Cynismer har förmånen att edera följande gästinlägg som är skrivet av en kollega med flera internationella insatser i bagaget. Det speglar en något mer positiv bild av Försvarsmakten än vad mina tidigare inlägg visat på.
/Cynisk
------------------------------------------------------------------------------------------
Bristande lojalitet mot högre chef och politisk ledning
I väntan på att vi ska inta insatsorganisation 2014 (IO14), vilket sker 2013-01-01, har våra krigsförband organiserats i en övergångsorganisation och fyllts på med officerare, specialistofficerare och till del även med soldater. Ännu så länge är det främst kontinuerligt tjänstgörande som placerats och endast i liten omfattning har man lyckats rekrytera tidvis tjänstgörande. I många fall bemannar kontinuerligt tjänstgörande officerare och specialistofficerare även de befattningarna som egentligen är avsedda för deras tidvis tjänstgörande motsvarigheter. Det är ett resultat av att det finns ett kraftigt överskott av
yrkesofficerare. I alla fall utfirån tilldelade ramar.
De stora skillnaderna mot den övergångsorganisation vi nu har jämfört med IO14 är egentligen ganska liten. Kvalifikationskrav för respektive befattning ska tas fram, mindre organisatoriska förändringar ska genomföras och kanske viktigast är att rätt person ska sättas på rätt plats. Så är det verkligen inte i nuläget.
I stor omfattning kan vi nog kalla armén för ett typiskt pappersförband. För även om officersbefattningar och specialistofficersbefattningar i stort är uppfyllda med namn så saknar mycket av personalen rätt kompetens och träning i sina befattningar. När det gäller soldatbefattningar så har dessa börjat fyllas på men det är egentligen bara befattningarna för kontinuerligt tjänstgörande som närmar sig uppfyllnad utifrån de ramar som ekonomin hittills har medgett.
När det gäller våra möjligheter att personellt delta i ytterligare internationella insatser är dessa sannolikt ganska goda eftersom inte alla krigsförband sätts in samtidigt och det finns tid för att rätta till brister i träning och för att rekrytera tidvis tjänstgörande inför varje insats. Men ur aspekten, nationellt försvar, är vi inte ens i närheten av att kunna nyttja förbanden. Då handlar det om enstaka plutoner och i undantagsfall något kompani som är gripbara.
Det kanske största orosmomentet är nog egentligen den enorma bristen på modern materiel och splitterskyddade fordon. Fråga vilken batljonschef som helst var dennes samtliga fordon befinner sig och jag lovar att svaret kommer bli skrämmande.
Vid våra förband finns det utöver insatsorganisationen en basorganisation som ska stödja den förra. Egentligen borde det vara solklart vilken personal som tillhör vilken men för att verksamheten ska gå runt har man av olika skäl hittat på egna organisationer, ibland sanktionerat men oftast inte, där personal är dubbelintecknad på flera olika befattningar för att få verksamheten att gå runt. Det kan tyckas vara ett smart drag att man gör sitt yttersta för att försöka lösa sina uppgifter men konsekvenserna blir förödande. Personal vet inte vem som är deras chef, löneutbetalningar fungerar inte, ansvar kan inte utkrävas och framförallt – den beordrade organisationen kan inte utvärderas eftersom den inte följts. Detta är ett lysande exempel på där lojalitet mot uppgiften inte går går att kombinera med lojalitet mot högre chef och övergripande syfte. Det vore önskvärt om vi nu på allvar faktiskt följer den beordrade organisationen, alltså den som är indaterad i PRIO, och därefter får det bära eller brista. Först då är vi lojala och kan gå vidare.
Folk och Försvar höll nyligen ett seminarium (http://www.folkochforsvar.se/index.php/fof-
play-filmvisare/items/foersvarsmakten-2014-makt-nog-att-foersvara-sverige) där det gjordes flera försök från politiker om att få ett svar om vilka förband som var gripbara. Det som förvånar min starkt är att Försvarsmakten inte besvarar frågorna. Det är trots allt politikerna som ger oss våra uppdrag. Det hänvisas ofta till sekretess men jag upplever att det används som ett svepskäl för att dölja våra tillkortakommanden och i vissa fall okunkap. Mycket av den informationen som politikerna efterfrågar finns i offentliga handlingar vid våra förband.
Om inte ens politikerna medvetandegörs om våra brister så kommer vi aldrig få resurserna för
att rätta till dem. Detta om något är bristande lojalitet mot vår uppdragsgivare.
/CS
måndag 3 oktober 2011
söndag 2 oktober 2011
Rörande personalrörlighet
Försvarsbloggaren Sinuhe refererade i ett inlägg till ämnet personalrörlighet och att det diskuterades väl lite under ÖB:s chefsmöte. Det fick mig att ta upp ämnet här.
I Försvarsmakten tycks personalrörlighet på många håll vara ett problem. Åtminstone hanterar man det som ett problem för även om man utåt sett säger sig sätta personalen i första rummet så behandlar man i vissa fall personalen som materiel, ett behov precis som många andra.
Jag vet flera fall de senaste åren där förband förhindrat förbandsbyte för anställda. Man har hävdat att den sökande har varit oumbärlig för förbandet och inte kunnat avvaras. Följden har blivit att officerarna slutat helt i Försvarsmakten och i stället blivit civila. Därmed står två förband utan den kompetensen i stället för ett. Denna trångsynthet är dålig för alla inblandade parter. Här måste FM inta ett helhetsperspektiv. Försvarsmakten och personalurvalet är för litet för en förbandscentrerad syn. Det kommer att bli än mer viktigt med en högre andel anställda, där de yngre har en högre rörlighet i uppträdandet.
Det finns goda exempel i Försvarsmakten också. Vissa chefer har förstått att det inte går att hålla personal mot deras vilja och att det är bättre att personal gör nytta någon annanstans i FM än utanför.
Nu kanske helt fri rörlighet är för svårt att hantera i FM med datasystemet PRIO och så men då kan man väl hitta lösningar. Sporten har transferfönster för att få lite stadga i säsongerna, något som kanske skulle kunna vara applicerbart även i FM? Förbandsbyte är möjligt vid hel- respektive halvårsskifte. På det sättet skulle cheferna kunna få en mer lätthanterlig personalrörlighet åtminstone.
I Försvarsmakten tycks personalrörlighet på många håll vara ett problem. Åtminstone hanterar man det som ett problem för även om man utåt sett säger sig sätta personalen i första rummet så behandlar man i vissa fall personalen som materiel, ett behov precis som många andra.
Jag vet flera fall de senaste åren där förband förhindrat förbandsbyte för anställda. Man har hävdat att den sökande har varit oumbärlig för förbandet och inte kunnat avvaras. Följden har blivit att officerarna slutat helt i Försvarsmakten och i stället blivit civila. Därmed står två förband utan den kompetensen i stället för ett. Denna trångsynthet är dålig för alla inblandade parter. Här måste FM inta ett helhetsperspektiv. Försvarsmakten och personalurvalet är för litet för en förbandscentrerad syn. Det kommer att bli än mer viktigt med en högre andel anställda, där de yngre har en högre rörlighet i uppträdandet.
Det finns goda exempel i Försvarsmakten också. Vissa chefer har förstått att det inte går att hålla personal mot deras vilja och att det är bättre att personal gör nytta någon annanstans i FM än utanför.
Nu kanske helt fri rörlighet är för svårt att hantera i FM med datasystemet PRIO och så men då kan man väl hitta lösningar. Sporten har transferfönster för att få lite stadga i säsongerna, något som kanske skulle kunna vara applicerbart även i FM? Förbandsbyte är möjligt vid hel- respektive halvårsskifte. På det sättet skulle cheferna kunna få en mer lätthanterlig personalrörlighet åtminstone.
torsdag 29 september 2011
Glöm era drömmar M och S!
Socialdemokraterna Urban Ahlin och Peter Hultqvist tycker att Sverige ska delta i fler FN-insatser. I en debattartikel i Göteborgsposten skriver de:
"FN ber om svenskt deltagande i en FN-ledd fredsbevarande insats i Sydsudan. Det är en insats vars uppgift ligger väl inom ramarna för svensk utrikespolitik. Socialdemokraterna har redan sagt ja, men varför dröjer regeringens svar?"
Man vänder sig inte emot NATO utan vill bara öka stödet till FN. Moderaterna å sin sida kontrar med:
"Det räcker inte bara prata om hur viktigt det är att Sverige bidrar med fler soldater till FN-ledda insatser. Vi måste även mer aktivt arbeta med hur dessa insatser är utformade, skriver Karin Enström och Cecilia Widegren (M), i en replik."
Moderaterna hänvisar till FN-resolution 1325 och påtalar bristen på kvinnor i fredsoperationer.
Vad ingen av dessa partier tycks ta någon som helst notis om är att det inte finns någon trupp att skicka. Alla förband har fullt upp med redan pågående insatser och tillväxt in i det anställda försvaret.
De anställda som är gripbara här och nu kan man säkert skramla ihop ett förband av men då får man begå rovdrift på personalen och göra stora avsteg från Skyddsregeln som anger att man efter internationell insats ska vara hemma dubbelt så lång tid som man var ute. Om jag gjorde sex månader ska jag alltså vara hemma ett år innan det är dags igen. Om avsteg från det ska göras ska jag genomgå en fördjupad undersökning för att säkerställa hälsostatusen.
Redan idag görs det avsteg, ganska många. Jag vet officerare (även kvinnliga) som de senaste åren varit ute på varannan insats i Afghanistan. De vill säkert det själva men hur bra är det ur systemsynpunkt och hälsomässigt? Skyddsregeln finns ju av en anledning.
Hur som helst, M och S; glöm beteckningarna på den som leder insatserna; NATO, FN, EU eller AU. Glöm 1325 med tilläggsresolutioner. Försvarsmakten har ingen personal att skicka. Det finns knappt några förband, det finns ingen materiel.
Ge Försvarsmakten lugn, ro och ekonomiska ramar för att lösa ut sin överlevnad. En ny markinsats vore förödande just nu. Om 5-8 år och med ökade försvarsanslag kan FM säkert lösa tre markinsatser och ha en högre andel kvinnor i insatserna.
Men jag kan väl även jag glömma min dröm...
/Cynisk
"FN ber om svenskt deltagande i en FN-ledd fredsbevarande insats i Sydsudan. Det är en insats vars uppgift ligger väl inom ramarna för svensk utrikespolitik. Socialdemokraterna har redan sagt ja, men varför dröjer regeringens svar?"
Man vänder sig inte emot NATO utan vill bara öka stödet till FN. Moderaterna å sin sida kontrar med:
"Det räcker inte bara prata om hur viktigt det är att Sverige bidrar med fler soldater till FN-ledda insatser. Vi måste även mer aktivt arbeta med hur dessa insatser är utformade, skriver Karin Enström och Cecilia Widegren (M), i en replik."
Moderaterna hänvisar till FN-resolution 1325 och påtalar bristen på kvinnor i fredsoperationer.
Vad ingen av dessa partier tycks ta någon som helst notis om är att det inte finns någon trupp att skicka. Alla förband har fullt upp med redan pågående insatser och tillväxt in i det anställda försvaret.
De anställda som är gripbara här och nu kan man säkert skramla ihop ett förband av men då får man begå rovdrift på personalen och göra stora avsteg från Skyddsregeln som anger att man efter internationell insats ska vara hemma dubbelt så lång tid som man var ute. Om jag gjorde sex månader ska jag alltså vara hemma ett år innan det är dags igen. Om avsteg från det ska göras ska jag genomgå en fördjupad undersökning för att säkerställa hälsostatusen.
Redan idag görs det avsteg, ganska många. Jag vet officerare (även kvinnliga) som de senaste åren varit ute på varannan insats i Afghanistan. De vill säkert det själva men hur bra är det ur systemsynpunkt och hälsomässigt? Skyddsregeln finns ju av en anledning.
Hur som helst, M och S; glöm beteckningarna på den som leder insatserna; NATO, FN, EU eller AU. Glöm 1325 med tilläggsresolutioner. Försvarsmakten har ingen personal att skicka. Det finns knappt några förband, det finns ingen materiel.
Ge Försvarsmakten lugn, ro och ekonomiska ramar för att lösa ut sin överlevnad. En ny markinsats vore förödande just nu. Om 5-8 år och med ökade försvarsanslag kan FM säkert lösa tre markinsatser och ha en högre andel kvinnor i insatserna.
Men jag kan väl även jag glömma min dröm...
/Cynisk
tisdag 27 september 2011
Oro på vår bakgård
Idag rapporteras det om oroligheter på vår bakgård, Kosovo.
AFP rapporterar:
"Fyra soldater ur Nato-styrkan Kfor och sex kosovoserber har skadats i oroligheter vid en omstridd gränsövergång mellan Kosovo och Serbien. Soldaterna skadades av en rörbomb som kastades mot dem, medan övriga skador inträffade när styrkan använde tårgas och gummikulor för att skingra omkring 1 500 serbiska demonstranter.
– De kastade stenar på tyska soldater. En soldat träffades och styrkorna tvingades öppna icke-dödlig eld i självförsvar, sade en Kfor-talesman."
Och bara en liten notis i DN.
AFP rapporterar:
"Fyra soldater ur Nato-styrkan Kfor och sex kosovoserber har skadats i oroligheter vid en omstridd gränsövergång mellan Kosovo och Serbien. Soldaterna skadades av en rörbomb som kastades mot dem, medan övriga skador inträffade när styrkan använde tårgas och gummikulor för att skingra omkring 1 500 serbiska demonstranter.
– De kastade stenar på tyska soldater. En soldat träffades och styrkorna tvingades öppna icke-dödlig eld i självförsvar, sade en Kfor-talesman."
Och bara en liten notis i DN.
lördag 17 september 2011
Expressen sluter upp
Expressen sluter upp på utlandssoldatens sida!
Expressens Sakine Madon skriver idag en ledare om Afghanistan-insatsen och synen på den. Hon är mycket kritisk till hur svenska soldater behandlas och skyller det på att Sverige har haft fred i 200 år.
Sakine har tagit intryck av Johanne Hildebrandts skildringar av insatsen. Johanne hade nyligen ett release-party för sin bok Krigare som hon skrev som inbäddad med FS19.
""Världens bästa jobb, världens sämsta arbetsgivare", säger soldaterna om Försvarsmakten. De svenska Afghanistan-soldaterna har inte bara sämst betalt av alla i Norden; de som riskerar sina liv på mark tjänar sämst i den svenska försvarshierarkin. De får skyddsvästar som är livsfarligt utformade och deras löner utbetalas fel. Kurser om värdegrund erbjuds de, däremot. Jämförelsen med de danska flygplanen, till och från Afghanistan, är träffande. Svenskarna åker i ett osäkert charterplan och packas som sillar; danskarna har tillgång till god mat och rymliga säten."
Det är bra att bilden nyanseras. Soldaterna är bra men behandlingen av dem är undermålig. Det måste kommuniceras. FS19 hade för övrigt återträff den gångna veckan. Nu är den insatsen lagd till handlingarna men en del av arbetet man gjorde består.
Något som däremot inte alls är och som jag vänder mig mot kraftfullt är den polarisering mot Flygvapnet som artikeln innehåller:
"Och vad är tacken för insatsen? Medan Afghanistansoldaterna skälls ut på krogen när de kommer hem, hyllas Jas-piloterna i Libyen som hjältar."
Det här är ingen vi/dem-fråga. JAS-piloterna förtjänar hyllningar precis som knektarna från FS/KS och sjöbusarna i Adenviken gör det. Alla har valt bort familjen för att värna svenska intressen med risk för eget liv. De ska alla ha lön för mödan (i tid) och en god behandling.
Sakine avslutar med att ge Aftonbladet en rejäl känga och jag bedömer att vi snart får se en retur på den. Bra är att fler börjar stå upp för våra soldater och sjömän. Får vi se Försvarsmakten kommentera Expressens artikel?
/Cynisk
Expressens Sakine Madon skriver idag en ledare om Afghanistan-insatsen och synen på den. Hon är mycket kritisk till hur svenska soldater behandlas och skyller det på att Sverige har haft fred i 200 år.
Sakine har tagit intryck av Johanne Hildebrandts skildringar av insatsen. Johanne hade nyligen ett release-party för sin bok Krigare som hon skrev som inbäddad med FS19.
""Världens bästa jobb, världens sämsta arbetsgivare", säger soldaterna om Försvarsmakten. De svenska Afghanistan-soldaterna har inte bara sämst betalt av alla i Norden; de som riskerar sina liv på mark tjänar sämst i den svenska försvarshierarkin. De får skyddsvästar som är livsfarligt utformade och deras löner utbetalas fel. Kurser om värdegrund erbjuds de, däremot. Jämförelsen med de danska flygplanen, till och från Afghanistan, är träffande. Svenskarna åker i ett osäkert charterplan och packas som sillar; danskarna har tillgång till god mat och rymliga säten."
Det är bra att bilden nyanseras. Soldaterna är bra men behandlingen av dem är undermålig. Det måste kommuniceras. FS19 hade för övrigt återträff den gångna veckan. Nu är den insatsen lagd till handlingarna men en del av arbetet man gjorde består.
Något som däremot inte alls är och som jag vänder mig mot kraftfullt är den polarisering mot Flygvapnet som artikeln innehåller:
"Och vad är tacken för insatsen? Medan Afghanistansoldaterna skälls ut på krogen när de kommer hem, hyllas Jas-piloterna i Libyen som hjältar."
Det här är ingen vi/dem-fråga. JAS-piloterna förtjänar hyllningar precis som knektarna från FS/KS och sjöbusarna i Adenviken gör det. Alla har valt bort familjen för att värna svenska intressen med risk för eget liv. De ska alla ha lön för mödan (i tid) och en god behandling.
Sakine avslutar med att ge Aftonbladet en rejäl känga och jag bedömer att vi snart får se en retur på den. Bra är att fler börjar stå upp för våra soldater och sjömän. Får vi se Försvarsmakten kommentera Expressens artikel?
/Cynisk
tisdag 13 september 2011
Försvarsmakten Blogg
Nu är den här, Försvarsmaktsbloggen!
Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten betecknar det som ett steg från information till relation. Med viss cynism väntar jag på när Försvarsmakten ska ta samma steg i förhållande till den egna personalen.
Han skriver:
"Bloggportalen innehåller dels bloggar som företrädare för de olika stridskrafterna svarar för, dels bloggar som skapas av enskilda inom ramen för befattning eller av intresse att förmedla kunskap och känslor. Till skillnad från Försvarsmaktens officiella webbplats är formen fri och utan begränsning av våra skrivregler. Försvarsmaktens officiella ståndpunkt kommer främst till uttryck genom denna blogg eller mitt twitterflöde."
Försvarsmaktsbloggen är alltså egentligen en bloggportal som länkar till flera olika bloggar som handlar om allt möjligt:
Afghanistan; Armén; Debatt; Flygvapnet; Gladan och Falken och; Helikopterkadetterna, för att nämna några stycken.
Bloggsamlingen är bred och kan kanske upplevas som spretig. Men jag ser hellre mer och själv få sålla än tvärtom.
Informationsstaben har spänt bågen hårt. Det finns potential i portalen och den kan med mycket engagemang ersätta en del andra kommunikationsvägar, såsom tex. Försvarets Forum. Utan hårt engagemang riskerar det bli ett trögrörligt forum som folk snabbt tröttnar på. Det kommer att kräva hög inläggsfrekvens från aktiva skribenter för att det ska lyckas.
Snabb recension:
+ Layouten är fräsch om än något blaskig i kulörerna.
+ Tydlighet att det är officiell blogg i förekommande fall.
- Vissa bloggar är inte så tydliga. Vive Somnium någonting är en sån vag blogg. Vilken del av FM representerar den?
- Något bristande överskådlighet på grund av mängden bloggar. Om det går att välja favoriter vore det kanske något?
Jag får säkert anledning att återkomma till en mer grundlig utvärdering. Om någon vill komma med sitt tyckande så är kommentatorsfältet öppet och det finns möjligheter till gästinlägg.
Det är ett spännande steg som Försvarsmakten nu tar. Informationsdirektören har fått utstå mycket kritik men han visar prov på dåd- och initiativkraft och har nu förändrat Försvarsmaktens kommunikation på flera plan. Bra!
Hur kommer Försvarsmaktsbloggen förhålla sig till den vanliga hemsidan egentligen? Det har inte jag lyckats lista ut. Någon som vet?
Andra i samma ämne:
Wisemans Wisdoms
Skipper
Commanders log
Cornucopia
Chefsingenjören
/Cynisk
Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten betecknar det som ett steg från information till relation. Med viss cynism väntar jag på när Försvarsmakten ska ta samma steg i förhållande till den egna personalen.
Han skriver:
"Bloggportalen innehåller dels bloggar som företrädare för de olika stridskrafterna svarar för, dels bloggar som skapas av enskilda inom ramen för befattning eller av intresse att förmedla kunskap och känslor. Till skillnad från Försvarsmaktens officiella webbplats är formen fri och utan begränsning av våra skrivregler. Försvarsmaktens officiella ståndpunkt kommer främst till uttryck genom denna blogg eller mitt twitterflöde."
Försvarsmaktsbloggen är alltså egentligen en bloggportal som länkar till flera olika bloggar som handlar om allt möjligt:
Afghanistan; Armén; Debatt; Flygvapnet; Gladan och Falken och; Helikopterkadetterna, för att nämna några stycken.
Bloggsamlingen är bred och kan kanske upplevas som spretig. Men jag ser hellre mer och själv få sålla än tvärtom.
Informationsstaben har spänt bågen hårt. Det finns potential i portalen och den kan med mycket engagemang ersätta en del andra kommunikationsvägar, såsom tex. Försvarets Forum. Utan hårt engagemang riskerar det bli ett trögrörligt forum som folk snabbt tröttnar på. Det kommer att kräva hög inläggsfrekvens från aktiva skribenter för att det ska lyckas.
Snabb recension:
+ Layouten är fräsch om än något blaskig i kulörerna.
+ Tydlighet att det är officiell blogg i förekommande fall.
- Vissa bloggar är inte så tydliga. Vive Somnium någonting är en sån vag blogg. Vilken del av FM representerar den?
- Något bristande överskådlighet på grund av mängden bloggar. Om det går att välja favoriter vore det kanske något?
Jag får säkert anledning att återkomma till en mer grundlig utvärdering. Om någon vill komma med sitt tyckande så är kommentatorsfältet öppet och det finns möjligheter till gästinlägg.
Det är ett spännande steg som Försvarsmakten nu tar. Informationsdirektören har fått utstå mycket kritik men han visar prov på dåd- och initiativkraft och har nu förändrat Försvarsmaktens kommunikation på flera plan. Bra!
Hur kommer Försvarsmaktsbloggen förhålla sig till den vanliga hemsidan egentligen? Det har inte jag lyckats lista ut. Någon som vet?
Andra i samma ämne:
Wisemans Wisdoms
Skipper
Commanders log
Cornucopia
Chefsingenjören
/Cynisk
söndag 4 september 2011
FOI bekräftar Cynismer
På Ledarsidan i dagens Svenska Dagbladet skriver FOI:s Stefan Olsson om biståndet i Afghanistan och det i förhållandet till truppbidrag. I stort bekräftar han den syn som vi på Cynismer framfört flera gånger; att truppen behövs.
"Den humanitära nöden är stor och allt bistånd är inte meningslöst. Exempelvis driver sedan lång tid tillbaka Svenska Afghanistankommittén ett framgångsrikt arbete med skolor i landet.
Det vi bör ta till oss är snarare att bistånd inte kan ersätta soldater när det gäller att skapa fred."
Stefan Olssons inlaga har rubriken Bistånd kan inte ersätta soldater. Givetvis gäller det även det motsatta.
/Cynisk
"Den humanitära nöden är stor och allt bistånd är inte meningslöst. Exempelvis driver sedan lång tid tillbaka Svenska Afghanistankommittén ett framgångsrikt arbete med skolor i landet.
Det vi bör ta till oss är snarare att bistånd inte kan ersätta soldater när det gäller att skapa fred."
Stefan Olssons inlaga har rubriken Bistånd kan inte ersätta soldater. Givetvis gäller det även det motsatta.
/Cynisk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)