Krångla inte till det!

Det talas mycket om attraktionskraft för Försvarsmakten. Tydligen har insikten att det är svårt med personalförsörjningen spridit sig och nu tar politikerna ton. Försvarsmakten åläggs att komma med förslag för hur man ska kunna bli mer attraktiv. Några saker som kommit upp:

Samverkan med kommuner för att hitta möjligheter till boende (bland annat)
Det är en mycket bra åtgärd. Kommunala bolag kan anpassa sitt bostadsbestånd på information från Försvarsmakten och tillhandahålla lämpliga bostäder för personalen. En dialog är en bra grund. Den grunden är dock inte så mycket värd om inte den motsvaras av en stabilitet i försvarspolitiken. En minskning av FM:s personal får ju konsekvenser för bostadsbehovet på garnisonsorter.

Civilt meritvärde
Att ge en bra utbildning så att den kan användas utanför Försvarsmakten är bra. Att den kommuniceras så att den förstås av civila arbetsgivare är då ett måste. Det kommer säkert att locka en del till Försvarsmakten och garanterat öka utströmmen efter genomförd utbildning. En omsättningsökning är vad jag förutspår.

Individuell karriärutveckling
Att varje person utvecklas individuellt är en bra tanke. Det är inte säkert att det är görligt men det bör vara varje chefs vilja att utveckla sin personal på grundval av den enskildes vilja i kombination med förbandets behov. Det är inget nytt men lyfts fram i debatten som något nytt som FM ska ta tag i. Det genomförs hela tiden.

Premier
Det diskuteras om premier för kontrakt ska betalas ut. Det är nog ingen dum idé men hur ska det finansieras? Förbanden är idag ålagda att hålla nere lönekostnaderna med följd att folk väljer bort Försvarsmakten som arbetsgivare. Premier i slutet av kontraktsperioden kan underlätta men jag tror att det är bättre med en högre lön.


Jag tycker att det är bra att det diskuteras hur Försvarsmakten ska kunna attrahera och behålla personalen. Det är väldigt viktigt just nu i det kritiska läge som vi befinner oss i med en personalförsörjning i obalans. Man skjuter dock bredvid målet när man på politisk nivå diskuterar vad Försvarsmakten ska göra. Politikerna måste vara beredda att agera på den politiska nivån.

Vad jag tycker är mindre bra... nej, jag ska tala klarspråk: Jag tycker att det är uruselt att politikerna inte är beredda att stödja med något så enkelt som skattelättnader för soldater och sjömän. Det har moderata försvarspolitiker gjort klart: Det är inte aktuellt!
Soldaterna behöver mer pengar i fickan, förbanden är fattiga och staten är inte beredd att höja anslaget. Nettoersättningen skulle kunna regleras genom en skattelättnad med bibehållet anslag och det skulle bedömt vara en åtgärd som är politiskt lättare att få igenom än höjt anslag.

Mer pengar i fickan behöver dock kompletteras med en faktor för att öka attraktionskraften: En trovärdig försvarspolitik.
Det är länge sedan försvarspolitiken var trovärdig och det genomsyrar arbetet i Försvarsmakten. Det finns ingen långsiktighet och försvarsorganisationerna används till att driva marknads- och regionalpolitik. Även den menige soldaten ser igenom det, trots att chefer på alla nivåer ovanför försöker mörka sanningen för att soldaten ska slippa veta hur det är ställt. Soldaten blir direkt drabbad av konsekvenserna för den kortsiktiga politiken genom tex inställda övningar pga underfinansiering eller extrauppgifter som ska tas inom ram. De inställda övningarna innebär mindre lön och mindre kompensationsledighet utöver det att soldaten inte får öva upp sig till den nivå som planerat. Det innebär både yrkesmässig och privat missräkning som mildras föga av civila meritvärden.
Långsiktighet och en tydlig grund för säkerhetspolitiken som givetvis kommuniceras samt en sund finansiering av verksamheten skapar den trovärdighet som behövs för att personalförsörja försvaret.

Det behöver inte krånglas till så mycket. Keep it simple uppmanar Tyktikern försvarspolitiker på Twitter och jag håller med honom:

• Se till att det går att leva på anställningen, antingen genom att skjuta till pengar eller genom reduktioner av kostnader. Det är politiska beslut.
• Finansiera försvaret i stället för att låta det vara en budgetregulator. Sverige har råd att ha ett försvar men har inte råd att inte ha det. Det är ett politiskt beslut.
• Gör försvarspolitiken tydlig och trovärdig. Det är en politisk skyldighet.

Försvaret är en allmän angelägenhet och politikerna måste vara beredda att gå från ord till handling och inte bara lasta över allt på Försvarsmakten. Men snacka går ju...


/C

Nedskärningar - har vi hört det förr?

Så här i inledningen av sommaren brukar försvarspolitiken poppa upp som ett SAAB-mål ifrån sin i övrigt dolda placering i den svenska politiken. Så också i år. Det är nytt år och nya beslut som diskuteras men det är ändå samma gamla visa: Vi måste köpa mer materiel men får inte ökade anslag vilket resulterar i nedskärningar av förband och förmågor.

Jag har på Twitter ifrågasatt politikers lägesuppfattning men har fått till svar att man har god uppfattning genom de förbandsbesök som man genomför. Som om förbanden skulle visa hur det egentligen är! Hemma hos mig städas och fixas det innan fin-besök tas emot och det fungerar likadant i Försvarsmakten. Förbanden visar på det positiva med dem för att framstå som bra och funktionella. Därigenom hamnar kanske inte förbandet under strecket nästa nedläggningsomgång.
Det finns alltså starka skäl att fundera över vilken lägesbild som Försvarsmakten levererar till politikerna, liksom de sistnämndas uppfattning om den.

En till sak som sänds i repris är att Staten ska tillsätta en ny genomförandegrupp för att hantera Försvarsmaktens situation, dvs välja vad som ska läggas ner.
Bloggrannarna Försvar och Säkerhet samt Sverige och världen skriver bra om detta. Jag ber om att få återkomma i dessa ämnen. En sak är klar: Om inte man gör något drastiskt så kommer inte Försvarsmakten inneha anbefalld förmåga 2014 och senare.

Läs också Wisemans Wisdoms och Cornucopia.


/C

Chefstombola och skandal - Uppdaterad

Under rubriken "Nya chefer utnämnda" annonserar Försvarsmaktens högkvarter HKV en rad nya placeringar för generaler.

Arméinspektören Berndt Grundevik blir tjänsteförrättande Insatschef, vilket är intressant. Var ordinarie C INS håller hus är inte tydligt men det verkar vara något långvarigt eftersom hans ställföreträdare Anders Brännström inte blir tjänsteförrättande utan i stället tar över Grundeviks jobb som Arméinspektör. Vinnare i den karusellen är Armén.

På Produktionsstaben PROD sker också förändringar:
"Bengt Svensson utses från och med i dag till ny chef för förbandsproduktion och befordras samtidigt till generalmajor. Stefan Andersson utnämns till ny chef för produktionsstabens arméavdelning.
Nuvarande chefen för förbandsproduktion Gunnar Karlson tar fram till oktober över som omstruktureringsledare efter Patrik Dahle, som efter semestern lämnar Försvarsmakten för civil anställning. Gunnar Karlson blir sedan ny chef för Must, den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten, som tidigare kommunicerats."

Att generalen Dahle lämnar mitt under brinnande omstrukturering är inget annat än en skandal. Omstruktureringen är den viktigaste händelsen för Försvarsmakten sedan värnplikten lades till handlingarna. Den innebär att all Försvarsmaktens personal ska omplaceras till befattningar som matchar deras kompetens. Ett antal individer kalkyleras hamna utanför och därmed får de söka nytt jobb utanför FM. I omstruktureringen ingår också att officerare hamnar på specialistofficersbefattningar med oklar framtid. Ska de omgaloneras? Hur blir deras löneutveckling?

Och nu lämnar den ytterst ansvarige sin post.

Dahles avhopp har liknats vid Francesco Schettino befälhavaren som lämnade sitt sjunkande skepp M/S Costa Concordia. Schettino åtalades för sitt agerande.

Liknelsen är inte helt främmande för mig. I höst ska omstruktureringen vara klar och det handlar alltså inte om någon längre tid som Dahles civila arbetsgivare skulle behöva vänta. Avhoppet skickar kraftfulla budskap inom Försvarsmakten:  Att ansvariga lämnar innan uppdraget slutförts tolkas som att omstruktureringen går dåligt och att framtiden inte ens är ljus för generalsskiktet. Agerandet skapar INTE förtroende för processen och för generalerna.

Uppdatering 14:00:
Det visar sig att Grundevik och Brännström byter plats. Grundeviks kommande tjänst är tjänsteförrättande ställföreträdande insatschef. "Ställföreträdande" fanns inte med i ursprungsversionen av artikeln på försvarsmakten.se, därav min tidigare fråga angående Silwers varande. Tack INFODIR Lagersten för infon.
Varför man gör en rockad med generalerna vore på sin plats att kommunicera.

/C

Agenda

SVT:s Agenda sände ikväll ett reportage om läget i Försvarsmakten. Reportaget var bra och nyktert och förmedlade en dyster bild av försvarets förmåga och soldaternas vardag. En bild som överensstämmer med hur FM uppfattas från insidan.

Efteråt intervjuades försvarsminister Karin Enström och hon fick möjlighet att svara på relevanta frågor, en möjlighet hon inte tog. Försvarsministern svarade inte alls på de flesta frågorna  och den enda tydligheten var att det inte kommer att bli något tillskott i försvarsanslaget. I övrigt var det mest platta klyschor som under Tolgfors-eran och fortsatt skönmålning av rekryteringen till Försvarsmakten. *Gäsp*
Orsa kompani lovar inget bestämt, inte försvarsminister Enström heller.


Äntligen användes ordet "systemkollaps", även om jag tror att Försvarsmakten är mitt inne i den och att vi därför inte behöver vänta 6 år som det sades i inslaget.

/C

Läs också Wisemans utförliga rapport: Försvaret och försvarspolitiken uppmärksammad i SVT Agenda

En kommentar från WW

En kommentar på Wisemans Wisdoms förklarar dagens försvar och diskussionen om den. Jag har tagit mig friheten att återpublicera den här, den är för bra för att försvinna i mängden kommentarer. Håll till godo:

 Anonym sa...

Nja, i den tidigare säkerhetspolitiken och totalförsvarstanken, så försvarade vi vårt långa land (framgångsrikt) med en stor del papperssoldater. Då var inte syftet med stridskrafterna att de skulle strida, utan att undvika att behöva strida genom att verka avhållande mot viljan att angripa vårt land och dra oss in i krig. Det viktiga var inte vår faktiska förmåga, utan att vi uppfattades tillräckligt farliga för att inte vilja angripa oss. Med dagens säkerhetspolitik, där förband i strid inte längre är ett tecken på misslyckande utan tvärtom ett måste för att kunna rekrytera, så blir det anorlunda. Då räcker det inte med papperssoldater. Å andra sidan, så är nu heller inte syftet att försvara vårt långa land, då försvaret inte är tänkt att skötas längs våra gränser utan utanför dem, tillsammans med andra. Förebyggande.

När man ideligen blandar äpplen och päron i försvarsdebatten, så blir det rörigt. Det är självklart så att om man värderar dagens försvar utifrån gårdagens säkerhetspolitik, så verkar det helt galet. Varför är då ingen upprörd över vår nya säkerhetspolitik? Det är ju den som bestämmer hur stridskrafterna behöver se ut. Idag har alliansfrihet byts mot att göra saker tillsammans med andra, dvs. allierade. Neutralitet har bytts till att inte stå overksam om någon hotar våra allierade. Syftet med stridskrafterna är inte att i första hand själva kunna försvara våra långa landgräns. Så säger dagens säkerhetspolitik, sedan den gamla övergavs av riksdagen för 20 år sedan. Dagens stridskrafter utformas mot en helt annan uppgift. Gnäll inte på försvarsmakten om säkerhetspolitiken är fel. Den beslutas av riksdag och regering.

Veterandagen 2012

Foto: Jonathan Rieder Lundkvist

Igår var det Veterandagen då alla veteraner från insatser hedrades. Fokus är på de internationella insatserna men även nationella får vara med på ett hörn. Från och med i år har ceremonin status som statsceremoni och bevistades av inte mindre än HKH Carl-Philip och Försvarsminister Karin Enström.
Överbefälhavaren var där tillsammans med Försvarsmaktens övriga garnityr. Polisen representerades av Rikskriminalpolischefen och Tullen samt Kriminalvården var där med fanor. Diverse veteranföreningar med Svenska Veteranförbundet Fredsbaskrarna i spetsen hade stor närvaro.
Vädret var alldeles utmärkt med strålande sol men inte för varmt med lite vind.

Ceremonin var trevlig, värdig och lagom lång. ÖB och Fömin höll tal som följdes av korum med Fältprost Elmberg. Efter sedvanlig kransnedläggning till minne av stupade kamrater övergick det hela i medaljering.

Först erhöll ett antal veteraner Medaljen för sårade i strid för effekterna av stridshandlingar i Gaza, Kongo, Libanon och Afghanistan. Medaljörerna har de allra flesta livslånga men från sina insatser och några av dem är särskilt värda uppmärksamhet. Jag tänker på tex Torsten Stålnacke och Stig von Bayer.
"Det är medaljen man inte vill ha", kommenterade en kollega och det ligger en hel del i det.

Därefter utdelades Försvarsmaktens Förtjänstmedalj till vissa i guld med svärd, till några i silver med svärd och i ett fall i silver utan svärd. De med svärd delas ut för förtjänstfulla insatser i strid. Medaljörerna den här gången erhöll utmärkelsen tillhörde FS17 och FS19. Samtliga medaljer var synnerligen välförtjänta och det är mycket bra att Sverige och Försvarsmakten uppmärksammar de som är förtjänta av det.
Jag vet att det finns fler som skulle kunnat ha fått medalj, det föll sig inte så den här gången. Under 2009 och 2010 sattes en ny norm för medaljnominering. Strider blev allt vanligare och därmed ökade också kraven. Flera ur FS19 kommer dock att medaljeras på nationaldagen.

Slutligen erhöll 1.Serg Henrik Blomberg utmärkelsen Årets Fredsbevarare för sitt mod att kliva fram och berätta om de problem han erfor under sin senaste internationella insats i Afghanistan. Ett mycket bra val av pristagare!

Peace Keeper of The Year 2012 1.Serg Henrik Blomberg.

Strax efter ceremonin hyllades artisten Loreen på Hötorget av tusentals personer, något som fått veteraner att härskna till. Det var olyckligt att det krockade men jag tycker ändå att det är ett sundhetstecken att ungdomar går och tittar på sin idol i stället för en högtravande (men stämningsfull) ceremoni för krigsveteraner. Nästa år kanske man kan säkerställa att det inte blir någon krock så att åtminstone media inte måste välja bort ceremonin?

Jag är glad att jag fick möjlighet att närvara när kollegor och veteraner hedrades och uppmanar alla att delta nästa år.


Foton av Jonathan Rieder Lundkvist. Han har en hel sida med fina foton från Veterandagen: http://jrl5.blogspot.se/2012/05/veterandagen-2012.html

/C

Gästinlägg: Godot kommer inte

-Parabellum

Jag har det senaste året upplevt en åtminstone liten kursändring från den kurs mot avgrunden som HMS FÖRSVARSMAKTEN haft under överskådlig tid. I samband med FB04 upplevde jag att stämningen blev mycket råare och hätskare i FM, långt från den laganda och vi-känsla jag tidigare upplevt. Det har ändå det senaste året känts som om öppenheten, mänskligheten och kompromissviljan åter fått ett litet fotfäste i det ledarskap som kommuniceras och bedrivs från HK.. förlåt - Koncernnivån. 
Efter den senaste veckans madrassdebatt angående logementssängarna på Livgardet är vi många som undrar var FM åter är på väg. 
Stf C Livgardet, Öv Martells sällsynt otaktiska givaktkommando riktat till C 72 komp Livgardet framför hela Svenska folkets seende ögon är exempel på ett ledarskap som mig veterligen i modern tid aldrig lärts ut på någon militär skola i det här landet. Praise in public, punish in private har alltid gällt på de platser jag har vistats och verkat.
Han är i gott sällskap i det okonventionella ledarskapets träsk av en Överbefälhavare och en Försvarsminister som fortfarande möter omvärlden och sina underställda med kompakt tystnad. 
En som också har uppmärksammat skiftet i FM är nedanstående gästinläggsförfattare - reservofficer i Amfibiekåren och Chef i den civila företagsvärlden. 

Nu gör vi på Cynismer plats för: 

En reservares betraktelser 

eller ”Godot kommer inte…”

Den 28.e augusti 1995 var jag livrädd, livrädd men förbannat stolt. Den natten, i en kal korridor, förbyttes en blond kalufs mot tre millimeter rakad skalle. Därefter stod vi uppradade i glåmigt ljus iklädda kronans pyjamas, stålgrå sådan, och sjöng nationalsången. Alla fyra verserna. 
Jag skulle bli soldat, och redan då visste jag att karriären skulle bli längre än så…
Det har gått en tid sedan dess. Då var man hungrig och odödlig. På vägen har man hunnit bli kapten, hunnit tjänstgöra i Amfibiekåren, Flottan och även Armén. Längs vägen har jag också haft förmånen att få ha ett antal mycket bra chefer. Den chef som gjorde mest intryck på mig var den kompanichef som under sin egen semester valde att hoppa ner i en kajak för att paddla en ”liten tur” med en pluton, för att sedan direkt tillbringa resterande överlevnadsövning som ”lasse i ledet” med övriga plutoner. Det, om något, lärde mig vikten av föregångsmannaskap. Min förhoppning, vilket jag kommer återkomma till, är att motsvarande minnen även finns hos FML.


De senaste åren har dock en märklig känsla sakta krupit på mig. Det började som man kanske skulle säga, som en skakning på nedre däck. Mina vänner som var yrkesofficerer började mumla. Något var ruttet i Danmark. Föregångsmannaskapet blev bara mindre och mindre ju närmare toppen man kom i min gamla firma. Samtidigt blev dessa hårt arbetande YO bittrare och bittrare…
Som reservofficer har jag dock alltid haft en lyx. Jag har kunnat ta mitt arbete och insats inom FM på fullaste allvar, men samtidigt mer eller mindre be samma firma att dra eftersom jag hade min civila karriär. En karriär utan IED och TICar men med samma lön som en Kapten på insats… Att be firman dra har dock sällan behövts eftersom åtminstone jag blivit lyssnad på.. Möjligheten har dock alltid funnits, och tyvärr kan det nu blivit dags. 


Fakta är som följer: 
Den gröna baskern, mässdräkten och ett större antal tjänstgöringstimmar väger i dagsläget mycket lätt. Den del av organisationen  som tidigare åtnjöt min fulla respekt har nu tappat den helt. Den del vi talar om är HKV/FML samt även i viss mån förbandsledingen på vissa platser. 
Efter lång civil utbildning både utomlands och hemma, efter ett antal år i civila företag av olika storlekar och i olika positioner samt efter ett långt och gediget umgänge med andra reservofficerare i samma situation och plats i yrkeslivet kan jag nu konstatera följande: Ni är, för att använda ett tydligt bildspråk, kokta. Ni har förlorat. Ni åtnjuter inte längre organisationens respekt. Inom firman är det uppenbarligen illa, sett till nuvarande debatt. På utsidan bland oss reservare är det än värre... Vi är inte längre några promoters. 


Ta därför emot denna feedback: 
   

• Godot kommer inte.. Vad ni i FML än väntar så kommer det inte hända.
• Agera inte likt en ilsk terrier.. Det gör er endast till åtlöje. Om ni gräver djupt inom er hoppas jag ni finner ett minne av en föregångsman ni mött. Agera som denne.
• Ni kan eventuellt finna tröst i två saker:

1. Den organisation ni idag arbetar inom, alt. desperat försöker leda, tycks förvånansvärt förlåtande. Hade ni, från Herr Martell upp till Herr Göransson, agerat på samma sätt ute i verkligheten i ett civilt företag med allt vad det innebär av krav, så hade ni för länge sedan fått kliva åt sidan. Var tacksam för de skyddande väggarna.
2. Chansen kanske fortfarande finns att ordna till detta. Då krävs det nog dock att ni förstår att ni en gång var soldater och slutar leka företagsledare. Ni behöver leda. Detta är nog den chans ni har. Sikta inte på en exit till näringslivet, vi vet alla hur illa just det går generellt.

Som jag skrev inledningsvis, Godot kommer inte. Vad ni än tror er vänta på så kommer det inte hända. Ni försöker leda en organisation där samtliga skrattar åt en nidfilm om er på youtube.
Känner ni er lyckade?
Postens förra personaldirektör Marie Hallander Larsson, årets HR-Chef 2009, sa en gång något i stil med att ”får ni chansen så välj inte jobb, välj chef..”
Läs de orden igen, och igen, och hoppas sedan innerligt för Försvarets framtid och er själva att hon inte har rätt…

/Realistofficer.