tisdag 28 december 2010

Prata med fotfolket! Uppdaterad 2010-12-29

Aftonbladet skriver en kort artikel om svenska soldaters strider i Afghanistan under 2010. De två huvudlinjerna utgörs av att:
1. Man vet inte hur många motståndare som har dödats
2. Man söker inte efter nedkämpade motståndsmän efter strider.

Det är förvisso så att man inte för någon officiell total kill-list men det är inte så svårt att få ett uppskattat värde på resultatet av striderna. Arméinspektör Berndt Grundevik uppskattar antalet döda motståndsmän till ett 15-tal, en på tok för låg siffra, enligt initierade källor.

Jag vet att svensk trupp ytletat efter kroppar och andra bevis efter strider under 2010. Det ÄR farligt, mycket farligt men svensk trupp har ändå gjort vad man kunnat för att uppfylla kraven enligt konventioner, inom rimliga gränser. Man har tagit stora risker för det. Det finns till och med bilder på det:
Svensk soldat söker efter kroppar efter strider i området väster om Mazar-e Sharif.




Försvarsmaktens högkvarter och tillhörande Arméinspektör bör intervjua personal ur de senaste insatserna (FS18 och FS19) för att få en bättre bild av effekten av årets strider. De flesta uppdrag i Afghanistan görs tillsammans med Afghan National Army (ANA) och/eller Afghan National Police (ANP) varvid det kan finnas kryphål i ansvarstagandet för eventuella dödade. Det borde ändå inte vara några större problem med en sammanställning. Jag bedömer att HKV, Sverige som nation och inte minst FS18 och FS19 skulle vara betjänt av att fakta kom på bordet.

På gräsrotsnivå gör det ont att läsa Arméinspektörens uttalanden. Antingen så försöker han förminska effekten av insatsen där borta för att gjuta olja på vågorna, vilket är illa, eller också vet han inte vad som händer där, vilket är hemskt.
Trovärdigheten för Försvarsmakten och för dess förmåga sjunker med uttalanden som:

"– En uppskattning är att ett 15-tal motståndare har stupat, det kan vara något färre, säger han [Grundevik]"

Svensk trupp har varit i strid över 70 gånger under den senaste insatsen där. Att då bara max 15 skulle ha tagits av daga är uppseendeväckande. Hur kan det vara möjligt att svensk trupp är så dålig? Det är de givetvis inte.
Soldater och officerare som varit med i striderna vittnar om betydligt fler nedkämpade. Betydligt.
Arméinspektören framstår inte som en pålitlig företrädare för Armén, igen.


HKV, prata med fotfolket så att ni får reda på hur det egentligen är!


Uppdatering 2010-12-29:
Med anledning av artikeln i Aftonbladet höjs nu röster för att utreda PRT MES för eventuella folkrättsbrott. Att insatsen ifrågasätts på detta sätt är inte bra för synen på truppen och inte bra för truppens moral. Försvarsmakten skulle med lätthet kunna stävja spekulationer av den här karaktären om man använde de verktyg man har och var mer noggrann.

Kungliga Krigsakademiens blogg Försvar och Säkerhet avfärdar även de det hela som substanslöst, även om de välkomnar en prövning.

4 kommentarer:

  1. Men då får de ju sanningen o det kan ju göra ont ;-)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vet inte riktigt vad han (dom) håller på med?

    Tydligen så är det känsligt från Infostabens sida att gå ut med att det har blivit förluster hos motståndaren. Man går inte ut med uppgifterna när Svenska förband har tagit initiativet och anfaller först, men man kan göra det när svenska förband blivit anfallna och försvarar sig.
    Varför är det känsligt att Svenska soldater lyckas i strid? Varför vill man inte gå ut med det? Vem är man rädd skall bli stött av det och ta illa upp? Motståndaren? Skattebetalarna? Soldaternas familjer?
    Vem gynnas av detta förhållningssätt?

    Qui Bono?

    SvaraRadera
  3. Själv tror jag inte att Infostaben har något med detta att göra utan det ligger nog mer hos Insatsstaben och Ledningsstaben.

    SvaraRadera
  4. Det säger sig självt att dylika eftersök inte kan arrangeras. Det ter sig kanske underligt, kan man tycka hemma i Sverige, men fotfolket har ofta ingen möjlighet att ta riskerna att ta terräng. Vi har för få skyttesoldater på marken.

    I Afghanistan är det inte som i Sverige, att en "brottplats" ses som en osäker ö i ett hav av säker mark, utan tvärtom anses alla ytor som osäkra tills trupp står där. Och med 550 man, varav mer än hälften är skrivbordstjänster, har vi inte manfolk nog att ta kontroll över t.ex. en hel by. Inte utan hjälp från USA (Som det skriks i högan sky så fort vi får hjälp av) eller ANSF (Som ofta inte själva har möjlighet).

    Mer trupp till Afghanistan eller lägg ner hela insatsen, man ska inte göra saker halvhjärtat.

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.