroll i högermarginalen:

Sinuhes Samtal är en initierad blogg från insidan på Försvarsmaktens Högkvarter.

FS20.se är det nuvarande förbandet i Afghanistans egna blogg.

Håll tillgodo!